Hundägarens bästa vän...

En av världens absolut bästa uppfinningar måste vara dammsugaren, i alla fall om man är hundägare. Vår dammsugare står alltid framme... Ibland brukar jag styra in den i något hörn, lite mindre synlig, men att ställa in den i städskåpet det finns inte på kartan ens ;))


Så det här med att vara hundägare har inte bara ljusa sidor. Ibland har jag föreslagit Danne att vi kanske ska sätta potatis i tvättstugan. De lär växa bra i sandig jord, så det är bara att dra upp fåror och plantera. ;) Jag är också orolig att det snart kommer att bli märken i golven efter nötning av dammsugarmunstycket...

Hundägarens bästa vän ;))

Jag brukar ofta rengöra golven när Danne är ute med hundarna. Då passar jag på att fara fram med dammsugaren, moppar med blöt trasa och så ser det jättefint ut... tills Danne kommer in med hundarna... Då tar det ungefär tio sekunder till att se ut som det gjorde innan repan med dammsugaren... Det kanske inte blir så dumt med snö ändå? Då slipper man i alla fall gruset och leran!

Nog har man skådat renare hund...

Vi använder oss av tvättstugan som en liten sluss för våra hundar, den ligger precis i angränsning till vår hall. De får kommandot -tvättstugan, när de kommer in och är leriga, Gimmie provar alltid om hon istället kan gå in i köket... -nej! det kan hon inte! Sedan får de vara där tills de torkat upp. Idag ångrar jag att vi inte gjorde en plats där i tvättstugan, där vi kunde duscha av hundarna... nu måste vi bära ner dem i källaren. Sommartid spolar vi av dem utomhus med vattenslangen.

Border Collies fäller inte så fasligt ofta och mycket. De har sina fällperioder men om man borstar ur dem dagligen, under två till tre veckors tid, ett per gånger om året, så slipper man mycket av håret inomhus. Gör man inte det, så har man heltäckningsmatta av hundhår istället.

Måste bara berätta en kul  historia från verkligheten. En god vän hade övertalat sin sambo att skaffa en långhårig Colliehane. Hennes sambo var lite skeptisk på hur mycket päls en sådan fäller och frågade min vän om detta.
-Naeee, de fäller bara två gånger per år, förklarade min vän.
Det var hennes sambo som berättade om detta för mig och sa då att, vad hon inte hade berättat var, att varje period de fällde var sex månader... :))

Till sist:

Det är värt det...

...att dammsuga dagligen...

Nu får det börja snöa...

Varje årstid har sin tjusning. Vad man möjligtvis skulle kunna önska var att sommaren kunde varit lite längre här uppe, i norr, där vi bor. Sommaren är så otroligt intensiv, och man vill hinna göra så mycket.

Men tyvärr kan vi inte göra någonting åt saken utan det är bara att gilla läget och istället ta tillvara på, och se tjusningen med var och en av årstiderna. Som hösten, till exempel, en solig höstdag är helt underbar och man njuter av att vara ute på gården och pyssla med ditt och datt. Förresten,  jag kom på en positiv sak till med hösten och vintern, man slipper klippa gräsmattan ;))

Vi har nu vintrat upp på gården. Alla trädgårdmöbler, blomkrukor, fågelbad, vattenslangar, torkvinda, hönsgård och annat har vi burit in under tak. Cyklar är utbytta mot sparkar och stolpen till motorvärmar-sladden har återfått sin plats på gårdsplanen.

Det känns tungt när man måste plantera om pelargonerna till vinterförvaringskrukorna när de fortfarande står i full blom. Det svider i hjärtat, samtidigt som man vet att om de står kvar ute, så fryser de ändå bort efter första riktiga köldknäpp. Nåväl, bara att gilla läget, som sagt... På något vis så blir det lite lugnare nu sedan man "städat bort" sommaren. Man kan mysa lite mer inne, värmeljusen gör sig till rätta i höstmörkret och att krypa upp i soffan med en skön filt bräcker en hel del...

Fame med sin kloka blick...

Vi har återupptagit vallningsträningen på Gårdsbacken och hoppas kunna köra på lite under hösten. Hoppas att snön dröjer. Vi kommer att hålla uppe en fålla för vallning även under vintern, risken för abstinens blir för stor annars, för både oss och hundar :))
Hade en kille hos oss idag, för vallning, som sa precis innan han åkte;
-och min hund mår ju så bra av detta...
Det gjorde mig så glad när han sa det... för det är precis det, som det handlar om och som, jag tror, många glömmer bort. Hundens 'syn' på det hela.
-Vad kan vi göra för att hunden ska må bra?
Är det en vallhundsras vi har, med sin nedärvda vallningsinstinkt, ja då kanske den mår bra att få utlopp för denna instinkt emellanåt... Och kan vi få det att fungera, samarbetet mellan oss själva och hunden, då blir det en fantastisk upplevelse som både vi själva och vår hund mår bra av.  Det samma borde gälla med raser av jaktinstinkt och så vidare...

Kanske utmanar jag vädergudarna lite väl
mycket genom att sätta upp denna skylt på tomten?
Vi får se... :))

Vår hundskötartjej Agnes tycker att både Fame och fåren

ser rufsiga ut på bilden högst upp på sidan :))

Östansjö fäbodar

En bit ifrån där vi bor finns ett litet smultronställe som vi tycker mycket om att besöka.
Det är Östansjö fäbodar. Stället är verkligen en idyll.

Idag finns här sju stugor, jag tror att alla är privatägda, men förr var iallafall en av stugorna öppen för övernattning. Jag är inte säker på hur det är med detta idag. Vi brukar göra små utflykter hit med fikakorgen :)) Här finns bänkar uppställda och nere vid stranden finns en jättefin grillplats.

Danne i bakgrunden, hundarna får nosa fritt...

