Ett enda litet frö!!!

Fundera på...
...hur många gräsfröer kan det tänkas finnas på en åker med långt gräs?
-Vi kan väl nöja oss med att säga många!!!
I fredags råkade ett sådant litet frö hamna i Fames öga med resultat, ilsket rött öga!!!
Vi såg alltså i fredags att Fames ena öga började bli lite rött, hmm, inte bra!
Vi hade packat allt vi skulle ha med oss inför tävlingen på lördag och var laddade till tänderna :))
Vi såg på Fame att hon förstod att det var vallning på gång när Danne bar ut stövlar och vallstav till bilen...
Hade planerat att åka ifrån Gårdsbacken vid femtiden på morgonen för att hinna till veterinärbesiktningen på tävlingsplatsen. Klockan var ställd på fyra. Redan i fredags såg vi att hennes öga var irriterat, men vi hoppades att det skulle försvinna innan lördagsmorgonen men icke... när vi vaknade på morgonen var det bara att konstatera att det inte blivit något bättre, snarare tvärtom!
Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att det inte skulle bli någon premiärtävling för Danne och Fame i helgen :((
Det blev resa in till jourhavande veterinär istället.

<3

Kvinnan som hade jour visade sig vara en supertrevlig veterinär som engagerade sig seriöst i Fame. Fame satt still som ett ljus och lät henne undersöka ögat till fullo. Hon charmade veterinären totalt och fick jättemycket beröm om vilken otroligt lugn och trevlig BC hon var. Sånt tycker man om att höra! Veterinären började med att spola rent ögat och testade sedan med ett medel om Fame hade någon skada på hornhinnan. Allt såg fint ut! Hon sa att det var väldigt vanligt den här tiden på året att vall- fågel- och jakthundar som springer i högt gräs, får fröer i ögat som kan orsaka väldiga irritationer. Hon gav oss recept på en salva att behandla ögat med. Redan ikväll ser det mycket bättre ut. Nåväl, det blir inte alltid som man tänkt sig men det går fler tåg, viktigast är att Fame mår bra!

Jag måste få fråga...
...har ni märkt det?
Jag hade det inte, förrän igår. Löven på träden börjar bli gula...  :((
Neeej, inte redan!
Det är ju på tok för tidigt. Jag är inte klar med sommaren ännu, på långa vägar! Vi har haft så fullt upp med det ena och det andra att vi totalt missat naturen i vår närhet. Det var vi tvungna att ändra på.
Vi har tagit långa promenader i vårt närområde och jag tänker nu bjuda på några bilder från dessa promenader. En bild föreställer några svampar, det är ungefär det vi hittat i svampväg. Jag har absolut inga svampletarögon... Jag hör grannar berätta om trattisar och gula kantareller som täcker marken på vissa ställen i skogen men jag har aldrig hittat en kantarell!!!

Flugsvampar ser t.o.m. jag, de är otroligt vackra för ögat. Några tjusiga Karl-Johan och stora röksvampar hittade jag också men dem höll jag på att kliva på. Tyvärr ser jag alltid otäcka småkryp i svamparna, så att plocka dem, för att tillaga, finns inte på min meny :))

Ni ser ju vilka fantastiska promenadvägar vi har i skogen.

Vi har så fantastiska promenadvägar i vår närhet. Det spelar ingen roll vilket väderstreck vi går åt så har vi makalös natur att vistas i. När det nu inte blev någon resa söderut för att tävla så packade vi ryggsäcken istället och begav oss på långpromenad. Skönt för både oss och hundar att strosa i naturen.

Är det några vittra vi mött på?

När vi gått några kilometer kommer vi till ett vattenfall. Det var ovanligt mycket vatten i fallet. Det här är ett mycket speciellt ställe då skogen är fredad och mycket gammal och orörd. Det är en riktigt vacker "trollskog" och man har massor att upptäcka. Här växer lite udda växter som inte är vanliga i våra trakter som t.ex. hassel och vild olvon. Många granar är så stora att man inte når runt med armarna omkring dem och det växer "hängmossa" i drivor från träden. Att få komma upp hit och få ta del av detta gjorde att den uteblivna tävlingen bleknade lite.

Vi mumsade i oss lite kalorier. Hundarna hade också fått med sig lite godsaker. Gimmie tuggade raskt i sig sitt för att sedan speja lite på vårt fika också...

Gimmie dyker upp som anden i flaskan när det vankas fika...

