Universitetsdjursjukhuset i Uppsala

Oftast skiner solen på oss på Gårdsbacken, men ibland kommer där ett moln som skuggar tillvaron för oss på gården...

I fredags kom ett sådant moln över Gårdsbacken... Här är min berättelse;

Stackars älskade Fame... <3

Det första tecknet vi fick att någonting var fel med Fame var på torsdagen, det kan vi säga så här i efterhand, med facit i handen. Helt plötsligt började hon hosta, rejält, precis som om hon hade fått någonting i halsen och jag som tidigare hade givit hundarna morötter, blev skraj att hon satt en morot i halsen. Danne och jag försökte titta ner i svalget på henne men kunde inte se någonting fel. Hennes hosta höll i sig några minuter och sedan var allt bra igen. Nåväl tänkte vi... hon kanske hade satt lite gräs i halsen, då Danne tidigare hade sett henne äta just gräs!

Vi har tillbringat många timmar i undersökningsrum hos veterinären de

senaste dagarna...

På torsdagen fick vi även besök av vallhundsvänner och tillsammans med dem tränade vi. Vi kunde inte se någonting alls på Fame att hon inte skulle må bra och Danne tränade ganska hårt med henne. På fredagen fick Fame vila och vi hade henne i stillhet, vi hade planerat att hon skulle få ha en riktigt lugn och skön vilodag. Danne och jag gjorde några ärenden på stan och när vi kom hem så började vi att kapa och klyva ved. De andra hundarna var med oss ute, Milla och Lime busade tillsammans men Gimmie kom förbi några gånger och satte sig precis framför oss... tittade upp på oss och verkligen stirrade oss rakt i ögonen. Nu i efterhand kan jag rysa lite när jag tänker på det, för jag kommer ihåg att jag tänkte; Hon försöker säga oss någonting. Vi fortsatte så klart med veden ändå... :( Hon gjorde om samma sak när vi en stund senare satt vid middagsbordet, tittade rakt in i våra ögon, läääänge och jag fick återigen samma känsla... -Hon försöker säga någonting!!! Detta beteende är ytterst ovanligt av Gimmie vill jag påpeka...

Om de ändå kunde tala!!!

Efter middagen gick vi återigen ut på vedbacken och gjorde inte kväll förrän sent. Det hade hunnit bli mörkt ute när vi gick in. Det var dags att ge hundarna mat och det var då vi noterade det andra tecknet på att någonting var fel med Fame. Hon ville inte ha maten. Hon som aldrig nekar ett mål mat i vanliga fall. Istället var hon låg och drog sig undan oss och de andra hundarna. Hhmmm??? Nu blev vi lite fundersamma och Danne hämtade febertermometern för att tempa henne och jag ryser nu när jag minns hans reaktion när han upptäckte vad termometern visade... Helvete!!! hör jag honom säga och jag blir alldeles kall. Hon har 41,7 grader!!!  Det är inte sant, hör jag mig själv säga. Vi måste få hjälp. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att se telefonnumret på mobilen till Djursjukhuset i Ö-vik, allt var som i en dimma och jag fick skärpa blicken för att kunna rabbla siffrorna till Danne.

Gimmie och Lime fick många timmar på stan i Uppsala...

Danne fick snart tag på jourveterinären och han berättade om Fames höga feber och bad att få komma in till Djursjukhuset för att få henne undersökt. De kom överens om att vi skulle få komma ner med henne på trekvart. Vi kastade in henne och de andra hundarna i bilen och åkte i ilfart ner till Djursjukhuset i Örnsköldsvik.

En konstant oro gnager inom oss...

Veterinären började att tempa henne, för att kunna konstatera hennes höga temp och som tur var hade den sjunkit något sedan vi tempade henne hemma. Nu visade den bara 40.9!!! Han klämde och kände på Fame. Vi berättade om hostan och att det var det enda tecknet vi kunnat se att någonting inte var okej. Hon drack inte onormalt mycket, hennes avföring var bra, hon kräktes inte, hon hade orkat träna hårt och så vidare... Hon löper just nu så vi funderade tillsammans med veterinären om det kunde vara livmodern med inga tecken tydde på det, ingen illa lukt, inga variga flytningar och hon drack som sagt inte onormalt mycket...

