Lite sommarfavoriter...

OM ni är nyfikna att se några av mina favoritbilder från i sommar... kika in på Grannlivsbloggen. Jag berättar även om mina alldeles egna privata minnesbilder... ;))

Klicka här...

Här bjuder jag på en extra...

gardsbacken@telia.com

Tack för Er omtanke...

Jag kan inte annat än bli rörd över att så många engagerar sig i Champis Junior ankomst till Gårdsbacken...

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det ska bli spännande att se hur CJ kommer att tas emot av Champis och resten av gänget i lagårn. Jag citerar;
"Förhoppningsvis så kommer Champis och han att kunna samsas om utrymmet i lagårn och jag är säker på att Champis. -Kungen av Gårdsbacken, har en hel del att lära sin son... C Junior, prinsen..."

Jag har fått ett antal ängsliga mejl, folk har ringt och på andra sätt hört av sig och berättat  att två kaningrabbar inte går att ha tillsammans. De slåss nämligen tills de stupar. Jag är medveten om detta och kommer inte att släppa ihop Champis Junior med Champis utan vidare. Min förhoppning är att de ska kunna samsas om utrymmet i lagårn, Champis får förmodligen fortsätta att hänga med hönsen, medan C Junior får ta sällskap med fåren.

Så ni behöver inte vara oroliga... jag kommer inte att släppa ihop några pälsbollar hur som helst. Men åter igen, jag gillar ert engagemang... <3

Sköt om Er!

Take Care!

gardsbacken@telia.com

Border Collien - en utpräglad vallhund

Vi på Gårdsbacken brinner för och värnar om Border Collien medfödda instinkt att valla djur... Eftersom det är ett sådant stort intresse för oss så valde jag att skriva ett inlägg om just detta på Grannlivsbloggen...

 

Om ni vill läsa...

Klicka här!

 

 

gardsbacken@telia.com

Grannlivsbloggen

I dagens inlägg på Grannlivsbloggen så berättar jag lite mer om Champis Junior...

Om du vill läsa... Klicka nedan...

Champis har blivit kaninfar

 

 

Han är bedårande söt... C Junior... <3

 

 

gardsbacken@telia.com

 

 

 

 



Nu ska jag för er berätta...

...om C Junior, eller närmare bestämt Champis Junior.

Champis har nämligen ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN blivit pappa. Ni som följer oss på Gårdsbacken vet ju att det är länge sedan Champis fick träffa en kaninhona för allra första gången.

Hope
Det var Hope, den lilla vita kaninhonan som flyttade till Gårdsbacken för drygt ett år sedan och som skulle bli den första honan som Champis fick träffa. Jag parade dem för första gången i början av februari, Champis +Hope=sant,  och efter att den tiden passerat så visade det sig att Hope inte tagit några kaninungar... :( Nu är Hope några år gammal och jag förstår numera att man gärna ska para en kaninhona i relativ ung ålder första gången. Hope var som sagt några år vid parningen, så kanske därav inga ungar...??? Tydligen ska en kaninhane, läs i detta fall, Champis, däremot kunna få ungar hela livet ut, så det lät ju lovande.

Jag parade Champis och Hope en andra gång, en tid efter att jag försäkrat mig om att Hope inte varit dräktig efter deras första parning. När tiden nästan var inne för att föda så bäddade Hope i burets bodel av hö och hon plockade päls från sig själv. Vi började förstå att hon förmodligen var dräktig och såg fram emot eventuella ungar. Hope födde två ungar, båda var fullt utvecklade och jättefina, men tyvärr dödfödda. Vi vet inte om Hope hade haft svårt att föda fram dem eller om något annat hade inträffat i samband med födseln, de var i alla fall inte vid liv. Det var verkligen jättesorgligt, vi hade sett fram emot en liten unge efter Champis.