Gimmie trasslar in sig i vår närhet :))

Så det blev rätt bra ändå, trots inställd tävling för vår del. Scandic Hotell i Bollnäs betalade utan krångel tillbaka vår hotellnatt och X-läns vallhundsklubb beklagade att vi inte kunde vara med. Tack snälla för ert vänliga bemötande då man inte är på humör själv :)
Nu har vi letat i SVaKs tävlingskalender och hittat ett par andra tävlingar vi kan ställa upp i. Dessa är om några veckor. Det är bara att hoppas att vi inte blir bortlottade om det blir för många anmälda. Skulle vara kul att ställa upp i någon tävling innan vintern...

Fame har nu kurat ihop sig i sin bädd och ska få några dagars välförtjänt vila.

Eftersom vi skulle vara borta hela helgen hade vi inte handlat,
då är det inte dumt att kunna gå ut i landet och hämta mat!

Till sist:
Danne berättade om bärsärkagång för mig i skogen...
Det var intressant att lyssna på...
Dessa rader har jag hämtat från Wikipedia.

Bärsärkarna anses ha stått högt i klassamhället, inte sällan arbetade de åt en kung. Före en strid anses det att bärsärkarna eggade upp varandra och uppträdde i björnskinn eller vargskinn, därav ordet bärsärk. Krigarna kunde även äta giftiga växter, såsom flugsvamp, i små doser för att bli ännu mera vildsinta. I stridens början uppträdde de som ovanligt duktiga, kallsinniga kämpar, men i närkamp så föll de in i den välkända bärsärkagången. Då tjöt de som vilddjur, troligen för att skrämma upp fienden och egga upp sina stridskamrater och sig själva, för att sedan komma in i raseriutbrott. En bärsärk i strid sades inte bry sig om eventuella skador, och slogs därför tills fienden, eller de själva, dog.
Ibland hände det att de tog ihjäl sina egna också, av bara farten, vilket kan ha berott på för mycket flugsvamp kanske...

"Jag berättade för min bekant att jag i fredags gick

in till min chefs kontor och slog näven i bordet och sa:

-Jag måste få högre lön!

-Hur gick det då? frågade min bekant nyfiket.

-Han var inte där..."

Säg nej till stryphalsband...

Jag är emot stryphalsband...
...nej förresten, jag är ofantligt mycket emot stryphalsband!
När tanken kom att jag skulle uttrycka mina tankar om just stryphalsband i min blogg, så tänkte jag; eftersom de är så vanliga så måste jag ha missat något väldigt väsentligt i användandet av halsbanden.
Jag provade att googla på -positiva saker med stryphalsband?
Det finns inga!!!
Däremot finns det många negativa saker med dem. Som t.ex. att skaderisken är väldigt stor.
Här säger då de som förespråkar halsbanden:
-Du måste använda dem på rätt sätt!
-Ja men hallå!!! Hur många kan använda ett stryphalsband på rätt sätt? Jag har inte sett någon...

Nej, risken är alldeles för stor att hunden får kotförskjutningar eller whiplash-skador. Dessutom är risken för syrebrist stor om halsbandet satts på felaktigt eller om hunden trots sitt halsband drar konstant. Och hur många gånger har man inte hört hundar som hostar och kraxar i tid och otid på grund av att deras hussar/mattar rycker i deras stryphalsband. Jag vill länka till en sida på nätet som jag tycker är så fantastiskt bra skriven. Jag håller med om allt denna Maria skriver i artikeln.
Guldhunden skriver om stryphalsband.
Läs den gärna.

Jag citerar:
-Syrebrist till hjärnan sker då luftstrupen trycks ihop. Detta är samma effekt som ges vid hängning eller strypning. Syrebrist kan, precis som hos människor, leda till hjärnskador...

-Alla hundar som har strypkoppel får inte dessa skador,  men det förekommer. Jag har mycket svårt att förstå hur man vågar riskera så allvarliga skador på sin hund.
Slutcitat.

Vi använder gärna olika varianter av vanliga halsband...
De behöver nödvändigtvis inte vara rosa och 'blingiga'

Tänk er själva...
... trä ett stryphalsband runt er egen hals, be någon hålla i koppeländan, och när du går i motsatt håll från den som håller ditt koppel så ber du personen rycka till rejält. Ja, för man ska väl hellre rycka rejält än smårycka? Får du inte lite obekväma känslor i kroppen? Jag får det iallafall... Jag ryser av obehag!

Reflexhalsbandet är jättebra att ha på hunden utöver halsbandet...
Vi tycker om dessa breda reflexhalsband.

