Gårdsbacken: Champis, kungen av Gårdsbacken

Champis ja... vilken underbar liten kanin. Han slutar aldrig att förvåna oss och sedan den dag han flyttade till oss på Gårdsbacken är inte mycket sig likt på gården... ;)) Det är en fröjd för mig och Danne att ha denne lille kanin omkring oss... mindre roligt är det kanske för fåren...

Flyttar sig fåren inte för Champis så går han på dem...
Han backar INTE!!!

I går till exempel. Champis kan, som ni vet, hoppa fritt i lagårn och bestämmer själv vart han vill vara. Han har levt större delen av sitt liv tillsammans med höns och får och trivs med det. Nu har endast hönsen varit inne i lagårn fram till den här veckan så Champis har mest hängt med dem. Men tidigare i veckan hade vi ett ordentligt busväder så även fåren fick flytta in.

Vi har hela tiden sagt, sedan Champis kom till Gårdsbacken, att vi skulle göra ett litet hål åt honom så han lätt även kunde springa in till fåren, om han vill det, men eftersom vi har jobbat mycket hela veckan så har vi inte hunnit göra det hålet...

Åter till gårdagen, jag klev upp tidigt och gick efter frukost ut till lagårn. Jag tänkte städa hos hönsen. Efter tre veckor så är det hög tid att städa hos dem då deras gödsel luktar starkt av kväve. Champis skuttade omkring runt mina ben och ville kolla så att jag gjorde ett bra jobb.

Efter en stund tröttade han och satte av ut mot fårstallet istället, jag kikade efter honom. Jag såg att en av tackorna hängde ut huvudet ur ett av hålen och Champis hoppade fram emot henne, nyfiken som han är. De dagar som fåren varit inne har Champis varit som ett yrväder och sprungit mellan hönshus och fårstall. Jag iakttog honom en stund och såg på honom att han funderade, men jag fortsatte min städning...

Från golvet upp och in igenom detta lilla hål
hoppade Champis för att komma in till fåren...

Efter ännu en liten stund hörde jag fåren tumla omkring som yra höns... hmmm... någonting stör dem... Jag ställer ifrån mig spaden och går för att titta. Döm om min förvåning när jag ser lille, lille Champis sitta inne hos fåren. Han ser själv lite fundersam ut, men lycklig!!! Jag tror att han har saknat dem. Nu är saken den att för att han skulle kunna ta sig in till dem så måste han hoppa... och hoppa högt och in genom den lilla öppning som fåren bara kan sticka ut huvudet igenom.

Ni kan inte ana hälften vilken respekt fåren
har för Champis och han är totlat helt orädd för dem...

Men han hade klarat av det. Fåren var vettskrämda och hade tryckt ihop sig i ett hörn. De tittade ytterst fundersamt, först på Champis och sedan på mig... "Vad har ni dragit hem?" tycktes de fundera. "Vi som hade det så lugnt och skönt" "Måste vi ha den där lille hoppetossen omkring oss nu?"

Jag såg att Champis själv var lite förvånad...

Jag hämtade Danne och bad honom komma och kika. Jag berättade för honom att Champis förmodligen verkligen ville vara tillsammans med fåren eftersom han gjort detta jätteskutt. "Vi måste göra hålet in till fåren åt Champis, nu" sa jag och Danne höll med. Danne är duktig på att snickra och snabbt hade han gjort ett fint litet hål mellan Champis eget utrymme och därifrån in till fåren... så nu skuttar han, glad och lycklig... mellan hönshus och fårstall genom sitt alldeles egna lilla hål.

Nu har Champis fårr ett eget hål, som ni ser i bakgrunden,
så han lätt kan skutta in till fåren om han vill det... :))

Fåren är som sagt mindre glada. Ni kan inte ana hälften vilken respekt de har för denne lille kanin på ett och ett halvt kilo. Och Champis är totalt helt orädd för dem. Han styr dem precis som han vill och de flyttar sig för honom, utan att argumentera. :))

Champis är härmed krönt till,
Kungen av Gårdsbacken