Tindrande ögon
Okej, historien fortsätter, vem sa att kaninavel var enkelt... :)) Nu ville jag inte para Hope någon fler gång, jag ville inte utsätta henne för en eventuellt andra svår förlossning, så hon har bott kvar här hos oss tills alldeles nyligen. Hon har fått skutta fritt på Gårdsbacken och haft en skön tillvaro här på gården tills en god vän med dotter kom och hälsade på oss för en tid sedan och goda vännens lilla dotter blev helt betagen av Hope och har tjatat sin mors öron såriga sedan dess. Flickans tjat består i att få Hope till sin egen och hon lyckades till slut äntligen övertala sin mor. Jag har lovat att om flickan tröttnar eller om de av någon annan anledning inte kan ha kvar Hope så får hon flytta tillbaka till Gårdsbacken. Jag önskar att ni också fått se flickans ögon, den dagen de kom för att hämta Hope, ögonen tindrade som en stjärna... Efter rapporter från "flickanmeddetindrandeögonensmamma" så går allt jättebra. Hope hade det bra på Gårdsbacken och hon har det bra nu. Hon har blivit sällskap till en tjej på sju år som aldrig har haft ett husdjur förut och Hope har därmed flyttat in i en liten flickas hjärta... <3


Miss Lee
Okej... inga fler parningar med Hope. Nu hade vi fått kontakt med ägaren till en liten hermelinhona med namn Miss Lee. Hon var kolsvart och söt som socker. Hon anlände till Gårdsbacken i slutet av april och hon stannade i några dagar. Champis blev upp över öronen kär och uppvaktade henne efter konstens alla regler. Nu i efterhand så kanske jag skulle ha förstått att de inte var helt perfekt för varandra. Champis är ju en blandras av dvärgkanin och Miss Lee var renrasig hermelinkanin. Hermelinkaniner är inte stora. Champis har ganska brett huvud även om han inte är så stor i övrigt. Miss Lee lämnade Gårdsbackens efter några intensiva dagar tillsammans med vår Champis. Vi hade kommit överens om att vi skulle få en av de eventuella ungarna som tronföljare till Champis. Tiden passerade och jag fick veta att Miss Lee blev dräktig men fick en svår förlossning (heter det så med kaniner också?) Hon födde några döda ungar och de hade fått hjälpa henne med födseln. Ingen av ungarna överlevde, men som tur var så klarade sig Miss Lee, och återhämtade sig snart. Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???


White
Champis nästa date blev en annan helvit kaninhona med namn White. Vi hade fått kontakt med en kaningård som hyrde ut kaniner och White kunde gärna få komma till oss en tid, para sig med Champis, föda sina ungar och sedan återvända till kaningården. White hade haft en kull med ungar sedan tidigare och var ung och fräsch. Champis föll pladask för henne och visste inte till sig hur han skulle uppvakta henne vackert nog. Han var så snäll med henne och de fick vara tillsammans nästan hela tiden till Whites planerade födsel. När dräktighetsmånaden nästan var över så satte vi White i en egen bur, där hade hon det jättebra. Hon var en lugn och trevlig kaninhona och även om det är svårt att se om en kaninhona är dräktig så tyckte vi nog att hon var lite rund om magen. Nu bådade allt gott... Tänk om vi äntligen skulle få kaninungar på gården, vi längtade efter en C Junior, skulle han äntligen födas...??? En eller ett par dagar innan tiden var inne för födseln så blev vi lite fundersamma på White. Detta var under de allra varmaste dagarna mitt i sommaren och vi blev lite oroliga på att hon var för varm, hennes bur stod visserligen i porten där det var skugga. Jag kände på henne och hon kändes väldigt stinn om buken och hon hade dålig aptit. Jag såg att hon drack i alla fall och tänkte att det kanske hade med dräktigheten att göra. Vi tittade till henne med jämna mellanrum och vi såg att hon började plocka päls från sig själv och sätta bo. Vi sammankopplade hennes sämre aptit med att hon var nära födseln. Jag tittade till henne sent på kvällen, precis innan vi skulle gå och lägga oss och allt var lugnt, tidigt på morgonen därpå så är hon död...!!! Jag trodde inte mina ögon när jag gick ut i lagårn för att titta till henne och jag hittar henne död i buret. Hon hade inte fött några ungar och jag kände noga på hennes mage för att försöka känna om något rörde på sig där inne, men kunde inte känna något. Något måste ha gått fel, förmodligen i samband med födseln. Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???

Vi sörjde White, hon var så fin och hade förmodligen varit en perfekt kaninmamma till sina ungar, det var mycket trist att hon "dog i barnsäng"... :(( Och vi hade fortfarande ingen avkomma efter Champis. Och saken är den att Champis börjar bli gammal, jag är inte säker på hur länge till han hänger med oss. Jag tycker att han har blivit gammal denna sommar och en kanin på upp emot tio år är gammalt. Vi hade tiden emot oss kändes det som.