Veterinären tittade i halsen på henne och tyckte kanske att hon var lite svullen och lite röd, men inget alarmerande. Han lyssnade på hjärtat som lät starkt och bra, men han tyckte kanske att han kunde ana en liten ansträngd andning... Berodde det på den höga febern??? Han gav henne Metacam och antibiotika, det sistnämnda intravenöst och vi funderade på om det kanske kunde vara en halsinfektion ändå... Vi fick recept på medicinerna och veterinären sa att vi kunde ge henne antibiotika ett par, tre dagar. Detta var sent på fredagkväll...

Kafferummet Storken blir vårt stamställe för frukost...

Vi kände oss så klart lugnare, men veterinären funderade med oss om vi själva hade åkt in på akuten om någon av oss hade haft 41 graders feber och jag fattade inte riktigt vad han menade??? Om han hade sagt 40 grader!!! Jag nämnde dessutom för honom att jag precis hade plockat tre fästingar på Fame och att vi hade varit söderut ett antal gånger med henne i sommar, då sa han att så fort vi i norr får en fästing på vårt djur så är vi livrädda att de blivit smittade. Jag tycker inte om att inte tas seriöst när det handlar om mina djurs välbefinnande!!!

Jag är trots veterinärens lite nonchalanta yttranden nöjd med hans mottagande. Han gjorde nog det han kunde för Fame just då och vi tackade honom för att vi fått komma in  med henne och fått henne undersökt. Vi åkte hem till Gårdsbacken igen.

Utsikten från Storken, dessa enorma bussar, tur att det inte är jag som kör!!!

Nu var klockan sent och vi somnade och på morgonen var Fames temp så gott som normal och vi andades ut. Sköööönt!!! Det var nog en halsinfektion och antibiotikan tog förmodligen hand om den direkt. Vi fortsatte att tempa henne med jämna mellanrum under dagen och den höll sig normal... Vi stämde av med veterinären igen, under lördagen och han tyckte vi kunde fortsätta med Metacam och antibiotikan ca tre dagar. Vi tog en sista temp på henne innan vi skulle gå till sängs och nu visade den 38.7... ingen feber, men lite högre än hennes normaltemp och ofrånkomligt fick vi en liten gnagande oro... var den på väg upp igen???

På söndagsmorgon fick vi våra farhågor bekräftade, Fame hade återigen hög feber, 39,5, trots Metacam och antibiotika. Nu blev vi alldeles till oss av oro och resonerade om hur vi skulle göra, att vi akut måste få hjälp var det inget tvivel om i alla fall!!! Vi bestämde oss för att åka till Veterinärhuset, Södra Berget i Sundsvall. De har jouröppet söndagar mellan 9.00 och 13.00. Klockan var bara strax efter åtta när vi låser huset, packar hundar och kör i ilfart till Sundsvall, nästan tjugo mil bort. Samma sekund som klockan slår nio ringer vi deras nummer och berättar att vi är på väg till dem med Fame. Vi berättar om hennes höga feber!!!

När vi kommer fram har Fame återigen 40,9 i feber och hon har feberfrossa och krampar lite. De sätter dropp på henne och hon får en varm filt att ligga på, vi lägger även Danne jacka över henne för att hålla henne varm. Nu börjar "operation taredapåvadsomärfelmedhenne". Det enda vi har att komma med är hennes fåtaliga kraftiga hostningar och hennes extremt höga feber.

Fame är uppmärkt som en liten present, adress; Västergundsjö... <3

Veterinären lyssnar på hennes hjärta och konstaterar att hon är i bra fysik form och väldigt vältränad och han säger att vi får vara glada att hon är i så bra kondition, detta hjälper henne nu när hon har så hög feber. Han lyssnar även på lungorna och säger att han kan höra en lite ansträngd andhämtning. Han frågar om vi varit söderut med henne och om hon har haft några fästingar och jag svarar ja på båda frågorna. Han vill inte förkasta teorin om att de kan bli väldigt sjuka av fel typ av fästingar. De tar en massa prover på Fame.

