Flitiga elever...

En dag den här veckan fick jag ett mms av en av våra flitiga elever.

En bild från schäfertiken Rallys matte som ville visa att de tränar för fullt på får även hemma numera ;))
Och visst ser det väl lugnt och städat ut?...

Supersnygga schäfertiken Rally...

Keep up the good work!!!

Hopp och lek...

Det har varit mycket vallning för Fame den senaste tiden. Mycket vallning och lite lek...

Den saken är numera kirrad då lekkamrat är på besök i några dagar. Stor, brun, snäll, lekfull Enzo står till tjänst.

-Hörru, hur länge tror du vi måste sitta still här då?
-Inte länge hoppas jag...

Det skiljer några kilo hund mellan Fame och Enzo men det är inga problem, Fame är oftast lite smidigare och klarar sig galant ändå. De kan hitta på mycket bus på gården. Fame till exempel, kan fösa bort gässen till andra sidan trädgården, Enzo däremot, kan hämta tillbaka dem :))

Enzo funderar på att bjuda in gässen i huset :))

De dagliga skogspromenaderna med hundarna är uppskattade. Det finns så mycket man kan hitta på under en skogspromenad, till exempel, tokjaga varandra, få labbryck, leta godis i mossa, kasta pinnar i luften, nosa fritt, få vittring av utlagda slaktrester av älg, komma och visa upp en halv älgkäke, byta den halva älgkäken mot en frolic, o.s.v.

Räven gillar att lägga sin
spillning högt och synligt...

Stilig Enzo

Häftig imma från Enzos varma kropp...

Polarna

Det är jättebra att man får köksstjälp,
när man har en labrador i huset ;)

Enzo har lite jobbigt att hänga med två BC-tikar i deras tempo, men blir det för mycket, kan han sätta sig ner en stund, och likt Ferdinand hellre sitta där och lukta på frolicar... Efter en lång dag är han mer än nöjd att få krypa ihop i biabädden och just nu medan jag skriver hör jag honom dra tunga timmerstockar zzzZZZZZZ

Ha det bra så hörs vi snart igen!

Vallande vallhundsraser

Vår vallhundsras heter Border Collie men detta inlägg berör även andra hundraser med vallningsinstinkt.

Border Collien är verkligen en utpräglad vallhundsras. Det finns relativt hårda bestämmelser och rekommendationer på meritering och annat på avelsdjuren, som röntgade höftleder och ögonspegling som måste uppfylla vissa krav för att man ska få registrera valparna och kalla dem för rasrena. Du kan inte registera en BC-valp i efterhand. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att dessa krav efterlevs i aveln på BC. Jag kommer säkerligen att återkomma om detta ämne vid flera tillfällen i min blogg.

Gårdsbackens Dalwhinnie

Jag tycker mig dessutom kunna säga, efter 17 år med rasen, att BC-uppfödare allt oftare även ser till den mentala biten på avelsdjuren. Man tittar allt oftare på hur hundarna fungerar socialt och inte bara på fantastiska vallningslinjer. Nu vet jag att det inte är så lätt som att bara para två fantastiskt trevliga hundar och automatiskt få sådana valpar, men du har i alla fall gjort vad du har kunnat samtidigt som du självklart ger valparna en trygg och harmonisk miljö de första åtta veckorna. Många av de Border Collies som föds upp säljs ju som bekant inte enbart till vallning, utan ska även fungera i vanliga hem tillsammans med diverse familjemedlemmar. Missförstå mig rätt, även om de säljs till vallning ska de så klart fungera socialt. Jag hoppas och tror att dessa två viktiga faktorer, vallningsegenskaper/social kompetens, kan gå hand i hand.

En annan faktor i hundavel är i många fall den exteriöra biten. Så är det inte i aveln på BC. Den får inte ställas ut på officiella utställningar. Jag tycker det är häpnadsväckande att Border Collien ändå har bibehållits exteriört under så lång tid utan att det avlas på utseende. Jag tror att det är så att man oftast väljer en valp i valpkullen som man faller för exteriört likväl som mentalt. På så vis fortsätter rasen att vara rastypisk. Måtte rasen få fortsätta hållas ifrån utställningsringen...

