Käkar gräs anabola?

Rackarns vad det växer i trägårn... :))

Bakom lagårn...

Vi har en ganska stor trädgård. En naturträdgård. Det är ganska mycket gräs som måste klippas och mycket ogräs som måste rensas för att inte trädgården ska växa igen totalt. Jag brukar vara hyfsat duktig på att gödsla på våren... jag springer runt med skottkärran fylld till brädden av får- och hönsskit och pytsar ut lite här och var. :)) Jag vet inte hur smart det är egentligen för ibland kan det kännas som om alla växter på Gårdsbacken käkar anabola, för rackarns vad det växer...

Paviljongen

Egentligen tycker jag att det är jätteroligt att rensa ogräs. En underbar sommarkväll för mig är när jag får sitta nerhukad på bara knän i trädgården och rensa bort fetgräs och annat ogräs från morot- rödbets- och kålrotsplantor... Skulle ni stå i bakgrunden och kika på mig skulle ni säkert få se ett litet leende på mina läppar... :)) Faktiskt, så roligt tycker jag att det är.

Blommorna avspeglar sig i fågelbadet...

Tyvärr, växer det lite väl fort och mycket. Jag hinner inte mer än springa runt med gräsklipparen och trimmern förrän det är dags att klippa igen. Men, i och för sig, så går vi sakta men säkert mot hösten och gräsväxten måste väl avta lite snart, tycker jag... Nej, usch, vad skriver jag egentligen, det låter som jag klagar... men det var inte min mening... jag är så tacksam för att jag får bo som jag gör och leva i mitt i naturen... så, grässtrån... väx ni bara...!!! Nu har jag ju köpt en ny, effektivare gräsklippare :))

Gräs käkar säkert anabola...

Jag vet inte om jag ska kratta eller påta...

Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman

Please contact Gårdsbacken

gardsbacken@telia.com

# +46 706597199

You people, who visit our blog and want some information about Champis -the herding rabbit, Please write "Champis" in the box, in the upper right corner of the page. and you will find information about this Big little rabbit  :))

Tävlingshelg i Lövånger

I helgen som var har vi tävlat igen. Denna gång i Lövånger, strax söder om Skellefteå. Och vilken helg vi har haft! Nu måste jag faktiskt få skryta lite över Famen :))

På fredag eftermiddag packade vi bilen efter konstens alla regler när man åker på vallhundstävling... Vi hade i förväg hyrt stuga i Lövångers kyrkstad och jag kan bara säga att jag blev väldigt imponerad över "staden" med alla fina stugor. Vilket perfekt boende och inte speciellt dyrt heller, vi kostade till och med på städning av stugan, vilket bara kostade ett par hundra extra. Jag kan verkligen rekommendera stugorna om ni letar ett boende i dessa trakter.

Kyrkstan i Lövånger

Det finns ca 75 stugor och de allra flesta är riktigt fräscha. Vi fick bo i den äldsta stugan som var daterad till 1746! Stugorna användes förr i tiden som övernattningsstugor för bönderna vid kyrkbesök.

Så pittoresk, söt liten stuga...

Vår stugan hade nummer 72, vilket vi såg som lite oroväckande om man gjorde ett sammankopplande med poäng i vallhundstävlingar... Den söta lilla stugan på bilden ovan, byggd på en sten, hade nummer 92 och vi funderade på om vi skulle höra med personalen om vi kunde få byta till den istället...;))

Men det visade sig att vi skulle inte behöva vara oroliga för poängen...

Tävlingarna hölls alltså i Lövånger på Johan Frisk och Gunilla Blombergs får. De driver en fårgård under namnet Ulricebergs Gård. De har ungefär 400 tackor. Djuren var ganska stora och tunga och rörde sig inte mer än de behövde. Trots det gick de undan fint för hundarna, men varken delningen eller fållan visade sig skulle bli alltför enkla att genomföra. Hundarna fick sköta sig varsamt och snyggt för att tackorna skulle bli medgörliga och vända sig mot, och in i fållan.

Stora, fina tackor

Lördagen hade ett tjugotal tävlande och eftersom gården har så pass många djur så kunde var och en av de tävlande få en "egen flock" och djuren behövde bara gå en gång under dagen. Jag tror att reglerna säger att djuren får användas max tre gånger under samma dag, rätta mig om jag har fel...

