Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011...

... och Tjejernas vallande schäfrar
Helgen har verkligen gått i vallningens tecken.
Från tidig morgon till sen kväll har det kunnat höras vallningskommandon till höger och vänster på gården :))
På lördagen hade vi äran att få besök av min kära kusin Gisela med sambo Ulf och deras uppfödare av schäfer Tjejernas. Gisela har varit hos oss tidigare och släppt sina schäfrar på får. Speciellt Pava visade stort intresse för får och började balansera redan första gången. Riktigt imponerande.

Gisela med Tjejernas Pava

Vi brukar alltid börja med att placera fåren i en mindre järngrindsfålla första gången vi släpper hundarna. Vi håller alltså fåren i fållan och hundarna får röra sig fritt utanför. Då kan vi se hur pass intresserad hunden är och vilken kontakt föraren har med hunden. Ser det bra ut kan vi sätta fåren i en lite större fålla och släppa in hunden tillsammans med dem. Vi går självklart även själv in i fållan. Vi är noga med att se till att inga får kommer till skada och försöker i största mån att stressa dem så lite som möjligt. Vi berättar även att det är viktigt med en god djurhantering!


Tjejernas kennel har för dagen tre fantastiskt fina schäfrartikar och den ena efter den andra gör oss imponerade i vallningsfållan. Alla visar stort intresse! Observera att detta är lite äldre tikar som aldrig vistats bland får förrut. Tjejernas Titti och Gunilla tycker det är häftigt att se sina hundar arbeta med djuren.

Tittis, Tjejernas Pysa, börjar ganska omgående röra sig i balans,

Efter en liten snabblektion i "vallningsteknik" förstår Tjejerna hur de ska röra sig i förhållande till hunden och får själva prova att valla med sina hundar. Med lösa djur hjälper Danne däremot till eftersom det ofta går lite fort med nybörjarhundar och det är svårt att hänga med för hussar/mattar.

Lägg märke till den arbetande svansen på Pysa :))

Vi filmade lite och vill gärna visa upp en filmsnutt när Tjejernas Qrascha vallar på lösa får för första gången. Qrascha är fyra år. Tyvärr filmade jag inte när vi sedan släppte hundarna på helt lösa djur och Danne tillsammans med Qrascha går en drivning genom en grind :)) Man får känslan att hundarna tycker att det är fantstiskt roligt och när man avbryter vallningen så vänder de sig med fokus mot fåren och skulle inte tveka en sekund att gå in och jobba lite till... :))

Vi hade en fantastiskt trevlig dag tillsammans!!!

Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011
På söndagen hade vi bjudit in några kära vänner för att umgås, valla, prata hund och fika och äta gott :))
Dessutom överraskade vi med att ha byggt en tävlingsbana för att valla gäss. Den första tävlingen i Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011 inleddes. Nio hundar ställde upp. Gimmie var föråkare och Fame var med utom tävlan. Do Encostas Ferry  var först ut och satte ribban högt för resten av gänget. Man fick börja med att ta ut gässen ur en fålla, sedan var det totalt fem grindgenomgångar. Man var tvungen att minst få en gås igenom grinden annars blev det tio sekunders tidstillägg. Tappade man en gås på vägen blev det också tidstillägg. Gässen är inte vingklippta så risken var stor att någon flög iväg om de inte behandlades väl. :)) Man skulle fösa eller valfritt driva gässen upp för gårdens uppfart mot huset och där göra en tvär vänstersväng för att mota gässen över stenkanten, där var också målgången.

Ferry som aldrig tidigare vallat gäss fattar fort galoppen...

Gässen står precis på målsnöret, ett steg till av Ferry och de är i hamn...

Det skulle bli en test i att se hur gässen skulle hålla ihop och vara med på det hela. De är fantastiskt bra att valla på så länge de behandlas snyggt av hundarna, då håller de ihop i en fin liten flock. Det gjorde de också tävlingen igenom.

Andra hunden i tävlingen är Johns Taff.

Leif med Öbetes Lyn gör en snygg avslutning.

