torsdag 30 oktober 2014

Höstat upp...


Det är några dagar sedan sist jag skrev... Vi har haft en del att göra på Gårdsbacken den senaste tiden, eller vadå, vi har alltid fullt upp... :))


Det är en ynnest att kunna köpa närproducerat korn...

Just nu så förbereder vi gården inför vintern, vi höstar upp. Inte riktigt än men snart så kan vi säga;  "Nu får det börja snöa" Vi har visserligen fåren ute på bete ännu, men vi vill att de ska få gå ute så länge det bara går. Vi stöd utfodrar dem med torrhö i fårhuset, detta kan mumsa på om det ligger frost i gräset tidigt på morgonen. Vi har haft några kalla kvällar med frostnätter.


Bonden har en fin korntork på lagårdsvinden...

Hönsen är också fortfarande ute i hönsgården. Ikväll startade vi vår andra hönskurs så kursdeltagarna fick börja med att bänka sig i vårt hönshus och bekanta sig med hönsen... "hänga med hönsen", you know... :)) Det är så otroligt skoj att så många är intresserade av att gå hönskurs... Vi kommer fylla Örnsköldsviks kommun med höns... :)) Ikväll pratade vi om att ju fler som skaffar "hemhöns" ju färre hönshybrider behövs, vilket är superduper!!!


Säckarna lastas fulla av krossat korn...

Med höns på gården betyder att man måste ordna med foder åt dem. För att få "output" = äggen, så behövs lite "input" = hönsfodret. Vi har det så bra ordnat att vi har kontakt med en bonde i närliggande by som vi får köpa krossat korn ifrån. Kornet är en jättebra basföda till hönsen.


Man blir rejält dammig av att köra kornkross och sedan lasta kornet...

Jag vill berätta om vår bondekontakt. Han har den allra finaste korntork, den fyller han med det korn han skördar från sin egen åker och för oss innebär det att vi kan utfodra våra höns med närproducerat hönsfoder...!!! Vi åker dit med x antal säckar och fyller dessa till bredden. Vi krossar kornet hos bonden, vi tycker att hönsen hellre äter krossad än helt korn.

Det är en häftig upplevelse att hälsa på vår bonde. I vissa lägen, på hans gård, kan man tro att tiden stått stilla under måååånga år. Jag älskar (det är ett starkt ord men jag använder det här ändå) verkligen avsaknaden av fåfänga. Vår bonde har ingenting han behöver bevisa för någon, han möter oss i en gammal overall med hål vid knäna, den är smutsig, men vad gör det? Det är ren smuts på overallen, sån smuts som det blir när man jobbar som bonde. Han är mycket trevlig och skrattar hjärtligt, han trivs i sin overall med hål på knäna.


Bonden tar hjälp av en decimalvåg för att väga kornsäcken...

Vi hjälps åt, bonden, Danne och jag att krossa kornet och vi fyller alla säckar som vi har med oss... Nu kommer vi att klara oss länge, eller rättare sagt hönsen, gässen och vaktlarna kommer att klara sig länge i vinter. När säckarna är fyllda så funderar vi på vikten på säckarna, bonden föreslår att vi väger en av säckarna på hans antika gamla decimalvåg. Det gör vi, fast vi först måste leta rätt på den under ett lager av damm... :))


Decimalvågen fungerar hur bra som helst, allt damm tilltrots... :))

Det känns alltid bra när man ordnat vinterfoder till djuren och nu kan vi pusta ut när vi bunkrat upp rejält med mat till dem alla. Nu kan jag sova gott om nätterna, inte för att jag inte brukar göra det annars, men... :))





gardsbacken@telia.com



tisdag 28 oktober 2014

torsdag 23 oktober 2014

Sammanfattning av tävlingssäsongen 2014


Det kan ju passa bra att sammanfatta vår tävlingssäsong så här på höstens första dag med snöfall över Gårdsbacken...


Fames tävlingssäsong 2014
Trots att Fames sista tävling i Piteå var katastrofdålig så är vi mer än nöjda med henne och hennes tävlingssäsong detta år. Tänk att hon numera kan titulera sig Norrlands näst bästa vallhund, hur bra är inte det? Att hon dessutom också vunnit en stor IK2-tävling med 60 starter och kommit trea på en annan är också något vi är väldigt nöjda med. Det är så stor konkurrens på tävlingarna idag, många duktiga vallhundar med lika duktiga förare gör att konkurrensen är stenhård, det går inte att räkna bort någon som potentiell vinnare längre. Fame var först i Sverige att kvalificera sig till 2015 års SM-kval.



