måndag 28 november 2011

Att välja valpköpare...


En sak jag ofta funderade på när vi hade bestämt oss för att para Gimmie och förhoppningsvis få en kull med livliga Border Collie valpar var hur vi skulle klara av att hitta perfekta valpköpare och hur vi sedan, när valparna var åtta veckor, skulle kunna lämna ifrån oss dem till våra utvalda valpköpare.

Att vi själva skulle behålla en i kullen var bestämt redan innan parning. Självklart ville vi ha en valp efter Gimmie och efter att ha "tappat" två fantastiska BC-tikar på mindre än ett och ett halvt år p.g.a. ålder och "bara" hade Gimmie så längtade vi efter ett yrväder till... Vi var dessutom helt på det klara med att om vi inte skulle hitta bra valpköpare så skulle vi behålla valparna själva. Då kunde vi träna upp dem till fungerande vallhundar och kanske hitta familjer till dem då istället.
Att vi skulle sälja till "vem som helst" fanns inte på kartan, såklart!


Milla, Fame och Morsan Gimmie

Så vi parade Gimmie med en hane vi tänkte skulle passa henne ypperligt och två månader senare föddes då fyra tricolourfärgade och två brunvita småttingar. Valparna föddes i mitten av maj, vilket var en perfekt tid att ha smått på. Dessutom visade det sig att det blev en underbar vår med få regndagar så våra valpar fick vara ute så mycket de bara ville. Ytterdörren stod öppen så det var fritt för valparna att välja om de ville vara utomhus eller inomhus. Det vi minns tillbaka med glädje från valptiden var när vi bar ut filt och kuddar och la oss på gräsmattan i solen och hade Gimmie och hennes småttingar runt omkring oss och hur valparna en efter en kom och kurade ihop nära oss och vi till slut allihopa somnade. Mysigt!!!

Fame blev vår samma minut som hon tittade ut, hon kom några timmar efter den näst sista valpen och eftersom Gimmie är tricolourfärgad passade det bra att spara en brunvit tikvalp. Pappan Mic är klassiskt svart/vit och det var väl vad vi hade tänkt oss innan Fame och hennes brun/vita syrra Indy föddes. Nu älskar vi hennes bruna päls och ser gärna att para henne med en brun hane när det är dags, för att få fler läckra chokladbitar. Naturligtvis går både vallningsegenskaper och det mentala före färgen, men det gör ju inte ont om han är brun ;)... Det kommer att bli fantastiskt roligt att titta ut en hane till henne och vi har eventuellt redan någon på lut :)) Men vi är öppen för förslag, så känner ni till någon passande brun BC-hane hör av er...


Inviter till lek... :))

Vi hade ingen egen hemsida när valparna föddes så vi kunde inte göra reklam för några valpar på det viset, vi hade inte tävlat och meriterat Gimmie tilräckligt för att lägga ut kullen på SVAK´s hemsida, då ska tiken ha minst ett andra pris i IK1. Vi kände inte för att annonsera ut valparna på Blocket, (inget ont om Blocket för den skull), och vi ville inte heller sätta ut en annons i lokaltidningen. Det vi gjorde var att vi fick utnyttja Gimmies uppfödares hemsida och så lade vi ut en annons på Fåravelsförenings hemsida. Dessutom vi gjorde några A4 affischer som vi satte upp i några djuraffärer. Det var allt, och telefonen började ringa...
och ringa...

Vi hade bestämt att Danne skulle ta den första telefonkontakten med intresserade valpköpare. Jag skulle nog vara alldeles för kritisk och skulle nog kunna förvandla även den bäste/bästa valpköpare till ett monster ;)) Jag litade på Dannes känsla för seriösa valpköpare, dessutom är han en bra människokännare. Andra intressenter hörde av sig per mejl och när vi läste några av dem hoppade vi jämfota av glädje...
-Här kommer några av valparna att bli lyckliga!!!

I något av mejlen kunde vi i inledningen läsa att:
-Vi tappade vår tidigare Border Collietik i augusti och är först nu vi redo för en ny hund...
I ett annat mejl kunde vi läsa:
-Bor på en liten gård med får, höns, kaniner och andra djur...

Mer kritiska blev vi när första frasen i telefonen var:
-Hon ska vara så svart som möjligt...
eller
-Vi tänker skaffa henne som tröst till vår lilla dotter...



Milla vallar på Gårdsbacken och är SÅ duktig!!!

Vi fick många intressenter av valparna, speciellt tikar, vi hade säkert kunna sålt tjugo stycken om vi hade haft. Hanvalpar var det däremot lite mindre intresse för, men vi kunde trots det ändå välja de bästa köparna! Det verkar som betydligt fler är intresserade av tikar, kanske p.g.a. att de har en tik sedan tidigare och slipper passa löpperioder. I övrigt har jag svårt att säja vad som är att föredra, jag tror att båda könen har sina för-och nackdelar.


Tallis spanar på fåren...

Vi hade ganska snart efter valparna var födda köpare till alla. Alla valpköpare kom och hälsade på oss på Gårdsbacken när valparna var några veckor, vilket var jättebra, både för dem och för oss som uppfödare. De fick träffa Gimmie och valparna och umgås med dem så länge de ville, och vi fick träffa dem och lära känna dem lite bättre ;))

Vad jag egentligen vill med detta inlägg är att berätta hur fantastiskt nöjda vi är med våra valpköpare. Vi vet att Gimmies valpar har det bra och är älskade. Vi hade som "krav" att de skulle få valla och det har alla hållit. Vi är väldigt tacksamma för detta. 1000 TACK!!!

