onsdag 11 juni 2014

Jordsatt pärern...


Det är inte klokt vad dagarna går fort... Ibland skulle jag önska att dygnet hade dubbelt så många timmar men då skulle jag förmodligen fylla de timmarna också...


Så skönt kan väl inte detta vara, det måste ju vara som att ligga på en
spikmatta...

Det måste bero på att tiden går fort när man har roligt för min tid, den bara rusar iväg.. jämt!!! I år har det var speciellt ont om tid, den räcker verkligen inte till, till allt jag vill hinna med. Potatisen satte vi igår, den brukar vi i vanliga fall "jordsätta" vid månadsskiftet...  Nåja, det ska nog hinna bli lite knölar innan den är dags att ta upp. Det brukar alltid vara kul att se när det första av pärblasten blir synlig, då vet man att det inte är så väldigt länge kvar tills dess att man kan ta upp den första riskan färskpärer... :)) Åh, vad jag längtar!


Fame och Lime är som ler och långhalm, de är nästan alltid tillsammans...

Veden är vi klar med... Det känns bra. Jag bar in den ved som vi kapade och klöv i fjol och så har vi fyllt på med lika mycket till. Nu får den ligga och torka till, till våren då den i sin tur ska bäras in i vedboa. Det är en speciell känsla att göra veden, det måste vara en gammal gen i mig från forntida dagar som väcks till liv, ved = vintervärme!!! Jag får en härlig känsla i kroppen när jag, kapar, klyver, kärrar och staplar ved.

Det som ligger härnäst i tur är storstädningen av lagårn. Hönshus och fårstall ska renskuras, gärna så fort som möjligt, så det får stå och torka upp och vädras ur under sommaren.


Hur mysigt kan man ha???

Och, som om jag inte har nog med att göra så växer gräset som aldrig förr, jag slår vad om att man skulle kunna se det växa om man skulle lägga sig ner och glo en stund. Och Gårdsbackens trädgård är inte så liten så det tar en stund att tjava omkring med gräsklipparen, det känns som om när jag har hunnit över hela så är det dags att börja om igen... :))

Djuren tar sin tid, Danne fällde en liten försynt kommentar en dag... -Du, raring... Vi har djur på ganska många ställen, skulle vi kunna göra någonting åt det? Då hade vi bland annat höns på tre olika ställen, nu är de bara på två... :))

Men jag vill verkligen inte att det ska låta som om jag klagar... jag lever ett sådant rik liv och jag är så glad och tacksam för det!!! Kul att ni vill dela det med mig ibland.

gardsbacken@telia.com


2 kommentarer:

  1. Ibland skulle man behöva klona sig själv! :)

    SvaraRadera
  2. So cute that they share the blue bin! Where's Gimmie? She's still hiding in the potato cellar with Gitte and me :)

    SvaraRadera