Vinterfoder till djuren

En av nackdelarna med att bo så här långt norrut i landet som vi gör, är att stallperioden för djuren blir så lång. Vi försöker att låta djuren vara utomhus så länge det bara går.

Vi har ett litet fårhus i en av beteshagarna så vi brukar försöka matcha in så att fåren kan gå i den hagen den här tiden på hösten. Då vet vi att de kan gå in i fårhuset, när vindarna viner som mest och regnet står som spön i backen. Där kan vi även utfodra dem med torrhö. De väljer fortfarande att beta gräs, men när nätterna har varit kalla och det dröjer innan frosten tinat så går de in och knaprar torrhö.

Det är först när det kommit snö som vi väljer att ta in dem i ladugården permanent inför vintern. Och visst det har sin tjusning det också... Det blir enklare för oss att utfodra och tackorna ser ganska belåtna ut av att få komma in i fårstallet.

Vi har valt att utfodra fåren med hösilage och de får även torrhö emellanåt. De har i princip fri tillgång på foder. När vi närmar oss lammning så får de betäckta tackorna extra kraftfoder. Den fodergivan ökas succesivt ju närmare lammningen de kommer. Vi ger dem dessutom några extra droppar selen + E-vitamin i deras dricksvatten. Självklart har de alltid tillgång till salt/mineralsten.
Här hittade jag en bra sida som utförligt förklarar hösilage, om någon är intresserad.

Fame är nyfiken på en av hedemorakycklingarna

Hönsen har redan fått komma in. Rasen vi har är genbankade Hedemorahöns. De har en tät och tjock fjäderskrud som är bra anpassat till vårt nordliga klimat. Vi har ett stort och fint hönsrum i ladugården och det är ytterst sällan vi behöver koppla på värmelamporna hos dem. Det är endast om det börjat hamna neremot 30 minusgrader utomhus. Vi ger dem allfoder, krossat korn och havre, snäckskal, och en egen komponerad "höngröt" som vi kallar den, ett hopkok av diverse matrester. Jag läste en gång att;
-höns, de äter allt efter en middag... utom kapsylen...
och det ligger mycket i det. Jag har som princip att inte servera dem matrester efter kyckling, det känns lite väl kanibalistiskt :)) De har så klart också alltid tillgång till fräsch sand. Ibland har jag skurit brännässlor i knippen som jag hängt upp och torkat. Dessa knippen har varit välkomna under vintern, både som tidsfördriv och som extra vitamintillskott.

Bilden är från i våras, Billy vallar gässen

Gässen får också vara utomhus så länge vädret tillåter. Gäss är verkligen jättevackra fåglar men de har ett stort minus, de låter så förskräckligt! De är bättre än vilken vakthund som helst på att tala om när det kommer folk till gården. Sedan tar det några minuter innan de pratat färdigt. Vi har en liten flock på fem fåglar. De får gå i beteshage under dagen och på natten stänger vi in dem i deras hus. Vi utfodrar dem med krossad havre och korn. Dessutom försöker vi ge dem äpplen, rotsaker och dyligt så ofta vi kan. Under vintern är det också viktigt att de har tillgång till sand. De brukar även få grenar/kvistar av lövträd som de tycker om att barka. Dessa är bra även som aktivering. De äter också en del hö och ensilage, men havren och kornet är basfödan vintertid.

Så nu kan man sova lugnt, (hmm, precis som jag inte gjorde det annars ;)) när djurens vinterfoder är ordnat...

Hundägarens bästa vän...

En av världens absolut bästa uppfinningar måste vara dammsugaren, i alla fall om man är hundägare. Vår dammsugare står alltid framme... Ibland brukar jag styra in den i något hörn, lite mindre synlig, men att ställa in den i städskåpet det finns inte på kartan ens ;))


Så det här med att vara hundägare har inte bara ljusa sidor. Ibland har jag föreslagit Danne att vi kanske ska sätta potatis i tvättstugan. De lär växa bra i sandig jord, så det är bara att dra upp fåror och plantera. ;) Jag är också orolig att det snart kommer att bli märken i golven efter nötning av dammsugarmunstycket...

Hundägarens bästa vän ;))

Jag brukar ofta rengöra golven när Danne är ute med hundarna. Då passar jag på att fara fram med dammsugaren, moppar med blöt trasa och så ser det jättefint ut... tills Danne kommer in med hundarna... Då tar det ungefär tio sekunder till att se ut som det gjorde innan repan med dammsugaren... Det kanske inte blir så dumt med snö ändå? Då slipper man i alla fall gruset och leran!

Nog har man skådat renare hund...

Vi använder oss av tvättstugan som en liten sluss för våra hundar, den ligger precis i angränsning till vår hall. De får kommandot -tvättstugan, när de kommer in och är leriga, Gimmie provar alltid om hon istället kan gå in i köket... -nej! det kan hon inte! Sedan får de vara där tills de torkat upp. Idag ångrar jag att vi inte gjorde en plats där i tvättstugan, där vi kunde duscha av hundarna... nu måste vi bära ner dem i källaren. Sommartid spolar vi av dem utomhus med vattenslangen.

Border Collies fäller inte så fasligt ofta och mycket. De har sina fällperioder men om man borstar ur dem dagligen, under två till tre veckors tid, ett per gånger om året, så slipper man mycket av håret inomhus. Gör man inte det, så har man heltäckningsmatta av hundhår istället.