Domargenomgången på lördagen.

Domare för dagen, eller rättare sagt helgen, var Sven Sognevik. Danne och Fame startade som ekipage nummer tre på lördagen. Fame kändes laddad. Hon hade sovit som en stock under natten och vi fick väcka henne när det var dags att åka till tävlingsplatsen. Ingen oro för nya ställen här inte :))

Danne och Fame går mot startpinnen

När fåren är på plats 150 meter bort och Danne fått klartecken från domaren, skickar han Fame på ett vänsterhämt. Hon gör en riktigt fin utgång och tappar bara en poäng. Hon är dock lite grund, så på upptaget ryker två pinnar och på sista delen av hämtet, framdrivningen, så tappar de endast två poäng, eftersom det är en rak och fin framdrivning.

De klarar delningen på andra försöket...

På momenten fösning och drivning som tillsammans ger trettio poäng tappas fyra poäng, det blir någon liten böj på linjen. Danne har tränat delning flitigt inför helgens tävlingar då det är ett så viktigt moment. Klarar man inte delningen så får man inte göra fållan heller och då tappar man en massa poäng. Ganske snart när han kommer fram till det markerade området för delnig så får han ett hysad möjlighet, men det misslyckas... han måste åter ställa till fåren och så på det andra försöket lyckas de dela ifrån två från tre och hålla dem tills de fick okej ifrån domaren att delningen var godkänd. Då hade tre poäng fallit bort från det momentet.

Fame kryper fram närmare djuren...

Sista momentet, fållan, går som en dans... ett liten pinne försvinner då det blir ett litet stopp vid grinden, så de får nio av tio. Fame är cool vid fållan och väntar in varje litet kommando av Danne. Hon kryper fram för att inte trycka fåren för hårt. Även när Danne ger henne ett litet högerkommando så kryper hon åt höger... Hon känner definitivt av fårens ovilja att gå in i fållan och förstår att hon måste ta det varsamt.

Danne och Fame får totalt 87 poäng och de lyckades åter igen ta ett första pris. Vi är så otroligt nöjda med Fames utveckling som tävlingshund. Hon försöker verkligen att göra allt som Danne ber henne om och de flesta poäng som ryker står han ansvarig för. Men det krävs ett antal tävlingar för att samla på sig tävlingserfarenhet och jag tycker verkligen att Danne och Fame är superduktiga!!! Eftersom vi hade en tidig start och hamnade i ledningen så var det spännande att följa resultaten allteftersom de droppade in. Vi fick vara i topp ända tills Anders Wikström med sin Ax slog oss med några poäng, välförtjänt! Grattis igen, Anders :)) Men en fin andra plats är absolut inte dåligt! Länk till lördagens resultat, här! 

Kul bild då varken Danne, som plockar pris, eller tredje-
placerade Dalle som får sitt protokoll, märker att deras
hundar håller på att "få ihop det" :))

Efter det att IK1 tävlingen var klar så hölls ett VP, vallhundsprov, för att bli godkänd vallhund. Ett femtal hundar var anmälda. Vi tittade på några av de hundarna därefter åkte vi på utflykt... :)) Några mil ifrån tävlingsplatsen, vid havet, ligger nämnligen Bjuröklubb. Det är en utskjutande udde som rymmer en fyr. Dessutom finns där ett rikt fågelliv och det ryktas till och med om att folk har sett valar där utanför kusten. Jag är väldigt svag för havskustmiljön och tycker alltid väldigt mycket om att promenera efter havsstränder och andas in den friska havsluften.

Bjuröklubbs fyr.

Hundarna tycker såklart att det var skönt att få en långpromenad och kunna rasta sig riktigt. Glömde... innan vi åkte ut till havet hittade vi ett sött litet café i Lövånger, Saidys Café. Där smaskade vi i oss var sin mumsig varm macka med sallad. Det är så häftigt vad mycket intressant man kan hitta i ett för oss, sedan tidigare, okänt område. I vanliga fall om man inte har ett ärende till just Lövånger så tutar man bara och kör förbi på E4, man missar alltihopa :(.

Tillbaka till tävlingarna...

Snillen spekulerar...

