torsdag 20 november 2014

Nu ska jag för er berätta...


...om C Junior, eller närmare bestämt Champis Junior.

Champis har nämligen ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN blivit pappa. Ni som följer oss på Gårdsbacken vet ju att det är länge sedan Champis fick träffa en kaninhona för allra första gången.




Hope
Det var Hope, den lilla vita kaninhonan som flyttade till Gårdsbacken för drygt ett år sedan och som skulle bli den första honan som Champis fick träffa. Jag parade dem för första gången i början av februari, Champis +Hope=sant,  och efter att den tiden passerat så visade det sig att Hope inte tagit några kaninungar... :( Nu är Hope några år gammal och jag förstår numera att man gärna ska para en kaninhona i relativ ung ålder första gången. Hope var som sagt några år vid parningen, så kanske därav inga ungar...??? Tydligen ska en kaninhane, läs i detta fall, Champis, däremot kunna få ungar hela livet ut, så det lät ju lovande.

Jag parade Champis och Hope en andra gång, en tid efter att jag försäkrat mig om att Hope inte varit dräktig efter deras första parning. När tiden nästan var inne för att föda så bäddade Hope i burets bodel av hö och hon plockade päls från sig själv. Vi började förstå att hon förmodligen var dräktig och såg fram emot eventuella ungar. Hope födde två ungar, båda var fullt utvecklade och jättefina, men tyvärr dödfödda. Vi vet inte om Hope hade haft svårt att föda fram dem eller om något annat hade inträffat i samband med födseln, de var i alla fall inte vid liv. Det var verkligen jättesorgligt, vi hade sett fram emot en liten unge efter Champis.


Tindrande ögon
Okej, historien fortsätter, vem sa att kaninavel var enkelt... :)) Nu ville jag inte para Hope någon fler gång, jag ville inte utsätta henne för en eventuellt andra svår förlossning, så hon har bott kvar här hos oss tills alldeles nyligen. Hon har fått skutta fritt på Gårdsbacken och haft en skön tillvaro här på gården tills en god vän med dotter kom och hälsade på oss för en tid sedan och goda vännens lilla dotter blev helt betagen av Hope och har tjatat sin mors öron såriga sedan dess. Flickans tjat består i att få Hope till sin egen och hon lyckades till slut äntligen övertala sin mor. Jag har lovat att om flickan tröttnar eller om de av någon annan anledning inte kan ha kvar Hope så får hon flytta tillbaka till Gårdsbacken. Jag önskar att ni också fått se flickans ögon, den dagen de kom för att hämta Hope, ögonen tindrade som en stjärna... Efter rapporter från "flickanmeddetindrandeögonensmamma" så går allt jättebra. Hope hade det bra på Gårdsbacken och hon har det bra nu. Hon har blivit sällskap till en tjej på sju år som aldrig har haft ett husdjur förut och Hope har därmed flyttat in i en liten flickas hjärta... <3


Miss Lee
Okej... inga fler parningar med Hope. Nu hade vi fått kontakt med ägaren till en liten hermelinhona med namn Miss Lee. Hon var kolsvart och söt som socker. Hon anlände till Gårdsbacken i slutet av april och hon stannade i några dagar. Champis blev upp över öronen kär och uppvaktade henne efter konstens alla regler. Nu i efterhand så kanske jag skulle ha förstått att de inte var helt perfekt för varandra. Champis är ju en blandras av dvärgkanin och Miss Lee var renrasig hermelinkanin. Hermelinkaniner är inte stora. Champis har ganska brett huvud även om han inte är så stor i övrigt. Miss Lee lämnade Gårdsbackens efter några intensiva dagar tillsammans med vår Champis. Vi hade kommit överens om att vi skulle få en av de eventuella ungarna som tronföljare till Champis. Tiden passerade och jag fick veta att Miss Lee blev dräktig men fick en svår förlossning (heter det så med kaniner också?) Hon födde några döda ungar och de hade fått hjälpa henne med födseln. Ingen av ungarna överlevde, men som tur var så klarade sig Miss Lee, och återhämtade sig snart. Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???