Fame kan titulera sig Norrlands näst bästa vallhund...


Danne är sur...
Jag skrattade åt Danne igårkväll, Fame hoppade som vanligt upp tätt intill honom i tvsoffan, på sin filt och hon tryckte sig nära honom, "Jag är verkligen jättesur på dig Fame", hör jag honom säga... Vaddå? frågar jag, vad har hon gjort? Jamen... hon lyssnade ju inte ett smack på tävlingen i Piteå, svarar Danne som om jag verkligen borde ha förstått varför han var sur på henne. Danne, fortsätter jag, det är flera veckor sedan Piteå, du kan väl inte fortfarande vara sur på henne? Jo, det är jag, svarar han samtidigt som han klappar om henne ömt. För trots att han kanske fortfarande är lite sur på henne så vet jag hur mycket hon betyder för honom... och jag vet hur mycket Danne betyder för Fame. Och förresten så skyller vi Piteå på hormoner, Fame har nämligen börjat löpa... :))


Fame har redan nu kvalificerat sig för nästa års SM-kval...

Varje gång efter Fames fina resultat så har Danne blivit rörd över att hon är såå duktig. Fame älskar nämligen att tävla, hon blir taggad när hon märker att det är tävling på gång. Danne och hon har skaffat sig schyssta rutiner innan start och Danne skrattar ibland åt hennes iver. Han vill gärna att Fame ska få se en duktig hund innan det är deras tur att starta och när han iakttar henne så ser han hur hon följer hunden, hon tittar på föraren, hon tittar på fåren, hon tittar på hunden, hon tittar på grindarna, hon tittar på hunden, hon tittar på föraren och han märker hur taggad hon blir. Det har hänt när han skickar henne på hämtet att det har rykt grästorvor från alla fyra tassar när hon gjort en rivstart för att hämta fåren till husse...


Gimmie visar gärna upp Royals Energypåsar, en portion läckert energitillskott...


Vår typ av vallhund
Med andra ord, vi är galet nöjda över Fames tävlingssäsong. Vilken vallhund hon är...!!! Vi kan lita på henne i alla väder, näää, nu ljuger jag... inte vädret i Piteå... :) Hon gör allt Danne ber henne om och hon gör det gärna. Det vi behöver jobba på med henne är fysiken, konditionen. Vi har märkt i slutet på en tävlingshelg att hon inte riktigt orkar fysiskt och om en vallhund inte fixar det fysiskt så orkar de definitivt inte psykiskt. Vi måste bli bättre på att träna ren kondition med henne... Det får bli utmaningen till nästa säsong, och då mina vänner blir Danne och Fame riktigt farliga... :))



Gårdsbackens Laphroaig, Lime

Limes tävlingssäsong 2014
Så har vi lilla Limpan, Lime. Hon är ju bara ett och ett halvt år och trots det redan godkänd vallhund. Wow, hur bra är inte det? Vi brukar alltid säga att man ska skynda långsamt med sina unga hundar, man ska låta dem mogna fysiskt och man ska definitivt inte ställa hårda krav på dem psykiskt innan de i alla fall är minst ett år gammal. Och det har vi inte gjort med Lime heller, vi har vallat med henne, men hon har fått gått lite för nära djuren, hon har fått vara lite för snabb, så länge inte djuren farit illa. Hon påminner mycket om Fame, hon vill samarbeta och det är så mycket värt, då gäller det bara att se till att de förstår vad man vill att de ska göra för oss som förare.

Limes resultat i vallhundsprovet: här

Lime är en sådan positiv och snäll hund, hon vill så gärna göra rätt. Hon är som sagt ganska lik Fame, men har något mer driv än Fame i samma ålder och det är bara positivt. Vi godkände henne för ett par veckor sedan, ni som följer bloggen har säkert läst inlägget om hennes dag i rampljuset... :)) Denna helg startade vi henne även i en IK1-tävling. Det är hon egentligen inte alls tränad för, hon har inte gjort så många 150 meters hämt och hon har definitivt inte tränat delning, Danne körde några intensivlektioner, i delningens sköna konst med henne, ett par tre dagar innan tävlingen... :))



Lime är precis den typ av vallhund vi önskar...


