Tillökning i flocken

Det blir inte så tätt mellan inläggen på min blogg för närvarande men jag hoppas snart kunna ändra på det. Förhoppningsvis kommer det att finnas lite mer tid framöver då alla måsten är gjorda inför vintern. Som det ser ut nu räcker dagarna inte riktigt till, men det känner ni säkert också igen? Det är ju så mycket man vill göra. Dessutom har vi en ladugårdsvägg som inte spikar och målar sig själv, tyvärr... ;))

Fame fråndriver med vackra höstfärger i bakgrunden...

I dagens inlägg tänker jag berätta lite om våra får. Äntligen har vi bara den besättning vi kommer att ha kvar över vintern. Veckan har bestått av både slakt och införskaffande av några nya flockmedlemmar. Slakten är aldrig speciellt trevlig men ändock så nödvändig. Vi slaktade våra bagglamm och några tackor som på grund av bl.a. ålder och en tacka som fick slidframfall efter lammningen som vi inte vågar ha kvar. Vi fick mycket beröm för köttet på djuren, som ansågs vara prima.  Bagglammen vägde omkring 35 kilo slaktvikt! Därmed får vi lite lön för mödan då vi är ytterst nogranna med att se till att fåren alltid har bra och gott om bete. Om man inte håller ett jämnt bete utan låter de beta ner det för hårt innan man flyttar dem på nytt så lägger fåren på sig en fettreserv. Detta sker automatiskt då de inte vet till nästa gång om de kommer att ha dåligt med mat igen. Naturen är fantastisk!

I fjol hade vi en renrasig Suffolkbagge på våra tackor. Det blev jättefina lamm! Vi kommer att spara ett par av tacklammen efter denna bagge. Är ni nyfiken att läsa om Suffolkfår kan ni göra det här... Vi sparar även ett bagglamm som kommer att få betäcka andra hälften av våra tackor mot året innan, den andra halvan sparar vi att valla på.

Årets nykomlingar...

Årets nykomlingar i flocken är ett par ryatacklamm. Fantastiskt söta! Vi köpte dem av Cathrine och Leif i Björksjön som har en riktigt fin ryabesättning. Lammen anpassade sig direkt i sin nya flock och är tysta och lugna. Fördelen annars med ryafår i samband med vallning är att de inte blir så lätt invallade. De förblir lite yrsiga och rörliga oavsett hur mycket du vallar på dem. Det är vanligt att folk som vill ha bra träningsfår köper ryafår.

De accepterades snabbt av de övriga i flocken.

Vi planerar att släppa våra tackor till baggen om en eller ett par veckor. Ifjol hade vi lite väl tidig lammning då de första lammen föddes redan i slutet av februari, helst vill vi ha lammning i slutet av mars. Ryafår är ett lantrasfår med fantastiskt vacker ull. Är du också nyfiken att läsa mer om ryafår kan du göra det här...
Så nu är den alltså komplett, vår lilla fårflock. Vi hoppas på en vacker höst och att snön ska utebli så länge som möjligt så att fåren får gå ute så länge det bara går. Stallperioden är nog lång som den är ändå. Men på något vis är det skönt att ta in dem i ladugården för vintern, lika skönt som att ta ut dem i solen en vacker vårdag. Var tid har sin tjusning! Jag kommer ihåg när Dannes pappa berättade om, för länge sedan, när de hade kor och det hade varit en vinter med dålig tillgång av foder. Korna var så medtagna på våren att de kunde få dra ut dem ur ladugården och lägga dem vid ladugårdsväggen där de första gröna grässtråna precis hade vuxit upp. Sen tog inte så lång tid efter det att de hade gnagt i sig lite av dessa strån så piggade de på sig och kunde resa sig upp. Tydligen var det mycket näring i detta gräs... :))



Jag är bortskämd!
Jag får nämligen en underbart vacker bukett rosor en gång per år, den femtonde september.
Det är Dannes och min årsdag. Buketten ökar med en ros per år.
Ni kan ju försöka räkna rosorna på bilden och, på ett ungefär, se hur många år vi varit tillsammans...

<3

Till sist...
Nu är den slaktad också...

En bekant till oss var och hälsade på...

Vi visade honom mitt trädgårdsland...

Jag ska precis till att börja skörda och

alla grönsaker är väldigt fina...så...

vår bekant utbrast...

-Men Paula, vad stora lökar du har!!!