Stryphalsbanden finns också i läder, vilket är lika illa som stryplänken. Ett läderstryp glider inte tillbaka lika lätt som en kedjelänk och orsakar oftare syrebrist. Återigen får jag rysningar...
De som föredrar dessa snaror i läder tycker ofta de är tystare än stryplänken :(( och det är väl visserligen sant men vadå? Tysta eller inte, lika lite syre för det! Rasslet som en stryplänk ger borde vara väldigt enerverande för hunden som bär halsbandet så nära sina öron och sin fantastiska hörsel.
Tänk er själva att leva med sådant ljud vid varje koppelpromenad...

Jag citerar en annan artikel om stryplänkar ur tidningen Hundliv:
-En del tror att man ska använda ett stryphalsband när hunden drar mycket i kopplet. När hunden drar framåt stryper halsbandet runt hundens hals så att den får svårt att andas. Ju mer hunden drar dessto svårare får hunden att andas. Självklart strävar hunden från trycket mot halsen, men tyvärr resulterar detta oftast i att den kämpar framåt ännu hårdare. Få hundar som dresseras med stryphalsband förstår att obehaget minskar när de slutar dra.
Tidningen Hundliv har lagt ut en pdf om olika varianter av halsband värd att kika på,
-Vad ska man välja?



Däremot halvstryphalsbanden tycker jag känns okej, men observera, storleken måste vara rätt! Om det är för stort kan hunden backa ur det och om det är för litet så hindrar det hunden från att andas och kan upplevas lika obehagligt som ett stryphalsband. Största fördelen med dessa är att hunden inte kan backa ur det. En annan stor fördel är att de är lätta att sätta på hunden. Halvstrypen ska bara användas om hunden inte drar. Man ska inte rycka med ett halvstryp!!!

Jag tycker att retrieverkopplen går under kategorin stryphalsband och är lika förkastliga!
Gällande halti, selar och antidragselar har jag för lite erfarenhet för att uttala mig om dessa.
Flexikoppel skulle aldrig införskaffas av Gårdsbacken men jag ska inte nervärdera dem för det.



När jag googlade på stryphalsband så hamnade jag,
passande nog, mitt i en kampanj gällande:
-säg nej till stryphalsband





Om ni klickar på bilden kommer ni till deras hemsida.
Så bra att människor engagerar sig...





Till sist:
Morsan Gimmie är en BC som man ofta får skratta åt.
Man kan inte vara säker på vad hon ska hitta på härnäst, men hon är världens snällaste.
Hon älskar allt och alla!

Vad kan man säga?
Skenet bedrar :))

Vänliga medmänniskor!

Inga strypkoppel på era hundar...

...snälla!

Premiär för Danne och Fame...

...i tävlingssammanhang.
Vi har nämligen anmält oss till en IK1 tävling i Söderala som X-läns vallhundsklubb anordnar.
Egentligen vet vi inte om hon är riktigt mogen uppgiften men vi vill gärna prova att starta henne i en tävling innan vintern. Oavsett hur det går måste vi se till att hon tycker det är kul i tävlingssammanhang :))
Det är tävlingar både lördag och söndag.

Detta innebär alltså att det återigen har blivit en hel del vallhundsträning.
Vi har så fantastiska vänner som erbjuder de allra bästa träningsmöjligheter.
Jag vill passa på att säga tack för att vi får komma och träna hos er!

Kaka söker maka... :))

Det är så kul att träna Fame. I ärlighetens namn så har inte Danne kommit tillbaka en enda gång efter att han har tränat henne, och varit på dåligt humör. Hon brinner för uppgiften och förstår hon bara vad vi menar så gör hon det.
Älskade Fame, hoppas du blir minst tjugo år!!!
Det har blivit en hel del hämtträning och dessa börjar se riktigt fina ut. Tyvärr har vi tränat lite för lite fösning då gräset har varit så högt, men nu är det slaget, så vi har ett par dagar att träna på... :))
Delning är ett annat moment i IK1 som inte fanns på vallhundsprovet. Fame kommer gärna in mot Danne när han kallar in henne, så det är bara att fortsätta träna och ge Fame erfarenhet i momentet.

Danne och Fame tränar delning...

Momenten i IK1 är:

Hämtning ca. 150 meter
Fösning ca. 2x100 meter
Drivning ca. 100 meter
Fålla in, fållan ser nu anorlunda ut mot en VP-fålla, den är betydligt mindre.
Sedan avslutas det med delning...
eller tratt (tratten byggs av grindar och ser ut som ett Y, där fåren skall fösas igenom.)