Öbetes Pearl, Gimmie.

Vallningsegenskaperna hos Border Collien är dess mest utmärkande drag. Hjälp till att bevara det så. Det är vallningsegenskapen som gör den till den unika ras den är. Det är så att hundens vallningsinstinkt minskar förvånansvärt snabbt om man inte hela tiden prioriterar vallningen i aveln. Så om du köper en Border Collie, oavsett om du är djurägare eller inte, så låt honom/henne valla. Jag vet att det finns individer som inte har så stark vallningsinstinkt men jag kan med bestämdhet säga att dessa fall inte är många.

Gimmie vallar gäss

Jag har inga problem med att man aktiverar sin BC på annat sätt, som t.ex. genom lydnad, sök, spår och annat men glöm aldrig bort deras fantastiska vallningsinstinkt. Det är ju denna instinkt som gör rasen till det den är. Lättlärd, lyhörd, signalkänslig, vaken, trogen o.s.v. De som bara utnyttjar denna instinkt till annat och inte vallar med sin hund, tycker jag tar russinet ur kakan. De överlåter åt oss andra att bevara rasens egenskaper.

Syskonen Bus, Fame och Billy.

Min sambo och jag har mest erfarenhet av Border Collies som vallande vallhundsras. Vi har vallat med våra BC´s i snart sjutton år och tycker att vi samlat på oss en hel del erfarenhet. Nu är visserligen en av vallningens bästa poänger att man aldrig blir fullärd. Vi älskar att lära oss nya saker gällande vallning och sedan ska de fungera i praktiken också. Men vi tycker i alla fall att vi hittat en bra metod att träna vallhundar på. Vi vill göra det så enkelt det bara går, med så låga röster och så lite stress som möjligt. Att ta i hundarna fysiskt finns inte i vår värld. Jag kan absolut inte tro att du genom att "ta i hunden" kan lära den någonting. Respekt förtjänar man. Du kan med rösten och genom att stå placerad rätt komma långt ändå.

Nu kommer vi till poängen med dagens rubrik. Andra vallande vallhundsraser än Border Collien. Wow, vilken vallningsinstinkt det finns i många utav dem!!! Detta har vi fått erfara genom att haft förmånen att se många andra vallhundsraser, just valla...

Vi brukar säga till folk med andra vallhundsraser, som kommer till vår gård och vallar, att vi tror att de gör sin ras mycket gott. Att de arbetar för att bevara sina rasers vallningsinstinkt. Jag pratar Australian Shepherd, Schäfer, Kelpie, Bearded Collie och så vidare. Det som också känns angeläget är att försöka få folk att inte jämföra olika vallhundsraser. De är så otroligt olika. Likväl som man inte bör jämföra hundar överhuvudtaget. De är alla olika individer. Våra Border Collies  har varit olika som dag och natt, trots samma ras. Målet som varje ägare av en vallande vallhundsras har skiljer sig med säkerhet från person till person. Ingenting är bättre eller sämre än någonting annat, folk har olika ambitionsnivåer och det är väl underbart att det är så?..

Till sist måste jag säga att jag tror på Border Colliens framtid som fortsatt vallande vallhundsras. Det finns så många unga, framför allt tjejer, men så klart även killar, med BC som är jätteduktiga med sina hundar. Dessa tjejer och killar vallar med sina Border Collies samtidigt som de tävlar lydnad, agility och annat. Hundarna är så smarta att de kan oftast hålla isär vallningen från andra hundsporter. Fortsätt med det, kära BC-ägare, så blir det här jättebra!!!