Tävlingar kräver också hanteringspersonal med hundar.
I gåsmästerskapet var det Leif med den dansk-svenska Gårdshunden Lisa
som hanterade djuren mellan starterna :))

Nu var det så att ingen av hundarna fick prova att valla gässen innan tävlingen så det var skarpt läge från första sekund. Många av dem hade aldrig vallat gäss förut så med tanke på det så gjorde de det verkligen bra. Cathrine och Leifs valpar och Johns valp fick också deltaga. För allas, inte minst gässens trevnad så satt ett koppel mellan förare och hund under racet :)) De löste uppgiften brilljant...

Cathrine med Everics Thea med full fokus framåt...
Checka in gässens coola stil :))

Johns Everics Rowena föser gässen målmedvetet framför sig...

Bodil med Tai har lyckats få gässen på rad :))

Fame får köra tävlingsbanan men är som hemmahund utom tävlan...

Bodil med Kep gör en fin start på tävlingen...

Vinnare i Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011 blev Do Encostas Ferry som gjorde ett fantastiskt snyggt lopp. Prisutdelningen skedde efter efterrätten... :))
Planer finns på att ordna ett nytt Gås Mästerskap nästa år med nya annorlunda utmaningar.
Så sätt gång att träna redan nu ;)) På hösten brukar ju kanandagässen flocka sig på åkrar och ängar...
Kör hårt och väl mött nästa år!

Självklart blev det lite riktig träning för hundarna också.

Återigen en riktigt trevlig dag tillsammans med vänner.
Och äntligen fick tuppen komma hem till Björksjön, och han fick en höna med sig...

Danne tar Fame och några får med sig på skogspromenad...
Här föser Fame fåren över Långbrobäcksbron.

Till sist:
Fame får presenter för klarat vallhundsprov.
Ett ben med lammsmak, hmmm, så stort att hon knapt orkar lyfta det.

Detta får inte morsan lägga beslag på... ;)

-Vi har en kelsjuk gås också...

-En umgås...

Brevet jag aldrig postade...

Det inlägg jag tänker skriva idag är angående ett sjukdomssyndrom som jag själv skulle vilja att vår veterinär kände till för ett antal år sedan när vår första BC Luckie plötsligt blev sjuk. Detta hände när hon var tolv år. Framtill dess hade hon inte haft många veterinärbesök i sitt liv, förutom de obligatoriska förstås och ett blåsljud på hjärtat som hon åt hjärtmedicin och vätskedrivande för. Hennes allmäntillstånd var i övrigt perfekt och hon var en god och glad tik. Helt plötsligt en dag blev hon sjuk och vi visste inte vad hon drabbats av :((

Vår första Border Collie Luckie

Av detta blev det en historia.
Vi blev inte alls illa behandlade på djursjukhuset i Örnsköldsvik men det kunde ha slutat illa, så när Luckie blivit återställd skrev jag ett brev till veterinären på djursjukhuset. Ett brev som jag tyvärr aldrig postade. Jag kommer att citera brevet här nedan och anledningen till detta är att det kanske kan förhindra att när andra hundar råkar ut för detta så får medicin istället för sprutan. Nu hände detta för några år sedan och kanske finns det mer information att tillgå idag, men jag vill ändå citera mitt brev till veterinären.

Så här skrev jag då:

Hej!

För drygt tre månader sedan så satt jag och min sambo, intet ont anande och åt frukost i köket när vår äldsta hund Luckie, som är tolv år, efter att ha legat knappt kom upp. Därefter vinglar hon iväg över golvet som om hon vore drogad. Detta händer helt plötsligt. Vi blir alldeles kalla, både min sambo och jag. Vi förstår att det kan vara någonting allvarligt. Hon lägger sig ner en stund och jag känner att ena örat samt ner över nacken är alldeles varmt, men bara på den ena sidan. När hon återigen provar att ta några steg är hon fortfarande vinglig, om än inte lika mycket. Vi ringde till Er på djursjukhuset och funderade på vad det kunde vara och lämnade vårt mobilnummer så att en veterinär kunde ringa upp oss. Vi bestämde att Luckie skulle få följa med oss på jobbet då vi jobbar skift och börjar mitt på dagen. Vi ville så klart ha koll på henne hela tiden. När vi åker ser hon ganska okej ut, men när vi efter inte fullt en timme kollar till henne kan hon inte ens stå upp. Hon ramlar omgående omkull! Nu blir vi riktigt oroliga, eftersom Luckie fram till nu mått bra. Hon har blåsljud på hjärtat och äter därav hjärtmedicin och urindrivande men i övrigt har hon alltid varit pigg och glad.
Min sambo springer in och ringer till er. Vi har ännu inte pratat med någon veterinär. Ni säger att vi får komma upp på en gång, vilket vi också gör. Det tar ungefär fem minuter.Vi behöver inte vänta länge innan vi får träffa dig. Luckie är fortfarande riktigt vinglig, men jag kan se i hennes ögon att hon inte har ont, hon ser mest förvånad ut.