Fortfarande inga kaninungar...
Okej..  vi raggar vidare... Samma kaningård som White kommer ifrån har en annan kaninhona som skulle tänkas passa Champis. Nu vill vi inte ta hem fler kaninhonor till Gårdsbacken, utan föreslår att vi kommer med Champis till henne istället, lämnar honom några timmar och hämtar upp honom lite senare. Sagt och gjort, så får det bli... Vi borstar upp honom lite extra, nää, skämt å sido, vi tar med honom till denna kaningård, låter honom träffa på sin nya tilltänkta och lämnar honom där några timmar... En månad senare så får vi veta att kaninhonan inte fått några ungar... :(( Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???


Champis Junior är född
Vi letar vidare och ger inte upp... vi vill inte ha en vädurshona och vi vill inte ha en lejonhuvad hona till Champis, de raser som verkar vara de allra vanligaste kaninraserna som sällskapskaniner... Raser som är lugna och trevliga som sällskapskaniner, vi vill ha en vilde... :))
Jag har kikat lite på diverse kaninraser och jag tänkte mig att en rexhona inte vore helt fel för Champis. Nu blev det inte en renrasig rexhona men det finns rex i henne, Champis nästa hona i raden... Vi hälsade på hos henne också, och jag kan ärligt säga att jag inte hade alltför stora förhoppningar om att det skulle lyckas denna gång heller... MEN det gjorde det...!!! I slutet av september så föddes C Junior, ÄNTLIGEN har Champis blivit pappa och vi har fått vår tronarvinge till Gårdsbacken. Jag är osäker på om vi hade gjort något mer åt saken om det inte hade blivit någon kaninbäbis den här gången heller... Champis börjar som sagt bli mycket gammal och jag tycker att han blivit så mycket äldre bara den senaste tiden. Det är inte samma fart på honom som det brukar vara och han sitter gärna under den värmelampa som jag försett honom med.

Vi har träffat C Junior och han är bedårande söt... jag kan faktiskt se en viss likhet med Champis även fast rexkorsningen slagit igenom en del. Vi kommer att få hämta hem honom snart och vi längtar efter att få se vad han är för personlighet. Det ska bli så spännande att se om det finns något i honom som påminner om Champis, kungen. Till en början kommer han att få bo hos oss inne i huset, för att vänja sig med oss, därefter får han flytta ut till resten av gänget. Förhoppningsvis så kommer Champis och han att kunna samsas om utrymmet i lagårn och jag är säker på att Champis. -Kungen av Gårdsbacken, har en hel del att lära sin son... C Junior, prinsen...

 

Sagan fortsätter...

gardsbacken@telia.com

Giiiimmmmmmmiiiieeeee...!!!

Det finns något som heter att dela med sig...

gardsbacken@telia.com

Visar lite Granngårdsprylar...

Jag länkar er vidare idag också... till Grannlivsbloggen. Där kan ni kika på oss som visar upp lite Granngårdsgrejer... Och det gör vi gärna, då grejerna visar på kvalitet...

Välkommen att titta in, om ni vill... :))

 

Grannlivsbloggen

 

 

 

 

 

gardsbacken@telia.com

Royal Canin Hund- och Kattfoder

Det här med foder till hund och katt är en hel vetenskap om man vill sätta sig in i det helhjärtat. Vi på Gårdsbacken har varit med hund i snart tjugo år och vi har i alla dessa år givit Royal Canins hundfoder till våra hundar. Vi är och har alltid varit mycket nöjda med deras foder.

Kunskap och respekt är Royal Canins filosofi och de utvecklar ständigt fodret

med hunden och katten i centrum.

I sommar har vi dessutom fått äran att inleda ett samarbete med Royal Canin och detta har lett till ett flertal mycket trevliga och lärorika sammankomster. Som i helgen som var till exempel. Vi blev bjudna till Göteborg, där Royal Canin har sitt Sverige kontor, för att träffa våra kontakter där. Vi hade även glädjen att få träffa de andra ambassadörerna.

Vårt glada RC-gäng, Madelene, Cecilia, Naana, Jenni och Mia.