-Vad håller de nu på att smida för planer, husse och Bodil? :))

I helgen har Gårdsbacken varit full av goda vänner, svartvita vallhundar och även en del med lite brunt. Det har tränats dagarna långa. Förutsättningarna var perfekta då hela "storåkern" blivit slagen och Danne kunnat bygga upp en bana där. Vi kunde träna hämt på upp till 300 meter och då det är lite kuperat får man fin överblick på både utgångar, upptag och framdrivningar. Lördagkvällen ägnades bland annat åt whiskyprovning men trots det väcktes jag tidigt på söndagen av några som ropade:
-Vi går och tränar...
-Gör så, jag ropar tillbaka när det är frukost!, svarade jag.  ;))
Kan lugnt säga att alla var nöjda och belåtna på söndagskvällen, både två- och fyrfota...

Favoriten Norman på besök...
Hans pappa vann EM i helgen,
norske Jaran Knives Maico.

Ibland blir det faktiskt lite andra aktiviteter för hundarna än vallning. Förutom att de tyvärr måste vila emellanåt så njuter de av att följa med ner till Oxnäset, vårt smultronställe på gården dit vi ofta går. Där har vi grillplats, där ligger båten, där älskar hundarna att bada... och att leka... Vi trivs också där nere, och jag tror att hundarna känner på sig att vi mår bra där :))

Gimmie, Fame, Gino simmar, Wynja tittar på...

-Man ska väl ändå inte räcka ut tungan åt fotografen?

Superhärlig bild på Fame och Wynja som tokbusar!!!
Fame ser dock smått hysterisk ut :)
Anders är fotograf.

Till sist:
Jag utlyser ännu en tävling...
(vi har fler tuppar...) nej, jag skojar bara.
Priset blir något annat... till den som först gissar rätt!
Vad är det för något som man kan se en del av på bilden nedan?

Hundar som skäller mycket

kan få allvarliga skallskador ;)

Gårdsbackens Lagavulin, Godkänd vallhund

Dagens inlägg tänker jag tillägna en av tikvalparna i Gimmies valpkull,
Gårdsbackens Lagavulin V1497/2009
Hon tittade som valp nummer tre ut ur Gimmies tjocka mage :))

Här är Linn inte mer än ett par timmar gammal

Gårdsbackens Lagavulin blev i helgen godkänd vallhund tillsammas med matte Anna-Karin. För vår del blev vi precis lika glada som när Fame klarade provet. När vi sålde våra valpar så skickade vi med valpköparna ett kontrakt där vi utlovade etttusen kronor till dem om deras hund blir godkänd vallhund. Vi kan ärligt säga att det är med glädje som vi betalar ut dessa pengar :))
Vi vet hur mycket jobb det är att träna upp en hund till godkänd vallhund och det är därför roligt att kunna ge en liten belöning för hårt arbete.

Anna-Karin med Linn
Bilden tagen förra sommaren på valpträffen.

Linn bor numera hos Anna-Karin och Anders och deras barn i Gagnef på en jättefin gård med gutefår, ankor och höns. Det finns dessutom två BCtikar till i familjen. När Anna-Karin hörde av sig och var intresserad av en valp så sa hon att hon ville ha en hund som klarade av att flytta hennes gutefår... När valparna var födda och vi iakktog dem och klurade på i vilken familj var och en av valparna skulle hamna så kändes Linn självklar till Anna-Karin och Anders. Hon hade som valp en fantastisk framåtanda och go. Det kändes som om ingenting kunde stoppa henne. Hon bjöd ofta på skratt när hon i full fart kom emot en, och fullkomligt flög fram i luften den sista biten och hamnade på så sätt i våra famnar :))

Linn har lyckats brotta ner morsan,
brorsan Tallis i bakgrunden.

Vi vill skicka ett jättegrattis till Anna-Karin och Linn till det godkända vallhundsprovet, som dessutom gick riktigt bra, med fin placering och toppenfina kommentarer från dommaren. Grattis!!!
Här är en länk till resultatet.

Linn tillsammans med resten av valparna, mysigt!!!



Lycka till i framtiden,
Ingenting kan stoppa er nu :))



Till sist...
Idag vill jag ge ett liten tips för fuktiga/blöta stövlar eller andra skor...
Fyll dem med torra gula ärtor och låt de stå över natten.
Fukten och lukten försvinner.
Du kan använda samma ärtor flera gånger och de tar inte åt sig lukten heller.
Dock bör tilläggas att man inte bör koka ärtsoppa på dem efteråt ;)

Till Linn,

Superbra jobbat, gumman!

