Kommnadolösa promenader...

Jag brukar inte tycka om att gnälla och klaga på saker som man inte kan göra någonting åt, som vädret till exempel... Jag kan inte regndansen och jag kan definitivt inte "görsåattdetinteärsåhalkigtlängredansen"... Tyvärr!!!

Húndarna får sina reflextäcken på sig...

Nu kan jag tyvärr inte hålla mig längre... Nu kommer det, gnället... Gnäll... Klaga... Gnäll... Gnäll... Klaga!!! Det är så regnigt, isigt, halkigt, blött, grått, disigt... Blä!!!! Saken är den att det hela Gårdsbacken bara består av blankis, det finns ingenstans vi törs gå med hundarna nära gården, utan att vara rädda att de ska halka och vi ska ramla... Vi måste packa in dem i bilen och åka ett par kilometer till en skogsbilväg som turligt nog inte är isig.

Hundarna får minst en timmes promenad...

Här kan vi släppa hundarna och de får springa lösa, fria som fåglar. De får sträcka på benen och göra av med springet de har i benen. De busar och jagar varandra och de ser väldigt lyckliga ut... :))

Mycket spring i benen!!!

Jag återkommer om detta med jämna mellanrum. Jag tror att dessa promenader är så viktiga för hundarna. Vi promenerar tillsammans med dem i rask takt, vi försöker att ge hundarna så lite kommandon som det bara är möjligt. De får stanna och nosa, de får plocka upp en pinne och springa och busa med den, de får jaga varandra och framför allt får de springa lösa och inte styras av våra kommandon hela tiden...

Fame dras med i unghundarnas bus...

Med jämna mellanrum söker de själva upp oss och vi kan klappa om dem och prata lite med, därefter får de springa iväg igen. De springer visserligen inte långt ifrån oss, som mest ett tiotal meter före oss, så vi har alltid uppsikt över dem. Vi skulle så klart aldrig tillåta att de jagar vilt eller fåglar, men de har inte det intresset heller. De kan ta upp ett spår, som de följer en liten bit, men kommer snart tillbaka, utan att vi behöver kalla på dem...

Hundarna kommer in och jag klappar om dem...

Vi använder oss ytterst sällan av godis. Enda gångerna är när vi miljötränar dem, typ i stadsmiljö.... då kan vi se om de är stressade eller inte, genom att se om de tar godiset eller inte... Jag vill att mina hundar ska lyssna på mina kommandon utan att se mig som en godisautomat... Jag tycker inte om när jag ser folk som tokmatar sina hundar med godis, kan inte vara bra för deras magar. Jag blir stressad bara av att se på!

-Ville du något?

När vi vänt om och närmar oss bilen så kräver jag av dem att gå efter mig... Mot bilen och vägen. Att gå efter är ett kommando de måste lyda, de får inte framför mig, eller ens på sidan. Så får de gå tills vi är framme vid bilen. Detta för att inte rusa ut på vägen, om det skulle komma bilar! Då är jag hela tiden helskärpt!!!

Detta är nyttiga promenader för hundarna, och för oss...

Reflexvästarna är bra!

Vi sätter på Fame, Lime och Lad reflexvästar eftersom vi vet att det brukar kunna vara jägare ute i skogen och vi vill så klart inte att våra brun/vita hundar ska förväxlas med en räv, usch, så jobbigt det vore... :((

 Efter en promenad som denna så har vi en bunt trötta hundar med oss hem. De kurar nöjda ihop sig och sover en stund, för sömnen är viktigt den också...

Lad har hittat ett favoritställe  i köket att kura ihop sig på...

Paula på Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com