Roliga grejer händer i vallningsvärlden, folk börjar hitta på lite olika tingeltangel, och snyggt sådant, tillverkas för att göra oss vallhundsfolk lite snyggare :)) En tjej vid namn Monica Wärnberg från Boden har börjat tillverka ursnygga halsband, till vallpipan, i läder och tenntråd. Därefter hänger hon på smycken i olika utförande. Danne fick sig ett limegrönt halsband till sin pipa :))

En orm pryder Dannes band...

Monica tillverkar dessutom matchande armband, och vill man krydda på det ytterligare så kan man fixa till en hyfsat tjusig manikyr som även det går ihop med tingeltanglet... :)) Se själva!!!

Tjusigt värre!

Efter cafébesök och havspromenad så slöt vi upp, vallhundsgänget, vid kyrkstadens restaurang, och åt där en god middagsbuffé. Det är alltid lika trevligt att sitta och surra och summera dagens tävlingar och berätta diverse vallhundshistorier för varandra, den ena värre än den andra... :))

AnnaSaras Norman gör debut i IK1-sammanhang
efter att nyss ha blivit godkänd vallhund.



Norman gör en fullt godkänd IK1-tävling

Söndagens tävling startade lite tidigare än på lördag, redan halv åtta började veterinärbesiktningen så vi fick vara uppe tidigt för att hinna äta frukost, packa ur stugan och göra oss klara att åka. Åter igen fick vi väcka Fame när vi skulle åka. Det är nästan så att man tror att hon förstår, att hon måste vila så mycket som möjligt, för att vara i toppslag då det är tävlingsdags.

Man kan inte missa att tävlingen hålls i Norrland.
Skoterleden går vintertid tvärs över tävlingsfältet :))

Idag hade Danne och Fame startnummer sex. De går ut, rejält laddade, till startstolpen och när det var deras tur skickar Danne Fame vänster, precis som dagen innan... Idag går hon om något ännu bättre, hon gör sin bästa utgång på tävling någonsin, enligt mig, och får även full pott av domaren. Däremot ryker det en pinne i upptaget som annars såg riktigt bra ut idag. Framdrivningen börjar lite av linjen till en början men Danne rättar snart upp den och tappar inte fler än de två som försvann i början.

Danne och Fame har precis klarat delningen
 och är på väg att samla ihop flocken igen.

På första delen av fösningen tappar de tre poäng men sedan får de full pott på crossen. I drivningen tappar de en poäng. Dagens delning går som en dans och betalas med nio av tio pinnar... Ursnyggt!!!

Danne använder Fame för att få in fåren i fållan

Efter delning påbörjas drivningen mot fållan. Danne lägger Fame på ganska bra avstånd och rör sig själv mot fållan. Fåren rör sej, men han tänker att de ska stanna upp när de närmar sig fållan, men där fick han tji... de fortsätter förbi och tre poäng är borta från protokollet. Danne räddar snyggt upp situationen och får sedan in fåren utan större problem i fållan, sju poäng återstår. Efter alla momenten är räknade så visade det sig att de lyckats lite bättre idag, söndag... 89 poäng... och återigen ett första pris. Fyra första pris på de fem senaste tävlingarna!!! Vi fick en andra placering för dagen, slagen av Dalle och hans Beth. Stort Grattis till dom!  Här, är en länk till resultaten på söndagens tävling.

Helgens två diplom för första prisen

Det var mycket folk på tävlingen, mycket publik,
förmodligen för att tävlingarna hölls relativt nära samhället.

Danne tackar domare Sven

Jag skulle vilja sammanfatta helgen med att vi åkte glada hem och var otroligt nöjda med Famen. Hon är så fantastiskt duktig och vi har så roligt som får åka ut och tävla med henne. Det var en väldigt trevlig helg tillsammans med andra vallhundsfreaks.

Fame träffar på Puff, från Everics Kennel

Alla sätt är bra...
AnnaSara blåser i öronen på fåren för att få dem att röra sig.
Du får annars inte ta i fåren under tävling, då blir du diskad...

Catarina Ottosson väntar på att få skicka sin hund...

Liten man gör så gott han kan...