Du har ett paket att vänta på posten!

Kärlek vid första ögonkastet...

Den här gången förvånade jag verkligen mig själv!
Jag som i vanliga fall avskyr gamla bilar som står och skrotar i naturen,
blev som träffad av blixten... ;))

Jag tar det ifrån början...

Danne och jag var tillsammans med hundarna på besök hos vänner. Det var en gråmulen dag. Danne och Fame tränade vallning tillsammans med vännerna. Jag och Gimmie, som i vanliga fall tycker det är rätt kul att stå brevid och kolla, får av någon anledning för oss att ta en promenad. Jag frågar min vän om en trevlig promenadväg och hon förklarar att jag kan gå den lilla skogsvägen bakom gården. Vägen är ganska brant uppför och väl där uppe skulle jag få en bedårande utsikt över nejden. Glad i hågen, i regnet, börjar vi promenaden, och vi har inte hunnit långt förrän min blick träffar honom, öga mot strålkastare... eller rättare sagt, före detta strålkastare. Han bara står där... och har säkert stått där länge, och väntat på mig...
Han var så vacker!!!
Han måste bli min!
Den fortsatta promenaden uppför backen gick undan, jag tjatade på Gimmie att rasta sig fort :)) Det var som om jag inte kvickt nog kunde komma tillbaka till min vän för att höra med henne om han möjligtvis var hennes?
Det var det!
Kunde jag tänkas få köpa honom?
Det kunde jag!
Faktum var att hon för länge sedan pratat med några personer om att de kunde hämta honom som skrotbil.
De dök aldrig upp.
Vilken tur för mig!

Kärlek vid första ögonkastet!
Tyvärr är bilden suddig p.g.a. regn och dis.

Men nu återstod ett problem, att försöka övertala Danne att gå med på att frakta hem bilen till Gårdsbacken och man skulle kunna säga att problemet fortfarande återstår. Jag måste ta till de allra starkaste övertalningsmetoderna jag kommer på. Så snälla ni, håll tummarna för mig!
Har ni något tips på vad man kan göra med en gammal Austin i trädgården så hör av er...
Tilläggas bör att det bara är karossen kvar, den är i princip slaktad där utöver :((

Endast ett tiotal meter ifrån bilen, på väg tillbaka till vännerna, är jag nära att kliva i en vattenpöl...

Jag fotar den, då jag tycker att den speglar mina känslor för tillfället :))

En vattenpöl som bildats i regnet...

Detta blir ett kort inlägg, och det har blivit lite skrivet de senaste dagarna. Det beror inte på att det händer för lite på Gårdsbacken utan snarare tvärtom. Veckan har varit full av aktiviteter och självklart mycket vallning.
Kameran är full av trevliga bilder. Jag kommer att sammanfatta hela veckan vid senare tillfälle, nu måste jag förbereda inför helgen då vi får besök. Vi kommer att ha "träningsläger" inför SM, här på Gårdsbacken.

Vart tar vägen vägen, 
är vi på en åker och åker?

Till sist:
Lycka till Gårdsbackens Lagavulin, Linn, på vallhundsprovet imorgon.
Vi håller tummarna så hårt vi kan!!!
Ja, Gimmie och Fame håller så klart tassarna!

Gårdsbackens Lagavulin som liten valp på Gårdsbacken

Linn idag, bilden har matte Anna-Karin fotat.

Gröna och blå fingrar...

Egentligen hade jag tänkt att skriva om vallhundens tändning och första träning i dagens inlägg men när jag la över bilderna från kameran insåg jag att det istället kommer skrivas om bär och trädgård då det fanns många sådana bilder i kameran. Det är nämligen en annan passion jag har...
Helgen har handlat mycket om just bär och trädgård :)) Gräsklipparen och trimmern har gått varma. En fördel med att vi närmar oss sensommaren är att gräset växer lite långsammare. Nu kan det gå lite mer än en vecka innan det måste klippas igen...

