måndag 30 september 2013

Champis tilltänkta...


I fredags anlände Champis tilltänkta till Gårdsbacken. Kaninflickan är en kritvit liten dvärgkanin med aningens grå öron och lite grå nos...


Liten och bedårande söt... <3


Champis har inte fått träffa henne ännu då jag vill att hon ska få komma väl tillrätta på gården först. Den här lilla tösen har bott tillsammans med två hundar i sitt tidigare hem och det är ju jättebra att hon är van vid hundar om hon ska bo på Gårdsbacken... :))



Lime tror att hon har fått en ny lekkamrat på gården... :))


På nätterna får hon sova inne i lagårn, eftersom nätterna börjar bli kalla här hos oss nu. På dagarna får hon vistas utomhus, för tillfället i en stor bur men förhoppningen är att snart kunna ha henne löst skuttande på gården...



-Vem är du???

Då har ni fått träffa henne, Champis kaninflicka. Vad tror ni, visst borde de kunna trivas tillsammans? Jag kommer att utlysa en namngivningstävling till henne här framöver, så fortsätt att titta in hos oss på Gårdsbacken...


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com








söndag 29 september 2013

Limpan


Lime blir i dagarna ett halvt år gammal...

Tänk att det var ett halvår sedan Danne lyfte på Fame svans där i vår vardagsrumssoffa och la sina ögon på Lime för allra första gången. Vilken entré hon gjorde!!!



Här ligger Lime och är nöjd med sig själv... Hon har nämligen lyckats dra med
sig min gummistövel, genom hela nedervåningen, uppför trappen, in i sovrummet
och nu ligger hon här bredvid mig...


Anledningen till att hon fick namnet Lime var att jag skämtade med Danne när vi funderade på namn till henne. Jag frågade vad han tyckte om Ceris. Ceris är nämligen en av mina favoritfärger... :)) Danne protesterade såklart med detsamma och sa att det namnförslaget hamnade direkt i papperskorgen utan betänkligheter... Nåväl... Men Lime då? fortsatte jag. Limegrönt är en annan färg som jag rådiggar... :)) Danne klurade lite och tyckte också att det var ett helt okej namn...



Kom ni ihåg ljungen som jag precis planterat? Ett halvt år gammal har Lime
fortfarande inte vuxit ifrån busstrecken...


Så vi bestämde att Lime fick hon heta men vad vi inte tänkte på är att Fame och Lime är väldigt lika i tonfallet och Fame kommer alltid när vi ropar på Lime. Under sommaren har vi testat lite olika varianter av smeknamn till Lime som inte ska låta för lika Fame. En god vän föreslog Limpan och det är nog det jag kallar henne mest för tillfället, men hallo... Hur konstigt låter det inte att ropa på en Limpa???


Inte kan man väl göra inkallning på en limpa???


Så nu mina kära läsare, tänkte jag höra om ni kan klura ut något smeknamn till Lime, som vi kan kalla henne för, något som inte låter lika Fame...  Kärt barn har många namn!!!

Vi brukar kalla henne;
Liman
Lajtolajman
Limpan
Limpiss... Hhmmm???

Som ni märker... Inget av dessa är speciellt bra. Jag sätter min tilltro till er istället, kom jättegärna med förslag, jag tackar på förhand!!!


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com





torsdag 26 september 2013

Äntligen är veden klar!!!


Veden är kapad, kluven och staplad och pelargonerna är utbytta mot ljung, nu kan det få snöa... :))


Veden är äntligen klar, tro ni inte att jag var tvungen att tappa en vedklabbe
precis på stortånageln, oboj, vad det gjorde ont!!! Blånagel på beställning...


Nääääjjj!!! Vad säger jag? Jag vill verkligen inte att det ska komma snö redan, vi har massor kvar att göra här på Gårdsbacken innan det får bli vinter... :))



Jag har planerat över pelargonerna i krukor och förvarar dem nu i förrådet
under vintern... Ses till våren... :))


Idag har jag i alla fall haft en underbar hemmadag... Jag har städat bort på vedbacken, krattat och gjort snyggt. Jag har tagit upp det sista från trädgårdslandet, morötterna och löken, nu har jag endast lämnat lite sallad och persilja. Jag har spadvänt alla trädgårdsland och pratat med daggmaskarna att de ska göra ett bra jobb under hösten och vintern... :))



Latjolajman har blivit trött, efter all stjälp i trädgårdlandet... :))


Vi är lika smutsiga, Lime och jag... :))


Konstigt att jag aldrig lär mig... Jag tror att jag kan trippa på tå och smyga in
med skorna på, det är klart att jag drar in smuts...!!! På köksgolvet... :(


Gässen får vara lösa i trädgården nu på hösten och de har härliga dagar. Lime har lärt sig att gå omvägar för dem och de respekterar varandra bra. Gässen är så nyfikna av sig och även lite sällskapssjuka, de vill gärna vara där jag är...