White
Champis nästa date blev en annan helvit kaninhona med namn White. Vi hade fått kontakt med en kaningård som hyrde ut kaniner och White kunde gärna få komma till oss en tid, para sig med Champis, föda sina ungar och sedan återvända till kaningården. White hade haft en kull med ungar sedan tidigare och var ung och fräsch. Champis föll pladask för henne och visste inte till sig hur han skulle uppvakta henne vackert nog. Han var så snäll med henne och de fick vara tillsammans nästan hela tiden till Whites planerade födsel. När dräktighetsmånaden nästan var över så satte vi White i en egen bur, där hade hon det jättebra. Hon var en lugn och trevlig kaninhona och även om det är svårt att se om en kaninhona är dräktig så tyckte vi nog att hon var lite rund om magen. Nu bådade allt gott... Tänk om vi äntligen skulle få kaninungar på gården, vi längtade efter en C Junior, skulle han äntligen födas...??? En eller ett par dagar innan tiden var inne för födseln så blev vi lite fundersamma på White. Detta var under de allra varmaste dagarna mitt i sommaren och vi blev lite oroliga på att hon var för varm, hennes bur stod visserligen i porten där det var skugga. Jag kände på henne och hon kändes väldigt stinn om buken och hon hade dålig aptit. Jag såg att hon drack i alla fall och tänkte att det kanske hade med dräktigheten att göra. Vi tittade till henne med jämna mellanrum och vi såg att hon började plocka päls från sig själv och sätta bo. Vi sammankopplade hennes sämre aptit med att hon var nära födseln. Jag tittade till henne sent på kvällen, precis innan vi skulle gå och lägga oss och allt var lugnt, tidigt på morgonen därpå så är hon död...!!! Jag trodde inte mina ögon när jag gick ut i lagårn för att titta till henne och jag hittar henne död i buret. Hon hade inte fött några ungar och jag kände noga på hennes mage för att försöka känna om något rörde på sig där inne, men kunde inte känna något. Något måste ha gått fel, förmodligen i samband med födseln. Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???

Vi sörjde White, hon var så fin och hade förmodligen varit en perfekt kaninmamma till sina ungar, det var mycket trist att hon "dog i barnsäng"... :(( Och vi hade fortfarande ingen avkomma efter Champis. Och saken är den att Champis börjar bli gammal, jag är inte säker på hur länge till han hänger med oss. Jag tycker att han har blivit gammal denna sommar och en kanin på upp emot tio år är gammalt. Vi hade tiden emot oss kändes det som.


Fortfarande inga kaninungar...
Okej..  vi raggar vidare... Samma kaningård som White kommer ifrån har en annan kaninhona som skulle tänkas passa Champis. Nu vill vi inte ta hem fler kaninhonor till Gårdsbacken, utan föreslår att vi kommer med Champis till henne istället, lämnar honom några timmar och hämtar upp honom lite senare. Sagt och gjort, så får det bli... Vi borstar upp honom lite extra, nää, skämt å sido, vi tar med honom till denna kaningård, låter honom träffa på sin nya tilltänkta och lämnar honom där några timmar... En månad senare så får vi veta att kaninhonan inte fått några ungar... :(( Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???


Champis Junior är född
Vi letar vidare och ger inte upp... vi vill inte ha en vädurshona och vi vill inte ha en lejonhuvad hona till Champis, de raser som verkar vara de allra vanligaste kaninraserna som sällskapskaniner... Raser som är lugna och trevliga som sällskapskaniner, vi vill ha en vilde... :))
Jag har kikat lite på diverse kaninraser och jag tänkte mig att en rexhona inte vore helt fel för Champis. Nu blev det inte en renrasig rexhona men det finns rex i henne, Champis nästa hona i raden... Vi hälsade på hos henne också, och jag kan ärligt säga att jag inte hade alltför stora förhoppningar om att det skulle lyckas denna gång heller... MEN det gjorde det...!!! I slutet av september så föddes C Junior, ÄNTLIGEN har Champis blivit pappa och vi har fått vår tronarvinge till Gårdsbacken. Jag är osäker på om vi hade gjort något mer åt saken om det inte hade blivit någon kaninbäbis den här gången heller... Champis börjar som sagt bli mycket gammal och jag tycker att han blivit så mycket äldre bara den senaste tiden. Det är inte samma fart på honom som det brukar vara och han sitter gärna under den värmelampa som jag försett honom med.

Vi har träffat C Junior och han är bedårande söt... jag kan faktiskt se en viss likhet med Champis även fast rexkorsningen slagit igenom en del. Vi kommer att få hämta hem honom snart och vi längtar efter att få se vad han är för personlighet. Det ska bli så spännande att se om det finns något i honom som påminner om Champis, kungen. Till en början kommer han att få bo hos oss inne i huset, för att vänja sig med oss, därefter får han flytta ut till resten av gänget. Förhoppningsvis så kommer Champis och han att kunna samsas om utrymmet i lagårn och jag är säker på att Champis. -Kungen av Gårdsbacken, har en hel del att lära sin son... C Junior, prinsen...