Vi hittade inte bärplockarna så vi fick plocka med fingrarna :))

Vi tog en tur ut i skogen med ett par femliters hinkar med tanke att plocka lite blåbär.
Det första stället vi gick till var totalt dammsuget på bär. Otroligt att det går att plocka så rent. Vi fick leta på nytt ställe... Vilken tur att vi hade tagit fika med oss för det här skulle ta tid eftersom vi hade tänkt försöka plocka tio liter. Tusan vad vi fick gå... som tur var hittade vi till slut ett ställe där vi kunde få ihop några liter men det blev bara fem. Nåja, man får vara glad för det lilla :))
Måste tillägga att min mamma är suverän på att plocka bär och hon sa att vi skulle få bär av henne... :))
Hon vet var bären finns hon... Tack mamma!

Tänk vad gott det smakar med kaffe ute i naturen. Det måste vara den bästa kryddan? Efter vi fått ihop våra surt förvärvda blåbär hade vi planerat att göra stolpar. Trots att vi oftast stängslar med nät så är det alltid bra att ha stolpar hemma och vi hade inte många kvar på lager. Det gick som hejsan, Danne kapade och kastade sedan fram till mig som kvistade och staplade på vagnen. När vi kom hem tog  Danne och spetsade och barkade dem på byggsågen. Nu har vi fullt på lager igen :))

Det blev några askar vackra blåbär.

Det har alltså varit en riktig trädgårdshelg här på Gårdsbacken i helgen. Förrutom att gräsmattan klippts och det trimmats runt träd, rabatter och husväggar så har jag rensat ogräs i trädgårdslandet och i rabatter. Morotslandet har fått sig en andra gallring och fetgräs har rensats bort från persiljsan och rödbetorna... "Pangseerna" har jag slutligen kastat på komposten, de har verkligen stått länge...
Tyvärr har vi återigen måstat skära bort potatisblasten då bladen blivit angripna av bladmögel. Men det verkar vara mer en regel än undantag numera.  Vi brukar vara snabba på att skära bort blasten när vi ser att den angripits, sedan drar vi på potatisfårorna med jord så det täcker blaststubbarna. Blasten kör vi sedan ut i skogen. Peppar, peppar har vi klarat oss från brunröta.

Mitt trädgårdsland och Danne som vallar i bakgrunden :))

Annars har det varit en gynnsam sommar för trädgårdslandet. Allt växer så det knakar... Vi har i och för sig haft en väldigt torr sommar men jag har varit ganska duktig på att vattna så det ser riktigt fint ut nu :)) Den är nu som är den bästa tiden i trädgården, när man kan äta färska hallon, röda- vita- eller svartvinbär, krusbär, persilja, ärtskidor, smultron och åkerbär, eller gnaga på en morot... När man behöver lök till köttfärssåsen hämtar man den färsk från trädgårdslandet... eller rödlök till sillunchen med färskpotatis och ägg.

Det verkar som det blir mycket bär på buskarna i år också. Trädgårdhallonen är ovanligt stora och fina... och många! Frågan är om det blir så mycket att frysa in då jag älskar färska hallon! I år är kampen mot hallonlarverna inte så stor heller... förresten så smakar de också hallon! Hmm...
Vinbärsbuskarna har jag säkrat upp mot fåglarna med bärnät. Det är faktiskt första året som jag gör det. De brukar inte äta upp mina vínbär men ifjol blev jag blåst!... Över en natt hade fåglarna käkat upp vartenda bär... Snopet!

Danne är mest förtjust i dom röda bären :))

Vi har ett gäng genbankade Hedemoror på gården. Vi brukar låta dem äta i pricip obegränsat med grönt. Varje dag tar Danne lien och slår en hel skottkärra med grönt till dem. Sådana här dagar när jag rensar trädgårdslandet kastar jag in allt i hönsgården... De har kalas!!! Och vad gula deras gulor blir av det :))

Kycklingarna leker herren på täppan i gräshögen :))

Nu är det så himla fint i trädgården!!!    
Jag älskar verkligen vår naturträdgård.



Till något helt annat,
nog är det bra fascinernade med manliga och kvinnliga gener...
Helt otroligt vad intresserade män kan vara av allt som har med motorer att göra.
Och de får inte nog heller...

Danne och Tim provsitter en traktor på Nolia i Umeå...
efter att ha provsuttit snöskotrar, fyrhjulingar, åkgräsklippare, husbilar, grävmaskiner...

Det blev alltså inget skrivet om vallningständning och träning idag men det kommer... Har förstått att kanske inte alla förstår att bara för att du köper en vallhund så har du inte en fungerande vallhund. Det ligger såklart mycket träning bakom. Och alla hundar är olika, även om du har fler hundar av samma ras så är deras arbetssätt mycket olika. Återkommer om detta...
Bjuder på en liten filmsnutt på Gimmie, en stilstudie :))

Till sist:
Kommer ni ihåg toklöken, som växte upp och ner?
Den artade sig och växte i sin kosym :))

När jag rensade ogräs i trädgårdslandet

kom en bekant förbi och frågade...