Gässen måste alltid "smaka på" saker för att ta reda på vad det är för någonting...


Det känns i luften att snön kryper närmare och jag hör lite rapporter på radion om att det snöat på vissa ställen i landet. Den här tiden på året har sin tjusning den också. Efter vår intensiva sommar så städar vi upp på gården och förbereder oss på vår ankommande vinter. Jag får en behaglig känsla i kroppen när jag ser vårt välfyllda vedförråd och jag vet att vi inte kommer att behöva frysa i vinter. Jag får samma behagliga känsla i kroppen när jag bär ner lök, morötter och andra grönsaker till jordkällaren. Det är någonting som ger mig ett välbefinnande av dessa göromål... <3



Finaste Famen... <3


Fame får vara ute tillsammas med mig litegrann, jag försöker se till så att hon inte överanstränger sig. Jag får hålla Lime ifrån henne så gott det går... hon vill annars leka med mamsen hela tiden... :)) Fame börjar nu äntligen få fin päls igen, hon är så blank och fin!!!


 
Må så gott, kära vänner!!!



Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com


Gårdsbackens Oban och hans får


Så äntligen kommer tredje presentationen av valparna i Fame/Fox-kullen, och vad som hände dem efter deras första åtta veckor på Gårdsbacken. Idag tänker jag berätta för er om Gårdsbackens Oban, som även fortsättningsvis kallas för just Oban.


Lille knytet Oban, nästan nyfödd...

Namnet Oban betyder "Den lilla bukten". Han föddes som valp nummer sex i ordningen. Han är mycket brun men har en vit bläs och var bedårande söt redan som lilliten... <3


Liten men bestämd... :)) Mitt ben!!!

Jag läste precis några rader om valparna som jag hade noterat när de var tre veckor. Detta var de första tecknen på lite personlighet från var och en av valparna. Om Oban skrev jag då;

Nallebjörnen i valpkullen...
Sover gott och gärna
Slickepott... Men det ser jag som ett gott tecken. Det är en valp som vill vara till lags...
Kavat liten pojke!!!
Lugn och trygg...



Jag älskade att sitta och mysa med Oban... <3
Nallebjörnen!

Oban hamnade aldrig i trubbel, och var coolheten själv personifierad. Lugn och trygg som sagt! Han kom alltid när man ropade på honom, han lärde sig sitt namn först av alla...



Oban var nöjd med att ligga och tugga på saker...


Det sved i hjärtat den dag han skulle lämna oss på Gårdsbacken men vi visste att han skulle komma till en familj där han skulle få det bra. Vi är väldigt noga med att informera våra valpköpare hur viktig vallning är för en Border Collie och den saken är nog det mest självklara i Obans kommande liv. På hans gård har de nämligen fyrahundra tackor med lamm!!!



Oban och hans får!!! Jag bara älskar den här bilden... <3

Oban bor på Norrlands största fårgård tillsammans med matte Gunilla och husse Johan. Familjen består även av två Border Colliedamer, hästar, höns och några nötdjur... Gården har en hemsida men den är tyvärr inte uppdaterad sedan en tid... Ulricebergs Gård



Oban och Lime i Ulricebergs enorma fårhus!!!


Vi hade äran att få besöka Oban och hans familj i somras och det var jätteskoj att få se hur han har det på gården. Hundarna bor inte i några hundgårdar utan får vistas fritt på gården. Deras fårhus är enormt och vi fick vara med när fåren utfodrades. Det består av fyra rejält stora fållor och mitt i fårhuset går en relativt bred väg, där kör de med traktor och utfodringsvagn... Otroligt smidigt!!!




Får i låååånga rader!!!

