Hej Husse och Matte... Milla här...

Visst saknar jag er, men jag har det bra här på Gårdsbacken...

Gårdsbackens Auchentoshen, Milla

De är ganska morgonpigga här på gården, hade jag fått bestämma så hade jag nog sovit lite längre, men samtidigt är det spännande att se vad den nya dagen ska innehålla för skoj saker...

Jag har blivit bästis med lilla Lime, jag tror att hon gillar mig och ser upp till mig, för det spelar nästan ingen roll vart jag går så hakar hon på... Ibland känner jag att det skulle vara skönt, om hon inte vore lika förtjust kanske. Å andra sidan är det rätt skoj att busa runt med henne.

Här hämtar jag och Lime andan efter lite bus...

Ikväll sa matten på gården, att vi skulle ta det lite lugnt, när vi var inne på vårt, typ sjunde varv runt huset, hon sa också att det blir en jaktstig i gräsmattan, vilken hon inte uppskattade så mycket. Fött..., jag menar tassarna blir så smutsiga och då sa hon också att det räckte med att dammsuga huset två gånger om dagen, hon orkade inte fler... så sa hon, Konstigt va???

Jo, det är sant... vi blir lite smutsiga om tassarna...

Om ni är oroliga för om jag äter bra så behöver ni inte vara det. Jag får mat två gånger om dagen och äter tillsammans med de andra och äter jag inte upp maten direkt så tar någon annan den... och det vill jag ju inte.

Det är bäst att äta sin mat, annars blir man lätt av med den...

Vi är ute mest hela dagarna, vi har så mycket att göra. Jag och de andra dogsen stjälper till med att klippa gräset, utfodra djuren och massa såna saker. Matten säger att det är svårt att få något gjort när hon har så många vänner i vägen, men hon säger också att vi är dom allra finaste och att hon tycker jättemycket om oss, som ni brukar säga...typ!

Jag och Lime med vacker kvällshimmel i bakgrunden...

Ibland lämnar vi gården, då stuvas vi in i bilen och då ryms nästan inte hussen och matten, men det blir ju helt fel om dom måste vara hemma, så då säger dom... Finns det hjärterum så finns det stjärterum... <3 och så åker vi!

Snart ses vi igen... dagarna går fort när man har roligt, så alldeles snart träffas vi igen. Ha det så roligt ni med, hur ni nu ska kunna det när inte jag är där... och Dinnkatt.

Nospussar och kramar från Milla

gardsbacken@telia.com

Länge leve landsbygden!!!

...Och självklart även storstan... ;))

Nu har jag röstat...



gardsbacken@telia.com

Lite märkligt kan jag tycka...

Tidigt imorse... klockan var strax efter sex, så ringde telefonen...

Det är klart att man hajar till, när någon ringer så tidigt på morgonen, Danne jobbar eftermiddagsskift så han kommer hem sent och hade inte sovit många timmar...

Det var grannen, bonden i byn som ringde...
"Ni har era får här i vår trädgård" "De står i rabatten"

Okej, nu blev jag plötsligt klarvaken... Vi är alltid noggranna med att se att våra stängsel är intakta och att strömmen alltid är på, hur hade detta gått till???

Jag ruskade i Danne och berättade vad som hänt... Han rusade upp, klädde på sig och ropade på morgontrötta Fame, som gäspade stort och förstod inte hur husse kunde sätta henne i arbete så här tidigt på morgonen.

När Danne kom ut så han hur fårnätet var raserat och väldigt trasigt. Stolparna låg som plockepinn på backen och av ren förvåning så tänkte sig inte Danne för utan tog nätet med händerna och fick sig en rejäl stöt av strömmen. Det raserade nätet var alltså dessutom belagt med full ström. Nu vaknade han till ordentligt i alla fall...

Det var bagglammen som sprungit igenom, helt klart jagade av någon/något, det finns inte en chans i världen annars att de frivilligt skulle spinga, hela flocken, rakt igenom ett nät med ström.

Med Fame till hjälp så hämtade Danne hem bagglammen som såg allmänt skärrade ut och Fame fick jobba bra med att samla ihop de skrämda lammen, de vallades tillbaka till fårhagen och ordningen var återställd, så när som på ett rejält trasigt nät.

Vad hade jagat lammen genom nätet??? Efter ett par timmar så hörde vi en jakthund med ståndskall och förmodligen så hade den passerat Gårdsbacken, tidigare under morgonen, hoppat in i fårhagen, och jagat våra lamm ut igenom nätet med ström, vi får bara vara enormt tacksamma får att inget får fastnade i nätet, då hade de med all säkerhet dött. Förhoppningsvis så fick sig jakthunden en stöt av strömmen från nätet när den jagade efter fåren så att de hade en chans att springa undan. Kanske blev hunden skrämd och gav upp sin jakt.

Ett av bagglammen haltade på ett bakben, men annars kunde vi inte se något kroppskada, som väl var, men det känns olustigt att veta att medan vi låg och sov så blev våra djur jagade av någon...

Visst, vi kan inte med hundra procents säkerhet veta att det var hunden med ståndskall som var boven, men det känns ändå rätt logiskt... De fick kanske skjuta älgen som hunden ställt och de klappade säkert om sin hund för en bra bedrift, men de är säkert helt ovetandes om vad hunden gjort tidigare under morgonen...

