Gimmie, Angervallarnas klubbmästare 2013

Efter en underbart trevlig dag i bästa klubbanda så tog Gårdsbacken hem Grand Slam!!! Fame blev tvåa och vinnare i Angervallarnas klubbmästerskap blev... Vår Gimmie!!! Huuuuraaaaa!!!

Finaste Gimmiegumman... Klubbmästare 2013

 

 

 

Ikväll firar vi!!!

Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

Champis, lekfarbrorn

Nu äntligen, jag vet att många saknat uppdatering om Champis. Varsågod, här kommer ett litet inlägg om vår underbare lille kaninfarbror... <3

Läs mer här

Fine lille Champis... <3

Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

Duktige, fine Billy...

Tänkte ni skulle få titta på ett träningspass med Billy. Danne och han tränar nu hämt på 150 meter och fråndrivning på 100 meter... Och Billy är så duktig!!! Titta bara... :))

Det är Danne själv som filmar samtidigt som han vallar, så vägen i fråndrivningen är väl inte den allra rakaste... ;)) Billy har dessutom fortfarande lite bråttom när han vallar men vi jobbar på det. Vi har så fina träningsytor nu sedan andra skörden är tagen och naturen omkring oss är underbar!

Bojkotta hösten!

Idag upptäckte jag de första gula löven... De låg där, precis utanför min ytterdörr och det är nästan så att jag tycker att de hånlog mot mig när jag tittade ner på dem...

-Visst ser det ut som om de hånler... ;))

Neeeej, jag vill inte!!! Jag vill behålla sommaren och värmen en stund till. Det är inte så att jag inte tycker om hösten, men att den redan vill ta sommaren ifrån mig tycker jag inte är så snällt. Jag beslutade mig för att inte bara stå och låta det hända utan kände att jag måste göra någonting åt det... Jag vill att löven ska fortsätta vara gröna och fina!!!

Någonting måste jag göra åt saken!

Så om det inte kommer några nya inlägg under en tid så vet ni var ni har mig... Ute i trädgården målandes löv... Grööööna!!!

Bojkotta hösten!!!

Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

Söta Gisella från Italien

Jag tycker att det är så väldigt roligt att få mejl från er läsare där ni berättar om er själva och era djur. Självklart lägger jag inte ut någonting på bloggen utan tillåtelse från Er.

Hur söt kan man vara på en skala? STOOORA fötter!!!

I dagens inlägg vill jag presentera lilla söta Gisella som är från Italien. Matte Barbara mejlade mig lite bilder. Gisella hade vid tillfället lite problem med någon variant av ögoninfektion och jag hoppas att hon tillfrisknat från den.

Trygg i mattes famn... <3

Gisella är söt som socker!

Matte Barbra hade varit med Gisella till veterinären och hoppades att ögondropparna hon fick utskrivna skulle hjälpa henne.

Skönt att ligga utsträckt på golvet...  Som en liten dammtuss... :))

Gisella har ett rent och fint bur men får även skutta fritt i parets lägenhet...

Tack snälla Barbara får alla fina bilder på Gisella och för att du delade med dig av dem. Hoppas verkligen att Gisella mår bättre och att hennes ögon är friska igen. Jag vill gärna svara på dina funderingar gällande Champis...

Jag förmodar att Champis håller sig frisk för att han lever ett lyckligt kaninliv. Han får skutta fritt och han har alltid många andra djur i sin närhet så han behöver aldrig känna sig ensam. Vi är noga med att det alltid ska vara rent och fint runt omkring honom och vi ser även till att han alltid har rent dricksvatten och fräsch mat att tillgå. Och till sist men absolut inte minst viktigt så vi lyfter upp honom i famnen så gott som varje dag och stryker han päls och hans öron. Det tycker han mycket om...<3 Så kärlek och ömhet är också viktigt!

Namnet Champis kommer av den svenska läskedrycken som heter just Champis. Han päls har nämligen samma färg som den läskedryken... :))

Sköt om Er och klappa om Gisella från oss på Gårdsbacken


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

Flying in to the fire...

Var på besök hos goda vänner igår kväll och hade turen att få uppleva ett "flyttstreck" med fåglar passera kvällsolen... Tack underbara natur för uppvisningen!

 Ha en underbar dag och var rädd om dig!

Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

God djurhantering och hundens medfödda instinkter...

I dagens inlägg i Grannlivsbloggen så berättar jag om när vi hjälpte vår vän Bernt Åström att skilja av hans bagg- och tacklamm. Det jag i första hand vill skildra är hur viktig en god djurhantering är, och i detta fall när man använder vallhund i det praktiska jobbet med får...

