söndag 5 maj 2013

Jävla skoställ!!!


Det som absolut inte fick hända, hände...

Vi har, som jag tidigare berättat, byggt en valphage i vårt kök. En ganska stor valphage där valparna får husera på nätterna och när vi åker från gården för en stund. I övrigt får valparna springa fritt i huset, med vissa restriktioner... Kompostgaller till vardagsrummet där vi har plankgolv och så vidare. De älskar att springa fritt och det tar alltid emot lite när vi måste stänga in dem. Visst, det blir en del att torka kan man lugnt påstå, sju valpar gånger minst två högar/pölar efter varje sovstund, måltid, lekperiod och så vidare...



Kära, kära hjärtat <3

När man låter sina valpar röra sig fritt är man ytterst noga med att säkra omgivningen både för valparnas skull och vår egen. Det är inte bara en gång jag gått omkring och försäkrat mig om att det inte finns någonting som valparna kan göra sig illa på.

Sent igår kväll... Danne och jag har precis börjat runda av dagen och hade precis pratat om att "natta" valparna, vi ville bara kolla morgondagens väder på klart.se först. Vi stod bägge två lutade över dataskärmen när vi fick höra det mest hjärtskärnade skrik...

Båda två reagerade på sekunden, vad hände? Ljudet kom i från hallen, vi skyndade oss dit för att få se den mest förskräckliga syn. Vår lilla Lime, satt fast i skostället!!! Jag har tittat på detta skoställ fler än en gång och varje gång förvissat mig om att det inte kan innebära någon risk för valparna. De skulle inte kunna fastna med huvudet i skostället var min bestämda åsikt och skostället fick stå kvar... Men nu är det ju så, jag borde ha insett... djur har den mest otroliga förmoga att vara finurliga nog att hitta på grejer. Lime hade fastnat med underkäken runt ett krökt smidesjärn på skoställets sidogavel...och hon satt fast som i ett skruvstäd!

Hon skrek av all sin förtvivlade kraft rakt ut. Jag skyndade mot henne och lyfte försiktigt upp henne från golvet och höll henne så still jag bara kunde. Vi försökte räkna ut hur hon hade fastnat och det första vi försökte oss på var att med handkraft försöka bryta upp smiderierna av järn med händerna. Dessa gick inte ett rubba en millimeter...

Lime skrek oavbrutet, de andra valparna tog stod en bit ifrån och tittade på oss och henne, utom en... Goy kröp upp på skostället och därefter så nära Lime han kunde, så han nuddade henne med nosen. Bäst jag skriver så får jag en klump i halsen när jag tänker på hans stöttande gest mot Lime. Gimmie kom och ställde sig så nära mig hon kunde och jag fick be henne att akta sig...

Limes skrik var nu så högt att det gjorde ont i våra öron och Fame skrek minst lika högt, hon var helt otröstlig och inget vi sa kunde lugna henne. Hon visste inte till sig av förtvivlan över sin valps skrik. Danne och jag gjorde allt vi bara kunde för att behålla vårt lugn och försökre resonera hur vi skulle lösa situationen. Jag höll hela tiden Lime i händerna för att hålla henne i stillhet.

Danne rusade ut i lagårn för att hämta tänger och bågfilar... Han tog de kraftigaste vi hade försökte bryta ut smidesjärnen, men det visade sig vara helt omöjligt, det gick inte att få fäste med tängerna utan att skada Lime. Då  försökte  han såga av dem, men järnet var så nära Limes huvud att det var svårt att såga utan att skada henne, samt att det skulle ha tagit en väldigt lång tid och den tiden hade vi inte.

Jag såg framför mig och jag tänkte att Limes hjärta kommer inte att klara denna förtvivlan, hon kommer att dö medan hon sitter fast i skostället. Dessutom var Fames minst lika hjärtskärnade skrik lika jobbigt att uppleva. HELT otroligt så berörd hon blev av händelsen!!!

Nu konstaterade vi att tängerna skulle inte hjälpa oss, bågfilen tog för lång tid, det enda hopp vi hade var oss själva och vår styrka. Medan jag höll Lime i båda händerna, hängde jag över skostället med kroppen och Danne tog i och bröt den övre delen av smidesjärnet för hand. Det skulle egentligen inte gå men det gick... vi lyckades bryta det så pass att vi fick plats att vrida Limes huvud och käke runt så pass att hon kom loss.

Jag höll henne mot mitt bröst, hon pep lite, Fame låg tätt bredvid, vi satt så en lång stund... Därefter tittade vi henne noggrannt i munnen för att se om hon hade några skador men kunde inte upptäcka någonting. Vi la henne till Fame och hon diade länge...

När hon fått den tröst hon behövde av Fame så reste hon sig upp med svansen i vädret och tittade på oss rakt i ögonen. Vi var lite fundersamma om hon kopplade obehaget till oss, men vi hade inte behövt vara oroliga, hon kom skuttande i full fart upp i våra knän och det var som att hon ville visa att hon var tacksamma över att vi funnits där för henne.

Händelsen slutade lyckligt! Det är en tuff liten tjej vi har och vi har inte kunnat se att händelsen har satt några spår på henne, hon beter sig helt som vanligt. Men det vi tar med oss av vad som hände är vilka otroliga känslor hundarna visade för varandra. Fame skrek så förtvivlat så ni kan inte ana hälften, hon hade säkert givit sitt liv för sin valp, Goys fantastiska empati som han visade genom att, trots Limes förskräckliga skrik, krypa upp nära, för att stötta henne, det finns inte ord... men vi fick uppleva det!!!



