Varför då...???

Hon har fyllt tio år... det kan man inte tro, då hon är valpigast av alla dogsen på Gårdsbacken.

Hon är inte alltid lätt att ha att tas med...
Hon hör vad hon vill och hon gör vad hon vill...!!!

Hon ser ju beskedlig ut... men skenet bedrar.

Idag till exempel, alla hundarna följer med mig ut på morgonen för att se till och utfodra alla djuren, okej, vi börjar hos hönsen, de ska släppas ut i hönsgården. Gimmie springer som en galning, fram och tillbaka utanför hönsgården, det blir en lerig stig efter hennes framfart nu under regniga hösten. Jag muttrar på henne, hon stannar till och tittar på mig... Vad då...??? Säger hennes blick. Spring inte fram och tillbaka... snälla Gimmie...!!! Hon tittar ännu intensivare på mig... Varför då...??? Och så springer hon lika mycket, fram och tillbaka, varje gång...

Hönsen utsläppta, de har fått vatten och mat, jag går vidare till gässen, när vi närmar oss så börjar de trumpeta... Vi är hungriga och vi vill ha fräscht badvatten, men kom inte hit...!!! Det är förmodligen Gimmie de pratar med, hon pratar tillbaka... Nja, förresten, pratar och pratar, hon skäller ut dem, bokstavligen. Gimmie säger åt dem att det är hennes gård och om de inte gör som hon säger, så... jag jag hörde inte riktigt vad hon sa till dem mer... Jag däremot säger åt henne att inte skälla så mycket på dem, då svarar hon... Varför då...???

Promenaden med hundarna är en höjdpunkt på dagen, ungdomarna älskar att sträcka ut på åkern och jagar varandra, de andra strosar omkring lite planlöst, nosar, rastar sig och kommer när jag ropar... utom Gimmie... Jag ser hennes fyra tassar i luften, hon rullar sig i det regnvåta gräset, hon skakar på sig och kommer tillslut fram till mig... Då ser jag... Hon har precis rullat sig i gödsel, hela hennes rygg är smutsig. Hennes svans pekar rakt upp och hon viftar stolt med den. Åhhh, Giiiimmmiiieee, så där får du inte göra...!!! Hon tittar på mig, fortfarande viftande på svansen... Varför då...??? Svarar hon.

Vi går tillbaka till gården, jag tar in hundarna i huset... Jag ropar in dem en efter en, när de går in så går de raka vägen in i tvättstugan, utom Giiimmmiiieee... Hon viker av in mot köket. Giiiimmmiiieee, du måste gå in tvättstugan, därefter åker du i duschen... Hon vänder sakta på huvudet mot mig och säger... Varför då...???

Gimmie, efter duschen...

Och så här fortsätter det, dag ut och dag in, Gimmiegumman hör vad hon vill och hon gör vad hon vill. Men trots hennes alla hyss och sin obotliga självständighet så finns det inget ont i hennes sinne, hon älskar allt och alla, på sitt sätt... <3

Gimmiegumman, det finns bara en som du...

Och det är ju tur   ;))

gardsbacken@telia,com