Det som gör Östansjö fäbodar unik är den spång som man byggde för att det skulle bli närmare att ta sig över sjön till fäbodarna med korna. Året var 1868 och här fanns en bonde vid namn Nils Svensson. Han kom med förslaget att bygga en spång med flytmossa som växte vid stranden, Sjön är 200 meter bred och spången skulle alltså ta dem rakt över sjön, istället för att de måste gå runt hela sjön, med boskapen. Svensson hade några söner till  hjälp och med långskaftade spadar och stocksågblad lösgjorde de flytmossan. Därefter bogserades mossan allteftersom över sjön och sattes fast med pålar. Nu fick de även hjälp av andra bönder i byn. Ovanpå mossan lades klyva stockar som man gick på. De lyckades ta sig rakt över hela sjön och än idag håller det att gå torrskodd över...

Här kan ni se spången över sjön.

Ett riktigt smultronställe...

Här kan man läsa historian om plasten.

Fäbodarna är idag renoverade och i väldigt gott skick. Ladugårdsbygnaderna är tyvärr rivna. 1968 byggdes en skogsbilsväg förbi området vilket gör att det är har blivit relativt välbesökt då det är lätt att ta sig hit, och det är verkligen värt ett besök. Det är ett underbart lugn över platsen.

Gimmie och Fame får posera framför några av fäbodarna.

Så kommer ni och hälsar på Gårdsbacken framöver 

så vem vet?..

...kanske vi tar och packar fikakorgen och drar till fäbodarna.

Så vackert med enris...

Vilken fantastiskt vacker höstdag, men kall!
Långkalsongerna är numera ett måste under brallorna om man ska vara ute och pyssla...

När vi kom hem ifrån jobbet, packade vi ihop lite mackor och kaffe och begav oss ut i skogen. Hundarna var överlyckliga. De brukar bli helt upp i hejsan när vi plockar fram lilla ryggsäcken, då förstår de att det är utflykt som gäller :))

Vi hittade massor av vackert enris. Enris är toppen att dekorera med utomhus. Jag fyller, som jag tidigare nämnde, krukor och blomlådor. Eftersom hösten och vintern är så lång period på våra breddgrader är det kul att kunna göra lite fint av sådant som klarar dessa förhållandena. Att sätta in några enriskvistar tillsammans med ljung är supersnyggt..., men det går jättebra att bara använda sig av enris också. En del kvistar, som är fulla av vackra blåa enbär, är nog så dekorativa i sig själv.

Jag fyller upp ett par gamla zinkhinkar med ris.
Hinkarna och stenarna matchar varandra bra.

Vid infarten till gården, på en stor sten, har jag placerat en kruka
som jag fyller med enbart enris. Gimmie sitter och kollar in grannnen och
verkar fundera på om hon skall springa iväg och hälsa på dem...

Jag låter vissa blomlådor sitta kvar över vintern,
termometern visar på minusgrader...

Vi hade en underbar utflykt där vi förenade nytta med nöje. Trots att solen varit synbar hela dagen så ligger mycket frost kvar på marken. Den här årstiden har verkligen sin tjusning och klär man sig bara riktigt så är det underbart att vara ute i naturen den här tiden på året. Kom bara ihåg att ta med någonting varmt att sitta på, när ni ska fika ;)) och gör inte som vi gjorde en gång, glömde kaffemuggarna... Kan lugnt säga att det var nästan omöjligt att dricka kokhett kaffe, direkt ur termosen :))




Fyra bedjande ögon som säger...
-vi är också fikasugna :))

Uti skogen ska vi gå...

...för att knipsa enris!
Jag tror mig ha hört att det är olagligt att kapa enris, någon som vet?
Vi kommer att hålla oss till kraftledningsgator, så det är kanske okej?

Det är en sådan fantastiskt fin höstdag idag, så efter jobbet kommer vi att åka och köpa en Subwaymacka och sedan bege oss uti skogen för picknick och knipsa enris. Jag brukar sätta enris i krukor och blomlådor utomhus och tycker att det blir så fint...

Hundarna älskar dessa utflykter :)) och vi med... skogen är ljuvlig den här tiden på året...

Visste ni förresten att enriset kan bli 2000 år gammalt och
att det tar två och ett halvt år för enbären att mogna...

Valp som hamnat i värsta smeten... :))

Kolla in detta...

Jag fick mig ett riktigt gott skratt iallafall :)))))

Det lär bli lite hår i bullarna... ;)

Boll- & pinntokiga

Vi försöker i minsta möjliga mån att kasta bollar och pinnar till våra hundar. Det är så otroligt lätt att få dem, som man kallar det, boll och/eller pinntokiga.

Jag tycker inte om blicken i hundarnas ögon när de fixerar på saker som kastas, rullas eller sparkas iväg och som de sedan jagar efter. För det är en jakt för hundarna det handlar om. Det räcker med ett fåtal upprepade kast så finns fixeringen där. Nästa gång räcker det med att man närmar sig en boll eller pinne så går hunden direkt igång på föremålet. Den ser det som en sysselsättning att jaga ifatt föremålet och blir snabbt stessad för att hinna med jobbet/jakten.

Danne, Tim och hundarna

Den enda gången vi tillåter hundarna att springa efter pinnar, eller rättare sagt simma efter pinnar, är i samband med vatten. När vi kastar pinnar ut i vattnet får de sedan simma efter dessa. Vi kastar kanske fyra till fem gånger, sedan lägger vi bort pinnen och avslutar med ett säga... -det räcker! Nu har vi en ras som kanske är speciellt lätta att göra just boll- och/eller pinntokiga efter som de är så arbetsvilliga, men vi har iallafall fått våra hundar att förstå att när vi säger, -det räcker, så blir det inga fler kast.

Tim gör sig redo att kasta pinnen till hundarna...

Ett, två och så... tre....

Gimmie är alltid snabbast iväg..