Oban kändes väldigt trygg i sin miljö bland fåren. Han gick där som om han hade läget helt under kontroll. Husse Johan hade låtit Oban få prova på att valla litegrann och vid dagsdatum så vet jag att han har fått träffa på fåren en del... Jag länkar till en videosnutt som Gunilla lagt ut på facebook och som jag delat till Gårdsbackens facebooksida... Titta Här!!! Där kan ni se Oban och gårdens två andra Border Collies flytta 300 lamm!!! Ingen barnlek kan jag säga!!! Helt otroligt att ens kunna ha med en sådan ung liten hund...



Oban visar gärna upp sina får för syrran... :))

Det var under tävlingarna i Lövånger i somras som vi hade glädjen att få umgås med Oban ett par dagar. Lime och han lekte oavbrutet med varandra... På söndagen var även Lad med i leken... Jag har tidigare lagt ut ett inlägg om de dagarna... Titta här!!!



Fine, fine Oban!!!

Så om jag förstått det rätt så sitter han där... i sitt fårhus och har full koll på hundratalet får och vi på Gårdsbacken kan inte annat än önska och hoppas att han kommer att klara av den ansvarsfyllda uppgiften att hantera dem!!!


Lycka till i livet, bäste Oban!!!
 
 
 
Kontakta Gårdsbacken
 
 
 
 




onsdag 25 september 2013

Höstpromenad med dogsen...


Det är en ljuvlig tid ute nu...

...Speciellt dagar som solen skiner... Inget är så mycket mer rogivande som att gå en promenad med hundarna i skogen under hösten. Luften är klar och färgerna i naturen är helt magiska. Tyvärr måste Fame fortfarande stanna hemma, hon får kortare promenader och strosa omkring på gården.



Gimmie väljer den torra strängen i mitten av vägen, Lime springer i och
omkring i vattenpussarna...


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com


tisdag 24 september 2013

Champis och trädgårdsharen


I slutet av denna vecka kommer Champis... öhh, kan vi kalla henne flickvän?  att flytta till Gårdsbacken.


Champis började flörta med trädgårdskaninen... :))

Vi har haft och har så mycket glädje av Champis och vi hoppas och tror att han lever ett bra kaninliv här hos oss på Gårdsbacken. Han har stora ytor att skutta omkring på, han blir serverad all sköns god mat och han har många vänner omkring sig, det är egentligen bara en sak som har saknats i hans liv... nämligen en... vi kallar henne flickvän... :))


Jag undrar vilka rara ord Champis viskar i harens öra... :))

Efter att han "annonserat" både på bloggen och på Gårdsbackens facebooksida så fick vi en del erbjudanden till Champis. En enormt söt liten hermelintös, med kolsvart päls, hade vi först tänkt skulle få flytta till gården, men så blir nu inte fallet, istället ska en kritvit vacker liten kaninhona få äran att träffa Champis, så får vi se om tycke uppstår. Ja, nu är det ju kaniner vi har att göra med så det lär nog inte vara några problem...


Champis blir jättenyfiken på den lilla söta trädgårdsharen...

Idag uppvaktade Champis trädgårdsharen, men där fick han inget gensvar, trots att han gjorde allt för att imponera på den... <3


Trots erbjudandet av en bit rödklöver får Champis ingen respons, Konstigt!
 

Övriga gänget var lite mer svårflörtade... :)) De vill nog till för att de ska
godkänna Champis tilltänkta...


Följ med oss på Gårdsbackens blogg i höst och vinter. Om allt går som det är tänkt så kommer det att födas små "champinjoner" på gården... :)) Jag kommer att hålla er uppdaterade och så kommer jag att behöva hjälp med ett namn igen.



Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com


måndag 23 september 2013

Det verkar ha gått troll på vedbacken...


Vi värmer vårt hus i första och största del av jordvärme, vi har också en vedspis i köket och en braskamin i vardagsrummet...


På vedbacken...

Att installera jordvärme är någonting vi inte ångrar att vi gjorde, då allting bara sköter sig själv. Jag frågade vid tillfälle männen som installerade jordvärmen om inte pumpen skulle servas någon gång emellanåt, men då skakade de bara på huvudet och sa att det är meningen att den bara ska fungera...



