söndag 3 november 2013

Spöklikt...


Vi firar inte Halloween så där väldigt märkvärdigt. Det viktigaste för mig är att besöka kyrkogården där våra nära och mycket kära ligger begravda. Att tända ett ljus och stanna upp några minuter för att minnas och hedra de utav oss som inte finns ibland oss längre, det betyder mycket för mig...


Det var bara jag och Danne på kyrkogården denna sena timme men bilden
visar minst på fyra personer...

En kyrkogård i mörkret under Allhelgonahelgen är så imponerande. Ljus, som släkt och anhöriga till personer som har sina minnesplatser här, gör så att allt känns stillsamt och varmt. Tänkt vilka mängder av minnen som cirkulerar i luften kring en kyrkogård...


Denna bild av gravljus som cirkulerar i luften får symbolisera alla minnen... <3


Jag har alla mina mor- och farföräldrar på samma kyrkogård. Jag hade glädjen att få träffa dem alla i livet och jag har många vackra minnet som lever kvar. Fina mormor Signe, kraftfulle morfar Arvid, snälla farmor Signe och rolige farfar Esra. Ni finns inom mig... <3



Jag vinkar hejdå tills nästa gång!!!


Även om jag inte riktigt gillar att köpmännen har gjort en kommersiell helg av Allhelgona, vi här i Sverige har ingen tradition att gå "trick or treat". Men okej, barnen kanske gillar det...? Själv finner jag istället stor glädje att umgås med kära vänner och äta en god middag med gott dricka till... :)) Tack för att vi fick komma...



Bästa värdinnan... <3


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com

4 kommentarer:

  1. First, I can tell that the candlelit chandelier is a bit jealous of the beautiful woman it is illuminating :) That smile would outshine a thousand candles.

    We always had fun trick or treating, but as we say, we froze our butts off! We often had snow pants on under our costumes. Hallowe'en was one of two times in the year we kids could go into the bars. I will explain...

    Being a very small, mixed heritage coal mining town and typical of western Pennsylvania, there were three churches (Protestant, Roman Catholic and Byzantine) and many more bars. The Slovak-American Club, the Croatian-American Club (or Cro Club), and the American Legion, for example. We were allowed on Hallowe'en to go into the bars where the old fellas always had candy ready for us, and hot chocolate! Then when we all got together to go Christmas caroling throughout the town, into the bars we would go again and would receive caramel corn balls wrapped in colorful cellophane. Magic! I still remember the crackle of unwrapping the paper and the sweet crunchy goodness of the treat.

    Our Memorial Day (the last Monday in May) is more the day that we visit graveyards and plant flowers and remember those who have gone before. Our cemetery in Dunlo is Byzantine on the left, Roman Catholic in the middle and Protestant on the right. Many beloved in each section, to me....

    Big hugs to you all! K.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kelly my friend, that isn't a smile. It's an attempt of a spooky grin as P requested. A really hideous picture. I really look like a pale witch so the picture maybe turned out spooky after all. That grin scared the candles out of the candelabra. But you are right, the candelabra is pretty! Now it stands trembling in a dark corner and wish that it never had met me. -Moahahaaa-

      Radera
    2. Ah, Nonne, you know we're all about zombies now in the USA (I have no idea why) so it takes a lot more to scare us!

      Poor chandelier, hiding in some corner of the Hotel California, probably....K.

      Radera
  2. Det var en ohyggligt ful värdinna! Jag fick ju sitta likblek och skämmas hela kvällen.....Moahahahahaaa! Bjuder jag på halloween middag måste jag ju gå ALL IN liksom, trots tidsbrist:-)) Kan ju inte låta Agatha vara ensam blek och hemsk;-)
    Det var verkligen supertrevligt! Tack själva<3

    SvaraRadera