Limes IK1 debut
Viktigast för oss var att tävlingen skulle vara positiv för henne, hur det än skulle gå och lördagens tävling gick inte bra. Fältet där tävlingen hölls var lite litet och kuperat, så hämtet blev dolt för hundarna och det är Lime definitivt inte redo för. Vad som var lite kul att se var att Danne kunde korrigera henne och hon tog ett nytt vänsterkommando och satte av för att hämta fåren. Hon har förstått vitsen med själva hämtet och det är mycket värt. När hon väl såg fåren så var hon alldeles för nära dem och skrämde igång dem, de började galoppera och drog sig snabbt mot uttaget, Danne bröt, det blev för svårt för en liten orutinerad Lime.

Anledningen till att vi ens anmälde henne till IK1'an var att det var vår vallhundsklubb som arrangerade tävlingarna och vi höll i serveringen och sekretariatet, vi skulle ändå vara där, men frågan var nu om vi skulle stryka henne från söndagens tävling eller om vi skulle låta henne starta...??? Vi valde det senare, Danne var nyfiken på att se om hon lärt sig något från lördagens hämt och glädjande nog så hade hon det. Hämtet så precis likadant ut som på lördagen och nu sprang hon ut, i en fin båge, lite orutinerat tajt men helt godkänd. Upptaget lika orutinerat men också godkänt... Lime fick jobba i framdrivningen, en tacka gled ut till vänster från de andra men Lime lyckades samla ihop flocken igen, det var bra jobbat.

Nej, jag ska inte berätta om tävlingen i detalj, fösningen blev för tung för henne, fåren var ganska tunga och de kände förmodligen att det var en ung orutinerad slyngel som de hade att deala med och utmanade henne rejält. Men Danne och Lime lyckades ta sig runt med fösningen, ett ynka litet poäng var kvar, men klarade däremot drivningen med endast två poäng bort, faktum är att de till och med delade och fick fortsätta till fållan och lyckades även med det sistnämnda. Totalsumman blev låg... men so what...!!!! Lilla Limpan fixade hela banan och alla moment, hon räknar inga poäng och ni kan tro att hon var stolt när vi berömde henne efter hon gått banan. Hon sträckte på sig och såg mallig ut som få... :)) Med vårt beröm så lurade vi henne säkert att tro att hon var dagens bästa hund... :))



-Ge mig lite energi. matte...!!!

Perfekt, precis vad jag behövde... ;))


Supernöjda
Nu går vi till vintervila, supernöjda med båda våra dogs. Att Fame är Norrlands näst bästa vallhund och redan nu kvalificerad för 2015 års SM-kval och att Lilla Limpan numera kan titulera sig godkänd vallhund gör att vi kan vara fullt nöjda över 2014 års tävlingssäsong.


Royal Canin som samarbetspartner
I övrigt så har vi i sommar startat ett samarbete med vår fodertillverkare Royal Canin, det foder vi alltid har givit våra hundar och som vi med stolthet representerar. Ett foder som uppfyller allt vi önskar, ett foder som ger våra hundar maximal energi vid träning och tävling...!!! Ett foder som helt säkert är delaktigt i våra framgångar denna säsong. Vi ser fram emot ett framgångsrikt samarbete med Royal Canin även under 2015.


Nu tar vi vintervila, i alla fall från vallhundstävlingar...


Lime och Fame ska nu få välbehövlig vila... <3


STORT tack...!!!
Vi vill slutligen framföra ett STORT tack till alla vallhundsvänner där ute i landet, tack även till alla djurägare som så vänligt ställer sina djur och marker till förfogande så att vi kan ha vallhundstävlingar, som i sin tur är så viktiga för Border Collien som ras. Vi vill mena att tävlingarna gör att rasen utvecklas och blir än bättre... Även tack till alla vallhundsklubbar som arrangerat tävlingarna... Ni är guld värda!



Väl mött nästa år igen...!!!


gardsbacken@telia.com




Det faller möss från taket...