Det har definitivt gått troll i veden... ;))


Innan vi installerade braskaminen eldade vi ganska flitigt i vedspisen i köket, men i den kan man bara lägga in ett par, tre klabbar så är det fullt och spisen blir glödhet. Den ger visserligen fin värme men sedan vi installerade braskaminen tror jag inte vi har eldat i vedspisen en enda gång... Visst den kan vara bra att ha om vi blir utan el en tid... då kan jag laga mat på vedspisen... och baka... :)



Eftersom klyven behagade krångla hela tiden så har vi nu massor av klabbar
som väntar på att klyvas...

Braskaminen däremot... Åhhh, underbara!!! Gårdsbacken blev inte komplett förrän den stod där, mitt i huset, på ett podium och första brasan var tänd. Vi eldar nästan varje dag under hösten och vintern.



Noterar ni någonting rart?... <3

Detta gör förstås att det går lite ved under en vinter, inte mycket men ändock att vi måste kapa och klyva några kubik. Vi brukar ordna det på våren men i år passerade både våren och sommaren och vi hade fortfarande inte tagit itu med vedkapningen. Så sent omsider, var vi tvungen att göra slag i saken...



Jag trodde att Danne hade sågat ett hjärta till mig men ack vad jag bedrog mig...
det hade hamnat där av slumpen, kan det vara trollen tro???

Kap och klyv ställdes fram och arbetet började... Vi hade tidigare burit in vinterns ved i vedboa i lagårn så nu var det bara att börja fylla upp igen. Vi hann kapa och klyva fem skottkärror innan kedjan gick av på klyven... :((  "Troll nummer ett"



Här under brygga på lagårn förvarar vi veden under vintern så den får torka...

Att laga den var inte så enkelt skulle det visa sig... Det var dessutom helg. Som tur var hade pappa ett kedjelås så efter att åkt och hämtat det så gav sig Danne i kast med att laga kedjan. Det tog sina timmar men tillslut så var den fixad och vi kunde återta arbetet med veden. Vi hann göra några skottkärrlass innan det blev mörkt.

Dagen efter hann vi återigen göra lite ved, men sedan blev Fame sjuk och den historien vet ni. Det gick många dagar innan vi kunde fortsätta vårt arbete på vedbacken... "Troll nummer två"

Nu var vi på gång igen... Jag tycker det är jättekul att arbeta på vedbacken. Danne och jag hjälps åt, först kapar vi upp en stor hög med vedklabbar och sedan klyver vi. Bäst vi står och kapar, allting går jättebra... tills... En vedklabbe får eget liv och flyger som en projektil genom luften, slår till mig över händerna så ett par naglar ryker, därefter i världens fart rakt på mitt vänstra knä... Ajjjj!!!



Ett blått och svullet uppåner knä!!!

Jag hoppar av smärta och tänker på att ta djupa andetag... Jag tittar försiktigt på mina händer och konstaterar att inga fingrar är borta men det blöder under naglarna... Ajjj!!! Jag böjer mitt knä, det gör ont men går ändå... :)) Dagen efter är knäet rejält svullet och vackert blått... :)) "Troll nummer tre"

Bit ihop och kom igen då... Vi fortsätter kapa och kly..., rackarns... kedjan går av igen... :( Nu hade pappa inga fler kedjelås och det var återigen helg och det är ungefär där vi är nu... "Troll nummer fyra". Vi bestämde oss för att kapa upp alla stockar i alla fall, så att det är gjort. Nu ligger det en ansenlig hög där på vedbacken och väntar... Inga fler troll tack!!!



Medan vissa jobbar på vedbacken får andra ligga på sofflocket... :))


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com





lördag 21 september 2013

Lägesrapport om Fame...


Det är nu tre dagar sedan vi fick komma hem med Fame...

Hon får fortfarande två olika varianter av antibiotika. Vi tempar henne tre gånger om dagen och det är lika skrämmande varje gång så att hon inte har fått feber igen, vi är rädda för ett bakslag!!!


Gårdsbackens Finaste Famen... <3

Fame får vara i stillhet och vi tar oftast bara ut henne så att hon får rasta sig. Idag har det dock varit så fint väder att hon fick vara ute en stund i solen. Hon fick vara med när vi matade hönsen. Danne vallade lite med Lime ikväll och jag var tvungen att fråga Danne om han trodde att hundar kunde vara sura, för det var precis så jag uppfattade Fame, för hon förstod ju såklart att husse vallat med Lime och hon kastade långa blickar efter honom sen när han kom in igen... :))

Jag vill passa på att tacka för att ni är så rara och bryr er om... <3

I helgen skulle vi ha varit i Norrhoga, Hudiksvall och tävlat med Fame och umgåtts med goda vänner, men vad är väl en bal på slottet??? Nä, skämt åsido... Allt som betyder något är att Fame blir frisk igen!!!