Till sist måste jag tacka AC-vallarna för en väl arrangerad tävlingshelg. Allt flöt på fint, fåren var perfekta, vädret stundtals strålande, god mat i serveringen, så absolut ingenting att klaga på. Tack även till djurägarna, Johan & Gunilla som ställer sina djur till förfogande. Utan er, inga tävlingar!

Grattis Danne & Fame!

<3

Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman

Please contact Gårdsbacken

gardsbacken@telia.com

# +46 706597199

You people, who visit our blog and want some information about Champis -the herding rabbit, Please write "Champis" in the box, in the upper right corner of the page. and you will find information about this Big little rabbit  :))

Vallar barn, bilar, cyklister och dyligt

En fråga och fundering som ofta förekommer i samband med vallhundsraser är huruvida man ska låta dem få utlopp för sin vallningsinstinkt eller inte, om man inte använder dem praktiskt med djur i vardagen?

Gimmies snygga vallningslook

Ett vanligt problem med vallhundsraserna är nämligen att de kan valla alla möjliga och omöjliga tingestar. Det kan vara allt från bilar, cyklister och barn, till mindre vanliga saker som skuggor, flugor, tv'n och så vidare. Att valla bollar är något som vissa hundars ägare brukar tillåta, vilket jag inte alls är förtjust i då det bara stressar upp en redan lättstressad ras.

Billy är en duktig vallhund

Även sättet de vallar på varierar. När det gäller bilar/cyklister är det vanligt att de positionerar sig i hukande ställning mot den mötande bilen/cyklisten och när den passerar gör de ett större eller mindre utfall mot fordonet. Att ha hunden lös vid trafikerad väg vore direkt fara för hundens liv i sådana här fall.

Gårdsbackens Dalwhinne

Barn som springer och stojar kan vallas genom att hunden också springer som en galning  runt barnet/barnen, skäller och i värsta fall gör utfall mot dem genom att nafsa dem i haserna. Detta är ett typiskt, naturligt vallhundsbeteende. Orutinerade, osäkra vallhundar kan gärna nafsa eller bita valldjuren. Om hunden får valla så brukar det ganska snart försvinna av sig själv och man tillåter endast bitningar/markeringar mot djuren på kommando.

Gimmie vallar i vitklöveräng

Ett annat vanligt vallhundsbeteende är att de hittar på olika sätt att aktivera sig och på så sätt får utlopp för sin vallningsinstinkt. Här är det ofta eye't som kommer fram (vanligt för BC'n). Hunden kan till exempel sitta i timmar och titta på tvbilden, oftast sitter de då tysta och bara följer rörelserna på tvrutan. Vi har en bekant, vars BC såg hela nobelfesten ett år. :))

Billy

Ett mycket vanligt beteende är om man har andra djur i familjen i huset som till exempel katter, kaniner, andra hundar och/eller till och med akvariefiskar, så kan vallhunden lätt göra det till sin livsuppgift att hålla koll på och valla dessa djur. Det kan vara svårt att bryta ett sådant beteende. Driften att valla gör att det är svårt att få hunden att förstå att det inte är önskvärt att den vallar själv och i tid och otid. Sedan har vi vallhundar som springer omkring och vallar sin egen skugga. Detta måste vara enormt stressande för hunden.

Gimmiegumman

Vallning är i första hand ett samarbete mellan dig och din hund. Vi vill absolut inte att den ska valla på egen hand. Vallning är en form av jakt där hunden föser djuren till sin ledare som i sin tur 'tar bytet'. Hunden ska valla till och mot dig. Det är du som kommenderar och styr hunden som i sin tur styr valldjuren.

Nu vet jag att det finns många som tycker och tror att man inte bör låta en vallhund prova på vallning om man inte ska använda den som vallhund i framtiden, men det håller jag absolut inte med om. Jag är helt övertygad att hundens vallningsinstinkt visar sig vare sig den får prova att kontrollerat valla på djur eller genom att se grannens barn springa på gården. Jag vill istället mena att om den får prova på att valla på djur som den instinktivt är född till så känner den harmoni genom att få utlopp för denna instinkt. Här ger man hunden tillåtelse att valla och den vallar tillsammans med dig. Du tillåter den att börja valla och du bestämmer när ni ska sluta. Hunden lär sig snabbt kommandon för detta och brukar oftast vara väldigt nöjd när man ger honom/henne kommando att sluta valla, kanske med orden; det räcker.
Jag skulle dessutom vilja påstå att du inte behöver valla speciellt ofta för att behålla harmonin hos din hund, kanske en eller ett par gånger i månaden. Får den det så har den kvar känslan av vallning i kroppen och behöver inte ta sig en massa andra substitut att valla.