Två helger på raken har vi haft besök av kullsyskon till Fame och deras hussar och mattar. Vi har haft  några fantastiska dagar tillsammans där vi bland annat har tagit långa promenader, vilket vi tror är en viktig del för hundarna, så de känner gemenskap som flock. De har även fått några rejäla vallningspass och varit såå duktiga... Vi ser många likheter med Fame i dem. Gimmie har varit lycklig som fått umgås med sina "småttingar".



Vackra Milla!


Fantastiska Fame!


Morsan Gimmie

Det här med att lämna ifrån sig valparna när den dagen kommer får bli ett annat inlägg...


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com














söndag 27 november 2011

De allra bästa valpköparna...


Egentligen hade jag tänkt att skriva ett lite längre blogginlägg ikväll men klockan är mycket och jag känner att tiden inte riktigt räcker till för det just nu... :(

...så istället lägger jag bara in några nytagna bilder på Fame och två kullsyskon, Milla och Tallis, som varit på besök på Gårdsbacken under ett par helger. Det är så fantastiskt roligt för oss att hålla kontakten med de allra bästa valpköpare :)) Gimmie och Fame blir alltid så glada när de får träffa någon ur "familjen". Jag är helt övertygad att Gimmie känner igen, och verkligen blir överlycklig att få träffa dem. Hon är aldrig så "tossig" och full av bus som när hon får träffa sina valpar.


Gimmie, till höger,  med två döttrar...

Fame vid fallet...

Milla vid fallet...

Gårdsbackens Talisker
vallar på Gårdsbacken...

Jag berättar lite mera senare om besöken på Gårdsbacken när klockan inte är lika sent.
Måste upp tidigt imorgon...


Må så gott så länge!




Kontakta Gårdsbacken



torsdag 24 november 2011

Föreläsning av Barbro Börjesson

En kväll den här veckan var vi och lyssnade på Barbro Börjesson. Barbro är en kvinna som har hållit föreläsningar på temat hund i många år. Hon har skrivit böcker i ämnet och även givit ut en och annan dvd, bland annat en för SKK som heter Hundägarproblem. Hon medverkar i SVT's caféprogram Gokväll där det varje program tas upp ett hundproblem som hon hjälper till att lösa. Hon har jobbat mycket med mentaltester på hundar och så vidare, och så vidare...

Det händer inte så ofta att det kommer någon föreläsare i ämnet hund hit till lilla Ö-vik så man hoppar självklart på det man har möjlighet till. Alltid lär man sig någonting och inte blir man dummare av det heller. Vi har varit och lyssnat på Barbro Börjesson förut, men det var många år sedan... Jag kom ihåg att jag inte tyckte den föreläsningen var så revolutionerande och det har inte ändrats kan jag tycka. Visst det är klart att kvinnan är duktig med hund men jag köper inte riktigt det här med att "kasta prylar" som hon ofta verkar ta till då hon inte når hunden på annat sätt. Drar hunden i kopplet så kasta ett koppel... Hon pratar om burkar med skrammel, påsar med saker och så vidare som ska användas till att kasta mot hunden när man inte får den kontakt man önskar.


Enzo i vackert sken av kvällssolen...

Men några bra saker fick vi i alla fall med oss av kvällen så visst var det värt de 200 pengarna som föreläsningen kostade. Jag sammanfattar kvällen och delar med mig av hennes tips och ideer. Jag har skrivit ner en summering av kvällen som jag uppfattade den.

Barbro började med att visa fyra små filmer från tv-programmet Gokväll. Den första filmen handlade om en ung Berner Sennentik som var lite för glad för sitt eget bästa. Hundens husse och matte hade problem med att få hunden att kunna gå fint i koppel och om de släppte lös sin hund på gården så var hon väldigt svår att kalla in. Barbros åtgärd, när hunden drog i kopplet var här att rycka till hårt bakåt. Den metoden är inte jag för. Däremot lärde hon hundens husse att låta lite sträng på rösten när hon inte kom på inkallning och de jobbade även med att husse skulle vara viktigare för hunden än han varit tidigare. Hon menade att folk oftast är för försiktiga att låta stränga på rösten, då tror folk att hunden blir rädd och inte törs komma. När de släppte lös hunden gjorde hon stora lovar runt grannskapet, Barbro gick emot henne och fyade och ville att hon skulle börja känna sig otrygg och söka sig till husse. Efter en stund följde hon med husse in i huset. Hon släpptes på nytt ut för en ny inkallning. Här kommer en bra tankeställare som jag fick...
Repetition är jätteviktigt när man skall lära hunden något eller få bort något oönskat beteende. Det räcker inte att öva en eller två gånger utan repetera, repetera...

Film nummer två handlade om en liten tax som var bara några månader. Lilla taxen blev jätterädd när husse eller matte skulle sätta på halsband och koppel. Här föreslog Barbro att de skulle åka till en helt ny miljö för hunden och det var Barbro som satte på halsbandet och kopplet. Det var även två andra hundar med. Hon drog inte i kopplet för att locka med hunden utan puttade den i baken istället för att få den att gå framåt :)) Även här gällde sedan repetition, repetition...


Jag fotade ingenting på föreläsningen så ni får
hålla till godo med några gamla bilder från arkivet istället...

Film tre visade en ung schäferhane som drog frenetiskt i kopplet och gjorde även utfall när de mötte andra hundar. Här kastades det koppel... Hunden hade inte fått vara lös på flera månader och jag kände en klump i halsen när Barbro berättade detta. När de hade tränat koppelträning och hundmöten en hel dag så avslutade de dagen med att släppa lös den unge, ystre schäferhanen i skogen och det blev nästan kvällens behållning för mig att få se denne schäfer skutta omkring i skogen full av energi...