Jag fortsätter citera brevet;
Jag skriver inte detta brev enbart i syfte att kritisera. Jag vill bara berätta om vår historia om vår Luckie i det här fallet. Du kollar upp henne på alla möjliga sätt och hämtar dessutom en veterinärkollega för ett andra utlåtande. Helt OK! Ni var trevliga och korrekta. Du säger då att många inte törs säga det själva men det finns ett alternativ: SPRUTAN! Den fruktade! Sedan ler du lite, vilket inte var speciellt passande, men du menar nog bara väl.

Vi vill inte välja sprutan! Jag ser nämligen i Luckies ögon att hon vill att vi skall åka hem. Ni har nämnt en massa alternativ till vad det kan vara som Luckie hade drabbats av, hjärnblödning, tumör, hjärtat m.m. Jag frågar vad vi har för alternativ till sprutan och ni säger att hon kan få medicin. Vi bestämmer omgående att vi vill att hon ska få en kur  och ni ger henne en första kurerande spruta och vi hämtar ut en kur på apoteket.

När vi kommer hem är Luckie fortfarande vinglig. När hon försöker skaka sig ramlar hon omkull. Vi tar en bred lång sjal som vi sätter under hennes mage som vi håller i så vi kan hjälpa henne att hålla balansen. Då kan vi parera upp henne om hon är på väg att ramla. Förutom detta är det inget fel på henne, hon äter och dricker som vanligt. Hon är helt ok i magen och rastar sig som hon ska. Ingen feber, ingen smärta. Möjligtvis sover hon mer än hon brukar men det kan ju bero på kuren hon äter. Detta hände på en torsdag och du hade jour under helgen så om hon skulle bli sämre kunde vi få tag på dig, vilket var en trygghet.

Dagen efter satte jag mig vid datorn och googlade på hjärnblödning och hund. Jag fick en träff direkt, artikeln som jag bifogar i brevet. I denna artikel hittade jag några rader om VESTIBULARISSYNDROMET. Det kändes som jag hittat rätt. Jag fick hopp om liv! Tänkte på hennes varma öra och nacke, som ganska fort blev kallt igen.

Efter ett par dagar behövde vi inte hålla sjalen under henne längre. Hon klarade att skaka på sig efter några dagar till. Vi gav henne kuren som ni ordinerat. Vi såg för varje dag att hon blev bättre.

Nu följer Luckie med oss, och våra två andra Border Collietikar, på en timmes promenad varje dag. Visst förstår vi att hon är gammal och något kan hända henne samma sekund som jag skriver detta, men vi har iallafall fått den här tiden att skämma bort henne lite extra.

Största anledningen till att jag skriver dessa rader till dig är att jag tänkte att det kanske kunde ge dig lite mer erfarenhet. Eftersom detta med vestibularissyndromet i den artikel jag hittade på nätet var tagit upp bland åkommor för gamla hundar är det kanske  inte så ovanligt att de drabbas...
Vi är iallafall lyckliga att vi inte valde sprutan den här gången...
Slutcitat.

Bland de sista bilderna vi har av Luckie

Luckie var tolv när hon drabbades av detta. Hon blev nästan fjorton. Vi fick alltså ha henne i nästan två år till. Tänk om vi lyssnat på dessa två veterinärer och valt sprutan den där gången. Vill inte ens tänka tanken...
Vilken tur att vi kunde läsa i hennes ögon att hon inte var klar med oss ännu.
När den dagen kommer, då vet man!


Så här kunde jag läsa av det jag hittade på nätet:
Då var det Veterinärhuset i Värnamo som lagt ut texten.
Vestibularissyndromet
Ibland drabbas hundar av något som ser ut som den har fått en hjärnblödning men som beror på en störning i innerörats balansorgan. Den kan få yrsel, gå runt i cirklar, ramlar ibland omkull och kan även kräkas. Det kan se mycket dramatiskt ut men de flesta hundar tillfrisknar helt efter ett par veckor.