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com


Limes möte med grisar...


Jag försöker berätta för Lime att dom kallas grisar... :))


-Dom kallas grisar... :)) (På Pensionat Udden)



Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com


Dagens Grannlivsblogg


I mitt senaste inlägg på Grannlivsbloggen får ni vara med när jag skördar trädgårdslandet. Jag imponeras över hur pyttesmå fröer växer och förvandlas till härligt fina grönsaker och vackra blomster under en sommar...




Ett konstverk av blomster...



Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com



torsdag 19 september 2013

Universitetsdjursjukhuset i Uppsala


Oftast skiner solen på oss på Gårdsbacken, men ibland kommer där ett moln som skuggar tillvaron för oss på gården...

I fredags kom ett sådant moln över Gårdsbacken... Här är min berättelse;


Stackars älskade Fame... <3

Det första tecknet vi fick att någonting var fel med Fame var på torsdagen, det kan vi säga så här i efterhand, med facit i handen. Helt plötsligt började hon hosta, rejält, precis som om hon hade fått någonting i halsen och jag som tidigare hade givit hundarna morötter, blev skraj att hon satt en morot i halsen. Danne och jag försökte titta ner i svalget på henne men kunde inte se någonting fel. Hennes hosta höll i sig några minuter och sedan var allt bra igen. Nåväl tänkte vi... hon kanske hade satt lite gräs i halsen, då Danne tidigare hade sett henne äta just gräs!



Vi har tillbringat många timmar i undersökningsrum hos veterinären de
senaste dagarna...

På torsdagen fick vi även besök av vallhundsvänner och tillsammans med dem tränade vi. Vi kunde inte se någonting alls på Fame att hon inte skulle må bra och Danne tränade ganska hårt med henne. På fredagen fick Fame vila och vi hade henne i stillhet, vi hade planerat att hon skulle få ha en riktigt lugn och skön vilodag. Danne och jag gjorde några ärenden på stan och när vi kom hem så började vi att kapa och klyva ved. De andra hundarna var med oss ute, Milla och Lime busade tillsammans men Gimmie kom förbi några gånger och satte sig precis framför oss... tittade upp på oss och verkligen stirrade oss rakt i ögonen. Nu i efterhand kan jag rysa lite när jag tänker på det, för jag kommer ihåg att jag tänkte; Hon försöker säga oss någonting. Vi fortsatte så klart med veden ändå... :( Hon gjorde om samma sak när vi en stund senare satt vid middagsbordet, tittade rakt in i våra ögon, läääänge och jag fick återigen samma känsla... -Hon försöker säga någonting!!! Detta beteende är ytterst ovanligt av Gimmie vill jag påpeka...



Om de ändå kunde tala!!!


Efter middagen gick vi återigen ut på vedbacken och gjorde inte kväll förrän sent. Det hade hunnit bli mörkt ute när vi gick in. Det var dags att ge hundarna mat och det var då vi noterade det andra tecknet på att någonting var fel med Fame. Hon ville inte ha maten. Hon som aldrig nekar ett mål mat i vanliga fall. Istället var hon låg och drog sig undan oss och de andra hundarna. Hhmmm??? Nu blev vi lite fundersamma och Danne hämtade febertermometern för att tempa henne och jag ryser nu när jag minns hans reaktion när han upptäckte vad termometern visade... Helvete!!! hör jag honom säga och jag blir alldeles kall. Hon har 41,7 grader!!!  Det är inte sant, hör jag mig själv säga. Vi måste få hjälp. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att se telefonnumret på mobilen till Djursjukhuset i Ö-vik, allt var som i en dimma och jag fick skärpa blicken för att kunna rabbla siffrorna till Danne.


Gimmie och Lime fick många timmar på stan i Uppsala...