Danne och Fame föser flocken får med alla bagg- och tacklamm...

Ibland blossar debatter och diskussioner upp huruvida folk med sina hundar behandlar djuren de vallar. Supertråkigt att dålig djurhantering ska behöva existera, kan jag tycka... Rötägg finns det överallt och tyvärr även bland oss vallhundsmänniskor. Det tråkiga är väl att de förstör för oss andra, vi som respekterar alla djur, vill dem sitt bästa och ser dem till de individer de är.

Att använda sin vallhund i det praktiska arbetet med djur är bra om allting går rätt till. Nu är det visserligen så att en vallhund inte föds till en färdig, fungerande vallhund, det krävs timmar och åter timmar av träning för att du själv och din hund ska kunna arbeta ihop. Det är under denna period som det är extra viktigt att förstå att man inte kan utsätta djuren man vallar på, för vad som helst. Vi börjar alltid vår vallhundsträning i en liten fålla, då kan man lätt ha kontroll på hunden och inga djur blir jagade med rädsla för sitt eget liv, eller rent av skadade.. När man har ett stopp på hunden och den kan uppföra sig bland djuren kan man släppa den på lite större ytor... Många sätter lina på sin hund och då kan man också enkelt träna kontrollerat.

Det stör mig när jag läser om vallhundsmänniskor som dömer andra, vem har rätt att göra det? Folk med Border Collies dömer folk med andra vallhundsraser som vill valla med sina hundar. Allt för ofta får man höra;  -Ja men om de behöver en vallhund varför köper de inte den bästa då? Vad då bästa? Alla vallhundsraser vallar på olika sätt och var och en gör väl precis som man själv vill... eller? Det som vi däremot måste ha gemensamt är hur vi behandlar djuren vi vallar på! Vi får inte acceptera att hundarna biter, jagar okontrollerat eller att vi inte får stopp på hunden. Det är helt oacceptabelt, oavsett vallhundsras!

Däremot har vi ingen som helst rätt att döma andra... säga att si eller så ofta måste du valla med din hund och kan du inte det, så kör agility eller nått istället... Helt förkastligt skulle jag vilja säga! Var och en gör precis som den själv vill och har möjlighet till, om de så bara har möjlighet att valla ibland...

Alltför ofta ser vi vår syn på saken...inte hundens. Jag ser till hunden, är det en vallhundsras så är den född med vallningsinstinkt. Det är ovanligt att det inte finns någon instinkt alls kvar i hunden. Ta schäfern till exempel... Vi har haft ett tiotal Schäfrar på vår gård som provat vallning och de har alltid imponerat och visat stor vallningsinstinkt. De som inte är avlade på vallningsinstinkten på... ja, jag vet inte hur länge?

Vi människor tänker ofta bara på oss själva, på vad vi vill... Hunden då? Är det en vallhundsras så måste den få utlopp för sin vallningsinstinkt... Är det jakthund så måste den få jaga... Är det en apporterande hund, låt den apportera, en knähund, ge den all kärlek du har där i ditt knä och så vidare... (Märk väl att det inte finns någon ras med en medfödd utställningsinstinkt!!!)

Därmed inte sagt att du måste valla med din vallhund si eller så många gånger i veckan, jaga med din jakthund lika ofta, apportera med din apportör minst ett par gånger i veckan, kela med din knähund två-tre gånger i veckan... Låt det bara finnas i din hunds liv, det som den är född till... Konstigare är det inte!!!

Tack för att du läste mina ord och tankar och titta gärna in på Grannlivsbloggen...



Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

Ullig Hedemora

Jag blir så glad... Tänka er... Ibland de sexton kycklingarna så fanns en liten ullig Hedemora. En vetefärgad söt liten en!

Ser möjligtvis ut att bli en tupp...

Dessa är inte så vanliga, de ulliga Hedemororna. Jag har bara haft två stycken förut under mina ca femton år med rasen. En ljusgrå ullig höna och en mökgrå ullig tupp. Den ljusgrå ullhönan föll tyvärr offer för minkj**eln ifjol. Vad spännande det ska bli att se den växa upp... Fin va?


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

Hårdträning

Gårdsbackens Knockando, Billy, är fortfarande kvar hos oss på Gårdsbacken. Billy är från Gimmies kull och alltså kullbror med Fame. Vi är så glada över att få ha honom hos oss några dagar...

Billy är en stor och ståtlig långhårig, trefärgad hane i sina bästa år och han är så lättsam att ha i huset tillsammans med våra andra hundar...  Fame och han älskar att busa tillsammas, Lime däremot, förstör oftast deras lek... :)) Han är både lyhörd och lydig och väldigt uppmärksam på oss.