Till sist...

Det finns några Hedemoratuppar till salu på Gårdsbacken,
med genbanksintyg om man är intresserad...

Sköt om er och ha en bra helg!

Ingen vila, moster Kim och olika vallhundsraser

Det känns verkligen jättebra att Fame klarade vallhundsprovet. Vi upplever det som ett riktigt stort mål med de BC vi har haft att en dag kunna godkänna dem som vallhundar. Det ligger så klart mycket träning bakom men mycket kan hända under provet så självklart är det med viss spänning man gör vallhundsprovet. Vi hade planer på att låta Fame vila hela den här veckan, men det sprack med en gång...

Fame, lilla knytet, då kunde vi bara
hoppas att hon skulle bli en duktig vallhund

Istället har vi haft en väldig aktivitet på Gårdsbacken av vallhundar. Eftersom vi har så fantastiskt bra möjligheter med bland annat vår träningshage så har vi öppnat gården för vallhundsträning med diverse olika vallhundsraser. Det är jätteintressant att följa dessa hundar i deras träning. Vi vill ge en eloge till alla duktiga hussar och mattar som kämpar tappert med hundar och får och ibland även våra gårdsgäss. Ni är så duktiga!!! Vi har lite tankar att lägga ut någon/några av dessa hundar, givetvis med hussar och mattars medhåll, och göra typ, veckans vallhundsprofil. Att under ett träningspass följa en av hundarna med text och bilder. Men detta är bara på funderingsstadiet ännu... :))

Gaia med full fokus på fåren.

Vi tycker även att det är intressant med andra vallhundsraser än BC. Till exempel schäfrar överraskar varje gång med sitt intresse för fåren. Nog är det underligt att det finns så mycket instinkt kvar i dem fast det inte avlas på den "genen" längre. Vi försöker att inte jämföra för- och nackdelar med raserna utan istället utveckla de bra egenskaperna som varje ras har. Det kanske är svårt att få många av dessa hundar att göra hämt på flera hundra meter men det kanske inte är målsättningen heller?
Jag brukar alltid säga att det är vallningsinstinkten som gör BC'n till den unika ras det är, med sin lättlärdhet, sin lyhördhet, sin skönhet... (ja, det där sista kanske inte kommer från instinkten?)
Om man inte vårdar den här instinkten kommer med tiden deras egenskaper att förändras, och knappast till det bättre...så jag kan inte annat än vädja, hjälp till att bevara BC'n som den fantastiska vallhund den är.
Är det någon som är intresserad av att se hundar i arbete så får ni gärna höra av er och komma på besök på vår gård.

Bjuder på en ännu en valpbild,
Liten har blivit stor...

Jag kommer säkert att återkomma med inlägg om andra vallhundsraser som vallar.
Det har alltså inte blivit så mycket vila för Fame ännu, men hon tycker inte det gör så mycket för hon älskar verkligen att jobba. Hon är alltid positiv när hon förstår att det vankas arbete eller träning.

En dag den här veckan fick vi besök av Gimmies syster Kim och hennes matte Anne från Sandviken, vilket var jätteroligt. Det var intressant att se henne valla och visst kunde man se att de är av samma linjer. Somollis Vicki är tiken och Kim är från en parning med Mosses Roy. Hon var riktigt fin, vi tycker ju mycket om den här typen av hundar.
De ligger i hårdträning för vallhundsprovet om några veckor och vi håller självklart tummarna för dem!

Gimmie har syrran på besök...
Öbetes Kim V1327/2008

Till sist...
En länk till Fames resultat...

http://vallreg.svak.se/t_calendar.php?MENUSELECT=&TAVLING=5217&RESULT=1

Man måste våga för att vinna

Gårdsbackens Dalwhinnie, Godkänd vallhund

Fame, Gårdsbacken Dalwhinnie, godkänd vallhund,
den 30:e juli 2011, med 87p, i Jäderfors...
Det blev alltså inte Jädrafors :))
Vi tar det ifrån början...