Danne fick snart tag på jourveterinären och han berättade om Fames höga feber och bad att få komma in till Djursjukhuset för att få henne undersökt. De kom överens om att vi skulle få komma ner med henne på trekvart. Vi kastade in henne och de andra hundarna i bilen och åkte i ilfart ner till Djursjukhuset i Örnsköldsvik.


En konstant oro gnager inom oss...


Veterinären började att tempa henne, för att kunna konstatera hennes höga temp och som tur var hade den sjunkit något sedan vi tempade henne hemma. Nu visade den bara 40.9!!! Han klämde och kände på Fame. Vi berättade om hostan och att det var det enda tecknet vi kunnat se att någonting inte var okej. Hon drack inte onormalt mycket, hennes avföring var bra, hon kräktes inte, hon hade orkat träna hårt och så vidare... Hon löper just nu så vi funderade tillsammans med veterinären om det kunde vara livmodern med inga tecken tydde på det, ingen illa lukt, inga variga flytningar och hon drack som sagt inte onormalt mycket...

Veterinären tittade i halsen på henne och tyckte kanske att hon var lite svullen och lite röd, men inget alarmerande. Han lyssnade på hjärtat som lät starkt och bra, men han tyckte kanske att han kunde ana en liten ansträngd andning... Berodde det på den höga febern??? Han gav henne Metacam och antibiotika, det sistnämnda intravenöst och vi funderade på om det kanske kunde vara en halsinfektion ändå... Vi fick recept på medicinerna och veterinären sa att vi kunde ge henne antibiotika ett par, tre dagar. Detta var sent på fredagkväll...



Kafferummet Storken blir vårt stamställe för frukost...

Vi kände oss så klart lugnare, men veterinären funderade med oss om vi själva hade åkt in på akuten om någon av oss hade haft 41 graders feber och jag fattade inte riktigt vad han menade??? Om han hade sagt 40 grader!!! Jag nämnde dessutom för honom att jag precis hade plockat tre fästingar på Fame och att vi hade varit söderut ett antal gånger med henne i sommar, då sa han att så fort vi i norr får en fästing på vårt djur så är vi livrädda att de blivit smittade. Jag tycker inte om att inte tas seriöst när det handlar om mina djurs välbefinnande!!!

Jag är trots veterinärens lite nonchalanta yttranden nöjd med hans mottagande. Han gjorde nog det han kunde för Fame just då och vi tackade honom för att vi fått komma in  med henne och fått henne undersökt. Vi åkte hem till Gårdsbacken igen.



Utsikten från Storken, dessa enorma bussar, tur att det inte är jag som kör!!!


Nu var klockan sent och vi somnade och på morgonen var Fames temp så gott som normal och vi andades ut. Sköööönt!!! Det var nog en halsinfektion och antibiotikan tog förmodligen hand om den direkt. Vi fortsatte att tempa henne med jämna mellanrum under dagen och den höll sig normal... Vi stämde av med veterinären igen, under lördagen och han tyckte vi kunde fortsätta med Metacam och antibiotikan ca tre dagar. Vi tog en sista temp på henne innan vi skulle gå till sängs och nu visade den 38.7... ingen feber, men lite högre än hennes normaltemp och ofrånkomligt fick vi en liten gnagande oro... var den på väg upp igen???

På söndagsmorgon fick vi våra farhågor bekräftade, Fame hade återigen hög feber, 39,5, trots Metacam och antibiotika. Nu blev vi alldeles till oss av oro och resonerade om hur vi skulle göra, att vi akut måste få hjälp var det inget tvivel om i alla fall!!! Vi bestämde oss för att åka till Veterinärhuset, Södra Berget i Sundsvall. De har jouröppet söndagar mellan 9.00 och 13.00. Klockan var bara strax efter åtta när vi låser huset, packar hundar och kör i ilfart till Sundsvall, nästan tjugo mil bort. Samma sekund som klockan slår nio ringer vi deras nummer och berättar att vi är på väg till dem med Fame. Vi berättar om hennes höga feber!!!

När vi kommer fram har Fame återigen 40,9 i feber och hon har feberfrossa och krampar lite. De sätter dropp på henne och hon får en varm filt att ligga på, vi lägger även Danne jacka över henne för att hålla henne varm. Nu börjar "operation taredapåvadsomärfelmedhenne". Det enda vi har att komma med är hennes fåtaliga kraftiga hostningar och hennes extremt höga feber.