Tidigt i ottan sätter vi oss i bilen och tar sikte mot Göteborg. Hundarna får givetvis följa med. Efter ett antal mil i bil så börjar vi närma oss slutmålet... vi ska träffa de andra i gänget på hotellet och äta middag tillsammans. Vi träffs i lobbyn på hotellet och vi presenteras för ett mycket trevligt, positivt och glatt gäng. Här samlas vi tillsammans, hund- och kattmännsikor. Jag lär mig gärna mer om raskatter, visste ni till exempel att det heter Norsk Skogkatt och inte Skogskatt? Det gjorde inte jag, nu vet jag.

Djuren framför allt...

Vi har så trevligt under kvällen, flera av ambassadörerna träffar vi för första gången så det finns mycket att prata om. Väldigt enkelt och naturligt så glider samtalet in på djurfoder och vi är alla rörande överens om Royal Canins fantastiska sortiment. Många av oss har hundar som arbetar hårt och som vi kräver mycket utav, kanske främst fysiskt och det känns helt okej att berätta för varandra om våra goda erfarenheter av bland annat Royal Canins energifoder.

Morgonen därpå är vi uppe tidigt och fulla av förväntan inför dagen. Efter en god hotellfrukost så beger vi oss till Royal Canins kontor bara ett stenkast från hotellet. Vi blir väl mottagna och välkomnade till deras konferensrum. Naana börjar med att berätta om företagets historia och det slår mig att Royal Canins grundare, veterinär Jean Cathary, redan när han startade företaget 1967, hade i tankarna att ta fram ett  foder som var både aptitligt och näringsrikt. Redan då, i starten, så forskades det och har så fortsatt att göras och för egen del, är det kanske det som gör störst intryck på mig. Företagets yttersta angelägenhet att forska fram det idealiska fodret till både din och min hund... och katt.

Här sitter vi bänkade och får lära oss massor om hund/kattfoder...

Under dagen lär vi oss massor, vi lär oss till exempel att Royal Canin har ett sortiment i Sverige på 419 olika produkter...!!! Kan det vara nödvändigt kan man fråga sig och jag måste svara ja, förmodligen. Först och främst så finns det måååånga olika raser, därefter så finns det unga hundar/katter av just den rasen och det finns gamla av samma ras. Olika raser har olika egenskaper, och fodren är utformade utefter de rastypiska egenskaperna. Det ligger flera års forskning bakom utformandet av rasfodren och det är detta som gör att vi tycker Royal Canin är så seriösa i sin hund/kattfodertillverkning.

Vi får göra en liten test på fyra olika sorters foder, som vi ska klura ut vilket

foder som är vilket, på hundtestet hade jag alla rätt, inte på katt, tyvärr...

Dagen rusar fram... tiden går verkligen fort när man har roligt. Det är en skön gemenskap i lokalen, vi är alla så eniga om att vi ger våra hundar och katter det bästa fodret. Vi får bland annat, våra tankar bekräftade om hur viktig utfodringen är under en tiks löpperiod innan parning och efter att hon sedan är parad och väntar de små. Royal Canin har ett utomordentligt väl sammansatt "foderpaket" för en dräktig tik och därefter hennes valpar. (läs även katt/kattungar)

En glad jag, som precis har haft en mycket lärorik dag...

När dagen är till ända och vi skiljs åt så har vi träffat många nya bekantskaper och vi har bytt erfarenheter och vi har fått lära oss så mycket mer om det hund/kattfoder vi ger våra hundar/katter och vi känner oss trygga med det, vi vet att Royal Canin bedrivit många års forskning och erfarenhet och framför allt, de fortsätter att sätta våra kära husdjur i centrum och de forskar vidare...

Lime suktar efter lite eneryboost... Det ser ut att behövas...

Vi på Gårdsbacken vill härmed rikta ett STORT tack till hela gänget från kontoret som gjorde att dagen kändes väldigt proffsig...

Barnboksdrömmar

I dagens inlägg på Granngårdens blogg skriver jag om mina drömmar att skriva en barnbok...

Detta är tankar som jag haft under en lång tid och jag hoppas att kunna ta mig tiden att sätta mig ner och grotta bland alla hundratals bilder i mina arkiv och göra verklighet av mina drömmar... Det finns så många historier jag skulle vilja dela med mig utav till andra.

Titta gärna in på Grannlivsbloggen och läs vidare där...