När vi går promenader med hundarna uppmuntrar vi dem aldrig att leta pinnar, om de däremot själva plockar upp en pinne får de göra det. Oftast så bär de dem en stund, eller kastar de upp pinnen i luften för att locka till lek, men ganska snart lämnar de den kvar bakom sig. Promenaderna ska vara lugna och harmoniska utan stess av att måsta jobba/jaga efter pinnar...

Troligtvis årets sista dopp för hundarna, brrrrr, säger jag!!!

Okej, att kasta något, typ en liten boll i samband med att man tränar lydnad och att man har det som belöning, brukar fungera hyfsat. Oftast så kanske man tränar på en plan och då lär sig hundarna att denna typ av belöning förknippas bara i samband med lydnadsträningen. Det finns små bollar som sitter fast i ett långt elastiskt snöre som jag själv tycker är att föredra. Då blir det inte så mycket jakt för hunden.

Den som väntar på någonting gott...

...väntar alldeles för länge, säger Agnes, fem år.

Efter lördagens tävlingar hade vi en liten tös som längtade efter oss... :))
...Ja, jag vet egentligen inte om det var oss hon längtade efter...
Nej, det var nog Gimmie och Fame.

Så när vi anlände till Furusund så var Agnes redo för en långpromenad med hundarna. Vi promenixade runt hela ön. Det är alltid lika trevligt att komma dit. Gatorna är så pittoreska och där finns många vackra hus och trädgårdar att titta på. Det ligger så vackert vid havet och när de jättelika kryssningsfartygen passerar blir man alltid lika imponerad. Om jag inte säger fel så är det den smalaste passagen för fartygen i Stockholms skärgård, just förbi Furusund. Astrid Lindgren hade sin stuga här där hon skrev några av sina böcker...

Agnes med Gimmie och Fame

På söndagen hade vi bättre väder än på lördagen, då det var lite gråmulet. Vi hade tidig start så vi var tvungna att kliva upp tidigt på morgonen. Min brors familj skulle följa med. Kul att ha med lite support :)) Banan såg ut ungefär som dagen innan. Jag tror att enda skillnaden var, var att de gjort passagen till rännan, tratten, svårare, genom att göra den smalare. Fåren som nu blivit vallade i små grupper några gånger var nu betydligt lugnare än på lördag. Danne startade som ekipage nummer tolv. Han skickade Fame även denna gång på ett vänsterhämt. Wow, vad snyggt hon gjorde det! Nu stannade hon inte upp. Hon fick full poäng på utgången, även upptaget var klockrent, full poäng!!! Framdrivningen blev lite krokig och Lisbeth valde, helt rätt, att dra fyra poäng. Rundningen runt stolpen blev inte riktigt lika snygg som dagen innan och fösningen blev också den lite krokig. Tretton poäng återstod av tjugo i fösningen. Slarv av Danne i drivningen gjorde att Lisbeth drog, återigen, välförtjänt bort fyra poäng.

Agnes och William håller i Gimmie, med dubbla koppel... :))

Sen var det det här med delning. Spännande så inni bomben att stå brevid och hålla tummarna att de ska lyckas dela. Det är ju så att om man inte lyckas dela fåren innan tid eller poäng tagit slut så får man heller inte göra rännan. Då tappar man tio poäng på den också. Det kostar alltså skjortan poängmässigt. Delningen såg ganska lik ut för Danne och Fame på söndagen som dagen innan bara det att de tappade fler poäng dag två. Men skam den som ger sig, Danne skärpte till sig och lyckades i sista momangen dela. Tyvärr återstod endast två poäng. Det fanns tid kvar... Danne styr upp Fame med fåren mot rännan och lika snyggt som dagen innan går alla fåren igenom. Full pott!!! Totalt fick de ihop 77 poäng vilket ledde till en sjunde plats. Kika på resultatet? Kanske var Danne nöjd med Fames första pris dagen innan, att han inte koncentrerade sig tillräckligt dag två. Det känns som om några av poängen slarvades bort, men åter igen... vad gör det??? I mina ögon är de världens bästa, oavsett poäng!!!

Världens bästa Famen!!!

Så har vi då fullföljt våra två tävlingshelger innan vintern som vi hade tänkt. Det har gått över förväntan enligt oss. Fame har klarat av att hantera fåren på ett fantastiskt fint sätt alla tävlingarna. Hon har en otroligt fin djurkänsla och vi behöver aldrig vara oroliga att hon skall ställa till med något. Hon vill så gärna vara oss till lags och hon gör sitt bästa i alla lägen. Tänk att hon redan nu fick sitt första pris i IK 1. Nu är det bara att träna vidare och se till att hon fortsätter växa till en harmonisk och duktig vallhund. Vi längtar redan till nästa sommar då vi får åka ut och tävla igen och kanske stöter vi på Fames tilltänkte i framtida parning :)) Vi har redan fått några intressanta förfrågningar ;)

Btw, Danne skall träna delning ;))

Tack SULVK för fint arrangemang, och tack till får/markägare som är vänliga nog att låta oss få komma och tävla på era fina får. Det kan inte nog poängteras hur värdefullt det är att ni finns. TACK!!!

Vi är inte speciellt skrockfulla, ändå...

... har vi hittat på massor av saker som måste vara på plats och utföras innan tävling :))

Typ:

1. Tjockfåret från Fåret Shaun måste hängas upp i backspegeln på bilen...
2. Taylor Swifts senaste cd måste spelas minst en gång på väg till tävling...
3. En Skagenbaguette måste ätas på Café Rutiga Duken i Härnösand...
4. Hundarna måste rastas på den perfekta rastplatsen vid Alebosjön i samband med att vi dricker kaffe...
5. Boxkepsen måste vara nerpackad för att plockas fram lagom till start...
6. o.s.v...