-Vad gör du?

-Drar upp ogräs, svarade jag

Då sa min bekant...

-Kommer inte det upp av sig själv?

Mosse klar för International Sheepdog Trials

Vi skulle vilja uppmärksamma en svensk vallhundsförare som numera är bosatt i Skottland, där han och hans fru Lotta arbetar som fåraherdar. Hans namn är Carl-Magnus Magnusson men är mera känd för alla som Mosse.
Mosse har många års erfarenhet av vallning med Border Collies på högsta nivå och hans kennel heter CMM's. Han har bl.a. vunnit SM sju gånger med fem olika hundar och har även många andra fina tävlingsresultat, som t.ex. vinsten i Continental Championship (EM) med sin hund Fleet i Belgien 2003.

Tack vare att han är bosatt i Skottland och har gjort många fina resultat på tävlingarna i vallningens hemland var han kvalificerad med två hundar i årets Scottish National. Han kom på en imponerande fjärde plats med Lllanfarian Jim, där han delade poäng med trean, Robbie Welsh. Båda hade 188p, samma hämtpoäng, men de skiljdes åt på drivepoängen där Robbie hade fyra poäng mer. Denna fjärdeplacering ger honom en plats i det skotska laget på femton tävlande som representerar Skottland på International. International Sheepdog Trials kommer att hållas i Tain i norra Skottland den 8:e-10:e september.

Det är fantastiskt skickligt att mäta sig med dessa skotska gentlemän som har "vallningen i blodet" sen generationer tillbaka. Vill ni titta på lite bilder och läsa lite mer kan ni gå in på Mosses egen hemsida, CMM's sheepdogs. Det kommer att bli jättespännande att följa tävlingarna på International så tack Mosse för att du bjuder oss på detta :))
Vi kommer att hålla alla tummar!

Här hemma på Gårdsbacken tränas det för fullt i vallningens ädla konst. Förutsättningarna är toppen. Träningshagens belysning kommer nu väl till användning då Danne ikväll gick ut med både Gimmie och Fame för var sitt träningspass, fast det blivit riktigt mörkt ute. Lamporna orkar belysa hela hagen på 60*40 meter. Fåren är toppen att valla på och vi tränar på tackorna med några av årets tacklamm.

Alvin tittar på när mamma Jennie och Sid tränar fålla...

Så till sist:

Tro ni inte på tusan att morsan knep benet ändå?

En bekant som har hunduppfödning berättar;

-Jag föreslog för en av mina valpköpare

 att han gärna kunde kampa mer med sin hund...

Valpköparen lät i sin tur lite fundersam när han svarade...

-Jag tycker inte speciellt mycket om att tälta :((





Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011...

... och Tjejernas vallande schäfrar
Helgen har verkligen gått i vallningens tecken.
Från tidig morgon till sen kväll har det kunnat höras vallningskommandon till höger och vänster på gården :))
På lördagen hade vi äran att få besök av min kära kusin Gisela med sambo Ulf och deras uppfödare av schäfer Tjejernas. Gisela har varit hos oss tidigare och släppt sina schäfrar på får. Speciellt Pava visade stort intresse för får och började balansera redan första gången. Riktigt imponerande.

Gisela med Tjejernas Pava

Vi brukar alltid börja med att placera fåren i en mindre järngrindsfålla första gången vi släpper hundarna. Vi håller alltså fåren i fållan och hundarna får röra sig fritt utanför. Då kan vi se hur pass intresserad hunden är och vilken kontakt föraren har med hunden. Ser det bra ut kan vi sätta fåren i en lite större fålla och släppa in hunden tillsammans med dem. Vi går självklart även själv in i fållan. Vi är noga med att se till att inga får kommer till skada och försöker i största mån att stressa dem så lite som möjligt. Vi berättar även att det är viktigt med en god djurhantering!


Tjejernas kennel har för dagen tre fantastiskt fina schäfrartikar och den ena efter den andra gör oss imponerade i vallningsfållan. Alla visar stort intresse! Observera att detta är lite äldre tikar som aldrig vistats bland får förrut. Tjejernas Titti och Gunilla tycker det är häftigt att se sina hundar arbeta med djuren.