Billy är sugen på ytterligare ett till vallningspass...

Danne vallar nästan dagligen med Billy, ibland så ofta som tre pass om dagen och det går riktigt bra. Vi har fått tillsätta energifoder i Billys mat så att han ska orka den hårda träningen och det ger verkligen resultat.

Billy har en skön stil...

Billy är fint grundtränad av matte Rebecca, det vi nu kan erbjuda är lite nya utmaningar med nya får och nya platser att träna på...

Billy ligger lydigt och väntar på nästa kommando...

Billy tränas på att fösa fåren framför sig...

Vi tycker mycket om Billys stil i vallningen. Han är en cool vallhund med bra driv framåt. Han är lydig och tar kommandona riktigt bra. Ikväll stod jag och tittade på när Danne tränade Billy i att ta in och ut fåren ur fållan och det såg riktigt bra ut... :))

Billy skymtas i bakgrunden av alla fårbenen...

Billy har många fina egenskaper som vallhund...

Det är underbart för oss som uppfödare att få följa våra "valpar" och kan vi hjälpa till på något sätt så gör vi gärna det... :))




Fame & Lime

Lika som bär är rubriken på dagens inlägg på Granngårdens blogg... Jag syftar på Fame och Lime som är varandras spegelbilder, Lime är som en mindre kopia av Fame... <3

Titta in här...

Fame och Lime spanar in fåren...

 

 

 

 

Krönika i tidningen Grannliv

Ni kanske känner till Granngårdens medlemstidning Grannliv? I somras blev jag tillfrågad om jag ville skriva en krönika i den tidningen och som ni säkert förstår så blev jag djupt hedrad och kunde inte svara annat än; Ja tack, gärna!!!

Tidningen Grannliv som kommer ut i brevlådorna i dagarna...

Jag fick skriva om valfritt ämne och reklambyrån Chiffers illustratör skulle teckna några passande bilder till min text. Jag valde att låta min krönika spegla mina känslor för hemmet och för vår gård, Gårdsbacken. Nu i dagarna kommer tidningen ut till folket och jag hoppas mina ord kommer att beröra någon... <3

"Bara vara hemma" är rubriken till min krönika

Om ni inte får tidningen i brevlådan så vet jag att man inom en tid kan hitta den i pdf -format på Granngårdens hemsida och läsa den där... Ifall ni skulle vara intresserad... :))

 

Ha en strålande dag kära vänner!

Plockat svartvinbär

Fåglarna hjälpte mig att plocka svartvinbären i år...

Bären var stora och fina men inte många...

Jag brukar inte behöva lägga på bärnät på mina svartvinbärsbuskar men i år hade det nog inte varit så dumt då jag upptäckte att fåglarna förmodligen plockat sin beskärda del... :(

En kärra vinbärsblad... kanske man skulle torka bladen

och göra te? Njaaa, de fräscha "vårbladen" är trevligare

Jag brukar beskära mina vinbärsbuskar ganska våldsamt på hösten. Jag vill inte ha så yviga buskar i trädgården... Jag brukar få mycket bär på dem i alla fall.

 

Jag beskär mina svartvinbärsbuskar kraftigt varje år...

Gimmie tar lite skugga under vinbärsbusken medan jag plockar bären... :))

Gårdsbacken skriver för Granngården

I dagens inlägg på Granngårdens blogg berättar jag om hundarnas och kycklingarnas relation... :))

Gårdsbacken skriver för Granngården

Titta in på Granngårdens blogg och läs mer...

 

 

 

 

 

Mer och mer lik mormor...

Ni vet ju hur mycket jag har öst beröm över vår lilla Lime och hur bedårande hon är i våra ögon... :)

Det är inte bara en gång jag har sagt att hon är så lättsam och att jag aldrig vill att hon ska växa upp utan förbli vår söta lilla oskuldsfulla valp. Tänk vad snabbt saker och ting kan förändras, för inom loppet av typ, en dag så kan jag numera tänka mig henne som en lugn och klok vuxen hund... :)

Lime märker inte att hon håller på att ramla ur hängmattan... :))

Lyssna på detta... Alla dessa hyss på en och samma dag, det är duktigt marscherat av en liten hund.

Ett:
Lyckats dra ner hela korgen med hopviken ren tvätt i tvättstugan, krafsa ihop dessa till en skrynklig hög, välta hela vattenskålen över ren tvätthögen som numera då placerats på tvättstugegolvet och till sist bäddat ner sig själv i den våta klädhögen och sedan sova som en stock när matte tittar in...