Och vi har precis börjat tävla med Fame, var ska detta sluta? :))

Tjockfåret i Fåret Shaun, vår maskot :))

Det har ju visat sig att det går jättebra när vi ser till att allt detta är på plats, som t.ex. nu, helgen som var. Vi drog söderut efter jobbet på fredagen. Tävlingen var anordnad av Stockholm Uppsala Läns VK och hölls utanför Norrtälje, i Velända. Min bror med familj bor i Furusund så det passade perfekt att umgås med dem samtidigt som vi tävlade i två dagar. Från dem var det inte långt till tävlingsplatsen.

Supergoda Skagenbaguetter på Rutiga Duken i Härnösand

På lördagen hade vi startnummer sexton av 28 startande hundar. Det var ett bra startnummer, då har man möjlighet att kolla in får och hundar i god tid innan man själv skall börja värma upp hunden. Veländas får är en korsning mellan pälsfår och Suffolk och de var rejält flyktiga om hundarna pressade på lite för mycket. Det gällde att våga vara cool och blåsa ner hundarna i upptaget och ta det väldigt lugnt i framdrivningen, annars fick man ett gäng galopperande antiloper med sig resten av tävlingen ;)). Skämt åsido, som alltid är det hunden som gör fåren.

Kaffepaus... ett måste ;))

Fame var för dagen taggad inför tävlingen. Det är så kul att vi ser på henne redan nu, efter att precis har börjat tävla, att hon tycker det är så himla kul. Hon har redan förstått rutinerna inför tävling. När vi kom till tävlingsplatsen såg vi ett stort fint fält där banan var uppställd. Vi såg också att hämtet såg fruktansvärt långt ut... gulp!!! Skulle Famen klara detta? Det måste absolut varit längre än 150 meter. Denna gång var det iallafall inga problem för varken hund eller förare att se fåren. I övrigt var det en bra uppsatt bana med delning och ränna som slutmoment.

Fame och Dannes sponsorer...

Helgens tävlingar dömdes av Lisbeth Iller Jonsson.
Okej, så var det då dags för Danne och Fame. Danne ställer upp Fame vid hämtstolpen för ett vänsterhämt. Hon ställer sig i hukande,
-jagärdefinitivtredoatthämtaställning, och när Danne ger henne vänsterkommando, sticker hon i väg i sån fart att grästuvor flyger... efter en relativt kort bit ser Danne att hon dras in mot banan istället för att hålla sin fina vänsterbåge och blir tvungen att kommendera stanna, för att snabbt ge henne ett nytt vänsterkommando... nu slår hon igen ut i en fin båge och kommer perfekt upp bakom fåren. Hon tvärnitar på Dannes stannakommando. Framdrivningen blir rak och i schysst tempo för fåren. De prickar framdrivningsgrindarna. Bågen runt hämtstolpen är bra och fösningen och drivningen går närapå felfritt. Danne gör sitt jobb och ser till att fåren går på rak linje utan stopp. Delningen däremot blir spännande. Fåren visar sig inte gärna vilja dela på sig och med Dannes orutin på just delning blir det inte lätt... Jag är rädd att tiden ska ta slut, Lisbeth har för dagen satt tiden till tio minuter. Precis när jag tänker att nu säger domaren till, så lyckas Danne och Fame dela!!! Kanon!!! Nu får de ju också göra rännan... Men tiden är knapp, Danne har koll på klockan och vet att han måste skynda sig. Han ber Fame hålla fåren och går mot rännan, när han positionerat sig tar han sakta framåt Fame som kommer med fåren på ett lysande sätt. De rinner bokstavligen genom rännan och de får full poäng på den.
Poängen blir totalt 86 poäng och Fame och Danne ligger då tvåa efter Sven Sognevik, 2008 års SMvinnare, men för dagen med en ny stjärna. Han och Mick leder med 89 poäng. Dessutom får Fame första pris då gränsen för detta är 85 poäng!!! När alla hundar gått slutar Danne och Fame på en fjärdeplacering. Det kommer två hundar på slutet som slår dem, men vad gör det? Vi är ju totalt helnöjda!!!
Här kan ni kika på lördagens resultat om ni vill...
Gällande utgången i hämtet och att Fame drogs in i banan så skedde det i en svacka när hon inte såg fåren. Tydligen är detta lätt hänt för orutinerade hundar när de tappar fåren ur sikte i just utgången. Då är det väldigt lätt hänt att de dras in för att kunna se dem igen... Detta slutar de med när de får rutin..

Jag hade så gärna lagt ut lite bilder från tävlingen men minneskortet i kameran har pajat... surt!!!

Återkommer om söndagens tävling...

Bind aldrig, aldrig, aldrig...

...fast din hund i bilen!!!

Det fasansfulla har hänt igen, en hund har blivit fastbunden i bakdörren av sin husse, glömts bort, och brutalt släpats med efter bilen... :(((

Läs om det fasansfulla som hände här!

Det finns en lag som säger att det är förbjudet att binda fast hunden i bilen.


Så här säger Statens jordbruksverks föreskrifter om detta...
SJVFS 2008:5
Hundar får inte bindas vid motorfordon om inte en speciell uppbindningsanordning anbringas till fordonet. Uppbindningsanordningen skall vara utformad så att fordonet inte kan lämna platsen utan att anordningen först avlägsnats. Hundar får heller inte rastas eller tränas med hjälp av bil.

Låt detta få bli en lärpenning för oss alla, 

så att denna stackars hund inte har dött i onödan!!!

Fame och Danne har tävlat igen...

Uppdaterar snart bloggen om helgens tävlingar...

Håll koll!

Bonnhundar i storstan...

Innan vi åkte söderut för att tävla tittade vi på kartan och konstaterade att tävlingsplatsen, fågelvägen, inte låg speciellt långt ifrån centrala Stockholm. Vi funderade på om vi efter lördagens tävling skulle ta bilen och åka in till slottet..., ja, CG´s villa ni vet... och sagt och gjort, det var precis vad vi gjorde!