Vi hade bokat hotell på Scandic strax utanför Gävle.
Först hade vi tänkt bila ner på morgonen men när vi började räkna efter, insåg vi att vi hade måstat åka riktigt tidigt för att hinna ner i god tid, så detta uteslöt vi ganska snart. Och det är ju aldrig fel med en natt på hotell och en frukost på hotellet. Scandic har bra hundrum som dessutom är rökfria...
Man betalar 100.- extra för hundrummet eftersom det blir lite extra städning för personalen på hotellet.
Vi startade vår tur söderut direkt efter jobbet. Stannade till på Rutiga Duken mitt i Härnösand och åt där en sen lunch innan vi åkte vidare söderut. Kan varmt rekommendera deras skagenbaguetter.
Vi kom ner till Gävle i bra tid, åt middag på hotellet och sedan gick vi en lång promenad med hundarna som vistats länge i bilen. Sedan hade vi en myskväll på hotellrummet och laddade lite inför morgondagen... :))
Ställde två alarm för att vara säker på att inte försova oss...
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Vaknade utvilade.
Klockan nio, en timme ungefär innan domargenomgången ville vi vara på plats. Vädret var perfekt. Rätt så mulet men det kändes ändå inte som det var regn i luften. Det var lite svala vindar. Hundarna hade det bra i bilarna. Skönt! Vi fick ett väldigt trevligt bemötande av X-läns vallhundsklubb som stod som arrangörer. Allting var bra organiserat. Våra underbara valpköpare från Umeå med Milla och från Leksand med Linn kom och supportade oss. AnnaKarin från Leksand kommer ju att gå vallhundsprovet med Linn på samma gård om ca tre veckor så hon tyckte det var bra att få kika lite på hur det gick till och så vidare...

Systrarna Gårdsbacken och morsan i sina respektive bilar...

Det var Nils Agebjer som var dagens vallhundsprovsdomare. Han samlade som sig bör ihop alla som skulle gå provet under dagen på en genomgång om hur han ville att det skulle gå till. Här fick alla chansen att fråga om det var någonting som var oklart.

Nisse har genomgång med vallhundsprovsdeltagarna.

Det var tolv stycken förare med sina hundar som skulle göra provet den här dagen. Efter domargenomgången begav sig utställaren iväg mot hanteringen och plockade fram den första gruppen får. Första tjej ut hette Lotta, hennes hund Lerkulan Tyra-Elisabeth. Vi hade stått och pratat lite innan om nervositeten inför provet. Konstigt att man ska behöva ta det så allvarligt... Skulle man misslyckas så får man väl hem och träna och sen prova igen... Men det är klart man vill ju så gärna att det ska gå bra!
Grattis förresten Lotta, hon klarade provet med sin hund.

Sedan gick det sämre för några nästkommande hundar. Fåren var finullsfår. Grupperna var jämna, men fåren hade dragning åt alla möjliga håll och var väldigt lyhörda på hundarna. De accepterade inte att bli behandlade illa. Hundarna var tvungna att hålla en fin båge i utgången och gärna stanna i upptaget för att sedan ta det lugnt i framdrivningen. För hundar som var för hetsiga blev det svårt. Många tappade djuren mot fårhuset som låg en bit bort. Sex hundar bröt på raken. Men observera att jag absolut inte skyller på fåren, det är ytterst få tillfällen som man kan anklaga dem för att inte "vara bra". Sköter sig hundarna, sköter sig oftast fåren.
På bilden här brevid står Danne och Fame och väntar på sin tur.

Här är Danne och Fame på väg ut för att gå vallhundsprovet.

Danne skickade Fame på ett högerhämt, i draget mot fårhuset. Fame gick ut i en vid fin båge. Flocken av får började röra sig innan Fame påverkat dem så utställaren skickar sin hund och visslar sedan i sin pipa för att hans hund skall lägga sig. Då har Fame hunnit upp i upptaget och lägger sig för tidigt, eftersom hon lägger sig på hans vissling. En stoppsignal låter ju nästan alltid likadan. Danne får skicka henne lite höger igen, men Fame är ju bra på att lyssna så hon tar hans högerkommnado. Nu har hon fått grepp på fåren som kommer i led mot Danne. Fame lägger sig på hans liggkommando i framdrivningen. Hon har fram till nu tappat två poäng av femtio i hämtet. När fåren kommit ner till hämtstolpen som skall rundas skickar Danne Fame vänster och hon gör en vid fin båge och kommer upp perfekt för fösningen. Vi har pratat efteråt om hur hon jobbade under provet och vi är väldigt nöjda med att hon vågade hålla så bra avstånd till djuren. Annars brukar det vara ganska vanligt att när orutinerade hundar kommer på okända får så blir de oftast ganska tajta mot djuren vilket gör att de stressar dem.