 
Sagan fortsätter...




gardsbacken@telia.com




15 kommentarer:

  1. what a sweetheart <3 i hope everything is fine on Farm Hill and i send you all a big Hug (specially to the King and the Prince of the Hill :-))! Nastassja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you Nastassja!
      The King and the Prince sends you their love... <3

      Radera
    2. I am honored :-) Have a great weekend <3 Nastassja

      Radera
  2. grattis Champis och hela familjen �� very cute...hope he will have Champis character and become nästa youtube star 🌟

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Luxembourg!
      We are sure that CJ will live up to all our expectations. He is such a charming litle bunnybaby with a lot of mischievousness... :))

      BIG kram to You... <3

      Radera
  3. Vilken söting... Rex-öron, va? Fick han några syskon också?
    Oh, kunde ni lämna ifrån er Hope, den lilla charmknuttan <3...
    Pussa Champis från mig och fluff-tjejerna här hemma (jag ska inte berätta för dem vad du skrev om lejonhuvade... ;) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen Rex-öron, ja... Färgen också till stor del, men jag tycker nog att den skiftar i Champis beiga färg också. Jopp, CJ har ett syskon, som kommer att bo kvar hos mammakaninsmatte. CJ, var den som påminde mest om Champis. Att Hope fick flytta hem till lilltjejen var till mesta delen för hennes skull, hon kommer att få det så bra där och mycket mer uppmärksamhet än vad vi har möjlighet att kunna erbjuda, speciellt nu med en ny stjärna på gården. Kaniner är ju som du också vet väldigt social och jag tycker att hon inte har fått så mycket tid som en kanin förtjänar. Jag är säker på att hon får det nu och jag hars om sagt lovat att hon får flytta tillbaka hit på gården om flickans intresse skulle avta eller om de av någon annan anledning inte kan ha henne kvar. Åh, jag hoppas att det inte lät alltför negativt det jag skrev om lejonhuvade, jag tycker att de är SÅ charmiga och otroligt söta, men jag ville inte att honan skulle vara för olika Champis, dessutom vill vi gärna ha en pigg, busig fullavfartig liten bunnybaby, eftersom han ska ta över efter Champis när den dagen kommer... <3
      Berätta för flufftjejerna att de är... just fluffiga,,, nää, skojar bara, de är ursöta!

      Kramar till alla fina på Gotland och ha en trevlig helg!

      Radera
  4. Oh, that's just super news about the new heir to the throne! I'm so sorry though, about White, my heart would have been broken into a million pieces, poor bunny girl.

    Le Petit Prince is of course a little cutie patootie and will have a long and wonderful life there! I know you will keep Champis warm and happy and well fed and around his beloved creatures and his boy. I don't think of him as old; he wears his years well.

    Such nice news, my dear friends! K.

    P.S. Hello, Luxembourg! Hello, Nastassja and Kattis, the coolest names in the world!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hello Kelly! Many thanks for the compliment - i will pass it on to my parents :-) Greetings from Germany and all the best - Nastassja

      Radera
    2. What wrong with Paula, Kelly? Just kidding... I love the name Nastassja also very much and Kattis is a nickname for probably Katarina, is that so Kattis?

      Unfortunately Champis is old, I have sad that he is seven-eight year for a very long time now, and I Think his almost ten. I Think he has become much older just this last month and as I wrote in my post,, his likes to sit under his lamp that gives him heat. I dont like what I see, but I give him the best food and a lot of love... <3

      Sköt om dig bästa vän!

      Radera
    3. Ah, I have never gotten a compliment like that - thank you, Kelly!!! Yes, it's short for Katarina :)

      Radera
  5. Hello Kelly and greetings back from Luxembourg :-))

    SvaraRadera
  6. Oh, I can't believe, that's AMAZING!!! We hope that everything will be OK all of the CHAMPISES :)
    Kram,
    Gustav,Zoltan, Timea <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)
      Yes, he is SO sweet and very soon his gonna move to us, than I can give you even more Pictures.

      You, take care!

      Radera
  7. Champs is truly an amazing rabbit . I absolutely loved your video of him herding the sheep. I hope he is living out his old age with love and care and all the good food he wants. I cannot wait to hear more about the adventures of the Prince! Love from Ohio, USA

    SvaraRadera