Eftersom vi hade tidig start på lördag så var klockan inte speciellt mycket när Fame och Danne hade gått sin runda. Vi stannade kvar ett tag och tittade på några intressanta hundar sedan beslutade vi oss för att ta en repa in till stan. Det gick som hejsan att köra mitt inne i värsta smeten, fast det var tokmycket trafik och framför allt tokmycket folk. Lite skillnad mot byvägen i Vilda Vgundsjö :)) Målet var slottet, och det nådde vi!!!

Stannade till framför porten till villan...

Tanken var att vi skulle ta hundarna på långpromenad och ge dem lite... eller rättare sagt, mycket stadsmiljöträning. Vi parkerade i ett litet parkeringshus under Slottsbacken. De var dyrt att parkera där men värt varenda krona tyckte vi. Jag tror att det kostade 70 spänn/timmen. Nåväl, promenad var det tänkt och promenad blev det. Hundarna tyckte det var jättekul. Eftersom båda två är väldigt sociala hundar så kan ni förstå att de stortrivdes. Gimmie gick och viftade på svansen mest hela tiden.

Poserandes utanför en vaktkur till slottet. Gimmie sitter i givakt :))

Vi började promenaden i Gamla Stan. Vi gick in på slottets borggård och hade turen att precis få se en vaktavlösning. Därefter gick vi många av de smala, vackra gränder som var proppfulla med lördagsflanerande människor. Det var kul att gå omkring och fönstershoppa lite, och vad billigt det blev. Hundarna skötte sig ypperligt.

Drottninggatan, kolla in Gimmies gäspning...

Därefter gick vi förbi riksdagshuset och fortsatte promenaden efter Drottninggatan.

Sergels torg

Det var fantastikt roligt att se hur bra hundarna klarade av denna ovanliga situation. Att trots alla människor, bilar, ljud och allmän kaos och rörelse behålla lugnet var intressant för oss att iaktta. Vi är väldigt måna om mentalt starka och trygga BC. Att BC ska avlas i första hand på vallningsinstinkt är självklart men vi tycker det är så gott som lika viktigt att de är mentalt stabila. Vi skulle aldrig avla på en ostabil, nervös eller osocial BC-tik/hane. I våra ögon känns det inte seriöst...

Korvkalas utanför NK

Vi kände att vi ville belöna hundarna med något nu när de var så duktiga och vi är inte några som ofta går med frolic i fickorna, så vi tänkte att vi får allt köpa dem var sin kall korv. Vi gick förbi en liten korvmoj och frågade om vi kunde tänkas få köpa två kalla...till hundarna...

-Inte köpa... ni få... soo dooktiga hoondar!!!

Självklart skulle jag ha fotat denna lilla korvvagn och gett dem lite reklam i bloggen men tyvärr gjorde jag inte det. Vagnen står i hörnan från NKhuset, ni kan väl handla där när ni har vägarna förbi?

Efter en tvåtimmars promenix i STORA stan var hundarna rejält trötta och vi måste ju spara lite på Fames krafter som skulle tävla dagen därpå också. Nu stoppade vi in dem i bilen, som stod i säkert förvar under slottet, och gick för att leta reda på lite krubb till oss själva också. Det var nära att vi ätit upp hundarnas korvar ;)) Vi fann vår restaurang i Gamla Stan...

Självklart gick vi på namnet ;))

Mätta och nöjda med dagen styrde vi sedan kosan tillbaka

till hotellet för lite mys innan John Blund dök upp :))

Premiärtävling för Fame

Tidigt på fredagmorgonen lastade vi i det sista av packningen i bilen och var sedan redo för vår tävlingsturné till Storstan. Jag vet inte om ni kommer ihåg att vi var tvungna att ställa in resan till Söderala där det var meningen att vi skulle göra vår premiärtävling med Fame.

Fame hade ju dagarna innan lyckats få ett "skräp i ögat" så det blev ju aldrig att vi åkte till Söderala, istället anmälde vi oss till ett par andra tävlingar längre fram och nu i helgen som var, tävlade vi alltså i Görväln, precis utanför Stockholm. Vi hade bokat två nätter på Scandic Star i Sollentuna. Tanken var att vi skulle ha hela fredagen på oss att bila ner och när vi kommit till Stockholm leta oss ut till tävlingsplatsen för att kolla att vi säkert hittade dit. Vi hade tidig start på lördagen, dessutom måste man ju vara på plats för att genomgå den obligatoriska veterinärundersökningen av hundarna. Tävlingsplatsen låg vackert till, precis vid Görvälns slott. Där har man i sommar spelat in årets version av stjärnorna på slottet, och även scener i filmen Ondskan har spelats in där. Eftersom hundarna och vi själva suttit i bilen ett x antal timmar så behövde vi verkligen en rejäl promenad, och denna slottsmiljö var fantastiskt vacker att promenera i.

Efter en synnerligen god natts sömn på tjusigt hotell så hängde vi på låset till hotellfrukosten. Vi tuggade i oss en mumsig frukost, bad att få termosen uppfylld, bredde några extra mackor med lyxigt pålägg som vi packade ner för att ta med ;)) Tack Scandic Sollentuna för mackorna och vänligheten att få fylla termosen :))

Det är så himla bra att man kan beställa hundrum. Man betalar lite extra för det blir ju lite mer att städa för hotellet, men det är det värt, för oss :))
Att det dessutom är rökfria hundrum toppar ju det mesta.
Famen lyxar med att ligga i sängen och det låter vi henne göra för att ladda riktigt inför lördagens tävling. Ni kan ju låta bli att tjalla för någon, att vi låter henne ligga i sängen ;))



När vi kom till tävlingsplatsen började vi med att låta arrangörerna kolla ID-märkningen. Chippet sitter kvar i nacken, det är ju bra att veta...
Efter detta är det alltså dags för den obligatoriska veterinärundersökningen. Den har fått väldigt mycket dålig kritik men jag förstår inte riktigt detta. Okej, det kostar pengar, men vilken hobby gör inte det? Nu betalade vi åttio kronor för besiktningen, det är väl inte så mycket? Fame ställdes upp på ett bord och veterinären kände igenom henne väl och slutligen fick vi springa "fram och tillbaka" för att checka av eventuell hälta...  Nej, denna besiktning har jag inget problem med. Jämför med vad min brors lillgrabbs hockeyhobby kostar dem...