Fame är uppmärkt som en liten present, adress; Västergundsjö... <3


Veterinären lyssnar på hennes hjärta och konstaterar att hon är i bra fysik form och väldigt vältränad och han säger att vi får vara glada att hon är i så bra kondition, detta hjälper henne nu när hon har så hög feber. Han lyssnar även på lungorna och säger att han kan höra en lite ansträngd andhämtning. Han frågar om vi varit söderut med henne och om hon har haft några fästingar och jag svarar ja på båda frågorna. Han vill inte förkasta teorin om att de kan bli väldigt sjuka av fel typ av fästingar. De tar en massa prover på Fame.

De röntgar henne, de tar urinprov, de utraljudar, de lyssnar, de klämmer, de funderar... Fames feber fortsätter stiga och passerar nu 41!!! Genom ultraljud kontrollerar de livmodern för att utesluta livmoderinflammation. Allting ser jättefint ut!!! Av blodproven de tagit börjar de få lite svar men det visar sig att hon inte har någon fästingsmitta till dagsdatum i alla fall... Sänkan är hög, konstigt hade väl varit annars, men veterinären blir lite konfunderad då vissa prover visar väldigt bra värden, värden som borde varit sämre med tanke på hennes tillstånd.

Röntgen på lungorna visar på något som inte ser helt okej ut och han börjar fundera på om Fame kan ha fått ner något yttre föremål i lungan, som i sin tur orsakat lunginflammation. Det är hans ena teori, den andra hänger fortfarande kvar vid fästingteorin, de kunde nämligen inte se genom deras provtagning vidare fästingsjukdomar, då krävs lite mer avancerade provtagningar.



Vi fick shoppa lite nytt ombyte och ett par tandborstar...


Vi har nu varit på Veterinärhuset i närmare fyra timmar och gjort alla möjliga och omöjliga undersökningar. Veterinären låter meddela oss att han känner sig otillräcklig för stunden och vill att vi åker med ilfart till Uppsala med Fame. Vi förstår allvaret i situationen och tvekar inte en sekund att åka vidare söderut. UDS i Uppsala har proffessionell personal och öppet dygnet runt och där kan vi få  Fame inlagd och få specialistvård.

Vi får hjälp med att lägga Fame i baksätet på bilen med dropppåse installerad. Jag sätter mig bak hos henne och stryker henne långsamt och varsamt över huvudet och ryggen. Hon ser så medtagen ut, så trött fast hon inte riktigt kan slappna av och sova på grund av den höga febern. När vi åker från Sundsvall har hon 41,3 i temp!!!

Jag kan lugnt säga att färden när till Uppsala gick fort. Danne körde "det han vågade" och jag satt och tittade, ena sekunden på Fames andning och den andra sekunden tittade jag på dropppåsen. Dropp... dropp... dropp... Fame andades tungt!!! Dropp... dropp... dropp!!!

Ja, jag kan meddela att färden mellan Sundsvall och Uppsala har aldrig någonsin gått så fort och kommer förhoppningsvis aldrig att gå så fort igen, när vi hade fem minuter kvar till djursjukhuset så ringde vi dit för att få en närmare vägbeskrivning och de berättade att de väntade på oss. Veterinären från Veterinärhuset hade pratat med personalen i Uppsala och gjort dem insatta i Fames fall.

Personalen mötte oss vid bilen och Danne bar in henne i ett undersökningsrum. Det tog inte lång tid så hade de bytt ut hennes dropp och ökat droppmängden rejält. En veterinär kom in och vi gav henne cd-skivan med röntgenplåtarna från Sundsvall, dessutom mejlades alla provsvar därifrån över till UDS i Uppsala. Veterinären tempade Fame och febern låg kvar på samma 41,3  trots att de i Sundsvall gav henne en annan antibiotika intravenöst innan vi åkte därifrån. Ingenting bet på hennes höga feber... :((

Fame låg nu med dropp och hon blev noga undersökt. Vi fick vara med på en ny röntgen av hennes mage och lungor. Röntgensköterskan blev väldigt imponerad av henne, för vi kan lägga henne hur som helst och bara med ett stillakommando så ligger hon blickstilla. Dessutom är hon så klok att hon förstår att vi gör det för hennes bästa och för att vi måste. Klockan var nu sent på söndagkväll och de berättade förstås att hon skulle behöva läggas in och att de skulle placera henne i syrgastält. Nu misstänkte även de en kraftig lunginflammation med risk för föremål i lungan. Ett par nya antibiotikakurer sattes in där på kvällen också... Hur mycket medicin var hon inte packad med nu???



