En rolig och lyckad säsong är över...

Dagens inlägg är skrivet av Danne, som har sammanfattat årets tävlingssäsong med Fame och även berättar lite hur tränat henne och hur vi resonerade inför tävlingssäsongen 2012. Han beskriver dessutom Fames egenskaper i vallning.

One man and his dog

Danne skriver:

Tävlingskepsen är upphängd, Hägglundstaven är rengjord och ska oljas in, ”vallningsstolarna” är renspolade och takboxen ska tas av och ställas undan – vallningssäsongen 2012 är över.

Vi har haft, och har en fortsatt, plan för Fame och hennes tävlande runt om på Sveriges vallhundstävlingar.

Vi tog det rätt lugnt med Fame till att börja med, hon är född i maj 2009, och sent på hösten fick hon börja att känna på fåren. Det var ingen träning i egentlig mening, men hon fick vänja sej att vara nära djur, röra sej runt dem i små fållor, gå mellan djur och grindar och upptäcka att fåren faktiskt hade respekt  och gick undan för henne, liten som hon var. Vi ställde inga krav på henne den här första tiden utan hade som målsättning att varje möte med fåren skulle vara en positiv händelse.

Våren 2010 kunde vi börja träna henne mer seriöst och mycket av träningen förlades till den träningshage på 60x40 meter med viltstängsel som vi byggde på gården. Här var det bra förutsättningar att lyckas för en orutinerad hund och Fame lärde sej vallningens grunder utan problem som tappade djur, starka drag osv. Vi började också under sommaren att träna på olika platser och på olika typer av får.

Fame tränar i vinterhagen.

Vi har ett sätt att träna vallhundar som vi verkligen tror på och med Fame har det fungerat riktigt bra. Vi har byggt upp henne succesivt och har gett henne uppgifter där hon alltid lyckats och på det sättet ökat självförtroendet och tron på sej själv. Hon visade inte  mycket eye i början av sin karriär, men för varje år har det kommit lite mer och nu känns det alldeles lagom. Hennes koncentration är stor, men inte alls så hon riskerar att låsa sej och hon har alltid varit mycket lyhörd och uppmärksam på kroppsspråk, röstkommandon och visslingar.

Finaste Famen i trollskog :))

2011 ökade vi svårighetsgraden på träningen allteftersom hon utvecklades och i juni åkte vi till Pensionat Udden i Skinnskatteberg för två dagars kurs med Derek Scrimgeour från Storbritannien. Det var mycket lärorika dagar då Derek är en mästare på hundträning, inte minst vad det gäller det mentala spelet mellan förare och hund. Vi upptäckte samtidigt att vårt sätt att träna påminde mycket om de metoder han lär ut och när vi fortsatte hemmavid klarade Fame av allt svårare uppgifter.

Gårdsbackens Dalwhinnie "Fame"

fråndriver fåren, 2011

Vi hittade ett videoklipp från förra hösten på Fame, ett av de sista vallningspassen innan snön kom.

Vi anmälde oss till ett vallhundsprov i Sandviken i augusti och fram till dess tränade vi på, fast med målet att hon skulle vara redo för IK-1, innan vi startade vårt VP. Det går sällan lika bra på tävling eller prov, som det gör hemma i hagen och på detta sätt kändes det inte avskräckande svårt när vid stod vid startstolpen i Sandviken. Det var dock svårt, endast fyra av tolv hundar blev godkända men Fame lyckades mycket bra med sina 87 poäng. Vi kände nu att vi behövde en morot för att ytterligare höja kraven på träningen, så vi anmälde oss till två IK1-helger i Stockholmstrakten sent på hösten. Där placerade hon sej fint med fjärde plats och ett första pris i Norrtälje på 86 poäng som höjdpunkten.





Här har Danne & Fame klarat vallhundsprovet

 De helgerna fick vi bekräftat att hon är en hund älskar att tävla och som taggar till lite extra när hon märker att det är tävlingsdags. Vi fick också med oss vad vi behövde träna på, både hund, och inte minst, förare.

Vårt mål inför 2012 var att Fame skulle bli en etablerad, stabil tävlingshund i IK1 och om det gick riktigt bra, skulle vi kanske leta rätt på någon ”enklare” IK2 sent på höstkanten för att, återigen, se vad vi behövde träna på under vintern.

Vi har varit ute sju helger i sommar och höst, kanske något mer än planerat, men Fame har vuxit med uppgiften och vi har haft en rolig säsong i goda vänners sällskap från Mörkö i söder till Lövånger i norr.  Vi började i Söderala en lördag i juni, där det verkligen syntes, inte minst på föraren, att det var ringrostigt och slarvigt, något som inte fungerar på lättfotade Ryafår.  Det blev 67 poäng och en placering i mitten. Vi åkte därifrån ner till Skinnskatteberg och ett kärt återseende med såväl Eva och Allan på Pensionat Udden som Derek Scrimgeour. Vi fick bekräftat av Derek att vi tränat rätt sedan sist och det var återigen mycket lärorikt, Derek drillade oss rejält i hur skärpt och tävlingsinriktad man måste vara om man ska lyckas på banan. Det var tuffa pass men precis vad vi behövde och nu började det lossna. I Sandviken vann vi på söndagen på 91 poäng och Fame började kännas så där stabil som vi hade hoppats på. I Sollefteå blev vi först trea på 92 och sedan åtta på 82p. Vi gjorde förstås fortfarande missar men målsättningen var att inte göra om samma misstag fler gånger. Tre veckor senare åkte vi upp till Lövånger och blev tvåa bägge dagarna, med 87, respektive 89 poäng. Vi vände sedan bilen söderut och startade i slutet av augusti på Mörkö, en bit söder om Stockholm. Vi hade dåliga framdrivningar båda dagarna och slutade fyra (81p) och tia på söndagen med 78.