Domargenomgången

Efter veterinärbesiktningen var det dags för domargenomgången. Domare för dagen var Nils Drakenberg. Han berättade hur banan var satt och lite annan kuriosa. Danne och Fame hade startnummer sex, ganska tidig start vill säga. Det var ett trettiotal hundar med på tävlingen. Vädret för dagen var bra, sol, men lite blåsigt, det blev kallt när man satt ner... Allt såg jättebra ut, fåren var en salig blandning av pälsfår, texel, det fanns någon rya och så vidare... De ägs av föreningen Görvälnlammet. Man kan säga att de var vana att bli hanterade av människor, men vi ska aldrig klaga på fåren!!! Hundarna ska klara dem, oavsett!!!

Det fanns dock ett litet moln på himlen :)) Hämtet såg ut att inte bli allt för lätt då åkern där tävlingen hölls var relativt liten och för att få ut 150 meter så blev det lite av ett dolt hämt för hundarna. Förarna kunde om de stod på pallarna som utplacerats se lite av huvudena på fåren, men såg ingenting av hundens upptag och början på framdrivning. Hunden såg ingenting av fåren. Hur skulle Fame klara detta? Vi har inte tränat dolda hämt... :)) Danne skickade Fame vänster, hon stack iväg i full fart... en bit... sen var det som om hon tvärstannade och funderade... -Vad är det egentligen jag ska hämta? -Ska det vara får här någonstans? Danne ger henne några extrakommandon... -Vääänster!!! Fåren hade nu börjat röra sig i framdrivningsriktningen och vi hade tur, Fame fick korn på dem och glider nu upp och bakom dem. Poängen i utgången, upptaget och framdrivning rasade rejält... Det blev endast elva kvar av femtio! Egentligen skulle man kanske ha klivit av här men nu var inte vi ute efter poängen så enormt utan ville att Fame skulle få med sig goda minnen från tävlingen avsett hur många poäng vi lyckades skrapa ihop, så Danne och Fame fortsätter banan. Fösningen blev klart godkänd, 15 poäng av 20, drivningen 9 av 10, delningen var svår, många hade problem med denna. Danne och Fame klarar efter ett antal försök av att dela men med minimalt med poäng kvar. De får iallafall möjlighet att göra fållan och klarar även den efter ett antal försök. SÅ, de klarar sig igenom hela banan och får göra alla moment men poängen är bedrövliga... Men, so what? Fame tyckte iallafall att hon hade varit skitduktig och det var ju det viktigaste :))  Dessutom var det en svår tävling. Fame fick en nittondeplacering av trettio hundar. Det var elva hundar som bröt av olika anledningar, många tappade fåren då banan var trång och draget starkt till hanteringen. Här är en länk till resultatet.
Det låter kanske konstigt, men vi är jättenöjda med lördagens tävling i stort trots katastrofala poäng.

Efter tävlingen bilade vi in till Stockholms slott, men det tänker jag berätta om i kommande inlägg :))

Nu till söndagens tävling. Idag hade vi 24 som startnummer. Det innbar att vi kunde snooza några gånger extra i de sköna hotellsängarna och sitta och äta gofrukost i lugn och ro. Bara vi var på plats innan halv tio för att hinna med veterinärbesiktningen. Det hann vi. Återigen med fylld termos och goda mackor!!! Tävlingen hade precis börjat när vi kom på plats. Delningen visade sig vara lite kruxig även under söndagens tävling. Man hade dock vinklat om banan lite från lördagen och hade möjlighet att se lite mer av hunden i hämtet. Domare Drakenberg var hård men rättvis med poängen, man fick ingenting gratis och det ska man väl inte ha heller?..  Danne klurade lite på dagens runda, skulle han skicka vänster igen? Hur skulle han lägga upp delningstekniken? o.s.v

Det blev ett nytt vänsterhämt... Idag behövdes inget extrakommando, Fame susade iväg i en fantastiskt fin vänsterbåge, Danne blåser ner henne precis bakom fåren och hon börjar sitt upptag... Kvinnan som jobbade som utställare kom efter tävlingen och öste beröm över Fame, hon sa att hon aldrig stannade upp utan fortsatte lugnt gå framåt mot djuren hela tiden... Danne hade svårt att se hennes upptag och visslade framåt några gånger. Fåren hade nu ställt sig hos utställaren, Danne ger ett nytt kommando och fåren lossnar och kommer i fin rak linje genom framdrivningsgrindarna. Han tappar några poäng i upptaget då domaren tycker att fåren tas loss lite väl burdust från utställaren. Han har rätt! Fame är på hugget och lyder varje nytt kommado Danne ger. Nu rundar de pinnen och påbörjar fösningen. Iefterhand  kommer Danne på att han varit lite slarvig med linjen i början av fösningen, det straffar sig och poäng dras. I övrigt går fösningen fint, drivningen lysande och delningen fenomenalt. Dagens snyggaste!!! Det tog sex sekunder för Danne och Fame att dela de fyra tackorna i två grupper. 9/10 poäng. Nu riktas blicken mot fållan, Fame är fortfarande på tå och kommer snyggt med fåren till Danne som öppnat grinden på fållan. De ställer sig i grindöppningen, stilla... Fame ligger platt på marken för att ge så lite tryck som möjligt på fåren så att de ska våga vända sig om och gå in. Danne ber henne krypa mot fåren, de vänder sig om, går in en bit till och han kan stänga grinden. 9/10 i fållan!
Totalpoäng 77. Det räcker till en sjätteplacering, samma poäng som femman men med sämre hämtpoäng. Vi är så himla nöjda med Fame och hennes tävlingsdebut. Hon fungerar så bra med allt på sidan om och hon fullkomligt älskar att tävla. Hon var taggad till tänderna...
Länk till söndagens resultat.

