Kloklippningens bravader

Vår första BC Luckie blev nästan fjorton år. Jag klippte henne inte en enda gång i pulpan under dessa år och ändå avskydde hon när jag klippte hennes klor... Så fort hon såg att jag plockade fram klotången kunde hon försvinna på en sekund. Det hände att jag fick springa runt och leta henne på tomten och i huset, länge, innan jag tillslut kunde hitta henne gömd på alla möjliga och omöjliga ställen. Jag pockade och lockade och hon vägrade visa sig :)) Jag hade sedan hon var liten valp lagt henne på golvet med tassarna i vädret och själv suttit brevid henne när jag klippte hennes klor. Hon var stel som en pinne och trots belöning för varje klo med godis och beröm blev hon aldrig något bättre.

Luckie till höger och Bonnie till vänster.

Med Bonnie sedan, hund nummer två, började jag att låta henne sitta mellan mina ben, tittande åt samma håll som mig, och sedan lyfter jag bara upp en och en framtass i sänder. Det är då lätt att hålla i tassen eftersom man samtidigt kan "trycka ut" klorna med tummen och på så sätt se hur och var man klipper.

Jag sätter dem nära mig mellan mina ben...

Oj, så enkelt det blev. Hunden behöver inte känna att man håller fast dem och eftersom man håller så stadigt i tassen så blir de inte så överraskade när man klipper klon. För oss funkar det jättebra och klorna är klippta på en minut.



Det är lätt att se var man klipper och man får en
bra vinkel i förhållande till trampdynan eftersom
man håller tassen "åt rätt håll"



När jag sedan klipper baktassarna, vilket är ännu enklare, så låter jag hunden ställa sig upp och så håller jag ut bakbenet ut från hunden och vinklar upp tassen. Hunden står nu emellan mina ben och tittar åt motsatt håll. Då är det inga problem att se var man ska klippa och hunden brukar vara nöjd med denna behandling :)) Även här får man en perfekt vinkel mot trampdynan.

Baktassarna brukar vara lätta att klippa...

Både Gimmie och Fame låter mig klippa deras klor utan krusiduller. Gimmie kan gnälla till ibland, utan att jag för den skull ha klippt i hennes pulpa, det är mer som hon vill säga till mig att jag ska vara lite varsam. Hon har dessutom fler svarta klor än Fame så de är lite svårare att se var man skall klippa.

Vi har en enkel klotång som vi haft i måmga år,
men den håller fortfarande och är vass och bra...

Jag brukar vara noga med att inte låta det gå för länge med att klippa klorna så att de inte hinner bli så långa. Kan tänka mig att skaderisken med brutna klor och skadad pulpa är större med långa klor. Jag hör så tydligt på vårt uterumsgolv när våra hundars klor är i behov av klippning :))
Jag brukar eventuellt, ibland, låta dem få en godis efter jag klippt klorna, men oftast gör jag ingen affär av det alls. Jo, och så en sak till, pjoska aldrig med din hund om du skulle råka klippa den i pulpan.




Till sist...
Idag bjuder jag på lite frukt,
ett par sura citroner och en banan låg på bänken och såg glada ut :))

Dont worry be happy :))