Fjärde filmen visade en ung hund som bet allt och alla som kom in i familjens lägenhet, men inte av aggresivitet utan av att han blev så till sig. Han smånöp i händer och armar och dyligt. Här fick Barbro lära hundens matte att ta i hunden i nacken och över ryggen för att sätta honom och få honom att sluta. Hundens matte behövde också lära sig att använda en sträng röst när hunden bet.
Även här var det bara att öva och åter öva...

Repetition är alltså ett återkommande ledord om man har någon form av hundproblem. Hitta ett sätt att träna på och sedan repetera. Försök också att relativt fort styra upp felaktiga beteenden.



Leken viktig!

Här kommer två plus i kanten till Barbro som pratade om att hon tyckte leken var väldigt viktig och att hon gärna såg att hundar fick springa lösa i den mån det gick. Att man har inkallning på sin hund så att man kan släppa lös hunden ibland. Bravo Barbro, fortsätt att poängtera detta för hundägarna :))

Hon pratade även om stress hos hundar och nervösa hundar vilket hon menade inte var ovanliga beteenden. Här krävs extra omsorg och man måste vara tydlig när man kommenderar hunden. Till exempel,
möter man en ensam människa i skogen och hunden reagerar på denne så kanske man ger hunden ett tydligt sittkommando. Här är det också viktigt att ägaren ger trygghet till hunden, då får hunden självförtroende av det. Det kan vara någonting man kan bli bättre på. Tydliga kommandon och trygghet till hunden...

Barbro fortsätter att prata om skillnaden mellan fostran och dressyr. Två skilda saker. Dressyr är kommandon som fot, ligg, sitt, apport o.s.v. Hundar fostrar varandra men dresserar aldrig varandra. Vi både fostrar och dresserar. Barbro menar också att det är viktigt att vi litar på varandra, hund och människa. Hunden kan inte svenska men är väldigt bra på att läsa kroppsspråk och olika röstlägen, därför stämmer det inte ihop för hunden om vi med mörk röst säger år hunden att den ska gå och lägga sig i sin korg för att sedan när den gått och lagt sig, säga Braaaa... med en ljus gäll röst. Risken är stor att hunden hoppar upp från korgen för att kanske tro att han ska få godis eller dyligt,,, Så tänk efter lite med tonfallet på dina kommandon till din hund, gör inte honom/henne osäker. Kombinera alltså inte lugna rörelser med pipig röst.

Gälla ljud betyder, lek, bus... eller stress...
Snabba rörelser betyder lek...
Använd lugna rörelser när du fostrar och tydliga dova röster...



Barbro pratade även om beteenden och känslor. Om man ska få en hund att ändra sitt beteende, ska man fråga sig: vilken känsla vill man att hunden skall ha? Sedan måste man hitta ett sätt att kunna kommunicera och hunden måste känna att den kan lita på mig...









Det är svårt att lägga locket på känslor, men  man måste tala om för hunden vad som är förbjudet och erbjuda något annat istället för det förbjudna. Om du har en jobbig hund, fråga dig:

¤ Hur vill du ha det?
¤ Förbjud det felaktiga
¤ Ge hunden alternativ

Och dessutom... -ge inte upp!!!

Barbro använder ordet sitt ganska mycket till "sina" hundar. Detta kommando kan användas i många fall istället för det beteende som man inte vill ha på sin hund.

Om hundens rädsla skriver Barbro:
Den förstärks om...
-andra individer visar rädsla
-hunden lyckas fly
-hunden inte har någon att ty sig till.

Den minskar om...
-ägaren är trygg och orädd
-hunden får tydliga besked
-hunden "klarar det"

Aggresivitet:
Förstärks om...
-Hunden lyckas skrämmas
-Hunden tror att det var rätt att bli arg.

Minskar om...
-Hunden inte tjänar på att bli arg.
-Hunden upplever olust.

Om stress:
Stressnivån påverkas av förväntan.
Genom att skapa rätt förväntningar kan vi påverka stressnivån så att den ökar eller minskar.

Stressnivån ökar vid...
- förväntar aktivitet
- kraftfullt engagemang
- rädsla och ängslan
- aggresivitet och försvar
- överdriven kamp
- konfliktsituationer
- understimulering

Hjälp hunden till rätt stressnivå genom att ge...
- social trygghet
- goda vanor
- ordning och reda
- anpassa svårigheter till hundens förmåga
- och enkla tydliga besked


Okej, detta var korvstoppning som hette duga :))
Ta till er av det som ni tycker passar bra. Egentligen inget himlastormande nytt men en del klart tänkvärda ord. Några saker som jag själv tar till mig är repetition, det är något som jag ofta glömmer känner jag. En annan sak är att vara tydlig för hunden som inte kan svenska utan bara läser mitt kroppsspråk och hör mina tonlägen... Detta kan man nog klura vidare på vad man själv gör för fel :((  Och slutligen,att erbjuda någonting istället för det förbjudna, det är man alldeles för dålig på att göra. Så där ser man, som jag sa i början, alltid lär man sig någonting!



Dagens slutord är Barbros...

Bästa belöningen kommer från mitt hjärta
och inte från min ficka




Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com



tisdag 22 november 2011

Snart 10 000 läsare!!!



Helt fantastiskt!!!
Jätteroligt att ni tittar in hos oss på Gårdsbackens blogg... <3

Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle få så många läsare på min blogg när jag lite trevande började skriva för några månader sedan. Jag hade under ganska lång tid dessförinnan klurat lite på hur min blogg skulle se ut. Att den skall handla om vallande vallhundar och om vår gård är självklart. Jag vill förmedla mina egna tankar och idéer om livet med hundarna och gården. Dessutom vill jag så gärna att Du som läsare ska få ut något av mina skrivna rader och hoppas att Du också känner så ibland!

