 |
| Det är alltid en som är vaken och spanar efter faror... |
Djuren ger så mycket tillbaka, ja oftast då. Skulle ni fråga Danne, skulle han nog ha lite svårt att säga vad gässen ger honom, möjligtvis ont i öronen, på grund av deras högljudda samtalston. Lite otacksamma skulle man nog kunna kalla dem då de utfodras ett par gånger om dagen, de får nytt bete en gång i veckan, nytt badvatten ett par gången om dagen och så vidare och detta till trots så får man sig bara en rejäl skopa ovett när man kommer i närheten av dem. Nåväl, vackra är de i alla fall... :))
 |
| Tuppen i hönsgården kollar in nytillskotten i familjen... |
Skämt åsido:
Dagarna fylls av glädje när man:
-Går in och kollar ägg hos hönsen och kommer ihåg att tacka dem för de nyvärpta äggen...
-När man iakttar kycklingarna när de gör sin små piruetter i luften av ren glädje...
-När man vaknar tidigt på morgonen av tuppens galningar (Hmmmm, säger man så?)
-När man ser fåren gå och beta i fårhagen, välmående och harmoniska...
-När man får skratta åt Gimmie när hon gör sina hyss...
-När man får känna Champis lilla, lilla nos vidröra handen när man sträcker åt honom en morot...
-När Danne kommer in efter en träningsrunda med Fame och är alldeles lyrisk över hur duktig hon är...
Listan kan göras lång!
 |
| Champis lilla nos puttar till mig när jag bjuder honom på en morot... |
MEN...
...så finns där en baksida med att leva bland djur, som vi inte pratar om lika ofta. När något djur blir sjukt, skadat eller i värsta fall dör. Det är så mycket som kan hända och åtskilliga är de tårar som runnit utför mina kinder när något allvarligt händer våra djur.
-Det kan vara en liten kyckling som drunknar i vattenskålen trots att man använder att kaffefat med de allra lägsta kanter...
-Det är gåsmammor som kliver ihjäl sina småttingar trots att hon vaktar dem med sitt liv...
-Det är det fasansfulla när man kommer ner till hönsgården på morgonen för att släppa ut hönsen och upptäcker att det är en mink i hönsgården som nästan slaktat alla hönsen efter att brutalt bitit av huvudena på dem...
-Eller när tiden har kommit att någon av ens trognaste vänner (hunden) är så sjuk att det enda som existerar är att välja den än så fruktade och än så befriande sprutan...
-Något djur har skadat sig, eller blivit rivet av något rovdjur och man måste nödslakta...
-Eller slakten, som är ett nödvändigt måste om man ska kunna ha djur. Det är verkligen inte trevligt att ha makten att avgöra vem som ska leva vidare och vem som ska slaktas bort.
 |
| Vem ska leva? Vem ska slaktas? |
Tyvärr så är detta någonting man måste klara av för att leva med djur. Det är helt klart den svåra biten och kommer nog alltid att vara så. Danne och jag tog jägarexamen för några år sedan, inte i första hand för att jaga älg, fåglar eller småvilt utan för att kunna försvara våra djur om de skulle bli angripna av rovdjur, eller om någon blir svårt skadad, eller om en räv tagit sig in bland hönsen och så vidare... Det är en trygghet att veta att man kan hjäpa ett djur i plågor.
 |
| Famen med bedjande ögon: -Ta hand om oss väl.<3 |
Det viktigaste är att se till att djuren har det så bra de bara kan den tid de har i livet. Att de får mat, kärlek och omvårdnad. Så klappa om alla era djur, lite extra, från oss på Gårdsbacken, bry er om och ta hand om dem väl.
Om vi ser bristande djurhållning
är det vår skyldighet att anmäla detta till:
Länsstyrelsen, eller ring polisen.
Gilla Gårdsbacken på facebook
Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman
Please contact Gårdsbacken
# +46 706597199
You people, who visit our blog and want some information about Champis -the herding rabbit, Please write "Champis" in the box, in the upper right corner of the page. and you will find information about this Big little rabbit :))
Vilket fint inlägg! Mycket bra skrivet, och fina tankar!
SvaraRaderaTack!
RaderaGlad att du tyckte om inlägget. Jag tror att vi inte nog kan trycka på att djur har känslor och hur viktigt det är att vi tar hand om dem kärleksfullt <3
Jag var in och kikade på din sida. Du är så otroligt duktig på scrapbooking. Tar du emot betällningar på till exempel kort och sådant?
Kram!
/P
Kan inte annat än hålla med föreg talare. Kram! Lill
SvaraRadera:))
RaderaKram!
/P
Så SANT så SANT, fint skrivet!!!! Jag e så blödig att jag knappt kan göra plågan kort för en 'fönsterkrockskadad' pippi. MÅSTE jag så gråter jag krokodiltårar och begraver den sedan högtidligt om marken tillåter men om det e snö blir den varligt kremerad i pannan. Jag skulle få alldeles för starka band till ankor, får o höns mm att de skulle få hjälp till 2a sidan först på ålderns höst eller vid sjukdom.
SvaraRaderaSenast igår hade jag ett samtal ang Länsstyrelsens ofta bristfälliga insatser i djurfrågor. bla, bla, bla....Länsstyrelsen fundera på att bolla över ansvaret för djurens väl i samhället till Svenska hästars värn. En organisation som säkerligen oxå skulle kunna bilda en grupp för övriga husdjur. För när det gäller hästarnas välfärd så mal byråkratins kvarnar i hyperfart då de kopplas in. Länsstyrelsen sitter mest och vänder papper i månader/år o är rädd att smutsa ner sig. De behöver utbildning i djurhållning ute 'på fältet', inte vid skrivbordet.
Pojkarna tackar för era extra mulpussar o kramar:-) Ha d gott. Kram på er alla.
Hej Nonne!
RaderaTack för senast i telefonen :))
Jag tycker att det är en jättefin egenskap att måna om djurens väl. Var stolt över dig själv för att du känner för denna lilla stackars fågel som krockat med ditt fönster. Har du sett förresten att man kan köpa dekaler med rovfågelsiluetter som man klistrar på fönstren i till exempel uterum, just för att inte fåglar ska flyga in i rutan. De fungerar faktiskt bra. :))
Jätteintressant det du skriver om länsstyrelsen och deras oförmåga att agera konkret i dessa ämnen. Jag har realativt liten kunskap i ämnet och tycker alltid det är intressant att höra historier från verkligheten. Kanske något att forska vidare i?
Kram på er med!
/P
Well said, my dear friend Paula!
SvaraRaderaThere is both joy and heartbreak in sharing your life with animals. Such joy we share at Miran Farm in our horses and yet our hearts have been broken by the loss of Barney, Lukas and Maddy this past year...even Winston the old barn cat and 18-year old Tequila, the sheep dog!
I see the care that Fareed gives to his cattle, raised from birth by him: roaming free every day in good pasture with the horses...wearing their protective helmets as they learn to be roped (and the very clever ones, how NOT to be roped). But then they are food, and Fareed is an expert butcher and gives them a humane death, and the wholesome meat feeds many.
As usual, your wisdom shines through and you remind us of a much needed lesson in caring for our dear animals as best we can.
Kramar, K.
Thank you K for sharing you lovely stories with us. I always enjoy reading your comments. You and your friends must have had a really tough year losing all thoose dear animals. But as I wrote in my blog, the most importent is to make sure that our animals has a great life when they are alive and I'm very sure that Barney, Lukas, Maddy, Winston and Tequila had a perfect life around you and your friends.
Radera<3 <3 <3 <3 <3
Kramar!
/P