Två:
Lyckats krafsa upp dörren till hörnskåpet där hundmaten förvaras, peta upp locket till mamma Fames energifoder och ska precis gladeligen påbörja kalasa på detta när matte tittar in...

Tre:
Ytterdörren står öppen, kvällen är sen, alla hundarna småbusar ute i den ljumma aftonen och vi gillar att de kan få röra på sig lite innan vi ska krypa till kojs. Danne är i telefonen... jag står och stryker och Lime kommer glatt skuttade in i köket, med gladaste svansen och jag hinner se att hon håller någonting i munnen när hon precis "spottar ut" en RÅTTA!!! Ja, eller mus då!!! Den lilla musen hamnar platt på magen på vårt köksgolv och jag gastar; EN RÅTTA!!!! Danne lägger ifrån sig luren och kommer till min och musens undsättning. Det visar sig att musen lever och Danne fångar upp den och bär ut den dit den kom ifrån. Vi har haft hund i X antal år och jag har aldrig varit med om att någon  någonsin har burit in möss i vårt hus. Jag menar; dom är ju inga katter, vilket jag också tydligt förklarade för Lime efter fadäsen... :))


Nu är jag lite orolig, var ska detta sluta?

Berättarcafé, vi berättar om Champis

Jag blir så glad! På grund av att det finns små orter med så engagerade människor som fixar och ordnar så fint. Idag, söndag fick vi vara del i ett sådant engagemang... :))

I början av sommaren blev vi tillfrågade om vi ville stå för "underhållningen" på ett berättarcafé i Utafjärn, en liten by i närheten av Champis hemtrakter... Självklart vill vi det!!! Svarade vi.

Sagt och gjort, idag var det så dags för Danne och mig att berätta, för ett stort antal sommarcafégäster, om historien om filmen, Champis - den vallande kaninen och all turbulens i och kring den. Det var otroligt skoj att det var så många människor som kom och som ville lyssna på vår berättelse...

Sommarcaféet hålls i ett gammalt välskött bönhus som numera drivs av

Käxeds intresseförening... En vacker byggnad med ännu vackrare utsikt!!!

Danne och jag hade så klart förberett oss väl, med bilder och berättarmanus, men vi såg till att vara i god tid till caféet för att förbereda med dator och projektor, sådant som annars alltid ser till att alltid krångla när man vill att de verkligen bara ska fungera... :))

Dator kopplad till projektor, kommer det att fungera?

Vi hade fått veta att caféet öppnade klockan 17.00 för servering av det allra godaste hembakta fikabröd och att vårt program skulle börja vid 18.00.  När vi kom till platsen så var det ett par bilar på parkeringen. Så bra, sa vi... det blir ett par pers!  Aldrig hade vi kunnat ana att det skulle droppa in folk under en timmes tid och när det var dags för oss att starta vår berättelse om Champis så var lokalen så gott som fullsatt... :))

Cafévärdinnorna Vera och Greta har dukat fram det mest inbjudande fikabord!

På alla fikaborden stod en bukett fräscha sommar-

blommor.

Jag tycker så mycket om människors idella engagemang, till att verka för att andra människor ska trivas.  När vi kom på platsen hade Greta och Vera ordnat med det allra vackraste fikabord, de hade förberett kaffepannor, de hade pyntat fikabordet med tjusiga vinbärskvistar och de stod där med ett leende för att välkomna alla cafégäster...

Greta serverar kaffe till två av kvällens cafégäster.


Med en presentation, god som någon berättade Nils-Erik Vigren för gästerna, vilka vi var och vad vi skulle prata om under kvällen. Hur många kände till Champis? Vi bad om en handuppräckning hur många som hade sett filmen om Champis och det visade sig vara ungefär hälften. När kvällen var slut kan jag meddela att alla numera känner till honom... :))

Lokalen fylls av cafégäster... :))

Nils-Erik välkomnar oss...

Danne och jag berättade; från början... Hela historien om vår film om Champis, om hur den slog över hela världen, vilken hysteri den skapade och vi berättade om alla fantasktiska kontakter den medfört.

Vi berättade även om dig Kelly; vi visade två bilder på dig tillsammans med Champis, jag ska mejla dig bilderna vid tillfälle, jag lovar!!!

Kvällen var underbar... En timme hade de sagt att vi kunde prata på men trots att vi speedade på, så satt de trevliga cafégästerna snällt och lyssnade på oss i en och en halv timme. Jag kan inte säga annat än tack, Tack för att ni ville lyssna på vår berättelse!!!

Kvällens huvudperson... eller Hhmmm... huvudkanin... Champis!!!