I början på veckan så körde vi och hämtade balat torrhö. Vi har superbra kontakt med en bonde i en närliggande by som vi köper lite torr hö utav. Han säljer det allra finaste hö. Visserligen utfodrar vi våra tackor med ensilage men vi vill ha ett gäng balar torrhö hemma av lite olika anledningar... Vi ströar under fåren med hö, hönsen får torrhö i sina reden, gässen går på hö och den här tiden, när fåren fortfarande går ute så känns det bra att sticka åt dem en bal med torrhö lite nu och då och dryga ut det ibland frostiga betet...


Vi har hängt upp massvis med kornkärvar i taket...

Vi kör hö't i hästtransporten, den är som gjord för att transportera höbalar. Det är mycket enkelt att lasta, man slipper binda om lasten och hö't blir inte blött även om det skulle vara nederbörd ute.

Idag lastade jag av hästtransporten med höbalarna. Jag kånkade och bar, bal efter bal, in i lagårn. Det känns så bra att ordna med vinterfodret för djuren. Varje bal väger ca femton kilo och jag travade upp dem längst bort i lagårn,  och jag försökte trava dem så högt jag bara kunde. I taket hänger kornkärvar som vi ger hönsen under kallaste vintern. Vid ett tillfälle när jag passerade dessa kornkärvar så ser jag någonting i ögonvrån, precis bredvid mitt huvud, med ett efterföljande DUNS!!! Jag tittade bredvid mig på golvet och där satt en liten skogsmus och såg jätteförvånad ut... Han ruskade lite på huvudet, tittade lite plirande på mig och sa... Vad hände...???


Det känns jättebra när hö't är hemma... I hinkarna har vi sand till hönsens sandbad.

Så ruskade han på sig lite igen och tassade vidare, om än lite förvånad. Nog att den lille klarade det höga fallet och vilken tur att han inte föll på mig, det var nära kan jag säga... :)) Han hade alltså ramlat, hela vägen ner... från att ha suttit i en kornkärve och kalasat så tappade han fotfästet och föll i golvet... :(( Jag fortsatte bära höbalar fast jag var lite mer beredd på att ducka om en skogsmus skulle komma seglande genom luften, en andra gång... :))


Lillmusen med annalkande huvudvärk...



gardsbacken@telia.com



tisdag 21 oktober 2014

Walliska svartnosfår


Vi hade äran att få besöka Sveriges enda besättning av Walliska Svartnosfår när vi var i Karlstad.


Det var verkligen en upplevelse att få träffa Sötnosarna Svartnosarna live... <3

Vår valpköpare Felicia och hennes mamma Marita har tidigare i år importerat en kalasfin besättning av rasen från Schweiz och vi blev nu inbjudna att få komma och träffa sötnosarna personligen... :))


Minstingen Shaun med mamma...

På en gammal anrik gård i Väse strax utanför Karlstad så kan man hitta dem, fåren som närmast liknar ett sagodjur än något annat och inte nog med det, sagodjuren har börjat lamma och vi fick gosa med bagglammen, Magnus, Bährtil, Sven och minstingen Shaun, jag menar hur mysigt var inte det...???


Shaun tittar lite blygt in i kameran...

Besättningen är fortfarande i gårdskarantän, de tillbringar tiden i en stor, ljus, fräsch, nymålad ladugård och de kan inte ha det bättre. Vid första anblicken av djuren blir man tyst, därefter så börjar man att småle, sedan dras blicken till de allra minsta... De är gudomligt söta och när vi får frågan om vi vill gå in till dem så tvekar vi såklart inte en sekund.


Det var en upplevelse att få träffa fåren "inreallife"

Marita berättar om rasens speciella särdrag...

Rasen är lugn och känns trygg, Storbaggen lyfter endast lite på ögonbrynet, om nu får har ögonbryn, och accepterar oss omedelbart. Han fortsätter tugga i sig hö och bryr sig till en början inte om att vi är där. Vi gullar med lammen och Marita berättar om var och en av fåren, ungbaggarna, småtackorna, Storbaggen och så vidare... Det är jätteintressant att höra henne berätta och hon visar på lillbaggen Shaun, som tydligen har ett utpräglat rastypiskt utseende, hur de ska se ut.


Storbaggen fortsätter till en början att äta...