Fame får varje dag träffa Lime och Gimmie genom bilbursgallret...


Vi började inse att vi skulle bli tvungna att lämna henne där på djursjukhuset. Det kändes inte speciellt bra att lämna henne när febern var så hög. Lyckligtvis så hade den sjunkit med några tiondelar när de tempade henne precis innan vi åkte, sent på söndagskväll... Det vi tröstade oss med var att vi visste att hon var i goda händer och att de skulle höra av sig med detsamma om någonting skulle bli till det sämre... Hon fick nu ligga i syrgastält med dropp och allsköns medicin. Hoppas hon kunde slappna av och sova lite också... <3



Vi besöker några kaféer för att fördriva tiden i Uppsala...


Nu ska jag passa på att tacka våra kära valpköpare till Milla, som har en liten söt stuga endast ett par mil från Uppsala. Så fort de hörde om Fames sjukdom erbjöd de oss att låna stugan. Vi kan inte nog säga hur uppskattat detta var. Vi kunde vara nära Fame, samtidigt som Gimmie och Lime kunde få komma ut ur bilen och springa av sig på stugtomten och sova nära oss i stugan... Vi kunde dra oss tillbaka en stund, när vi inte kunde vara hos Fame och få några timmars sömn innan vi åkte tillbaka för att besöka henne på djursjukhuset. Eftersom vi åkte hemifrån på söndagmorgon, som vi stod, så hade vi såklart varken tandborste eller ombyte med oss utan vi fick handla både lite nya kläder och hygienartiklar...


Här går vi på promenad med Gimmie och Lime i Botaniska trädgården


Varje dag när vi anlände till djursjukhuset, efter veterinärerna hade gått ronden, blev vi mottagna av en vänlig sköterska som visade oss till ett undersökningsrum, därefter hämtade hon Fame så att vi fick rasta henne, ge henne mat och bara umgås en stund med henne... Vi fick även träffa Fames veterinär som berättade om hennes tillstånd... Även på kvällen, efter skiftbytet av personal vid sjutiden, fick vi göra ett besök för att rasta och umgås med henne... <3



Slottet skymtas i bakgrunden...

Fames feber sjönk under måndagen och låg sedan relativt normal. Hon hade många andetag i minuten och fick spendera all den första tiden i syrgastält. Efter ett par dagar testade de att ta ut henne ur tältet och kontrollerade noggrant andetagen utan extra hjälp. På onsdag fick vi hämta henne för att åka hem... <3 Hon får nu två olika antibiotika plus Metacam och det enda vi kan göra nu är att hålla alla tummar och tassar för att Fame ska bli frisk så snart det bara går och att det inte blir något bakslag...

I dagsläge får Fame bara rastas försiktigt och annars gäller vila och åter vila. Vi tempar henne tre gånger om dagen och håller noga koll på hennes andning... Hon får medicin två gånger om dagen. Det som är skrämmande är hur fort man kan drabbas. Från att den ena dagen tränas i vallning som en elitidrottare till att nästa dag vara helt utslagen.



Gimmie och Lime poserar framför ett vackert beskuret barrträd...


Danne, jag, Gimmie och Lime har lärt känna Uppsala under dagarna där nere, när vi inte har kunnat spendera tiden med Fame. Vi har promenerat i Botaniska trädgården, uppe vid Slottet, runt domkyrkan, besökt Universitetsbiblioteket och tittat på Silverbibeln, strosat på stan, promenerat längs Fyrisån, fikat på anrika kaféer och en massa annat... uppblandat med ständig oro över Fame!!!



Eftersom våra underbara valpköpare till Milla erbjöd oss att låna deras stuga
kunde Gimmie och Lime ha lite mysiga stunder på kvällarna, här med var sitt
tuggben... 


Jösses, jag undrar om ni orkat plöja er igenom mina rader, jag har i alla fall fått skriva av mig om några fruktansvärda dagar i mitt liv... och om ett skuggande moln över Gårdsbacken... :((



Och Gimmie...
...hon försökte verkligen säga oss något!!!