Måste bara berätta en kul  historia från verkligheten. En god vän hade övertalat sin sambo att skaffa en långhårig Colliehane. Hennes sambo var lite skeptisk på hur mycket päls en sådan fäller och frågade min vän om detta.
-Naeee, de fäller bara två gånger per år, förklarade min vän.
Det var hennes sambo som berättade om detta för mig och sa då att, vad hon inte hade berättat var, att varje period de fällde var sex månader... :))

Till sist:

Det är värt det...

...att dammsuga dagligen...

Nu får det börja snöa...

Varje årstid har sin tjusning. Vad man möjligtvis skulle kunna önska var att sommaren kunde varit lite längre här uppe, i norr, där vi bor. Sommaren är så otroligt intensiv, och man vill hinna göra så mycket.

Men tyvärr kan vi inte göra någonting åt saken utan det är bara att gilla läget och istället ta tillvara på, och se tjusningen med var och en av årstiderna. Som hösten, till exempel, en solig höstdag är helt underbar och man njuter av att vara ute på gården och pyssla med ditt och datt. Förresten,  jag kom på en positiv sak till med hösten och vintern, man slipper klippa gräsmattan ;))

Vi har nu vintrat upp på gården. Alla trädgårdmöbler, blomkrukor, fågelbad, vattenslangar, torkvinda, hönsgård och annat har vi burit in under tak. Cyklar är utbytta mot sparkar och stolpen till motorvärmar-sladden har återfått sin plats på gårdsplanen.

Det känns tungt när man måste plantera om pelargonerna till vinterförvaringskrukorna när de fortfarande står i full blom. Det svider i hjärtat, samtidigt som man vet att om de står kvar ute, så fryser de ändå bort efter första riktiga köldknäpp. Nåväl, bara att gilla läget, som sagt... På något vis så blir det lite lugnare nu sedan man "städat bort" sommaren. Man kan mysa lite mer inne, värmeljusen gör sig till rätta i höstmörkret och att krypa upp i soffan med en skön filt bräcker en hel del...

Fame med sin kloka blick...

Vi har återupptagit vallningsträningen på Gårdsbacken och hoppas kunna köra på lite under hösten. Hoppas att snön dröjer. Vi kommer att hålla uppe en fålla för vallning även under vintern, risken för abstinens blir för stor annars, för både oss och hundar :))
Hade en kille hos oss idag, för vallning, som sa precis innan han åkte;
-och min hund mår ju så bra av detta...
Det gjorde mig så glad när han sa det... för det är precis det, som det handlar om och som, jag tror, många glömmer bort. Hundens 'syn' på det hela.
-Vad kan vi göra för att hunden ska må bra?
Är det en vallhundsras vi har, med sin nedärvda vallningsinstinkt, ja då kanske den mår bra att få utlopp för denna instinkt emellanåt... Och kan vi få det att fungera, samarbetet mellan oss själva och hunden, då blir det en fantastisk upplevelse som både vi själva och vår hund mår bra av.  Det samma borde gälla med raser av jaktinstinkt och så vidare...

Kanske utmanar jag vädergudarna lite väl
mycket genom att sätta upp denna skylt på tomten?
Vi får se... :))

Vår hundskötartjej Agnes tycker att både Fame och fåren

ser rufsiga ut på bilden högst upp på sidan :))

Östansjö fäbodar

En bit ifrån där vi bor finns ett litet smultronställe som vi tycker mycket om att besöka.
Det är Östansjö fäbodar. Stället är verkligen en idyll.

Idag finns här sju stugor, jag tror att alla är privatägda, men förr var iallafall en av stugorna öppen för övernattning. Jag är inte säker på hur det är med detta idag. Vi brukar göra små utflykter hit med fikakorgen :)) Här finns bänkar uppställda och nere vid stranden finns en jättefin grillplats.

Danne i bakgrunden, hundarna får nosa fritt...

Det som gör Östansjö fäbodar unik är den spång som man byggde för att det skulle bli närmare att ta sig över sjön till fäbodarna med korna. Året var 1868 och här fanns en bonde vid namn Nils Svensson. Han kom med förslaget att bygga en spång med flytmossa som växte vid stranden, Sjön är 200 meter bred och spången skulle alltså ta dem rakt över sjön, istället för att de måste gå runt hela sjön, med boskapen. Svensson hade några söner till  hjälp och med långskaftade spadar och stocksågblad lösgjorde de flytmossan. Därefter bogserades mossan allteftersom över sjön och sattes fast med pålar. Nu fick de även hjälp av andra bönder i byn. Ovanpå mossan lades klyva stockar som man gick på. De lyckades ta sig rakt över hela sjön och än idag håller det att gå torrskodd över...

Här kan ni se spången över sjön.

Ett riktigt smultronställe...

Här kan man läsa historian om plasten.

Fäbodarna är idag renoverade och i väldigt gott skick. Ladugårdsbygnaderna är tyvärr rivna. 1968 byggdes en skogsbilsväg förbi området vilket gör att det är har blivit relativt välbesökt då det är lätt att ta sig hit, och det är verkligen värt ett besök. Det är ett underbart lugn över platsen.

Gimmie och Fame får posera framför några av fäbodarna.

Så kommer ni och hälsar på Gårdsbacken framöver 

så vem vet?..

...kanske vi tar och packar fikakorgen och drar till fäbodarna.