Nu slutar Storbaggen att äta och vänder sig om emot oss, det är stora horn han har...! Skulle han velat hade han lätt kickat ut oss från ladugården, men det vill han inte. Han går fram till Danne, ställer sig precis framför honom och ber om att få bli kliad i ullen och Danne känner att det är bäst göra som tillsagd... ;)) De hornen dealar men inte med... :))


Efter en tid så blir Storbaggen intresserad av att kolla vilka typer vi är...
 
 
Danne är accepterad och får klia honom i ullen...

På något vis kändes det STORT att få äran att besöka dessa charmtroll, denna unika besättning får i Sverige. Har jag inte fel tror jag att det är en utrotningshotad ras, det finns tydligen endast ca 3000 får av rasen kvar i hela världen. Läser du detta Felicia får du gärna rätta mig om jag har fel.



Jag skulle lätt kunna sitta kvar hos lammen fortfarande om jag finge...

Vill ni veta mer om rasen så har ni här nedan ett par länkar. Bland annat till Felicias och hennes mammas Walliska Svartnosfårs facebooksida. Där kan ni hitta en hel del information och googlar ni på bilder på rasnamnet så kommer ni att bli helt hänförda av dessa galet söta varelser... <3

https://www.facebook.com/pages/Walliska-svartnosf%C3%A5r/1635815086644666?fref=ts


Det är inte så lätt at få se ett Walliskt Svartnosfår i ögonen men jag lyckades...

Finfåren...

Vi vill tacka Marita och Kåre för gästvänligheten, den goda rödingen, den intressanta husvisningen och för upplevelsen att få träffa sötnosarna Svartnosarna live, STORT tack...!!!


gardsbacken@telia,com







fredag 17 oktober 2014

Hönskurs


Så har vi avslutat den första hönskursen här på Gårdsbacken.


Stolt som en tupp...!!!

Hänga med hönsen
Det har varit mycket roligt att ha haft ett gäng kacklande kursare på besök några onsdagkvällar. Vi gillar att så många är nyfikna på höns och att så många är intresserade av att skaffa en flock höns på gården/ i trädgården. En mycket kär vän till oss myntade ett uttryck en gång här på Gårdsbacken som lyder; Att hänga med hönsen och det är något vi önskar att fler ska få uppleva. Det främsta vi vill velat förmedla med vår hönskurs är att det inte så vara så komplicerat med ett gäng höns på gården/i trädgården och går man dessutom en hönskurs innan man skaffar hem dem, så kan inget gå fel...
 
 
 
Att hänga med hönsen är vårt nya talesätt...

Tidningen 7 
Vår hönskurs har blivit omtalad, inte minst i morgonsändningen på tv och på radio i direktsändning. Idag hade även Tidningen 7 ett reportage om oss och vår hönskurs, Stortuppen fick pryda ett helt uppslag...!!! Hur fränt är inte det? Vi tycker att reporter Märta, som kom på ett besök under kursens andra träff, med värme lyckades förmedla glädjen med några höns i vardagen och nyttan med att gå en förberedande hönskurs.
 
 
 
Tre sidor i 7:an är inte fyskam...!!!
 
Stortuppen fick ett helt uppslag...!!!
 
 
Vad ingår i kursen?
Vi berättar om vår erfarenhet att ha haft höns i över femton år, vi förklarar skillnaden mellan värphybrider och lantraser, vi tar upp praktiska ting som vardaglig skötsel och den viktiga hygienen och så vidare och så vidare. Vid ett par tillfällen får kursarna även vistas i hönsgården, mitt ibland höns, tuppar och kycklingar och de får lära sig fösa frigående höns. Vi pratar ägg, ruvning, provsmakar vaktelägg och mycket, mycket mer...
 
 
 
Här sitter vi tillsammans i Gårdsbackens kök och pratar höns...
 
Är du också intresserad av att gå en hönskurs?
Gårdsbackens hönskurs arrangeras genom Medborgarskolan, vi kommer om ett par veckor att starta ännu en kurs, häng med du också... eller rättare sagt häng med hönsen... :))
Anmäl dig här: SKAFFA HÖNS KURS
 
 
För er som inte får Tidningen 7 i brevlådan så länkar jag till nättidningen, så kan du också bläddra i den
 
 
 
 
 

torsdag 16 oktober 2014

Höftledsröntgad Lime


På vägen hem från Karlstad så passade vi på att röntga Limes höfter på Strömsholm...