Tittis, Tjejernas Pysa, börjar ganska omgående röra sig i balans,

Efter en liten snabblektion i "vallningsteknik" förstår Tjejerna hur de ska röra sig i förhållande till hunden och får själva prova att valla med sina hundar. Med lösa djur hjälper Danne däremot till eftersom det ofta går lite fort med nybörjarhundar och det är svårt att hänga med för hussar/mattar.

Lägg märke till den arbetande svansen på Pysa :))

Vi filmade lite och vill gärna visa upp en filmsnutt när Tjejernas Qrascha vallar på lösa får för första gången. Qrascha är fyra år. Tyvärr filmade jag inte när vi sedan släppte hundarna på helt lösa djur och Danne tillsammans med Qrascha går en drivning genom en grind :)) Man får känslan att hundarna tycker att det är fantstiskt roligt och när man avbryter vallningen så vänder de sig med fokus mot fåren och skulle inte tveka en sekund att gå in och jobba lite till... :))

Vi hade en fantastiskt trevlig dag tillsammans!!!

Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011
På söndagen hade vi bjudit in några kära vänner för att umgås, valla, prata hund och fika och äta gott :))
Dessutom överraskade vi med att ha byggt en tävlingsbana för att valla gäss. Den första tävlingen i Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011 inleddes. Nio hundar ställde upp. Gimmie var föråkare och Fame var med utom tävlan. Do Encostas Ferry  var först ut och satte ribban högt för resten av gänget. Man fick börja med att ta ut gässen ur en fålla, sedan var det totalt fem grindgenomgångar. Man var tvungen att minst få en gås igenom grinden annars blev det tio sekunders tidstillägg. Tappade man en gås på vägen blev det också tidstillägg. Gässen är inte vingklippta så risken var stor att någon flög iväg om de inte behandlades väl. :)) Man skulle fösa eller valfritt driva gässen upp för gårdens uppfart mot huset och där göra en tvär vänstersväng för att mota gässen över stenkanten, där var också målgången.

Ferry som aldrig tidigare vallat gäss fattar fort galoppen...

Gässen står precis på målsnöret, ett steg till av Ferry och de är i hamn...

Det skulle bli en test i att se hur gässen skulle hålla ihop och vara med på det hela. De är fantastiskt bra att valla på så länge de behandlas snyggt av hundarna, då håller de ihop i en fin liten flock. Det gjorde de också tävlingen igenom.

Andra hunden i tävlingen är Johns Taff.

Leif med Öbetes Lyn gör en snygg avslutning.

Tävlingar kräver också hanteringspersonal med hundar.
I gåsmästerskapet var det Leif med den dansk-svenska Gårdshunden Lisa
som hanterade djuren mellan starterna :))

Nu var det så att ingen av hundarna fick prova att valla gässen innan tävlingen så det var skarpt läge från första sekund. Många av dem hade aldrig vallat gäss förut så med tanke på det så gjorde de det verkligen bra. Cathrine och Leifs valpar och Johns valp fick också deltaga. För allas, inte minst gässens trevnad så satt ett koppel mellan förare och hund under racet :)) De löste uppgiften brilljant...

Cathrine med Everics Thea med full fokus framåt...
Checka in gässens coola stil :))

Johns Everics Rowena föser gässen målmedvetet framför sig...

Bodil med Tai har lyckats få gässen på rad :))

Fame får köra tävlingsbanan men är som hemmahund utom tävlan...

Bodil med Kep gör en fin start på tävlingen...

Vinnare i Gårdsbackens Gås Mästerskap 2011 blev Do Encostas Ferry som gjorde ett fantastiskt snyggt lopp. Prisutdelningen skedde efter efterrätten... :))
Planer finns på att ordna ett nytt Gås Mästerskap nästa år med nya annorlunda utmaningar.
Så sätt gång att träna redan nu ;)) På hösten brukar ju kanandagässen flocka sig på åkrar och ängar...
Kör hårt och väl mött nästa år!

Självklart blev det lite riktig träning för hundarna också.

Återigen en riktigt trevlig dag tillsammans med vänner.
Och äntligen fick tuppen komma hem till Björksjön, och han fick en höna med sig...

Danne tar Fame och några får med sig på skogspromenad...
Här föser Fame fåren över Långbrobäcksbron.

Till sist:
Fame får presenter för klarat vallhundsprov.
Ett ben med lammsmak, hmmm, så stort att hon knapt orkar lyfta det.

Detta får inte morsan lägga beslag på... ;)

-Vi har en kelsjuk gås också...

-En umgås...