Ett enda litet frö!!!

Fundera på...
...hur många gräsfröer kan det tänkas finnas på en åker med långt gräs?
-Vi kan väl nöja oss med att säga många!!!
I fredags råkade ett sådant litet frö hamna i Fames öga med resultat, ilsket rött öga!!!
Vi såg alltså i fredags att Fames ena öga började bli lite rött, hmm, inte bra!
Vi hade packat allt vi skulle ha med oss inför tävlingen på lördag och var laddade till tänderna :))
Vi såg på Fame att hon förstod att det var vallning på gång när Danne bar ut stövlar och vallstav till bilen...
Hade planerat att åka ifrån Gårdsbacken vid femtiden på morgonen för att hinna till veterinärbesiktningen på tävlingsplatsen. Klockan var ställd på fyra. Redan i fredags såg vi att hennes öga var irriterat, men vi hoppades att det skulle försvinna innan lördagsmorgonen men icke... när vi vaknade på morgonen var det bara att konstatera att det inte blivit något bättre, snarare tvärtom!
Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att det inte skulle bli någon premiärtävling för Danne och Fame i helgen :((
Det blev resa in till jourhavande veterinär istället.

<3

Kvinnan som hade jour visade sig vara en supertrevlig veterinär som engagerade sig seriöst i Fame. Fame satt still som ett ljus och lät henne undersöka ögat till fullo. Hon charmade veterinären totalt och fick jättemycket beröm om vilken otroligt lugn och trevlig BC hon var. Sånt tycker man om att höra! Veterinären började med att spola rent ögat och testade sedan med ett medel om Fame hade någon skada på hornhinnan. Allt såg fint ut! Hon sa att det var väldigt vanligt den här tiden på året att vall- fågel- och jakthundar som springer i högt gräs, får fröer i ögat som kan orsaka väldiga irritationer. Hon gav oss recept på en salva att behandla ögat med. Redan ikväll ser det mycket bättre ut. Nåväl, det blir inte alltid som man tänkt sig men det går fler tåg, viktigast är att Fame mår bra!

Jag måste få fråga...
...har ni märkt det?
Jag hade det inte, förrän igår. Löven på träden börjar bli gula...  :((
Neeej, inte redan!
Det är ju på tok för tidigt. Jag är inte klar med sommaren ännu, på långa vägar! Vi har haft så fullt upp med det ena och det andra att vi totalt missat naturen i vår närhet. Det var vi tvungna att ändra på.
Vi har tagit långa promenader i vårt närområde och jag tänker nu bjuda på några bilder från dessa promenader. En bild föreställer några svampar, det är ungefär det vi hittat i svampväg. Jag har absolut inga svampletarögon... Jag hör grannar berätta om trattisar och gula kantareller som täcker marken på vissa ställen i skogen men jag har aldrig hittat en kantarell!!!

Flugsvampar ser t.o.m. jag, de är otroligt vackra för ögat. Några tjusiga Karl-Johan och stora röksvampar hittade jag också men dem höll jag på att kliva på. Tyvärr ser jag alltid otäcka småkryp i svamparna, så att plocka dem, för att tillaga, finns inte på min meny :))

Ni ser ju vilka fantastiska promenadvägar vi har i skogen.

Vi har så fantastiska promenadvägar i vår närhet. Det spelar ingen roll vilket väderstreck vi går åt så har vi makalös natur att vistas i. När det nu inte blev någon resa söderut för att tävla så packade vi ryggsäcken istället och begav oss på långpromenad. Skönt för både oss och hundar att strosa i naturen.

Är det några vittra vi mött på?

När vi gått några kilometer kommer vi till ett vattenfall. Det var ovanligt mycket vatten i fallet. Det här är ett mycket speciellt ställe då skogen är fredad och mycket gammal och orörd. Det är en riktigt vacker "trollskog" och man har massor att upptäcka. Här växer lite udda växter som inte är vanliga i våra trakter som t.ex. hassel och vild olvon. Många granar är så stora att man inte når runt med armarna omkring dem och det växer "hängmossa" i drivor från träden. Att få komma upp hit och få ta del av detta gjorde att den uteblivna tävlingen bleknade lite.

Vi mumsade i oss lite kalorier. Hundarna hade också fått med sig lite godsaker. Gimmie tuggade raskt i sig sitt för att sedan speja lite på vårt fika också...

Gimmie dyker upp som anden i flaskan när det vankas fika...

Gimmie trasslar in sig i vår närhet :))

Så det blev rätt bra ändå, trots inställd tävling för vår del. Scandic Hotell i Bollnäs betalade utan krångel tillbaka vår hotellnatt och X-läns vallhundsklubb beklagade att vi inte kunde vara med. Tack snälla för ert vänliga bemötande då man inte är på humör själv :)
Nu har vi letat i SVaKs tävlingskalender och hittat ett par andra tävlingar vi kan ställa upp i. Dessa är om några veckor. Det är bara att hoppas att vi inte blir bortlottade om det blir för många anmälda. Skulle vara kul att ställa upp i någon tävling innan vintern...

Fame har nu kurat ihop sig i sin bädd och ska få några dagars välförtjänt vila.

Eftersom vi skulle vara borta hela helgen hade vi inte handlat,
då är det inte dumt att kunna gå ut i landet och hämta mat!

Till sist:
Danne berättade om bärsärkagång för mig i skogen...
Det var intressant att lyssna på...
Dessa rader har jag hämtat från Wikipedia.

Bärsärkarna anses ha stått högt i klassamhället, inte sällan arbetade de åt en kung. Före en strid anses det att bärsärkarna eggade upp varandra och uppträdde i björnskinn eller vargskinn, därav ordet bärsärk. Krigarna kunde även äta giftiga växter, såsom flugsvamp, i små doser för att bli ännu mera vildsinta. I stridens början uppträdde de som ovanligt duktiga, kallsinniga kämpar, men i närkamp så föll de in i den välkända bärsärkagången. Då tjöt de som vilddjur, troligen för att skrämma upp fienden och egga upp sina stridskamrater och sig själva, för att sedan komma in i raseriutbrott. En bärsärk i strid sades inte bry sig om eventuella skador, och slogs därför tills fienden, eller de själva, dog.
Ibland hände det att de tog ihjäl sina egna också, av bara farten, vilket kan ha berott på för mycket flugsvamp kanske...

"Jag berättade för min bekant att jag i fredags gick

in till min chefs kontor och slog näven i bordet och sa:

-Jag måste få högre lön!

-Hur gick det då? frågade min bekant nyfiket.

-Han var inte där..."