måndag 11 mars 2013

Champis & hundarna...


Som ni vet så skuttar ju Champis fritt i fårstallet och i hönshuset, men för att han ska få skutta omkring i hela lagårn och även utomhus på gården i sommar så måste han vänja sig riktigt med hundarna...



Champis måste vänja sig med hundarna och hundarna måste även
förstå att Champis inte är någon pipleksak eller dyligt...

Fame är så klok att hon förstår att hon måste ta det försiktigt med Champis för att inte skrämma honom. Champis har lärt sig att hundarna tillhör gården och reagerar inte på när de till exempel skäller. Största utmaningen blir väl att få Gimmie att förstå att han inte ska jagas som hon, till exempel, jagar iväg grannens katter... ;))



Gårdsbacken
Paula Lundberg & Dan Westman
# +46 706597199






6 kommentarer:

  1. Champis e en tuffing och Fame så klok så nog tror jag allt kommer lösa sig. Å jag tror att även Gimmie kommer förstå att Herr Champis inte e en leksak. Lagom till stora vårruset så har de lärt känna o acceptera varann. Kram på er

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jo du, det kan vi hoppas...
      Gimmie skulle visserligen aldrig göra illa Champis på något vis men att stå emot att jaga honom kan bli lite svårare. Champis blir mer och mer van hundarna för varje dag och det gäller att få honom att förstå att han inte behöver skutta undan för dem... :))

      Sköt om dig!
      /P


      Radera
  2. Oh, my gal Gimmie will learn that big little Champis is not a furry brown pipleksak, I'm very sure. Champis may have to learn some hockey moves, at first but it will be a peaceable kingdom, no doubt about it.

    Kramar! K.

    SvaraRadera
    Svar

    1. I sure hope you are right, Kelly...

      I have a little bit of a problem to speak to mr Champis and tell that he shoudn't be afraid of Gimmie. In fact she is very kind but she loves to hunt cat and probably rabbits also... :(

      Kramar till dig!
      /P

      Radera
  3. hihi, det är ju en jättefin pipleksak ;-)

    SvaraRadera
    Svar

    1. :)
      Vi hade en kanin när vi skaffade vår första BC-tik, Luckie. De var de allra bästa vänner och kaninen älskade när Luckie slickade hans öron. Då låg han platt på golvet och Luckie slickade och slickade, tills det knappt fanns något hår kvar på hans öron :))
      Kaninen blev nio år och när vi var tvungna att "ta bort" honom, av åldersskäl, så sörjde Luckie så mycket att hon fällde all sin päls. Hennes annars så yviga svans såg nu istället ut som en råttsvans.
      De var verkligen de allra bästa vänner. Tyvärr tror jag att det är en bra bit bort innan Champis skulle acceptera att Gimmie får slicka hans öron...;))

      Kram!
      /P

      Radera