lördag 5 januari 2013

Katter tillhör inte Champis favoriter


Champis mår bra och lever sitt kaninliv med bravur i vår lagård. Han har en förmåga att ställa sig in hos folk och fä på ett sätt som gör att vi alla tycker mycket om honom.

Champis är mycket bra vän med alla hönsen... ja det ska vara hönan Biggan då, eller ArgBiggan som vi också kallar henne, dom har väl inte riktigt funnit varandra ännu men i övrigt är alla hönsen och även Harry, stortuppen, mycket förtjusta i honom.


Alla hönsen, utom ArgBiggan är snälla mot Champis...

Fåren har lärt sig lyda denne lille kanin, hans regler är deras lag, och samspelet mellan dem fungerar bra. När det är isande kallt ute, då Champis behöver deras värme, ställer de upp för honom och låter honom värma sig i deras tjocka, varma ull.

Champis är även okej med hundarna... Han bryr sig inte om när de skäller och har sig. Han har väl vant sig med att hundarna tillhör gården och att de är ett naturligt inslag i vardagen på Gårdsbacken.



Oftast är det Champis som bestämmer i fårstallet...

Någonting som Champis däremot verkligen inte tycker om är katter!!! Men det har sin naturliga förklaring, Han var nämligen ytterst nära att bli kattmat när han bara var en liten kaninunge. Champis bodde vid det tillfället hos Hanna, den lilla tjej som inte önskade sig någonting hellre än en kanin på sin födelsedag. Champis blev den födelsedagspresenten och Hannas lycka var gjord.

Redan på den tiden gjorde Champis lite som han själv ville och sitta i bur, det ville han inte!!! Han blev en mästare på att rymma och det var fler än en gång, ja fler än så, som han lyckades smita ur sitt bur. Den här speciella kvällen när Hanna som vanligt skulle säga godnatt till sin lille kanin så var buren tom. Ingen långörad liten kanin så långt ögat kunde nå. Hanna letade och snart var även hela familjen inblandad i sökandet efter den lille champisfärgade kaninungen. De fann honom inte och till sist så var Hanna och hennes syskon tvungna att gå till sängs, Hanna med tårar i ögonen och sorg i hjärtat över att Champis var borta.



Champis rymde ofta ur sin bur...

Hannas mamma släckte lamporna i huset och skulle även hon gå till sängs när hon kastade en sista blick ut mot gatan och fick då, i skenet av gatlyset, se lille, lille Champis sitta mitt på den stora gatan. Han satt alldeles still, som fastgjuten och när Hannas mamma gick närmare fönstret fick hon även se två stora katter sitta på var sin sida av gatan, färdiga, att med var sitt språng, kasta sig över honom. Nu fick Hannas mamma bråttom... hon skyndade sig allt hon kunde, ut på gården och ut mot gatan. Hon gav ett schasande ljud medan hon sprang och i sista sekund var hon framme hos Champis och kunde lyfta upp honom i sin räddande famn. Katterna tog till flykten, de sprang åt var sitt håll och de fick minsann hitta någonting annat till kvällsmat än den lille kaninungen som var på rymmen. Så istället för att bli kattmat så låg nu Champis i Hannas mammas famn och njöt av tryggheten att ha blivit räddad.



Champis känner sig trygg i famnen...

Vilken tur säger vi... att Hannas mamma kastade den där sista blicken ut mot gatan innan hon också skulle ha gått till sängs. Annars har inte vi fått nöjet att lära känna denne lille charmige kanin. Att händelsen satt sina spår hos Champis kan vi se. På en av hönsmat tunnorna i lagårn så finns en bild av katter... när han skuttar förbi tunnan kan vi se att han kastar en förskräckt blick mot katterna och tar ett långt, snabbt skutt förbi, därefter stannar han upp och man ser att han tar ett djupt andetag och möjligtvis tänker han "Pust, jag klarade mig denna gång också."



Champis tittar förskräckt på tunnan med katterna...


Men gjorde händelsen med katterna att Champis
stannade kvar i sin bur i fortsättningen? Nix!



About Champis



You people, who visit our blog and want some information about 
Champis -the herding rabbit,  Please write "Champis" in the box,
in the upper right corner of the page. and you will find information
 about this Big little rabbit  :))


Gårdsbacken blog is written by Paula Lundberg & Dan Westman
Please contact Gårdsbacken
# +46 706597199




3 kommentarer:

  1. Men åh vilken rar liten historia. Tur för champis att hon följde sin magkänsla! Jag tror nog att han skulle sätta vilken katt som helst på plats idag! Men missen på hinken är nog för stor o utstrålar dålig energi : ( Han e iaf en otroligt självsäker liten Karin med stor pondus:) ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Hej Nonne!
      Det kan man tro om man betänker hur han styr och ställer med fåren men just katter har han ett misstänksamt öga till, och precis som du säger, katten på tunnan ser speciellt "skum" ut... Jag hade inte tänkt på det förrut. :)

      Jag börjar återhämta mig från min förkylning, tänkte jag skulle gå ut för första dagen på många och få lite frisk luft. Har snytit mig så jag har sår under näsan... :( Usch!

      Kramar!
      /P

      Radera
  2. What a suspenseful story, the rescue of Champis!

    Although I am a "dog person" I do love our kitty, as well as the barn cats who are called Scampers (a big grey and white), Topaz (a tiny 17-year old ginger tabby), and Ichabod (a beauty in all grey). If I were a bunny, though, I would not trust any one of them - they are born hunters. Any barn mice or field bunnies do not stand much of a chance with this gang...

    Kramar, K.

    SvaraRadera