Grannlivsbloggen

 

Trevlig helg på Er alla fina!!!

gardsbacken@telia.com

Giiiimmmmmmiiiiieeeee...!!!

Happ, det var den kudden det...

...å andra sidan var den hennes... <3

gardsbacken@telia.com

Nytt inlägg på Grannlivsbloggen

Kolla in här...

Stort intresse för vår skaffahönskurs

gardsbacken@telia.com

Kolla in Grannlivsbloggen...

http://grannliv.granngarden.se/hus-hem/gardsbacken-magasinet-grannliv/

Vinter på Gårdsbacken

Då är marken täckt av ett vitt täcke och frågan är om vi kommer att ligga nerbäddade under detta täcke ända till våren...?

Gårdsbacken i vinterskrud

Det är ett ungefär fem centimeter tjockt täcke och det är frostigt vitt, kallt och gör att man upplever naturen så mycket ljusare. Innan denna snö hade jag svårt att se hundarna på kvällspromenaden, så även om jag är en solåvärme människa så är jag trots allt ganska okej med snön som fallit.

Det är vackert ner mot sjön, då isen inte har lagt ännu och marken är vit.

Hundarna tycker det är hur kul som helst och springer glatt omkring, så snön yr. Min första tanke när snön föll var, "va bra... då slipper jag blöta och leriga hundtassar", men glädjen var kortvarig då det istället fastnar snöklumpar i deras tasshår så det bildas en liten pöl från var och en av hundarna när de kommit in och tinar upp. Men, vaddå...? Det finns ju handdukar...:))

Så jag tänker faktiskt gilla snön, det är som svårt att få den ofallen, nu ligger den där och lyser upp våra korta dagar.


gardsbacken@telia.com

Giiiimmmiiiiieeeee...!!!

Hur gick detta till...?

Hundarnas lilla kudde, på min dator, på köksbordet... Hhmmm...


gardsbacken@telia.com

Gårdsbacken gästbloggar återigen för Granngården...

...idag tänker jag länka er vidare till Grannlivsbloggen, då jag kommer att gästblogga för dem ett par dagar i veckan...

Klicka här:

Värme i höstrusket



Gilla läget...<3

Men fortsätt att titta in här också, här kommer inläggen att dugga tätare än så... :))


gardsbacken@telia.com





Nördar...

En del skulle förmodligen kalla oss vallhundsnördar... ;))

...och det är vi också...!!!

gardsbacken@telia.com

Ostbågspassion

Lime är galet förtjust i ostbågar...

Det finns inte skuggan av en chans att jag lyckas hälla upp en liten skål ostbågar och smuggla med mig den skålen till tv-soffan, utan att jag blir snabbt blir övervakad av Lime. Iofs kanske det inte så konstigt, de doftar ju en del, ostbågarna... :))

Ni som följer Gårdsbackens blogg vet att våra hundar definitivt inte är bortskämda med att få hundgodis och det händer ytterst sällan att vi ger dem något vid matbordet. Men... när det kommer till ostbågar och Lime så kan jag inte låta bli att sticka åt henne några stycken bågar, eller vänta... några stycken, vi brukar nog närmast dela på skålen, Limpan och jag.

Jag kryper upp i soffan med min lilla skål ostbågar, Lime sätter sig nära mig... Jag tar en ostbåge, Lime puttar på skålen med nosen. Jag ger henne en bit. Hennes ögon går näst intill i kors av koncentration och hennes blick säger " Du matte, vi delar väl på bågarna?" Jag ger henne en bit, hon tar den snabbt, och lägger biten in till innersta tandraden och tuggar frenetiskt. Gott, gott...!!!

Jag tuggar också i mig en ostbåge och hinner inte stoppa tillbaka handen i skålen förrän Lime återigen puttar på den med nosen. Jag ger henne en bit till... Så fortsätter det... En bit till mig, en till Limpan, en till mig, en till Limpan, en till mig, en till... tills den lilla skålen är helt tom.

Då visar jag henne skålen, den är tom. Lime har lite svårt att acceptera detta faktum, men hon har inget val... :))


Hoppas att er helg har varit bra, det har min... :)) Med bland annat udda vallhundsras på besök på gården, mycket givande lektion i Royal Canins hundfodersortiment, trevlig middag med vänner, supernajs heldags kurs i att skaffa höns och så vidare... Vad mer kan man begära av en helg...???


gardsbacken@telia.com