Danne tackar domare Drakenberg...

Så var det avklarat, debuttävlingen :))
Vi vill tacka Westmanlands VK för arrangemanget! Vi kommer gärna tillbaka nästa år. Miljön runt tävlingsplatsen var så vacker, tur bara att de lyckades få ut Highland Cattle tjuren som beblandat sig med tävlingsfåren :))

Arbetslaget under dagen, bra jobbat!!!

Fame fick lite extra gott efter tävlingen...

Lantisar i storstan... ;))

Vi har varit i storstan och premiärtävlat med Fame!
Vill ni veta hur det gick?

Jag kommer snart att skriva om vår tävlingsturné,  helgen som var...

Håll utkik!

Må gott så länge!

En skön känsla...

Det är en skön känsla man får när man vet att man aktiverat sin hund så att han/hon är harmonisk. Harmoniskt är ett ord som jag börjat använda på senare tid som jag tycker beskriver en hund som är helt tillfredställd av aktivering, rastning, vila och kärlek.


Jag tror att många hundproblem kommer av att man inte aktiverat sin hund tillräckligt. Tänk så mycket energi det finns i deras kroppar och vad de är kapabla till egentligen. Att koppla dem och gå en runda runt kvarteret eller ännu enklare, släppa dem lösa på gården och låta dem rasta sig själv, är absolut helt förkastligt tycker jag, oavsett storlek och ras. Inte konstigt att de tar till diverse ting för att aktivera sig själv. Allt som oftast är det hunden som får bannor när den egentligen håller på att krypa ur sitt skinn av understimulans.
Ta t. ex. många, inte alla, jakthundar, som lever i sina hundgårdar och som aktiverar sig med att skälla på minsta ting som rör sig. Oj, vad de stackars hundarna är impopulära. Se ur hundens perspektiv:

-Jag är jakthund... jag har jaktinstinkt... någonting rör sig... jag är fullt av energi... jag vill jaga... jag sitter i bur... vad kan jag göra stället?.. jag kan skälla... då gör jag det...
Det tycker inte folket i hundens närhet om, men det kan ju inte hunden förstå, eller hur?

För vår del, med våra vallhundar, aktiverar vi dem i största möjliga mån med vallning. Det finns ingenting, påstår jag, som tröttar ut dem så mycket, både fysiskt och psykiskt, som just vallning. När man efter ett vallningspass säger åt sin hund att nu är det bra, nu går vi hem, får man ofta en snabb trött blick av dem som säger att;
-Okej, jag är ändå rätt så nöjd nu, det skulle vara gott med lite fräscht vatten och sedan vila en stund. Du får klappa om mig och säga att jag var duktig men... gör det snabbt, jag är trött!!!

Fantastiska Fame!!!

Aktivera din hund så han/hon blir harmonisk :))

Världens bästa hundskötare

Måste bara få visa er en bild på en liten tjej 

som är Jätteduktig med hundar!!!

Hon heter Agnes och är fem år.

Hon vet hur man rastar hundar.

Hon vet hur man sköter ett hunddagis... 

... på datorn...

... där har hon hand om tre hundar samtidigt!

Vilken tur vi har som känner en sådan tjej!!!

Lovordar baggselen!!!

Baggsele på!!!
En fantastisk uppfinning!

Innan vi köpte oss en baggsele så var det inte enkelt att veta när våra tackor skulle lamma,
efter vi skaffat baggselen så vet vi att tackorna lammar med plusminus en dag från det att de blir märkta.

Innan vi köpte baggsele så klev vi upp typ i två-tre veckors tid, ibland under ännu längre tid, och kollade om någon tacka var på väg att lamma. Efter vi skaffat baggselen så räcker det i principip med en eller två nätters vak.

Innan vi köpte baggselen var vi aldrig säker på när baggen gjort "sitt jobb" och det hände flera gånger att han inte hann betäcka alla tackor förrän vi tog honom ifrån tackorna. Efter vi skaffat selen så vet vi exakt när han är "klar".

Jag vet att en del tycker att baggselen sitter fast dåligt men då undrar jag om dom kanske inte satt fast den på rätt sätt? Om baggen är nyklippt kan den också sitta dåligt, men man ska väl helst inte klippa en bagge nära inpå betäckning? Det sägs att de kan få skavsår av selen, men på alla år som vi har använt oss av baggsele har vi aldrig fått några skavsår på någon bagge, och då brukar vi hålla koll på just detta.

I måndags fick årets bagge på Gårdsbacken tillträde till tackorna som ska betäckas. Dagen efter hade han betäckt den första tackan. Därefter har de resterande tackorna blivit betäckt varannan dag. Så det kommer att bli relativ tidig lammning nästa år också... Kanske lite tidigare än vi hoppasts på...
Tack vare baggselen vet vi med säkerhet när var och en av tackorna ska lamma.

LGprodukter säljer baggselar för 165.- och kritor till selen för omkring trettio spänn styck. Väl värda pengar. Bilden är tagen från LGprodukters hemsida, hoppas det är okej?