Jag vill också tillägga, för jag vet att i samma mening som man pratar olika vallande vallhundsraser så pratas det oftast också om de vallade djurens, fårens, välbefinnade.. Självklart så måste man alltid se till att det förkommer en god djurhantering vare sig du vallar med en BC eller en annan ras. Detta är någonting som bör och ska vara en självklarhet...

Återkommer i ämnet...

Bilderna i dagens inlägg är alla fotade av Rebecca Crosson. Hon är en fantastiskt duktig fotograf. Dessutom är hon jätteduktig på att teckna och måla, både person- och djurporträtt. Titta gärna in på hennes blogg.

Vinterfoder till djuren

En av nackdelarna med att bo så här långt norrut i landet som vi gör, är att stallperioden för djuren blir så lång. Vi försöker att låta djuren vara utomhus så länge det bara går.

Vi har ett litet fårhus i en av beteshagarna så vi brukar försöka matcha in så att fåren kan gå i den hagen den här tiden på hösten. Då vet vi att de kan gå in i fårhuset, när vindarna viner som mest och regnet står som spön i backen. Där kan vi även utfodra dem med torrhö. De väljer fortfarande att beta gräs, men när nätterna har varit kalla och det dröjer innan frosten tinat så går de in och knaprar torrhö.

Det är först när det kommit snö som vi väljer att ta in dem i ladugården permanent inför vintern. Och visst det har sin tjusning det också... Det blir enklare för oss att utfodra och tackorna ser ganska belåtna ut av att få komma in i fårstallet.

Vi har valt att utfodra fåren med hösilage och de får även torrhö emellanåt. De har i princip fri tillgång på foder. När vi närmar oss lammning så får de betäckta tackorna extra kraftfoder. Den fodergivan ökas succesivt ju närmare lammningen de kommer. Vi ger dem dessutom några extra droppar selen + E-vitamin i deras dricksvatten. Självklart har de alltid tillgång till salt/mineralsten.
Här hittade jag en bra sida som utförligt förklarar hösilage, om någon är intresserad.

Fame är nyfiken på en av hedemorakycklingarna

Hönsen har redan fått komma in. Rasen vi har är genbankade Hedemorahöns. De har en tät och tjock fjäderskrud som är bra anpassat till vårt nordliga klimat. Vi har ett stort och fint hönsrum i ladugården och det är ytterst sällan vi behöver koppla på värmelamporna hos dem. Det är endast om det börjat hamna neremot 30 minusgrader utomhus. Vi ger dem allfoder, krossat korn och havre, snäckskal, och en egen komponerad "höngröt" som vi kallar den, ett hopkok av diverse matrester. Jag läste en gång att;
-höns, de äter allt efter en middag... utom kapsylen...
och det ligger mycket i det. Jag har som princip att inte servera dem matrester efter kyckling, det känns lite väl kanibalistiskt :)) De har så klart också alltid tillgång till fräsch sand. Ibland har jag skurit brännässlor i knippen som jag hängt upp och torkat. Dessa knippen har varit välkomna under vintern, både som tidsfördriv och som extra vitamintillskott.

Bilden är från i våras, Billy vallar gässen

Gässen får också vara utomhus så länge vädret tillåter. Gäss är verkligen jättevackra fåglar men de har ett stort minus, de låter så förskräckligt! De är bättre än vilken vakthund som helst på att tala om när det kommer folk till gården. Sedan tar det några minuter innan de pratat färdigt. Vi har en liten flock på fem fåglar. De får gå i beteshage under dagen och på natten stänger vi in dem i deras hus. Vi utfodrar dem med krossad havre och korn. Dessutom försöker vi ge dem äpplen, rotsaker och dyligt så ofta vi kan. Under vintern är det också viktigt att de har tillgång till sand. De brukar även få grenar/kvistar av lövträd som de tycker om att barka. Dessa är bra även som aktivering. De äter också en del hö och ensilage, men havren och kornet är basfödan vintertid.

Så nu kan man sova lugnt, (hmm, precis som jag inte gjorde det annars ;)) när djurens vinterfoder är ordnat...