Min sambo kommer i fortsättningen också att skriva på Gårdsbackens blogg, inom kort kommer han bland annat att berätta om ett experiment han gjorde med Fame i vallningen för en tid sedan. Kanske med rubriken, självtänkande vallhund?
Sedan håller han på att redigera KANINVALLNINGFILMEN!!!
Trot eller ej, den är på gång...

Jag har massor med planer för sidan i fortsättningen, både på det utseendemässiga planet och innehållet. Jag sprudlar av idéer!!!

I slutet av varje blogginlägg kommer min mejladress att synas. Tveka inte att skriva några rader till oss på Gårdsbacken om det är någonting du funderar på.

Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com



Sköt om er så hörs vi snart igen!!!


söndag 20 november 2011

Snö på Gårdsbacken

Så kom den tillsist... snön...
Efterlängtad? Njaa...

Skämt åsido, jag har inte några större problem med vintern. På gården blir det lite lugnare tempo. Nu får man vara inomhus mer istället och pyssla. Just nu håller jag på att 'julstäda'. Jag tycker det är så bra att minst en gång om året få städa igenom hela huset nogrannt. Det är helt galet vad man samlar på sig prylar. Det behövs verkligen en rejäl upprensning emellanåt... :))



Hmmm... Åt vilket håll gick han?

Hundarna däremot älskar snön. De har varit ute hela dagen med Danne som tagit in fåren i fårstallet och plockat upp alla fårnät, stolpar, grindar och dyligt. Så nu är fåren installade för vintern. Vi kunde nog se på dem att de tyckte det var skönt att komma in i fårstallet med torrt strö. Efter att ha mumsat hö lade de sig och idislade och såg allmänt belåtna ut :)) Synd bara att det är så pass lång period vi måste ha dem installade... Men tiden går fort, så snart skiner vårsolen, tackorna skall klippas, lammen föds och de kan släppas på ut på det allra grönaste bete igen...



Spårsnö...

Hundarna som sagt, springer och busar i snön som galningar, kanske lite för att hålla värmen också... Vi brukar försöka att klippa håret under deras tassar när snön kommit. Det fastnar så mycket snö annars i detta tasshår. Fame sitter som ett ljus under hanteringen. Hon är verkligen superduktig. Det är ingen liten sax Danne har fått tag på heller ;))



Duktiga Famen...


Till sist:
Vi har haft besök på Gårdsbacken i helgen,
men det berättar jag mer om senare... :))


torsdag 17 november 2011

Var observant på hundens språk...

Vi på Gårdsbacken har haft hund i snart sjutton år! Vi har alltså haft hund många år och ändå är vi inte på långa vägar i närheten av att kunna tyda våra hundars 'språk'. 

Jag försöker förstå, och de gånger jag kan tyda dem blir jag jätteglad. Nu pratar jag inte om att se på svansen att de är glada eller när svansen åker in under magen, att de är rädda och liknande, nej, jag menar när man ser lite andra tecken på vad de egentligen menar... Jag ska ge några exempel:

Om Gimmie och Fame är ute på gården och jag tittar ut, är det oftast bara Fame jag ser till ;)) Ibland frågar jag henne:
-Var är Gimmie?
Nu får jag vara uppmärksam och titta åt det håll dit Fame snabbt tittar och mycket riktigt, det stämmer så gott som alltid att Gimmie är någonstans åt det håll Fame tittar...
Jag kan fråga samma sak om...
-var är tuggbenet? eller...
-var är husse? och liknade... och så snabbt efter frågan vara uppmärksam på det håll hon tittar...


En dag den här veckan noterade vi Gimmies sätt att tala om för oss hur vi skulle gå... 
Jag tar det ifrån början. 

Vi har länge tänkt att vi skulle göra en utflykt upp på 'berget'. På vintern går skoterleden dit upp och vi brukar ofta köra skoter dit. Där uppifrån har man en magnifik utsikt, bland annat över vår by. Men nu tänkte vi alltså dit upp på berget innan snön kom och en dag den här veckan när när det var strålande sol passade det oss utmärkt. Jag gjorde gomackor med ägg, kräftstjärtar och skagenröra och sen fyllde jag en termos med varm choklad som vi packade ner i lilla utflyktsryggsäcken :)) Gimmie, Fame och Enzo stog startklara.



Kamp om samma pinne... :)

Melodin; -Vi går över dagsstänkta berg fallera... passade ypperligt att nynna på när vi promenerade iväg. Först följer vi en mindre grusväg, inga problem, sedan går man över ett hygge, fortfarande inga problem, sedan går man in i en gammal urskog, nu börjar det bli lite problem...
Vi vet att vi ska hålla hyggeskanten och gå den uppöver berget men Danne tycker vi kan gena genom storskogen så blir det lite närmare...
-Njaaa, tycker jag, genvägar kan lika gärna bli senvägar vet jag av erfarenhet :(
Danne får som han vill, för jag tänker, han har nog koll. Vi hittar ingenting av antydan till någon stig som vi ändå tycker borde finnas där någonstans. Det enda vi hittar är KANTARELLER... GULA... kan ni förstå? Första gången i mitt liv jag hittar gula kantareller och då är de djupfrysta! Men, I will be back...



Äntligen!!!