De röntgar henne, de tar urinprov, de utraljudar, de lyssnar, de klämmer, de funderar... Fames feber fortsätter stiga och passerar nu 41!!! Genom ultraljud kontrollerar de livmodern för att utesluta livmoderinflammation. Allting ser jättefint ut!!! Av blodproven de tagit börjar de få lite svar men det visar sig att hon inte har någon fästingsmitta till dagsdatum i alla fall... Sänkan är hög, konstigt hade väl varit annars, men veterinären blir lite konfunderad då vissa prover visar väldigt bra värden, värden som borde varit sämre med tanke på hennes tillstånd.

Röntgen på lungorna visar på något som inte ser helt okej ut och han börjar fundera på om Fame kan ha fått ner något yttre föremål i lungan, som i sin tur orsakat lunginflammation. Det är hans ena teori, den andra hänger fortfarande kvar vid fästingteorin, de kunde nämligen inte se genom deras provtagning vidare fästingsjukdomar, då krävs lite mer avancerade provtagningar.

Vi fick shoppa lite nytt ombyte och ett par tandborstar...

Vi har nu varit på Veterinärhuset i närmare fyra timmar och gjort alla möjliga och omöjliga undersökningar. Veterinären låter meddela oss att han känner sig otillräcklig för stunden och vill att vi åker med ilfart till Uppsala med Fame. Vi förstår allvaret i situationen och tvekar inte en sekund att åka vidare söderut. UDS i Uppsala har proffessionell personal och öppet dygnet runt och där kan vi få  Fame inlagd och få specialistvård.

Vi får hjälp med att lägga Fame i baksätet på bilen med dropppåse installerad. Jag sätter mig bak hos henne och stryker henne långsamt och varsamt över huvudet och ryggen. Hon ser så medtagen ut, så trött fast hon inte riktigt kan slappna av och sova på grund av den höga febern. När vi åker från Sundsvall har hon 41,3 i temp!!!

Jag kan lugnt säga att färden när till Uppsala gick fort. Danne körde "det han vågade" och jag satt och tittade, ena sekunden på Fames andning och den andra sekunden tittade jag på dropppåsen. Dropp... dropp... dropp... Fame andades tungt!!! Dropp... dropp... dropp!!!

Ja, jag kan meddela att färden mellan Sundsvall och Uppsala har aldrig någonsin gått så fort och kommer förhoppningsvis aldrig att gå så fort igen, när vi hade fem minuter kvar till djursjukhuset så ringde vi dit för att få en närmare vägbeskrivning och de berättade att de väntade på oss. Veterinären från Veterinärhuset hade pratat med personalen i Uppsala och gjort dem insatta i Fames fall.

Personalen mötte oss vid bilen och Danne bar in henne i ett undersökningsrum. Det tog inte lång tid så hade de bytt ut hennes dropp och ökat droppmängden rejält. En veterinär kom in och vi gav henne cd-skivan med röntgenplåtarna från Sundsvall, dessutom mejlades alla provsvar därifrån över till UDS i Uppsala. Veterinären tempade Fame och febern låg kvar på samma 41,3  trots att de i Sundsvall gav henne en annan antibiotika intravenöst innan vi åkte därifrån. Ingenting bet på hennes höga feber... :((

Fame låg nu med dropp och hon blev noga undersökt. Vi fick vara med på en ny röntgen av hennes mage och lungor. Röntgensköterskan blev väldigt imponerad av henne, för vi kan lägga henne hur som helst och bara med ett stillakommando så ligger hon blickstilla. Dessutom är hon så klok att hon förstår att vi gör det för hennes bästa och för att vi måste. Klockan var nu sent på söndagkväll och de berättade förstås att hon skulle behöva läggas in och att de skulle placera henne i syrgastält. Nu misstänkte även de en kraftig lunginflammation med risk för föremål i lungan. Ett par nya antibiotikakurer sattes in där på kvällen också... Hur mycket medicin var hon inte packad med nu???