Texten nedan är kopierad från lammproducenternas hemsida och analyserar lite varför man inte ska klippa baggen nära inpå betäckning:

Baggen är ett kapitel för sigHan ska vara på topp inför betäckningarna, och detta är han inte om han klipps precis innan han ska in till sina lekkamrater. Spermierna tar 2½ månad på sig från det att de börjar produceras tills de är klara för befruktning. Tackorna påverkas lättare till brunst om baggen som kommer in till dem luktar mycket, vilket en bagge med hår på ”bröstet” gör mer än en slätrakad. En baggsele som sätts på en alldeles nyklippt bagge kan dessutom skava ganska rejält i huden. Detta innebär att den optimala klipptiden för baggen är ca 3 månader före betäckning. Baggen är dessutom mer intresserad av nyklippta tackor, då de doftar mer spännande p.g.a. stresshormoner och ”klippningslukt”.

Hallo allesammans :))

Skolbänken ja...
...som jag antydde i tidigare inlägg.

Vi har precis påbörjat SKKs uppfödarutbildning. Jätteintressant! Mycket av det som vi kommer att läsa om är områden som vi inte är speciellt insatta i sedan tidigare, som t.ex. anatomi och genetik.  Här fínns massor att lära! Vi kommer att träffas en gång i veckan och har börjat med anatomidelen. Kursen kostar ingenting att medverka i, förutom tid, men det ingår en hel del kursmaterial, ett antal böcker i uppfödarserien som man beställer från SKK. De kostar däremot en peng, men det är fina böcker som man säkert kommer att ha nytta av i framtiden också som uppslagsböcker...

Utbildningen består av sex delkurser: 
Anatomi
Genetik
Juridik
Parning och valpning
Utfodring
Valpens beteende

Vi är ett gäng med lite olika raser, allt från Grand Danois till Gråhundar, som går kursen tillsammans och bara det att det är så olika raser gör att man lär sig jättemycket. Vissa är superintresserade av utställning, vilket inte existerar i vår hundvärld, och andra har intressanta ståndskall att berätta om. Det ser ut som att det svåra med kursen kommer att vara att ha lite tempo i träffarna, annars kommer det väl att ta typ två år innan vi är klara ;)) Jag kan återkomma och berätta om utbildningen framöver också. På senaste träffen pratade vi  bland annat om hundens ursprung och funderade lite på vad vi tyckte att våra raser hade kvar av ursprungsbeteenden. Vi nosade dessutom lite på skelettets delar, och pratade om tänder, bett, ögon, öron och päls... Otroligt vad fort tiden går när man har trevligt och vad mycket man har att prata om med likasinnade :))

Jag lovade att återkomma om får-SM.
Det som var roligt var att Gimmies pappa Bwlch Hjalmar gick så bra på tävlingen. Han, tillsammans med matte, Lottie Hansson, lyckades ta sig till söndagens final. De blev fyra på lördagens semifinal!!! Superbra! Tyvärr så gick det inte lika bra på finalen där de bröt, men vilken bedrift, bara att ta sig till final! Här har ni en länk till Lotties hemsida, hon driver Somollis Kennel.
Jättegrattis till ett superresultat med Hjalmar från oss på Gårdsbacken!

Tre generationer...
Jag snodde en bild från Somollis hemsida på Hjalmar, förmodar att Lottie är fotograf. Under den bilden kommer en bild av Gimmie som Lillemor fotat och under henne, Gårdsbackens Knockando, Billy, som Rebecca fotat.

Pappa: Bwlch Hjalmar V1230/2002

Dotter: Öbetes Pearl V1523/2004

Dotterson: Gårdsbackens Knockando V1498/2009

Visst är de snygga? Älskar deras fantastiska vallningsstil.

Vi har haft fullt upp på Gårdsbacken de närmaste dagarna och som jag tidigare skrev så är vi äntligen klar med ladugårdsväggen, jag ska fota i dagsljus så ska ni få se hur fint det blev. Vi målade det sista på väggen på söndagen, och natten mot måndag kom den första frostnatten :((
Vi har även tagit upp potatisen. Man brukar säga att det är ett bra potatisår om man får tiofalt tillbaka på sättpäran, men så bra blev det inte i år :(( Vi fick ju bladmögel tidigt så vi var tvungna att skära bort blasten. Detta var precis efter blomningen så potatisen hade inte hunnit bli så stor ännu. Så under varje riska fanns många knölar men som sagt, inte så stora... Tur ändå att vi inte fått någon sjuka i dem och vi kommer att klara vintern på egen potatis, men sättpärern för nästa år blir vi nog tvungna att köpa...
Är det någon som vet om potatisen fortsätter att växa efter det att man skurit bort blasten?????

Två som mer stjälper än hjälper i potatislandet :))

Till sist måste jag få skryta om vårt älskade gudbarn Signe Viktoria...
Vi döpte henne i Blidö kyrka förra helgen. Viktoria efter mig, kan det finnas en stoltare gudmor?

Signe Viktoria <3
Både namnet Signe och Viktoria betyder seger
så det kan ju bara bli bra :))

Vackra tjejtårtor!!!

Så enkelt men ändock så vackert...

 <3 <3 <3 Underbara barn <3 <3 <3

Vårt Gudbarn William, tre år, har nyligen fått nya skor och

han ber mig hjälpa honom på med dem samtidigt som han säger...

-De här skorna är dom snabbaste jag har :))

Äntligen!!!

Ladugårdsväggen är klar!
Nu ska bara ställningen rivas så får det komma snö när som helst :))

I vallningens tecken har det varit får-SM i helgen.
I år gick tävligen av stapeln nere i Göteborgstrakten så det var för långt för oss att åka och titta på,
annars brukar SM-arrangemanget vara kul att åka på...
En av våra valpköpare var där och kikade, så vi fick lite rapporter om läget,
dessutom följde vi SM-bloggen, tack för den, jättekul att följa!
Gimmies pappa, Hjalmar, gick bra på lördagen och kom till final,
men tyvärr fick de bryta på söndagen :((
Jag tänker återkomma i ämnet...

Ville bara skriva några rader så inte sidan "torkar ut" ;))