Linn och Danne studerar hur ett vallhundsprov går till.

Men Fame behöll modet och skötte sig galant. De fick en perfekt start på fösningen och det gick som på ett snöre och de kammade hem full poäng även där. När fåren passerat fösningsgrindarna skickar Danne Fame åt vänster för att plocka upp fåren och komma med dem för att gå drivning. När fåren kommit på linjen lägger Danne Fame och vänder henne ryggen och går. Dragningen är nu stark mot fårhuset och fåren får upp farten. Nu tittar Danne efter Fame, lite för sent, han hinner inte skicka henne för att vända fåren mot drivningsgrinden utan de slinker utanför... de tappar fem poäng... för att han inte var uppmärksam.
Nu inser han själv att han måste vara lite mer skärpt och resten av drivningen blir exemplarisk. Nu återstår fålla in och fålla ut. Fåren närmar sig fållan efter att de fått en fin resa, de närmar sig grinden på fållan, Danne öppnar den, alla fåren går mot ingången, alla fåren går i....nte in. En j..kel slinker utanför. There´s always one brukar man säga och det stämmer så bra! Efter två försök till får de äntligen in fåren i fållan. Eftersom alla momenten måste genomföras för att bli godkänd så är ju hela provet spännande. De tappar sex poäng i fållan och Danne tar på sig även detta misstag. Han rörde Fame lite för mycket framåt och gav fåren för lite tid. Hade han gjort det hade alla säkert gått in första försöket. Nåja, nu var de inne iallafall och skulle nu bara ut. Vadå bara! Här ställer sig först en sedan två tackor emot Fame som ligger ca en halv meter ifrån tackan. Danne ger henne tid, Nils kliver upp och närmar sig fållan för att se bättre vad som händer. Danne säger kryp till Fame som försiktigt närmar sig tackorna. Hon spänner blicken i dem och försäkrar dem om att hon minsann inte tänker vika sig. De flyttar sig inte nu heller. Danne säger kliv upp till Fame och hon klipper till strax framför nosen på tackan som nu vänder om och tar med sig de övriga ut ur fållan. Fame tar kontroll över flocken och föser dem mot hunden i hanteringen som tar över. Fame är nu godkänd vallhund!

Fame precis efter det att hon gått vallhundsprovet.
Syrran Linn i bakgrunden tillsammans med matte AnnaKarin.

Danne stannar upp hos Nisse som berättar att hon klarat provet med bravur. Fame med sin fina djurkänsla lyckades klara av dessa relativt svåra får. De fick 87 poäng totalt vilken är jättebra. Danne tar på sig poängavdragen i drivningen och fållan, men han är ju väldigt ringrostig då det gäller tävling. Och vad spelar det för roll!!! Några poäng hit eller dit! Famen har ju nu en vacker stämpel i registeringsbeviset som säger att hon är en godkänd vallhund, något som alla Border Collies borde få...

Resultattavlan

Vallhundsprovet hade arrangerats på ett lysande sätt. Det fanns t.o.m. en liten servering med kaffe och kaka, eller korv med bröd om man ville ha det. Vi är så tackamma för att folk med större fårbesättningar upplåter sin gård och sina djur så att vi kan ha prov och tävlingar på dem. Ni är guld värda!!!

Diplomutdelningen

På grund av att så många bröt gick tävlingen ganska fort. Efteråt åkte vi tillsammans med våra vänner till Högbobruk och åt lunch innan vi skiljdes åt. Det var så roligt att få träffa Linn igen. Det är längst mellan gångerna som vi träffar henne. Hon såg så jättefin ut!
De har verkligen en plats i ens hjärta, alla "valparna". <3
Nu håller vi alla tummar och tassar för henne när det blir hennes tur att gå provet.


Till sist:
Vi passade på att fota lite på Högbobruk där det är så vacker natur...
Bjuder på några bilder av Danne och Fame, dagens huvudpersoner!

Domarkommentaren på protokollet:

Stor kapacitet, bra samarbete

bra djurhantering, EN PÄRLA!