Fame får varje dag träffa Lime och Gimmie genom bilbursgallret...

Vi började inse att vi skulle bli tvungna att lämna henne där på djursjukhuset. Det kändes inte speciellt bra att lämna henne när febern var så hög. Lyckligtvis så hade den sjunkit med några tiondelar när de tempade henne precis innan vi åkte, sent på söndagskväll... Det vi tröstade oss med var att vi visste att hon var i goda händer och att de skulle höra av sig med detsamma om någonting skulle bli till det sämre... Hon fick nu ligga i syrgastält med dropp och allsköns medicin. Hoppas hon kunde slappna av och sova lite också... <3

Vi besöker några kaféer för att fördriva tiden i Uppsala...

Nu ska jag passa på att tacka våra kära valpköpare till Milla, som har en liten söt stuga endast ett par mil från Uppsala. Så fort de hörde om Fames sjukdom erbjöd de oss att låna stugan. Vi kan inte nog säga hur uppskattat detta var. Vi kunde vara nära Fame, samtidigt som Gimmie och Lime kunde få komma ut ur bilen och springa av sig på stugtomten och sova nära oss i stugan... Vi kunde dra oss tillbaka en stund, när vi inte kunde vara hos Fame och få några timmars sömn innan vi åkte tillbaka för att besöka henne på djursjukhuset. Eftersom vi åkte hemifrån på söndagmorgon, som vi stod, så hade vi såklart varken tandborste eller ombyte med oss utan vi fick handla både lite nya kläder och hygienartiklar...

Här går vi på promenad med Gimmie och Lime i Botaniska trädgården

Varje dag när vi anlände till djursjukhuset, efter veterinärerna hade gått ronden, blev vi mottagna av en vänlig sköterska som visade oss till ett undersökningsrum, därefter hämtade hon Fame så att vi fick rasta henne, ge henne mat och bara umgås en stund med henne... Vi fick även träffa Fames veterinär som berättade om hennes tillstånd... Även på kvällen, efter skiftbytet av personal vid sjutiden, fick vi göra ett besök för att rasta och umgås med henne... <3

Slottet skymtas i bakgrunden...

Fames feber sjönk under måndagen och låg sedan relativt normal. Hon hade många andetag i minuten och fick spendera all den första tiden i syrgastält. Efter ett par dagar testade de att ta ut henne ur tältet och kontrollerade noggrant andetagen utan extra hjälp. På onsdag fick vi hämta henne för att åka hem... <3 Hon får nu två olika antibiotika plus Metacam och det enda vi kan göra nu är att hålla alla tummar och tassar för att Fame ska bli frisk så snart det bara går och att det inte blir något bakslag...

I dagsläge får Fame bara rastas försiktigt och annars gäller vila och åter vila. Vi tempar henne tre gånger om dagen och håller noga koll på hennes andning... Hon får medicin två gånger om dagen. Det som är skrämmande är hur fort man kan drabbas. Från att den ena dagen tränas i vallning som en elitidrottare till att nästa dag vara helt utslagen.

Gimmie och Lime poserar framför ett vackert beskuret barrträd...

Danne, jag, Gimmie och Lime har lärt känna Uppsala under dagarna där nere, när vi inte har kunnat spendera tiden med Fame. Vi har promenerat i Botaniska trädgården, uppe vid Slottet, runt domkyrkan, besökt Universitetsbiblioteket och tittat på Silverbibeln, strosat på stan, promenerat längs Fyrisån, fikat på anrika kaféer och en massa annat... uppblandat med ständig oro över Fame!!!

Eftersom våra underbara valpköpare till Milla erbjöd oss att låna deras stuga

kunde Gimmie och Lime ha lite mysiga stunder på kvällarna, här med var sitt

tuggben... 

Jösses, jag undrar om ni orkat plöja er igenom mina rader, jag har i alla fall fått skriva av mig om några fruktansvärda dagar i mitt liv... och om ett skuggande moln över Gårdsbacken... :((

Och Gimmie...
...hon försökte verkligen säga oss något!!!