När vi lämnade lokalen stod Greta och Vera och diskade och jag vill återigen säga... tack snälla ni för ert idella engagemang, vilket medförde att alla vi cafégäster åkte hem med bästa kaffesmaken i munnen... :)) och för att inte tala om tårtsmaken!!!

Till sist vill jag också nämna den kvinna som kom fram till mig, och berättade att hon tyckte mycket om vår hundhållning och att hon följde vår blogg dagligen. Tack snälla, dina ord värmde!!!

Ulltussarna klippta...

Så äntligen har vi då klippt fåren, det är en balansgång när man ska klippa dem, vi vill gärna inte göra det mitt i sommaren då ullen skyddar mot all sköns insekter och faktiskt också värmen i viss mån...

Vi hämtade hem hela den andra halvan av flocken inför klippningen. De har

gått på annat bete...

Samtidigt vill man att de ska hinna få ett nytt ulltäcke innan frosten och kylan kommer så man vill inte vänta för länge med klippningen.

Danne har byggt ett par hanteringsfållor som gör att allt

flyter perfekt...

Danne har förberett genom att bygga ett par hanteringsfållor som gör att allting flyter på bra och med Fames hjälp hämtar vi fort och lätt upp fåren inför klippningen...

Skären är perfekt inställda och vi blandar Yes-diskmedel och matolja att

doppa saxen i... 



Med vår egentillverkade klippstol går det som hejsan att klippa. På tjugo minuter per tacka har vi klippt, verkat klövar, kollat hull, juver, tänder... Det är helt okej!!!

 

 

Vår egentillverkade klippstol fungerar perfekt... :))

 

 

Tacka står stadigt och bra i klippstolen...

 

 

Tackorna tycker det är skönt att bli fri från ullen...

 

Trots att fåren går ute hela sommaren så blir klövarna ganska långa och

måste verkas.

 

Alla klippta!!!

 

Billy, som är på besök på Gårdsbacken hjälper till med hanteringen...

 

 

 

 

 

 

 

Gårdsbackens hönsmamma

Hej mina vänner! Jag har saknat er... :)) Vi har varit och tävlat med Fame i Uppland ett par dagar, därav min frånvaro.

Hur det gick? Jo, vi är supernöjda med tävlingen, Fame hämtade hem fyra SM-poäng, vilka vi får räkna in till nästa års SM. Jag kommer att berätta mer om det, men inte nu, idag tänker bara länka vidare er till Grannlivsbloggen där jag berättar om Gårdsbackens duktiga hönsmamma som själv tar hand om sexton kycklingar!!! Så klicka på länken här nedan...

Gårdsbacken skriver för Granngården

 

Vår duktiga hönsmamma...

Maja och den blå hästballongen...

Vi besökte Noliamässan i Umeå en dag förra veckan och bästa Maja, 5 år var med i vårt sällskap...

Vi ville köpa någonting till Maja, någonting som hon önskade sig och när vi frågade vad hon helst av allt ville ha svarade hon;
-EN HÄSTBALLONG!!! En blå!!!

Maja har bestämt sig vilken ballong hon vill ha...

Självklart skulle Maja få sin sin önskan uppfylld och vi letade upp placet där ballongerna såldes. När vi kom fram frågade vi  Maja vilken ballong hon ville ha och hon tittade sig omkring... Hon tittade högre... och högre... och plötsligt såg hon den ballong hon helst av allt önskade sig...

Grabben med ballongberget får börja arbeta... :))

Till söken hör att "berget" med ballonger var högt, det nådde ända upp till taket på mässhallen vilket betydde verkligen högt!!!

Maja pekade med sitt lilla finger och sa;
-Den vill jag ha!!!

Höööögt där uppe skymtade vi en blå ballong som föreställde en häst och det var den och endast den hon önskade sig... :)) Grabben som sålde ballongerna hade hela tiden stått bredvid och han hade hört Majas önskan och vi tittade lite frågande på honom och funderade med honom om han kunde ordna så att hon fick sin ballong?





Så har då Maja fått sin efterlängtade blåa

hästballong... <3

-Inga problem, det fixar jag sa grabben och krånglade sig in bland ballongberget. Han fick fatt i ett snöre och drog i detta, vilket resulterade i att han kunde dra ner alla ballongerna mot marken så att han till slut fick tag i Majas häst...

Han lirkade loss snöret och knöt sedan en tyngd i snöret, annars hade förmodligen Majas hästballong ganska snart svävat högt upp i Umeås himmel, men med den lilla metallringen i änden på snöret gjorde att Maja kunde hålla kvar i sin blåa häst!!!

En lycklig tjej med sin hästballong!!!

 

 

 

Maja & Evita

 

 

 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3