Vi går och går, uppför och ännu mera uppför, tillslut ser vi att det börjar bli lite glesare med träd och att träden dessutom börjar bli lägre och knotigare som de är där uppe på berget. Äntligen, efter många om och men, har vi alltså tagit oss upp och börjar nu leta en vacker plats och en bra sten att 'slå läger' vid. Aldrig smakar fikat så gott som när man är hungrig efter en lång promenad och man får sitta ute i vacker natur. Vi hade tagit med några populära tuggpinnar åt dogsen. Vi sitter länge och njuter, både av den vackra utsikten och de mumsiga mackorna. Vi sitter så länge att vi börjar frysa, vi var rejält svettiga efter att ha tjavat uppför berget i mjukmossa.


Sällan smakar fikat så gott... :)

Vi börjar fundera på tillbakavägen.
 -Hur ska vi gå nu då? Vi hade inte ens tagit märke var vi kom upp någonstans. Nåväl, på något sätt hittar vi väl tillbaka än om att det inte blir den bästa, rakaste vägen. Vi irrar lite planlöst, Danne går före mig, hundarna i täten...
-Men vänta!!! Inte Gimmie... var är hon?
Jag vänder på huvudet och ser henne ligga på marken en bra bit från oss och från det håll där vi nyss kom. Hmm, inte alls likt henne, hon brukar vara i täten. Hon tittar på oss, sedan tittar hon rakt framför sig...
-Hon försöker säga oss något! säger jag till Danne.
-Hon kanske vet hur vi ska gå? Vi vänder tillbaka och går emot henne, nu kliver hon upp och springer nerför berget ett tiotal meter, sedan stannar hon upp, vänder på huvudet och tittar rakt in i våra ögon...
-Kom då, här ska vi gå!
Vi följer henne och mycket riktigt, Gimmie har hittat stigen! Danne och jag tittar på varandra och ryser... vad tydligt hon visade vad hon ville... När jag skriver detta får jag nästan en klump i halsen när jag tänker på hur hon sedan med jämna mellanrum stannade upp för att kolla om vi var med och vi följde henne slaviskt hela vägen ner till grusvägen.
Hon hittade stigen och hon visade oss den!!!
Vägen tillbaka gick så mycket, mycket rakare, fortare och bättre. Tack Gimmiegumman!


Dogsen på utflykt...

Det är lite av detta jag menar med att försöka förstå sin hund. En av våra valpköpare är jätteduktig på att hela tiden försöka klura ut vad hennes hund menar med olika sätt att röra och föra sig. Jag säger inte att hon alltid lyckas men bara genom att försöka är hälften vunnit. Jag har fått mig en rejäl tankeställare gällande detta och försöker numera se på mina hundar med 'öppnare ögon' och sätta mig in lite i deras värld. Oftast är vi allt för egoistiska för att överhuvud taget bry oss! Uppför hunden sig på ett udda sätt försöker man allt för sällan att klura ut vad han/hon egentligen vill. Man går hela tiden efter vad man själv tror och vill... eller hur?

Skriv gärna under kommentarer om ni har upptäckt något med er hunds sätt att handla som ni vill delge oss andra. Kan vi hjälpas åt att tyda hundarnas 'språk', om så bara med ett uns, skulle det vara superläckert!!!



Gimmie fick en extra portion krubb på kvällen, välförtjänt :))

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3




onsdag 16 november 2011

Leka bör man...

Ibland kommer det lekkamrater på besök till Gårdsbacken, det älskar Fame! Jag har även tidigare skrivit om hur viktig jag tror att leken är för hundarna, speciellt för valpar och unghundar. 

När de blir äldre så verkar det inte vara lika lockande att leka med andra hundar, då kan de stället trivas med att bara strosa bredvid varandra och nosa på samma doftfläckar. Jag har märkt på våra hundar att vid löpperioder, blir i alla fall de äldre tikarna, betydligt mer lekfulla. Jag kan räkna ut genom att se hur mycket mer lekfulla de är mot varandra jämfört med vad de brukar vara. Inom ganska snar framtid brukar de börjar löpa...


Fame ser mer vild än tam ut... :))



På bilden ovan är det Fame och Wynja som leker. Fame ser mer eller mindre galen ut :)) Wynja är en nästan kolsvart Aussietik som är riktigt vacker. Anders Augustsson, Wynjas husse, är fotograf.

Åter igen vill jag alltså slå ett slag för att våra hundar ska få leka. Ge dem gärna ett kommando som tillåter detta så att det blir på era villkor. Man kan låta dem busa på en stund därefter träna att bryta leken med till exempel ett, -kom hitkommando, för att sedan återigen ge dem tillåtelse till lek.

Vissa resonerar om sina hundar som är väldigt lekfulla och ofta är väldigt 'på' mot andra hundar att de är rädda att om de tillåter sin hund att just leka med andra hundar så förvärras beteendet. Jag tror precis tvärtom, tillåter du din hund att lek, åter igen på dina villkor, så blir det inte så märkvärdigt i slutändan och leka måste de få göra. Det allra bästa är om ni har någon som ni kan träffa relativt ofta och låta hundarna leka tillsammans. Jag jämför det lite grann med oss människor, om någonting är förbjudet blir det extra spännande...
Jag behöver väl inte tillägga att hundarna ska trivas med varandra och vilja leka ;)




-Igår såg jag en hund med fem ben!!!

-Nej...  är det sant?

-Ja, den hade ett i munnen...

:))









tisdag 15 november 2011

Riktningsvantar

När man vallar med sin hund är höger- och vänsterkommandon väldigt vanliga kommandon. Det är också väldigt vanligt att hussar/mattar har problem med höger och vänster i samband med vallning. 