Det är verkligen inte roligt med höftledsröntgen, först är man lite nervig på grund av det lugnade som de ger hunden, Lime somnade inom tio sekunder. Veterinären som lyssnade på hennes hjärta, innan den lugnade sprutan gavs, frågade oss om vi tränade henne, han var imponerad av hennes lugna hjärtrytm. Värre var det för oss som hela tiden övervakade henne så att hon säkert andades, medan hon sov. De fem, tio minuter som djurskötaren sa det skulle ta innan de skulle komma tillbaka kändes som ljusår...


Vårt vackraste lilla hjärta... <3 Med fina friska höfter...

Efter elva minuter var jag nästan på väg att gå och kolla om de var på väg eller... Nä, skämtar bara, inte fullt så illa var det... ;)) De frågade om vi ville röntga armbågarna (ED-röntgen) och vi svarade; visst varför inte? Det skadar inte att få veta hur de ser ut ser ut där innanför skinnet. Själva röntgen gick jättebra, vi fick titta på bilderna efteråt och vi förstod att det inte var några stora fel, varken med pålagringar eller höftleder, men de får, som ni vet, inte säga någonting, utan nickade bara lite medgivande när vi konstaterade att det såg bra ut.

Efter en kvart ungefär sedan Lime fått sin "piggelinspruta" så lämnade vi Strömsholm. Lime kurade ihop sig tätt intill Fame i bakskuffen på bilen. Hon funderade förmodligen på vad hon varit med om och sökte lite extra trygghet hos mamsen, som nosade igenom Lime grundligt...


Lime söker tröst hos mamsen...

Svaret på röntgen kunde vi se idag på SKK's hemsida, under hunddata, Lime har B-höfter, alltså fina, friska höfter, helt okej höfter för att kunna användas i avel tillexempel och framför allt så kommer hon inte att ha några besvär utav dem i framtiden. Vi har nu fått papperen på Limes HD-resultat med resultat att hennes vänstra höft/A och hennes högra/B.


På SKK's hunddata kan man läsa svaret på röntgen...


Nu har vi alltså vänt kosan hemåt, efter några fantastiska dagar med intressant föreläsning, valpköpare, valpar, vallning, svartnosfår, föreläsningar, god mat, promenader och massor av trevligt umgänge...


gardsbacken@telia.com



Giiimmmmiiiieeee...!!!


Gimmie... Hoppa ner...!!!





Varför då...???
 
 
 
 
 
 
 
 


Föreläsning...


Lördagen tillbringade vi i Göteborg... eller närmare bestämt i Mölndal.


Här är vi på besök hos Gårdsbackens Caol Ila... <3

Föreläsning
Vi var på föreläsning på Karisma med psykolog Mickie Gustafson som föreläsare. Under en hel dag så lyssnade vi på hennes berättelser och erfarenheter, främst om sambandet hundproblem relaterat till stress...

Vi fick lyssna till många tänkvärda ord och jag tänker att jag kan skriva ett inlägg på min blogg lite senare och dela med mig av mina tankar kring detta med hundar och stress. Jag fick mycket vatten på kvarn efter att ha lyssnat på Mickie och trots att vi inte träffat varandra förut så känner jag igen mycket av hennes tankar i mina egna. Vi skiljer oss dock av på några punkter, hundgodis är en av dem...!!! Men jag återkommer om detta...


Lime och Ila tittar ödmjukt på när Fame leker med hundleksaken...

Efter lördagens föreläsning så lämnade vi Göteborg efter vår relativt korta vistelse där, men vi kommer tillbaka snart igen och hoppas då att kunna få ta lite mer del av den vackra staden. Nu tog vi istället sikte mot Karlstad... Vi kikade lite på kartan och bestämde oss för att köra den västra sidan om Vänern upp till solig... nej jag menar regniga Karlstad, där hade vi inte åkt förut. Kul med lite nya orter som Åmål och Säffle...


Ila och Lime leker så fint med varandra. Jag blev nästan rörd då jag såg Ila
komma med hennes hundleksak, ett mjukisfår, och verkligen visade detta för
Lime och visade även tydligt att Lime fick ta den och leka med den om hon ville.