Gårdsbackens Knockando

Jag vill mena att om man vallar kontrollerat och kontinuerligt med sin vallhund så känner den att det är detta som den medfödda instinkten ska användas till och den börjar därför inte att valla bilar, barn, skuggor eller annat tokigt. Så var absolut inte rädd att låta din vallhund prova på vallning, du förstör ingenting hos hunden och du tänder inte en instinkt som inte skulle ha tänts på annat sätt ändå.

Vallhundar är dessutom så smarta att de lätt kan hålla isär olika kommandon om du tränar honom/henne i lydnad, agility eller annat. Det man kan se om du har en hund som är mycket tränad i lydnad, är att han/hon kan ha lite svårare att arbeta på egen hand och vill gärna ha ögonkontakt med dig, trots att hunden i vallning alltid bör ha fokus på valldjuren.

Gimmie har precis avslutat ett vallningspass...

Vallning är ett ypperligt sätt att aktivera din vallhund. Få saker, eller jag skulle nog kunna säga inget annat kan ge hunden en sådan tillfredställelse av aktivering. Den blir inte bara trött fysiskt utan även hjärnan aktiveras i hög grad. Vi har många års erfarenhet av BC och har aldrig haft problem med att någon av våra hundar har vallat någonting, på egen hand.

Låt vallhunden få utlopp för sin

medfödda vallningsinstinkt och

du får en hund som är harmonisk. :))

Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman

Please contact Gårdsbacken

gardsbacken@telia.com

# +46 706597199

You people, who visit our blog and want some information about Champis -the herding rabbit, Please write "Champis" in the box, in the upper right corner of the page. and you will find information about this Big little rabbit  :))

Konstgjord andning...

Jag har i ett tidigare inlägg berättat för er om Dannes gamla Umbrooverall som vi omöjligt kan göra oss av med. Nu är det så att jag har också ett kärt gammalt plagg, craftvästen min :)) 

Ja, jag vet... den har sett sina bästa dagar. Förr om åren, kunde jag ha på mig den ute bland folk, därefter nöttes den och den fick bli en hemmaväst. Ett perfekt plagg att dra på sig, utanpå andra kläder, om det känns lite kallt, eller så.

Så hade jag den när jag målade, den blev vit av målarfärg och fick bli en arbetsväst... Den fungerar fortfarande bra och ger extra värme när man är lite frusen. Grejen är bara det att dragkedjan har plötsligt gjort sitt och går inte längre att dra upp. Borde jag kosta på mig en ny dragkedja och sy in? Jag funderar på saken och medan jag funderar har jag givit västen lite konstgjord andning med tre säkerhetsnålar som jag stänger den med... :))

Kanske inte så vackert?

Jo, på tal om en helt annan sak vi var ute och åkte bil en dag. Hundarna hade inte blivit rastade på ett tag så vi började titta efter ett ställe att stanna bilen på och ta ut dem. Vi var rätt så öde till och körde av vägen vid en rastplats. Jag gjorde där en ytterst ovanlig upptäckt... en svamp med en fot som var så hög att jag aldrig sett något liknade. Den måste jag fota och googla på när jag kom hem. Måste vara en sällsynt art. Jag greppade kameran och tog mig i långgräset, över ett brett dike, för att komma nära och få en bra bild... då såg jag... Det var ingen riktigt svamp :)) Någon hade bemödat sig och täljt bort barken på en lång pinne, slagit ner den i marken och sedan placerat en sten, uppepå pinnen, som hade formen av ett huvud på en svamp!!! Jag var blåst!!!

Visst ser den väl riktigt ut... :))

Må så gott!!!

Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman

Please contact Gårdsbacken

gardsbacken@telia.com

# +46 706597199

You people, who visit our blog and want some information about Champis -the herding rabbit, Please write "Champis" in the box, in the upper right corner of the page. and you will find information about this Big little rabbit  :))