Förbannade, jävla skoställ, det har vi nu kastat ut!!!



Gårdsbacken
Paula Lundberg & Dan Westman
# +46 706597199




18 kommentarer:

  1. Goodness gracious, Paula, you must begin a story like that with "Everything is okay, but this is what happened". I was in tears!

    Oh, it's amazing what puppies will get into, really no matter what you do to safeguard them. That Lime is a plucky little girl!

    How scary but thank heavens everyone is okay!

    Big hugs! K.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Sorry Kelly if I frightened you <3

      We are so happy that Lime didn't get hurt and we can not see anything wrong about her, she must be a very tough girl!
      Our poor little Lime <3

      Kram till dig!
      /P

      Radera
  2. Åsa Arvidsson6 maj 2013 kl. 07:44

    Men usch och fy vilken hemsk historia!! Glad att det hela slutade väl <3
    Hej från Åsa.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Hej Åsa!

      Det var helt overkligt att hitta Lime fast i skostället, hon satt fast som i ett skruvstäd, min första tanke var att vi kommer aldrig att få loss henne... :(

      Förmodligen får man krafter utöver det vanliga när någonting sådant här händer, som väl är!

      Kram!
      /P

      Radera
  3. Kära hjärtanes. Jag satte frukosten i vrångstrupen och tårarna rinner i floder. Stackars lilla Lime och Fames förtvivlan över sin valps belägenhet och för underbara Goy som så fint stöttade sin syster. Puh, jag blev alldeles kallsvettig och höll andan innan jag kunde pusta ut. Så vad ni kände kan jag inte ens föreställa mig, usch vilken upplevelse. Men tack o lov att det slutade lyckligt<3 KRAM KRAM

    SvaraRadera
    Svar

    1. Nonne!

      Så här i efterhand, när allting slutade väl, så var det en upplevelse utöver det vanliga att få vara med om. Fames förtvivlade skrik skar i våra hjärtan och ingenting vi sa till henne kunde trösta henne, hon som i vanliga fall alltid lyssnar på oss.

      Så rart av dig att bry dig om <3

      Kram!
      /P

      Radera
  4. Kalabaliken på Gårdsbacken. Du beskriver allt så levande, att man tror, man har sett det på video. Vilken historia som slutade lyckligt.
    Danne blev som superman. Tur att hundar lever mest i nuet, som Cesar Milan säger, Lime har nog redan glömt bort det.
    Nu måste ni ju behålla henne, hon kan inte lämna mamma.
    Puss och kram
    Gitte

    SvaraRadera
    Svar

    1. Danne som Superman är verkligen rätt ord!

      Vi kan inte se någonting alls på Lime nu i efterhand om att händelsen skulle ha satt några spår. Hon visar ingenting mot oss och visar ingenting platsbetingat... Hon måste vara en tuff tjej! Och förhoppningsvis kanske händelsen stärkt henne istället.

      Kram!
      /P


      Radera
  5. Little Lime!

    Please take care of yourself <3

    Kram,
    Timea

    SvaraRadera
    Svar

    1. Thank you, Timea, for caring <3

      Kram!
      /P

      Radera
  6. Ja det gäller att veta var man ska ha hållbara grejer och när det passar bättre klent material, som man kan bryta sönder för hand. Så skönt att det slutade lyckligt. Puss hela hundfamiljen.
    Anita Johansson

    SvaraRadera
    Svar

    1. Tack snälla Anita!

      Det är så rart att ni bryr er om. <3

      Med erfarenhet så vet jag ju vad som kan hända när man har med djur att göra och än fastän man tror att man har koll på läget så kan det hända sådana här saker :(
      Nu i efterhand är vi bara otroligt lyckliga att det slutade väl och att Lime inte skadade sig, det hade varit fruktansvärt för oss!

      Kram!
      /P

      Radera
  7. Oj, jag klarar knappt att andas medan jag läser den hjärtskärande historien! Vilken tur att det slutade lyckligt!! Ja, jäkla skoställ!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Camia!

      Så snällt av dig att bry dig om <3

      Jag borde kanske, som Kelly skrev i sin kommentar, först av allt ha skrivit att allt slutade väl, men detta är vad som hände...

      Vi är så lyckliga att det slutade väl och att Lime inte blev skadad, det hade varit fruktansvärt!

      Sköt om dig!
      Kramar från Gårdsbacken

      Radera
  8. Usch, vilken tur att allt gick bra. Kramar till alla 4- och 2-benta!

    SvaraRadera
  9. Men åååh! Vilken mardröm :-( jag blev alldeles tårögd och kunde känna er frustration när jag läste. Skönt att allt verkar gått bra, är det Lime som stannar hos er?

    SvaraRadera
    Svar

    1. Hej Ewa!

      Den allra värsta mardröm... :(
      Vilken lycka därefter när det slutade väl.

      Ärligt talat så lutar det åt att det blir Lime som stannar på Gårdsbacken. Nu har vi ännu ett starkare band till henne, förutom att det var hon som också föddes i soffan...<3
      Fast vänta... nu biter hon mig i tårna, kanske vi säljer henne ;)

      Kram!
      /P

      Radera