Danne & Fame firar 1:a priset och första plats i Sandviken

Nu blev det ett uppehåll i tävlingarna, då både SM, Nordiska mästerskapen och de större Cuperna skulle avgöras. Nu var det dags att snäppa upp träningen ytterligare och vi tog chansen att starta en helg i IK2 innan vintervilan, fast någon ”enklare IK2” som vi hade tänkt oss, blev det inte.  Vi åkte till Vinnersjö, Hedesunda och fick en nyttig erfarenhet av vad som krävs i IK2. Hämten gick mycket bra båda dagarna, men fråndrivningarna var längre och svårare än vad vi var tränade för. Vi fick dock med oss en tiondeplats från debuthelgen, något som verkligen gav mersmak.

Fame har fem första pris i IK1

Säsongen var ju över nu, vi hade nått målet och prövat en IK2-tävling och vi hade sagt ”hejdå” och ”vi ses till våren” till många av våra vänner inom vallningen. Dock var det något som låg och gnagde, någon hade sagt till oss i Vinnersjö att det enda sättet för både förare och hund att ”komma in i IK2-kostymen” var att tävla, tävla och tävla… och så är det ju så förbaskat roligt !

Sen är ju inte så långt till Örebro heller, 62 mil enkel väg, och vi har faktiskt aldrig varit på Lekeberga. ;) 
Sagt och gjort, vi anmälde oss till vår absolut sista tävling för i år och nu skulle det tränas – långt. Det kändes inte riktigt lika tryggt när man stod vid startstolpen i Vinnersjö, som det gjort på IK1orna tidigare i sommar, så vi tänjde på det stora fältet hemmavid så mycket vi kunde och tränade på i ur och skur inför Lekeberga. Vi hade inte tillräckligt stort fält hemma visade det sej, för det kändes inte lugnt nu heller, åtminstone inte på lördagen. Fåren stod 350 meter bort, det var sned framdrivning,  det hällregnade, blåste motvind, började skymma och glasögonen immade nästan igen när det var dags för oss. Nåväl, Fame kom med djuren, men i rätt snabb takt, med stängda öron och på en egen vald linje, så det blev inte så mycket mer än så. På söndagen däremot fungerade det så mycket bättre, hon lyssnade över hela fältet, vi fick gå hela banan och avsluta med en fin fålla och singling. Återigen brast det mest på föraren, missade grindar och slarv mellan fålla och delningsring, men Fame kändes faktiskt riktigt bra, och vi fick ett lyckat slut på en mycket rolig säsong.

Gårdsbackens Dalwhinnie

Fame har nu startat 18 gånger i sin tävlingskarriär, och vi har aldrig brutit en tävling, hon har aldrig tappat ett djur och det händer ytterst sällan att fåren konfronterar henne. Hon visar så gott som alltid en fin attityd mot fåren vilket håller dem ihop och gör dem lättmanövererade.

Vi har i år haft olika domare på alla våra sju tävlingshelger, och vi har av dem och medtävlande fått många nyttiga kommentarer och omdömen, både skriftliga och muntliga, vilket ger en möjlighet att utvecklas ytterligare.

Fames utgångar var i början lite tajta, framför allt på djupet, och vi har både fått råden att köra ut henne eller bara låta henne  vara och låta henne utvecklas och få erfarenhet och se om det blir bättre av sej själv. Vi valde det senare och nu ser utgångarna  riktigt fina ut. Sedan den ringrostiga starten i Söderala har hon i varenda start, både i IK1 och IK2, haft mellan 18 och 20 poäng av 20 möjliga i sina utgångar! Det var nog bra att vi bara avvaktade…

Fame har hela tiden varit mycket lättränad, ”problemet” har kanske ibland varit att hon lärt sej momenten  snabbt och gjort det till en vana att förvänta sej samma sak, så det gäller att variera träningen och överraska henne genom att kommendera henne till det hon inte väntar sej.

Famen bland midsommarblomster

Hon vill alltid vara till lags på träning och göra sitt bästa för att lyckas med de uppifter man ger henne och vi kan ärligt säga att vi aldrig varit irriterade på henne efter en träning här hemma. Vi har alltid haft målsättningen att möjligheterna att lyckas med träningen ska vara så stora som möjligt genom bra förberedelser, djur och träningsplats.

På tävling kan man däremot se att hon vuxit och fått ökat självförtroende vilket ibland gör att hon förvånar en med att vara lite mer självständig. Detta känns dock positivt då hon visar att hon har minst en växel till att plocka fram för, förhoppningsvis, större uppgifter i framtiden.

Säsongen 2012 är slut, nu tränar vi vidare i vinter på de brister vi sett att vi har och ser fram emot ett, förhoppningsvis, roligt 2013.

Tack för i år, medtävlare, domare och funktionärer !

Gilla Gårdsbacken på facebook

http://www.facebook.com/Gardsbacken

Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman

Please contact Gårdsbacken

gardsbacken@telia.com

# +46 706597199

About Champis

You people, who visit our blog and want some information about 

Champis -the herding rabbit,  Please write "Champis" in the box,

in the upper right corner of the page. and you will find information

 about this Big little rabbit  :))