För oss däremot, så innebar det ett tidigt samtal från missnöjd granne, ett rejält trasigt nät, som kostar tusen kronor att köpa och värst av allt, ett skadat bagglamm... :((

Konstigt att man inte behöver ha ansvar över vad sin jakthund hittar på under släppet...

Märk väl att jag absolut inte skyller på hunden, what so ever... jag är fullt medveten att detta ligger i dennes natur, även om hussen/matten säkert inte vill att den ska jaga tamboskap. Jag vill bara skriva av mig lite funderingar...

 

Ha en bra vecka!!!

gardsbacken@telia.com

Tränar inför Vallhundsprovet

Jag skriver alltför lite om vallning, trots att det upptar så stor del av vårt liv...

Vi har börjat att träna Lime inför vallhundsprovet

För tillfället håller vi på att träna Lime inför vallhundsprovet, vi har nämligen anmält henne till start i Piteå om några veckor. Egentligen hade vi inte tänkt oss ett vallhundsprov med henne i höst, men så kom så en tävling med både en IK2 och ett VP och då blev det frestande att anmäla Fame och Lime.

Här vallar Lime på ett fyrtiotal tackor...

En fördel med att anmäla sig till tävling/vallhundsprov är att man blir lite extra sporrad att träna, man har ett datum framför sig att träna emot och det är bra. Vi brukar visserligen alltid säga att vi skyndar långsamt med våra hundar och är väldigt noga med att grundträna dem noggrant innan vi utsätter dem för svåra uppgifter och långa avstånd. Vi vill att de ska vara trygga med att röra sig kring flocken och kunna föra sig med fåren, att visa på god djurhantering.

Lime vallar ett gäng med bagglamm

Vi har grundtränat Lime noga... och vi gillar verkligen vad vi ser i henne. Hon är så mycket den typ av vallhund som vi tycker om att jobba tillsammans med. Hon påminner mycket om Fame, men som någon alldeles nyligen uttryckte sig, som såg Lime valla... Nog är det allt lite Gimmie i Lime... :))

Det finns allt lite Gimmiegener i Limpan... :))

För att berätta lite kortfattat om vallhundsprovet och dess moment så består det först och främst av hämtet på hundra meter... Därefter 100 m fösning, 200 m drivning, fålla in och fålla ut. Hämtet är en stor och viktig del i ett vallhundsprov, både på grund av att om inte hunden fixar att hämta fåren så kan de ju inte gå den övriga banan och dessutom så måste man minst få hälften av hämtpoängen, 25 poäng av 50, för att bli godkänd, det spelar ingen roll hur fint du och din hund går den övriga delen av banan om ni inte har minst hälften av poängen kvar i hämtet.

En fantastiskt fin dag att träna vallning på...

Vi tränar numera Lime ute på åkern, jag hjälper Danne genom att ställa ut fåren med Fame till dem. Det är bra att träna med utställare eftersom det alltid är en sådan, med hund, på tävlingar och prov. Lime har utgångarna i sig, vi får absolut inte "köra ut henne", då skulle hon riskera att bli för vid i sina utgångar och det vill vi inte. Hon visar många fina och naturliga egenskaper. Hon blickar in mot djuren i utgången, för att behålla kontakten med dem och skulle tappa dem ur blickfånget, så slår hon ut igen naturligt när hon ser dem. Det är sådana egenskaper man vill se hos sin hund.

Bernt och Mike hämtar tackorna från skogen...

Danne tycker väldigt mycket om att träna Lime. Fame vallar fint med mig, men eftersom Danne mestadels har samma kommandon på Lime som på Fame så får jag upprepa Fame ligg, Fame stanna kvar, Fame ligg, Fame stanna, hela tiden som Danne kommenderar Lime i upptagen och framdrivningarna... :)) Som tur är lyssnar hon på mig och jag är säker på att hon förstår att det är Lime som hennes husse kommenderar.

Fame vallar fint med mig när vi hjälper Danne och Lime att träna hämt...

Efter ett par veckors kvalitativ träning så fixar Lime numera att hämta fåren på 150 meter och Danne står kvar vid stolpen. Hon är kylig nog att stanna i upptaget och hon kan ta ett riktningskommando efter stoppet, men det går fortfarande lite fort i framdrivningarna. Fördelen är att hon naturligt parerar upp fåren i draget. Men detta är hemma, på trygg mark med kända får, det blir en helt annan sak att komma på okänd mark och på okända får, när man är ung och oerfaren.

Lime är så duktig på storflocken med ett fyrtiotal tackor...

I helgen hade vi dock möjligheten att få träna på en bekants får och marker, det blev en jättenyttig träning och erfarenhet för lilla Lime och hon skötte sig med bravur. Hon fixade att fösa ett tjugotal baggar och hon hämtade ett fyrtiotal tackor på hundra meter, hon var mycket duktig och vi var väldigt stolta över henne.

Vi vill träna Lime lite svårare än vad ett vallhundsprov kräver, mycket på grund av att då känns provet inte så svårt. Hon är jättefin, lilla Limpan och Danne trivs så bra att arbeta med henne, hon har nästan lika stor lust till samarbete som sin mor, Fame, vilket är så värdefullt, för det är mycket det som vallning går ut på... samarbete mellan förare och hund för att flytta djur på ett sätt som visar på god djurhantering. Det är dit vi vill komma!!!


gardsbacken@telia.com