Besöker Karlstad
I Karlstad skulle vi träffa Gårdsbackens Caol Ila med husse och matte. Oj så skoj att få träffa dem igen! Det ar mörkt när vi kom fram till deras gård... Matte Felicia möter oss i dörren och även Ila kommer farandes... Hon kastar en snabb blick på Danne och mig, sedan är inte vi intressanta längre... Hon ställer sig istället och tittar mot vår bil och vi kan tydligt se att hon vet att hundarna är med. Vi är inte speciellt intressanta för henne, det är morsan, syrran och mormor som Ila vill träffa.


Genom att leka och busa så mycket som syrrorna gjorde så resulterade detta i
att de blev rejält trötta när kvällen kom... Vilostund.nu

Det får hon så klart. Fame och Lime nosar av henne och Ila visar underlägsenhet på ett mycket fint sätt, och vad har hon för val egentligen, de är ju tre mot en. Fast de accepterar henne snart även fast Lime beter sig lite stöddigt så hon ju har morsan som backup. Vi tar en promenad ner till Vänerns strand där i mörkret och hundarna springer glatt tillsammans.

Nu tänker jag försöka sammanfatta vår vistelse tillsammans med Ila och hennes husse och matte relativt kort, fastän vi hade en mycket trevlig och innehållsrik vistelse där. Felicias, Isak och Ilas gård... ja och Sonjas (kattens) är verkligen charmig. Ett hus med själ...!!!

Trots att lördagskvällen blev ganska sen så klev vi upp relativt tidigt på söndagen, det var många punkter på dagordningen så det gällde att komma upp i tid. Efter frukosten så gick iv igenom ett vallhundsprovs alla moment, då Felicia med Ila har anmält sig till vallhundsprov inom en snar framtid. Vi ville dela med oss våra erfarenheter till dem.

Därefter blev det vallning, på Felicias "gossefår" gottisarna (Pälsfår/Gotlandsfår). De är väldigt handtama för människor vilket gör att de inte är så bra att träna vallning med unghund på. Det ifrågasätter gärna hundarna och flyttar sig ogärna om de inte själva är med på det. Men vi visade en övning de kunde träna på trots att fåren inte rör sig speciellt nämnvärt... :))


Felicia med "Gottisarna", Ila och Fame vallar tillsammans...

Mor och döttrar ligger och vakar över fåren... Giv oss ett framåt så går vi...!!!


Trevlig och god lunch
Vi var därefter bjudna till Felicias mamma, Marita, på lunch. Marita tillsammans med Kåre har ett alldeles fantastiskt vackert hus som Marita har designat själv. Vi fick en rundtur som gav många imponerande upplevelser. Jag gillade hur Marita tänker utanför alla Svenssontankar när det gäller inredning. Jag gillade att många detaljer hade en historia bakom sig. Vi tackar både för den mmmmmycket goda lunchen (benfri röding) och för rundvisningen av villan.

Nu var det dags att röra på oss igen, nu åkte vi vidare till Kåres gård, där Marita och Felicia har sina omtalade och rikskända Walliska Svartnosfår. Den enda besättningen i Sverige. Vi skulle få träffa dem personligen... Jaaaa, oj vad skoj...!!! Jag fotade en hel del så jag kommer att göra ett eget inlägg om fåren. Ni kommer att falla pladask för dem, jag lovar.  De ser ut som sagodjur, och jag lovar att lammet Shaun kommer att göra att ni smälter som smör i solsken. Men det får bli nästa inlägg...


Felicia och Ila blir grillade i vallningens sköna konst...


Tränar för vallhundsprovet
Efter mötet med vackraste fåren så bilade vi vidare till en bekant till Felicia där vi skulle få låna får och mark att träna på. Här skulle tränas VPhämt, fösning och drivningar. Vi delar av en liten flock och Danne ställer ut dem med Fame på etthunda meters håll från Felicia och Ila. Felicia skickar Ila att hämta fåren och det var så roligt att se att hon tog ut i en vid och fin båge, gör ett ganska snävt upptag men framför allt inte bryr sig om Danne eller Fame utan hämtar fåren till Felicia... Ursnyggt!!! Här stannar vi en stund, Danne fortsätter att drilla Felicia och Ila i fösningens konst och han ställer upp fåren ett flertal gånger för dem att hämta. Vi är så nöjda med vad vi ser... Felicia och Ila passar så bra tillsammans, Ila jobbar verkligen för sin matte. Visst, att träna upp en vallhund gör sig inte själv, det krävs många timmar tillsammans i vallhagen av träning och åter träning, men Felicia och Ila är på mycket god väg. Och vi är inte minsta oroliga för att de inte kommer att klara ett vallhundsprov en dag. Talangen finns, hos både matte och hund, och viljan finns... Vi är SÅ imponerade av dem...!!!


