I vallhagen...

Jag lovade att återkomma och berätta mer om vår reunion med Famekullens sex av sju valpar. Det jag främst vill berätta om är vår lördag tillsammans, som helt gick i vallningens tecken.

Gruppfoto, Famekullen tillsammans med farbror Pax... (2:a från höger) Tyvärr

hade Goy åkt hem och Toby hamnat lite bakom just på denna bild...

Vi hade verkligen sett fram emot att få se alla hundarna i vallhagen tillsammans med fåren, och under samma förutsättningar för alla hundarna. (förutom Jamie som var på hemmaplan) Vilken fantastisk möjlighet för oss som uppfödare att få ta del och studera dem alla. Vi hade planerat att filma alla i vallhagen och det gjorde vi också, därför har vi tyvärr inga bilder att bjuda på när hundarna just vallar.

Jag lovade att bjuda på en bild på valparnas "farbror" Pax också... Stilig va?

Dagen började med en promenad tillsammans, där alla hundarna blev rejält uppvärmda inför vallningen, kan jag lugnt påstå. Vi åkte från Lisa & Roberts trevliga gård, till Lisas Hundskola, där de bjöd på god lunch som vi kunde käka utomhus. Fränt för oss som kom från Norrland, med snö och is, till rent av sommarvärme, gröna gräsmattor och öppet vatten. Med mätta magar så dukade Danne och jag upp våra numera rätt välkända små figurer föreställande, vallhund, får och herde... :)) Vi körde ett teoripass i vallningens grunder och vi är alltid noga med att förtydliga dess värde. Vi tror att vi kunde bjuda på några kloka ord i vallningens sköna konst... :))

Felicia och Ila koncentrerar sig på teorilektionen...

Efter att ha grillat dem alla med teorin, så begav vi oss vidare till Lisas och Roberts får. De har ett fint ställe där de håller några tackor, där de har fina förutsättningar för att valla. En 25:a som man brukar kalla den träningshage på måtten 25*25 meter. De hade även järngrindar som vi kunde bygga en liten järngrindsfålla utav att träna i.

En del av gänget...

Nu har hundarna med dess förare kommit lite olika långt i träningen och vi brukar alltid vara noga med att poängtera att vi aldrig jämför några hundar, utan alltid är noga med att se individen. Alla är olika, alla har olika förare, och alla har olika förutsättningar. Så vi tittar på varje hunds förutsättning och drar slutsatser utifrån detta. Hur mycket erfarenhet varje hund har, och så vidare...




Kickis och Toby, Toby med ett öra från mamma

och ett från pappa... :))

Först ut var lillemannen Goy, han har inte vallat nämnvärt mycket, men han och hans matte har ovanligt bra kontakter i sin närhet och har/kommer att få mycket hjälp och stöd i sin bekantskap med vallningens värld. Goy fick ett mycket bra vallningspass i den lilla järngrindsfållan och de nyklippta tackorna rörde sig undan bra och Goys mod och tändning blev större och större bara på detta träningspass... Han och matte jobbade på bra där i fållan och vi är stolta över dem... <3

Visst är Goy väldigt lik mamma Fame?

Toby, som varit på Gårdsbacken och vallat tidigare, men som inte heller har så jättemycket erfarenhet i vallhagen, är lite intensivare än Goy till exempel. Tyvärr så var fåren lite för flyktiga för oerfarna hundar, så det blir lite svårt för orutinerade ekipage, men man ska aldrig klaga på fåren utan man får anpassa sig för situationen och göra det bästa möjliga av den. Kickis och Toby vallade på bra och vi är lika stolta över dem... <3

Jamie, på hemmaplan, var en dröm att se och speglade verkligen den typ av vallhundar som vi velat få fram med vår uppfödning. Att se det gjorde oss lyriska! Vi fick se framför oss en hund som samarbetade med sin förare, som ville vara tillags och som har den portion självförtroende och driv som behövs för att flytta får i varje situation. Just den typ av vallhund som vi vill ha!!! Det ska bli så spännande att få följa dem i framtiden och vi ser inga hinder överhuvudtaget på att Lisa och Jamie ska kunna bli framgångsrika... <3

Jamie är väldigt omtyckt av lillmatte Emilia, han har dock blicken mot fåren...

Emilia har god hand med Jamie... <3

Ila har också varit på Gårdsbacken, så vi hade sett henna valla tidigare. Hon har en matte som brinner för vallningen och de har sin egen fårflock hemmavid. Passet för Ila blev också väldigt bra. Djuren rörde sig väldigt alerta så Ila blev väldigt på och tänd i järngrindsfållan och hon visade stort mod med att fronta djuren. Vi gillar vad vi ser och har hela tiden trott på Ila och Felicia tillsammans. Vallningen är en utmaning men vi tvekar inte en sekund på att de inte skulle klara den utmaningen... <3

Felicia & Ila

Lad och Anna och vi haft förmånen att få följa mest av alla. Ni som läser Gårdsbackens blogg vet att vi brukar få besök av Lad med jämna mellanrum och Anna och han gör hela tiden framsteg i fårhagen. Passet på flyktiga djur i liten fålla blev visserligen lite tufft, då Lad är, fastän han kan gå mycket mjukt och fint, har stort tryck på fåren och behöver lite mer utrymme, om han inte dämpas. Men han fixade ändå uppgiften med beröm godkänt och det är inte så lätt för orutinerade hundar på nya får och nytt ställe att hålla sig cool. Lad har verkligen helskön stil och han speglar också vår tanke med vår avel... <3

Detta var en grov sammanfattning av dagen i vallhagen och trots att förutsättningarna var ganska svåra för alla orutinerade hundar så är vi ändå väldigt nöjda med det vi såg och vi tvekar inte på att det kommer att bli bra vallhundar av dem alla. Vi är bara SÅ glada att vi fick nöjet att få se dem bland djuren... Det var mycket givande för oss!

gardsbacken@telia,com