Det är nämligen hundens höger och vänster man ska kommendera. I vallning har man oftast väldigt kort om tid att ge hunden dennes riktningskommandon och då kan det vara svårt att hinna tänka vad som är höger eller vänster från hundens sida sett.
Ibland har vi satt plastband på förarens högerarm för att underlätta tänket, och det fungerar visserligen bra, men nu när det börjar bli minusgrader i luften och man gärna har vantar på sig så tänkte jag att varför inte kombinera ihopblandandet av höger och vänster med varma händer... :))







Jag köpte in några fingervantar och några fingerlösa vantar och har på dessa broderat in ett V på vänster hand och ett H på höger hand, då kan man på ett enkelt sätt vrida sig lite för att känna in hundens höger och vänster. Skulle ni vara intresserade av ett par kostar de etthundra kronor. De finns bara i svart men med vita eller limegröna bokstäver.

Kontakta mig via mejl:
gardsbacken@telia.com






Alla sätt är bra utom dom dåliga :))




söndag 13 november 2011

Stadsmiljöträning med Lisa och Kira

Något vi saknat under sommarmånaderna är våra hundträningsträffar med allas vår Lisa och hennes Kira. Därför var det extra roligt att vi äntligen tog oss tid att möta upp Lisa och hennes gäng på torget i stan.

Vi har inte haft möjlighet förrän nu att vara med eftersom vallning tar så mycket tid för oss under sommaren. Lisa har, som jag nog tidigare nämnt, ett hundintresse utöver det vanliga och hittar på så otroligt bra övningar åt oss och våra hundar. I helgen var det platsliggning på gågatan, rulltrappor, hissar och dyligt som stod på agendan.


Lisa, till vänster, med hennes Kira

Vi tycker att sådana här träffar är så otroligt nyttiga för våra hundar. Den här dagen träffades vi alltså mitt på torget för att inta stan med allt vad det innebar med lördagsflanerande människor fulla gågatan. Vi var ett femtontal hundar i alla storlekar, allt från Papillion till Berner Sennen. Det är nyttigt för hundarna, att lära sig umgås med andra hundraser utöver sin egen.



Gänget samlat på torget...


Första utmaningen för hundarna blev att promenera tillsammans med oss i lugn takt uppför gågatan, vi stannade till med jämna mellarum och lät hundarna sitta still ett tag för att stressa ner. När vi sedan kommit längst upp på gågatan, utanför gallerian där det rör sig mycket folk, la vi våra hundar på en platsliggning...



Eftersom vårt gäng består av alla möjliga hundraser i alla åldrar och hussar/mattar har olika ambitionsnivå med sina hundar så utmanar man sin hund precis som man själv vill. Vissa tycker det är helt okej bara att deras hund överhuvudtaget fixar stadsmiljön, andra vill göra det svårt och lägger sin hund lös med allt folk som passerar mellan hunden och sig själv. Vi möts oftast av positiva reaktioner av folk, som tycker det är kul att se så många olika raser...







Småttingarna i gänget :))

Efter utmaningen med platsliggningen utanför gallerian begav vi oss ner till resecentrum. Där får man ta in hundar och där finns långa rulltrappor och glasade hissar och många skjutdörrar. Nu skulle våra hundar minsann sättas på prov.  :))


En bonnhund på stan :))

Jag tror att alla våra hundar klarade de elektriska dörrarna utan problem, men däremot fick några jobba med rulltrappan, för att deras  hundar skulle våga hoppa på. Inte alls konstigt kan man tycka. Fame verkade tycka att det var superskoj. Så många lättförtjänta godisbitar. Hissen gick också bra, men det har hon provat på förr. Hon har ju bott på hotell med hiss :)) Jag tror att i slutändan hade alla hundar åkt både hiss och rulltrappa och klarat det med bravur.



In och ut genom skjutdörrar...


Rulltrappåkningsträning...



Hissåkning...


Fame klarar rulltrappan utan problem :))

När övningarna var klara fick hundarna hoppa in i bilen för lite vila medan vi begav oss till Café UH för fika och lite...  eller rättare sagt mycket, hundprat. Vi är supernöjda över Fames mentalitet i stadsmiljö. Hon känns så mogen och trygg i sig själv och klarar alla dessa "prov" som vi utsätter henne för. Hon gör det galant och man kan till och med se på henne att hon tycker det är kul... Vi vill att hon skall växa och känna sig trygg i alla tänkbara miljöer och klara sig utan stöd av morsan... ja, Gimmie alltså.


Åter igen, tack Lisa, för att du drar ihop oss hundfantaster till dessa träningsträffar och du...
-sy ihop en rosa reflexväst till Famen!!!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3





torsdag 10 november 2011

Nosa fritt

Något som vi anser väldigt viktigt med vår hundhållning är att  våra hundar ska få möjligheten att få, helst dagliga, promenader där vi kommenderar dem så lite som det absolut är möjligt. Dessutom är det viktigt enligt oss att de får springa lösa och som vi kallar det;
-nosa fritt...

Vi har, som jag skrivit om tidigare, många perfekta promenadvägar runt omkring där vi bor. Lite olika rundor beroende på hur lång promenad vi tänker oss. Sommartid, när vi vallar så pass mycket, har promenaderna varit kortare och färre men när vi trappat ner på vallningen så förlänger vi promenaderna istället.


Bilderna i detta inlägg fotade vi under dagens promenad.


Både vi själva och hundarna uppskattar dessa turer väldigt mycket. När vi går på eftermiddagen får hundarna alltid ha sina reflexvästar på sig, så när dessa plockas fram börjar de studsa och bli allmänt ivriga... De inser förstås vad som är på gång. Vi tycker det känns skönt att Fame har sin reflexväst på sig då hon annars kan förväxlas med en räv och med otur och jaktlystna jägare i trakterna finns det kanske möjlighet att hon skulle bli ett byte för någon :((



Jag sätter in några "best of" bilder från promenaden.


