Vackra minnen

Jag hittade en bunt med fotografier i en låda, nu när jag julstädade, åhhh så nostalgisk jag blev. Det kom en liten tår ur mitt öga när jag tänkte tillbaka på vår andra BC i ordningen, Border Instincts Misha, våran Bonnie...

Vackra, kära Bonnie

Bonnie var en "enpåmiljonenhund", och vi var övertygade om att vi aldrig någonsin skulle få en hund till som henne. Vi fick vara tillsammans i tolv år tills dess att hon insjuknade i akut njursvikt. Från att vi inte sett något sjukdomstecken alls, så tog det elva dagar från att hon helt plötsligt visade oss att någonting var fel, tills hon var så dålig att vi var tvungna att inse att vi inte hade något annat val än att låta henne somna in. Hon vilar numera på Gårdsbacken i en solig glänta, hon älskade nämligen att ligga utsträckt i solen. Bonnie kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Ni anar mig i förgrunder med fikaväskan på ryggen,
Bonnie jobbar med ankorna...

Den händelse som fotografierna berättar om var en vårdag för ganska många år sedan. Vi hade ankor på den tiden, ett antal Rouenankor och några Pekingankor. Ibland får vi för oss lite udda grejer... som den här gången till exempel. Vi har ett par, tre hundra meter från gården ner till sjön och vi går ofta dit ner med hundarna som, liksom oss, älskar vårt smultronställe där nere. Den här udda dagen fick vi för oss att ankorna skulle få följa med ner till sjön... Efter en lång vinter i ladugården,skulle de förmodligen tycka det vore alldeles underbart att få ta sig ett uppfriskande vårdopp i sjön.

Här har vi kommit ner till sjön och ankorna börjar få smak för vattnet

Ankorna var vana att vallas av hundarna så det skulle inte bli något problem att få med sig dem tyckte vi. Sagt och gjort, med fikakorgen och glatt humör så startade vi ankpromenaden. Jag bör tillägga att en anka går inte speciellt fort, hon vankar mer än hon går skulle man kunna påstå. Så i sakta fart så tar vi oss ner mot sjön. Bonnie gjorde ett jättejobb och höll ihop ankorna samtidigt som hon drev dem framför sig...

Bonnie jobbar på bra i vattnet och tar alla kommandon,
till och med stannakommandot... ;))

Efter en stund... eller rättare sagt, en lååång stund så var vi då äntligen framme. Bonnie föser ankorna ner mot stranden och en efter en doppar de sina stora, platta fötter och vankar rakt ut i vattnet. När alla ankorna inte bottnar längre och istället simmar omkring i sjön, så hoppar Bonnie också i vattnet och simmar runt, runt ankorna, för att inte någon skulle få för sig att rymma... Allting ser jättebra ut, Danne kommenderar henne, höger... och Bonnie simmar åt höger... Ibland får hon ett framåt kommando... då simmar hon på lite fortare. Hon tar vartenda kommando när hon vallar simmandes...

Det måste ha varit jobbigt att valla simmandes...

Bonnie tar till och med stannakommandot... hon stannar upp, men vi ser att hon efter en kort stund, sakta sjunker, tills dess att endast nosen sticker upp ur vattnet... då får hon inga fler stannakommandon... Vi säger sakta till henne istället... :)) Hon håller ankorna relativt nära stranden, men till saken hör att efter en stund så känner ankorna... "hmmm... detta är helt klart vårt rätta element" tycks de förmedla mellan varandra och vi ser att de börjar bli snabbare och snabbare i vattnet. Bonnie har nu simmat en bra stund och börjar se trött ut, det blir ett längre avstånd mellan hund och ankor och vi inser att vi måste agera på något sätt. Vad göra?

Vilken dag vi hade där nere vid sjön...

Det slutar med att vi får hoppa i båten och med långa årtag försöka hinna ifatt ankorna och själva valla in dem mot land. Det fungerade som tur var, så efter att Bonnie och ankor fått vila en stund och vi fikat färdigt så var det dags att åter bege oss upp mot gården. Om det tog lång stund ner till sjön så tog det dessto längre tid hem. Det slutade med att jag och Danne fick ta var sin anka under båda armarna, de som inte orkade gå längre. Vilken dag vi hade... och vilket underbart minne för livet vi fick där nere vid sjön.

Här har Bonnie tagit ett högerkommando... :))

Kära Bonnie, du gjorde verkligen ett jättejobb
med ankorna, den där dagen nere vid sjön...!

 

Gilla Gårdsbacken på facebook

http://www.facebook.com/Gardsbacken

About Champis

You people, who visit our blog and want some information about 

Champis -the herding rabbit,  Please write "Champis" in the box,

in the upper right corner of the page. and you will find information

 about this Big little rabbit  :))

Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman

Please contact Gårdsbacken

gardsbacken@telia.com

# +46 706597199