Vi fick njuta av vackra färger framkallade av kvällens solnedgång...

Trolihtvis var vattnet i Vänern ganska kallt, då hundarna nöjde sig med att
blöta tassarna... :))

Efter detta rejäla träningspass för Ila så började dagen lida mot sitt slut, vi bilade tillbaka till gården och tog återigen en skön promenad ner till Vänerns strand, fotade hundarna lite, de badade tassarna lite, men förmodligen vattnet kallt för de ville ogärna blöta sig så mycket mera... :))

Vilken dag vi hade, tillsammans med finaste Ila och hennes husse Isak och matte Felicia. När vi kröp till kojs så var vi väldigt nöjda med dagen...


Finaste Ila
Ila har vuxit upp till en sådan vacker och klok tik... Hon är lugn och trygg, hon visar på klokhet och hon har verkligen många fina egenskaper i vallningen. Hon är så älskad av både sin husse och matte och vi lämnar med glädje deras gård med vetskapen av detta... <3


Återkommer...


gardsbacken@telia.com







onsdag 15 oktober 2014

Vår resa söderut, del ett...


Vi har nu återvänt till Gårdsbacken efter några dagar på resande fot...


Hela hundgänget... <3

Danne har dessutom varit utrikes, så efter att jag hämtat upp honom på flygplatsen på fredagmorgon, så åkte vi bara hem och bytte packning och så drog vi iväg igen, denna gång med bil söderut, till Göteborg.



Goy, Fame och Lime

Danne kommer senare att skriva ett inlägg om hans utlandsresa till Frankrike, genom Royal Canin, för att deltaga på ett världsomfattande konvent om arbetande hundar. En resa och en upplevelse utöver det vanliga. Han berättade resminnen för mig under hela vår tio timmars bilresa ner till Göteborg och det var så intressant för mig att lyssna till. Han kommer att berätta för er också.


Mamma Fame med en något blöt son, Goy

Vårt första stopp på vår resa var utanför Allingsås, hos Gårdsbackens Glengoyne, Goy, hans hundpolare Nelmi och matte Annelie. Klockan var rätt så sent innan vi var framme, men Goy var vaken och väntade på oss... :)) Och vilket bemötande vi fick...!!! Lime och Goy fick busa av sig lite innan vi gick in, annars hade all inredning i huset levt farligt. Vad de blev glada av att återse varandra, även Fame busade runt av glädje.


Gänget under promenaden...

Vi spenderade en mysig kväll tillsammans i Annelies hemtrevliga kök. Morgonen därpå, så började vi dagen med en långpromenad med hundarna innan frukost. Det är så roligt för oss att få se hur "våra valpar" har det. Goy har en underbar skog, utanför husknuten. I den tar han ofta promenader och han tyckte det var skoj att få visa oss och de andra hundarna hans skog.


Goy visar oss gärna hans skog...

Goy och Lime springer och busar tillsammans...

Goy lever ett skönt, bekymmersfritt hundliv hos sin matte Annelie. Han har vuxit upp och utvecklats till en ståtlig hanhund. Han är ganska pälsad och pälsen skimrar i diverse bruna nyanser.





Gårdsbackens Glengoyne, Goy... <3

Han är så lik Fame i sitt uttryck och vi tog fel på dem flera gånger. Speciellt när han kommer rakt emot en, med lite nedsänkt huvud och när han plirar med sina vackra ögon, som under lugg... då är han nästan en kopia av Fame.


Hundarna får en promenad på ett par timmar i vacker höstlig miljö...

Lime, mamma Fame och Goy...

Vi fick en mycket trevlig vistelse hos Annelie och hennes gäng och vi tackar allra ödmjukast för gästfriheten. När vi lämnar gården så gör vi det med vetskap att Goy lever ett mycket bra hundliv hos människor och djur som förgyller hans liv...  Den vetskapen känns bra i våra hjärtan... <3

Återkommer...


gardsbacken@telia.com