Labradoren Enzo har fått följa med på veckans rundor. Gimmie och Fame springer på tok för mycket för hans smak, han tar allt i sin egen takt. Men självklart gillar han också att vara lös i naturen, det finns gott om energi i en labbe också. Ett och annat labbryck dyker upp emellanåt... :))



Okej, det blev ett kommando ändå...
-stanna kvar :))


Dogsen i solnedgången


Det finns inga planer i världen att man kan rasta sina hundar "fullt ut" om de måste hållas i koppel, anser jag. Jag vet att det finns lagstadgade bestämmelser på hur man måste hålla sina hundar kopplade, men jag skulle inte klara av att inte låta mina hundar få springa lösa. Självklart får de inte störa vilda djur och fåglar ute i naturen men som tur är så finns det inget intresse från deras sida att nosa rätt på och jaga efter vilda djur och fåglar, dessutom är de alltid i mitt synfält så jag har koll på dem. Riskerar man att möta andra mäniskor så får man så klart koppla upp hundarna och respektera att det finns många som är hundrädda och så vidare...




Vår vackra natur...


Jag vill förmedla känslan när hundarna springer lösa i fullt fart, ena gången åt vänster för att i nästa sekund springa åt andra hållet. Helt tvärt kan de tvärstanna och stå och nosa en lång stund, tänk vad de får klura på vad som ligger bakom varje ny doft... Sen får de åter igen upp farten för att på nytt tvärstanna... ny doft, nya tankar... Svansarna är alltid höga och glada, de mår bra, vi mår bra!!! Tänk vad skönt för dem att någon gång få lite tid till att nosa och inte hela tiden bli ryckt i kopplet för att matte/husse vill gå vidare...



Det blev en tur upp till Lindbäcksfallet...



Lydiga hundar är lyckliga hundar <3





onsdag 9 november 2011

Granska den här bilden noga...


... och försök sätta er in i hur de kunde tillverka sådana här stenmurar.

Jag tog den här bilden för en tid sedan, utanför en kyrkogård. Den del av stenmuren ni kan se är bara en liten del av hela muren. Den sträcker sig otaliga meter runt kyrkogården.

Jag menar... titta på stenarna! 
-Kan ni förstå hur de kan få till det så vackert? Det är som ett pussel... och den är hög också, typ fyra meter. Jag tror jag måste googla på stenmur och hantverk och se om man kan läsa om hur de tillverkade sådana här murar. Snacka om skickliga hantverkare!



Murtypen kallas kallmurad kryssmur och
det som kännetecknar dessa är att de är lagda utan bruk



Nu har jag googlat och hittat ett fantastiskt forskningsarbete av en student som jag gärna länkar till...
Så om ni också är intresserad av att kolla hur de tillverkades, kolla in den här intressanta länken.




Man kanske skulle ha tillverkat sig en stenmur ;))




tisdag 8 november 2011

Flitiga elever...

En dag den här veckan fick jag ett mms av en av våra flitiga elever.

En bild från schäfertiken Rallys matte som ville visa att de tränar för fullt på får även hemma numera ;))
Och visst ser det väl lugnt och städat ut?...


Supersnygga schäfertiken Rally...


Keep up the good work!!!




Hopp och lek...


Det har varit mycket vallning för Fame den senaste tiden. Mycket vallning och lite lek...

Den saken är numera kirrad då lekkamrat är på besök i några dagar. Stor, brun, snäll, lekfull Enzo står till tjänst.


-Hörru, hur länge tror du vi måste sitta still här då?
-Inte länge hoppas jag...

Det skiljer några kilo hund mellan Fame och Enzo men det är inga problem, Fame är oftast lite smidigare och klarar sig galant ändå. De kan hitta på mycket bus på gården. Fame till exempel, kan fösa bort gässen till andra sidan trädgården, Enzo däremot, kan hämta tillbaka dem :))


Enzo funderar på att bjuda in gässen i huset :))

De dagliga skogspromenaderna med hundarna är uppskattade. Det finns så mycket man kan hitta på under en skogspromenad, till exempel, tokjaga varandra, få labbryck, leta godis i mossa, kasta pinnar i luften, nosa fritt, få vittring av utlagda slaktrester av älg, komma och visa upp en halv älgkäke, byta den halva älgkäken mot en frolic, o.s.v.



Räven gillar att lägga sin
spillning högt och synligt...


Stilig Enzo


Häftig imma från Enzos varma kropp...

Polarna


Det är jättebra att man får köksstjälp,
när man har en labrador i huset ;)


Enzo har lite jobbigt att hänga med två BC-tikar i deras tempo, men blir det för mycket, kan han sätta sig ner en stund, och likt Ferdinand hellre sitta där och lukta på frolicar... Efter en lång dag är han mer än nöjd att få krypa ihop i biabädden och just nu medan jag skriver hör jag honom dra tunga timmerstockar zzzZZZZZZ




Ha det bra så hörs vi snart igen!



fredag 4 november 2011

Vallande vallhundsraser

Vår vallhundsras heter Border Collie men detta inlägg berör även andra hundraser med vallningsinstinkt.

Border Collien är verkligen en utpräglad vallhundsras. Det finns relativt hårda bestämmelser och rekommendationer på meritering och annat på avelsdjuren, som röntgade höftleder och ögonspegling som måste uppfylla vissa krav för att man ska få registrera valparna och kalla dem för rasrena. Du kan inte registera en BC-valp i efterhand. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att dessa krav efterlevs i aveln på BC. Jag kommer säkerligen att återkomma om detta ämne vid flera tillfällen i min blogg.



Gårdsbackens Dalwhinnie


Jag tycker mig dessutom kunna säga, efter 17 år med rasen, att BC-uppfödare allt oftare även ser till den mentala biten på avelsdjuren. Man tittar allt oftare på hur hundarna fungerar socialt och inte bara på fantastiska vallningslinjer. Nu vet jag att det inte är så lätt som att bara para två fantastiskt trevliga hundar och automatiskt få sådana valpar, men du har i alla fall gjort vad du har kunnat samtidigt som du självklart ger valparna en trygg och harmonisk miljö de första åtta veckorna. Många av de Border Collies som föds upp säljs ju som bekant inte enbart till vallning, utan ska även fungera i vanliga hem tillsammans med diverse familjemedlemmar. Missförstå mig rätt, även om de säljs till vallning ska de så klart fungera socialt. Jag hoppas och tror att dessa två viktiga faktorer, vallningsegenskaper/social kompetens, kan gå hand i hand.

En annan faktor i hundavel är i många fall den exteriöra biten. Så är det inte i aveln på BC. Den får inte ställas ut på officiella utställningar. Jag tycker det är häpnadsväckande att Border Collien ändå har bibehållits exteriört under så lång tid utan att det avlas på utseende. Jag tror att det är så att man oftast väljer en valp i valpkullen som man faller för exteriört likväl som mentalt. På så vis fortsätter rasen att vara rastypisk. Måtte rasen få fortsätta hållas ifrån utställningsringen...



Öbetes Pearl, Gimmie.


Vallningsegenskaperna hos Border Collien är dess mest utmärkande drag. Hjälp till att bevara det så. Det är vallningsegenskapen som gör den till den unika ras den är. Det är så att hundens vallningsinstinkt minskar förvånansvärt snabbt om man inte hela tiden prioriterar vallningen i aveln. Så om du köper en Border Collie, oavsett om du är djurägare eller inte, så låt honom/henne valla. Jag vet att det finns individer som inte har så stark vallningsinstinkt men jag kan med bestämdhet säga att dessa fall inte är många.


Gimmie vallar gäss

Jag har inga problem med att man aktiverar sin BC på annat sätt, som t.ex. genom lydnad, sök, spår och annat men glöm aldrig bort deras fantastiska vallningsinstinkt. Det är ju denna instinkt som gör rasen till det den är. Lättlärd, lyhörd, signalkänslig, vaken, trogen o.s.v. De som bara utnyttjar denna instinkt till annat och inte vallar med sin hund, tycker jag tar russinet ur kakan. De överlåter åt oss andra att bevara rasens egenskaper.



Syskonen Bus, Fame och Billy.

Min sambo och jag har mest erfarenhet av Border Collies som vallande vallhundsras. Vi har vallat med våra BC´s i snart sjutton år och tycker att vi samlat på oss en hel del erfarenhet. Nu är visserligen en av vallningens bästa poänger att man aldrig blir fullärd. Vi älskar att lära oss nya saker gällande vallning och sedan ska de fungera i praktiken också. Men vi tycker i alla fall att vi hittat en bra metod att träna vallhundar på. Vi vill göra det så enkelt det bara går, med så låga röster och så lite stress som möjligt. Att ta i hundarna fysiskt finns inte i vår värld. Jag kan absolut inte tro att du genom att "ta i hunden" kan lära den någonting. Respekt förtjänar man. Du kan med rösten och genom att stå placerad rätt komma långt ändå.

Nu kommer vi till poängen med dagens rubrik. Andra vallande vallhundsraser än Border Collien. Wow, vilken vallningsinstinkt det finns i många utav dem!!! Detta har vi fått erfara genom att haft förmånen att se många andra vallhundsraser, just valla...

Vi brukar säga till folk med andra vallhundsraser, som kommer till vår gård och vallar, att vi tror att de gör sin ras mycket gott. Att de arbetar för att bevara sina rasers vallningsinstinkt. Jag pratar Australian Shepherd, Schäfer, Kelpie, Bearded Collie och så vidare. Det som också känns angeläget är att försöka få folk att inte jämföra olika vallhundsraser. De är så otroligt olika. Likväl som man inte bör jämföra hundar överhuvudtaget. De är alla olika individer. Våra Border Collies  har varit olika som dag och natt, trots samma ras. Målet som varje ägare av en vallande vallhundsras har skiljer sig med säkerhet från person till person. Ingenting är bättre eller sämre än någonting annat, folk har olika ambitionsnivåer och det är väl underbart att det är så?..



Till sist måste jag säga att jag tror på Border Colliens framtid som fortsatt vallande vallhundsras. Det finns så många unga, framför allt tjejer, men så klart även killar, med BC som är jätteduktiga med sina hundar. Dessa tjejer och killar vallar med sina Border Collies samtidigt som de tävlar lydnad, agility och annat. Hundarna är så smarta att de kan oftast hålla isär vallningen från andra hundsporter. Fortsätt med det, kära BC-ägare, så blir det här jättebra!!!

Jag vill också tillägga, för jag vet att i samma mening som man pratar olika vallande vallhundsraser så pratas det oftast också om de vallade djurens, fårens, välbefinnade.. Självklart så måste man alltid se till att det förkommer en god djurhantering vare sig du vallar med en BC eller en annan ras. Detta är någonting som bör och ska vara en självklarhet...



Återkommer i ämnet...



Bilderna i dagens inlägg är alla fotade av Rebecca Crosson. Hon är en fantastiskt duktig fotograf. Dessutom är hon jätteduktig på att teckna och måla, både person- och djurporträtt. Titta gärna in på hennes blogg.